Det är sant och viktigt @sattva och jag försöker att ha lite tålamod med mig själv och mina tankar och göranden. Och liksom vara i mellandagarna. Det måste ju vara något som exakt alla med alkoholproblem har haft svårt med. Och det provocerar mig oerhört- ett så väldigt ocharmigt drag.
Mitt eget hanterande alltså.
Idag har jag tagit halvdag semester. Ska hämta på förskola 1 och gå på avslutning på förskola 2. Imorrn bitti är det skolavslutning.
Jag har som en fantom-smärta att jag redan nu tänker att jag kommer att vara bakis imorrn, för alla dessa sommarfester- och därpå skolavslutningar. Men nu är ett annat liv.
Trots alla små bekymmer (vikten, den uteblivna träningen, tjatterfjant-snurr) så känner jag mig rätt stolt över mig själv. En viktig känsla. Som man genomgående förnekar sig själv när man dricker.
Ett sorts- självhat skulle jag kalla det så här i efterhand. På egen hand, och gång på gång skapa förutsättningar för att bli besviken och arg på sig själv.
Jag har nästan slutat med det. Är sällan arg på den jag är. Sällan irriterad som förr- de tillfällen jag inte orkade.
Jag tar med mig dina ord @sattva- sann och ärlig och göra så gott jag kan.
Nu ut i syrenernas tid. Kram 🤗🌸🌱

Hej @Se klart!

Jag har en tatuering över revbenet som talar om för mig att;

"Always believe in faith"

Låter kanske som ett kristet budskap men under en svart tid i livet behövde jag påminna mig om att ha tilltro till att det kommer att bli bra. Inte utifrån högre makter men utifrån tid. Jag lever utifrån uppfattningen om att jag skapar mitt eget öde. Bara jag.
Att saker händer i livet är ofrånkomligt och många situationer som exempelvis sorg kräver helt klart sin tid i läkning innan man är redo att börja skapa och välja tankebanor själv. Innan jag är redo att välja hur jag vill förhålla mig till det.
Innan man är framme vid det får man ta tilltro till processen och att det kommer att förändras längre fram.

Nu är inte livet svart längre och jag är framme vid den tid då jag mår bra igen. Idag behöver jag inte påminna mig om att ha tilltro längre. Idag är jag stark igen och klarar att jobba för att skapa en vardag som innehåller det jag vill. Jag skapar mitt eget välmående. Jag är redo att välja.
Men vissa processer måste ha sin gång och som jag ser det är då tiden den bästa vännen. Och man verkligen kan behöva påminna sig om att ha tilltro undertiden.

Har totalt 8 olika tatuerade budskap från denna svarta tid och behöver dem inte längre. De är vacker skrivna och du kan få dem av mig.

Ett annat budskap övertygade min foatertjej att tatuera in 😄
Hon sa i stil med att; du är så värdefull och du ska komma ihåg hur jävla värdefull du är för mig om jag så ska rista in det i armen på dig!
Och så blev det...
Men jag valde för säkerhets skull att boka tid hos min tatuerare för ändamålet.

"Kom ihåg att du är värdefull".

Ibland har jag utläggning som är irrelevanta för andra. Men jag kände att jag ville ge jag dig de här två tatueringarna dag.

Har fler på lager till dig men för idag får det räcka med...

Always believe in faith
&
Kom ihåg att du är värdefull

🥰

Tack @natalia, passar extra bra för mig som inte har en enda tatuering- än så länge.
Jag tror inte på något öde, nä. Jag tror vi är små myror och det är alldeles för anspråksfullt att tänka på ödet i det sammanhanget. Livet är orättvist. Finns så mycket slump och om vi för ett ögonblick trodde att livet var rättvist- vad har vi gjort för stordåd för att hamna i den rikaste skärvan av världen, där fred råder. Där svält inte förekommer. Nej, för mig är det en slump. Däremot tror jag på tillitens kraft- mer än någonting. Tilliten kan bära när vi inte kan gå. Tilliten kan bygga nät under oss- när vi faller.
Tilliten är liksom ”the leap of faith” som Springsteen sjunger.
Jag tar med mig dina fina tatueringar och ska vårda dem väl. Tack 🙏🏻 😍

Jag gjorde en cool grej idag och varnar alla för ett eventuellt långt inlägg.
Tjattefjanten i mänsklig skepnad har hovrat här över mitt kvarter. Och jag har förvisso stängt ett fönster men inte låst om mig.
Läng historia något kortare, så skulle vi ses på stan senare ikväll efter en tidig jobb- middag. Jag sa (lamt) att det verkade lite krångligt för honom som har en bit att åka. Å andra sidan har det gått år sedan vi sågs- under alla (många!) år jag känt honom har det aldrig gått så lång tid utan en lunch, fika.
Och helt anständiga sådana har också förekommit men jag har alltid känt mig som en loose canon när vi ses, att jag aldrig riktigt vet, och att jag aldrig kunnat lita på mig själv.
Detta oroade mig. Ses. Kväll.
Inatt drömde jag om ormar, många.
Det var en rätt obehaglig dröm.

Vaknade i morse och hade fått fråga om vi kunde ses hos honom istället, senare ikväll. Och jag skrev att det är något vi måste tänka över noga.
Jag iallafall.
Sen tänkte jag på allt som hänt med mig de här åren.
Att jag inte är densamma idag.
Att jag blivit starkare och stoltare.
Att jag tänkte mycket på vad det skulle innebära för mig (ångest, ånger, för att nämna några)
Och jag tänkte på alla gånger jag fuckat upp min hjärna genom att hitta kryphål för att legitimera olika saker.
Och hur ingenting är förändrat - med honom- men jag, jag är förändrad.
Jag tänkte på alla gånger jag sätter tyngd i på de egna individuella besluten. Betydelsen.
På agensen som TI skrev om. På ord som stamina. Resiliens.
Vad det innebär att lämna någon, kanske snarare något- bakom sig.
Något som varit som en tjock skalpell inne i kroppen men som ändå:
”ja men vi gör det en gång till trots blodförlusten”
Och från den plats jag är nu.
Såg jag bakom de där skuggorna. Kan inte beskriva det bättre. Såg att det var ljust där det hade varit mörkt.
Och så skrev jag ett svar som var uppriktigt och tydligt. Snällt. Jag är inte arg.
Att nej, vi ska inte ses.
Det blir inte bra.
Vi ska inte ses hos honom och inte boka hotell. (Förslag 2)
Imorgon, allra senast, blir det riktigt dåligt.

Och när jag hade gjort det kände jag en otrolig befrielse. Frihet. Som att livet börjar om efter de här veckornas inre - panik- över att inte veta var det finns en väg ut.

Men jag kan öppna vägen ut och stängs vägen in till mig för att jag bestämmer.
Det är stort för mig. Har inte med situationen att göra- egentligen.
Har mest att göra med kraften i att känna sig kapabel att bestämma över mitt liv.
Allt det vi ofta pratar om här.
När man blir nykter så sätts processer igång på olika plan man inte ens har nyckeln till, till en början.
Och det känns fint och spännande.
Just saying om du orkat läsa så här långt.
Kram. 🌹
Nu ska jag planera för helgen med min stege-hållare och tacka mitt inre kompass för att jag slipper vakna imorgon med bitter smak av lögn. Och ett överdrivet gott humör för att släta över den där skammen.

Tofu på besök

@Se klart Alltså vilket underbart inlägg 🤗. Denna resa vi går igenom är få förunnat. Vilken utveckling och häftigt känsla när man känner. Där satt den! Att kunna lita på sig själv och sin egen förmåga. Att kunna ratta bilen och manövrera den på ett juste sätt.
Känns det inte lite som du plötsligt fick skörda för allt hårt arbete? Du bär med dig massa värdefull erfarenhet. Den kommer inte gratis. Övertygad att du utstrålar den när du tar dig fram.

@Se klart Åh så härligt, nykterheten har verkligen slagit igenom på alla plan! Så skönt att du kunde se bakom o vidare, ta ett medvetet beslut NU som påverkar hur du mår DÄRBORTA!! Underbart! Så glad för din skull❣🌸🌟🌼

Så väldigt fint att läsa - och så starkt av dig 🌟❤️! Du - och din stegehållare! - förtjänar bättre än att blanda in ett osunt trasselsudd mitt i allt som är ditt/ert, som du håller högt och är rädd om 🥰. Det är så inspirerande också, att se hur självkraft, mod och gränsvakter som kommer med nykterheten, förändrar ens sätt att bedriva livet på det stora viktiga hela 💗! Ha en superfin fredag Se klart 🌸❣️🦆

Tack snälla @sattva @tofu @annabell och @vida, jag blev väldans GLAD att läsa det ni skriver där detta är ju inget jag delar kors och tvärs- jag har ju fina vänner som har koll på det mesta i mitt liv. Men dels är jag inte bra på att be om hjälp eller stöd, för jag har alltid odlat rollen att vara ”on top of things”. Jag löser på egen hand- det mesta. Men att lösa någon på egen hand, utesluter ju inte att man (jag) behöver stöd och pepp och förståelse för diverse egenheter.
Men jag har känt mig väldigt hjälpt av er. Det är fint, tack igen 🌸

Nu är lunchtid = förflytta sig från stan till landet. Lyssnar på Alex o Sigge. Sista tomatplantorna i bakluckan. Imorgon tar en av mina döttrar sin examen efter flera års studier. Så stolt över henne.
Önskar er alla en bra dag, fredagar kan vara jobbiga för de som är i loppets första etapp. Det går över. För hjärnan lär sig så småningom att skapa må bra-hormoner helt på egen hand, men behöver lite tid för att förstå. Kram! 🌱🌹✅

@Se klart Kraft och stryka, härligt att läsa ditt inlägg. ”Tack men nej tack” borde jag nog sätta ner klacken och säga oftare, jag också. 👠
Inspirerande.

Söndag! Vilken helg, så mycket roligt och trevligt, firat vår underbara dotter som pluggat så hårt i flera år och som nu är klar. Det var härligr att samlas och hon hade fixat och ordnat så fint. 🙏🏻
För oss bar det sedan vidare med båt ut i skärgården för en stor 60-årsfest med extra allt. Jag hade så kul! Jag hade roliga samtal med mina bords-gubbar, sedan var det väldigt mycket dans, kaffe i trädgården, det var en ljummen kväll, som övergick till natt innan vi åkte båten tillbaka hem. Körde långsamt in mot stan. Det blev en korv på 7-11 innan vi stöp i säng vid 03. Jag lovar att det var flera år sedan jag var uppe så sent pga annat än mina sömnproblem…
Nu är vi åter på landet och jag har en känsla av att vara bakis- men utan några av de negativa delarna. Lite lagom trött och lat, lite ”idag behöver jag inte göra nånting”, förutom ligga i soffan och läsa ikapp bokklubb-boken 😱

Att sätta ner klacken och ta kontroll över mitt liv och vad JAG vill och vad jag numera (sedan länge har jag iofs vetat det) mår bra av.
Och viktigast: agera efter det.
Det var faktiskt som att öppna en sluss, där glädjen hade fastnat en period.
Att ha en tjatterfjant som stör- och att själv störa tjatterfjanten pga övertalning att ”en lunch är ju inte farligt” påminner väldigt mycket om alkoholens beroendeproblematik. Det är helt klart så.
Note to self.

Från där jag ligger nu (soffan) kan jag se diagonalt tvärs igenom vårt kök och ut i trädgården genom den öppna dörren.
Det är en stund av nåd. Äppelträdets grenar. En gammal lada längst bort.
Det är alldeles tyst.

Nu ska jag tänka en stund på det storartade i att få finnas, att få gå på fest, att få tjuvröka en cigg (inga halsbloss för denna tant). Att det är söndag, och att inte vara jagad- vilket jag ofta är. Sällsynta stunder för mig, såna här.
Önskar er alla en fin eftermiddag och kväll 🥰💪🏻✅

@Se klart Låter som du har haft en riktigt rolig helg. Och att du nu har det riktigt skönt och njutningsfullt. Härligt!

Ja, med distans till tjatterfjantens tjattrande verkar du Se Klart på situationen😁. Påminner verkligen om alkoholens beroendeproblematik. Det gäller kanske att inte närma sig frestelsen och hålla denna distans för att inte riskera ett ”återfall”. Att inte tro att man kan bara ta en liten klunk och välja den säkraste handlingen, att inte ta en klunk.

Ha en fortsatt njutningsfull söndag!🌞💕

Tack @vår och tack för att du tar dig tid att skriva, du har mycket att hantera 🙏🏻 @geggan, jag har sovit halva eftermiddagen idag, somnade som vore jag bakis. Jag tycker att det går hur bra som helst med middagar (man får anstränga sig lite extra kanske?) dansa är ju dessutom roligare nykter. Min svårighet i sociala sammanhang är mingel som pågår länge. Det tar på krafterna att börja om- och börja om- olika samtal med olika människor.
Men att jag skulle tappat min sociala förmåga stämmer inte, men det har tagit lite tid för den att komma tillbaks. Man får ha tålamod med sig 🥰

Jaa @sattva, det har jag verkligen! Och helt rätt- alldeles snart semester.🤗 Det känns i hela kroppen som är satt i något varva-ner- mode. Är ganska så trött efter det här året och i stort behov av ledighet, något som hör mitt arbete till är att ständigt vara ganska pressad- och att vara i omställning = jag behöver själv driva på och vara motor för att det ska gå lite snabbt.
Så måste det vara, men det tar på krafterna. Men jag ser verkligen fram emot att få dra benen efter mig. Och inte minst, att få resa iväg med familjen och få umgås med dem på ett väldigt avkopplande sätt. Bada, äta middagar vid långbord. Läsa böcker med barnbarnen. Gå upp tidigt och fixa kaffe.
Men allra först en vecka med rätt intensivt tempo och diverse kvälls-aktiviteter.
Klippning! Mitt hår har blivit bjussigt som bara den, växer så det knakar.
Ha en fin dag, forumgänget! Kram 😍

Idag har jag varit med om något mycket oväntat. Jag var kallad till möte till min högsta chef, pga stor organisationsförändring- som jag känt till en tid. Jag har ju haft några väldigt bra år, med goda resultat och funderat över om detta skulle innebära en annan/ny roll.
Men tvärtom så (om jag fattat rätt vilket jag tror att jag har) skulle den nya organisationen betyda MINDRE ansvar och utveckling - samt en ny chef.
Jag blev så ställd att jag inte visste vad jag skulle säga. Min tidigare chef fångade upp, vi tog en kaffe, jag höll mig från att börja gråta men kände mig så arg.
Sen gick jag hem.
Jag tror att jag ska säga upp mig nu.
Jag tror jag ska våga det, något jag tänkt på till och från- men de senaste åren har varit så himla fullt upp- och roligt.
Men plötsligt känns det som att det är dags, med tanke på den nya organisation som jag (förutom en viss degradering för mig) inte riktigt tror på.
Jag har lovat att inte göra något i affekt, så det ska jag inte. Men jag tar semester från idag, gör såklart allt jag ska och sätter ingen i sticket. Men förutom det. Ledig.
Gick hem genom stan. Faktiskt lite i chock. Men nu har allt lugnat sig lite och jag tror att det kanske är helt rätt. Att det kan bli en chans till något nytt.
Ville bara kika in och säga att man inte blir så rädd av sig när man är nykter. Kram 🥰

Ojoj @Se klart ! Förstår att du blev ställd. Genialt av dig att lyckas vända skutan till en ny chans. Men klokt att avvakta lite o ta reda på mera om nyorganisationen innan du gör ngt drastiskt. Det kanske finns en väg för dig även där? Fö avskyr jag alla omorganisationer som sker över huvudet på anställda. Tänk om dom som jobbar, experterna, skulle få organisera sig själva! Kram till dig!