Hur har ni som anhöriga blivit utsatta den manipulation man pratar om att man kan bli utsatt för när man lever nära en person med missbruksproblem? Är det vanligt att den som är anhörig blir skuldbelagd? Att den anhöriges tankar trivialiseras så till den grad att osäkerhet skapas och att man som anhörig nästan börjar tro att man har fel? Att man faktiskt överdriver?
Jag vet att svaret är ja, men skulle gärna läsa andras erfarenheter kring detta. Tack! ❤️❤️❤️

Hur har ni som anhöriga blivit utsatta den manipulation man pratar om att man kan bli utsatt för när man lever nära en person med missbruksproblem? Är det vanligt att den som är anhörig blir skuldbelagd? Att den anhöriges tankar trivialiseras så till den grad att osäkerhet skapas och att man som anhörig nästan börjar tro att man har fel? Att man faktiskt överdriver?
Jag vet att svaret är ja, men skulle gärna läsa andras erfarenheter kring detta. Tack! ❤️❤️❤️

@Ecatrina för mig har manipulationen varit en av de obehagligaste aspekterna av att vara anhörig till en person med alkoholproblem. Min pappa har ställt sig oförstående till hur han behandlat mig när han varit berusad. Som tur är har jag idag andra personer omkring mig som kan bekräfta mina erfarenheter från min uppväxt. Jag är långt ifrån ensam om att ha råkat ut för hans "dr Jekyll and mr Hyde"-personlighet där han blir som förbytt när han dricker över en viss gräns. När vi pratat om det har han skjutit det ifrån sig, sagt att han inte minns och att jag överdriver. Istället för att ta emot det jag säger har han tagit upp för mig helt orimliga saker t.ex. bytt fokus till något som jag sagt när jag var ett litet barn som kränkte honom som vuxen förälder. Han har dock erkänt att han har manipulerat mig för att jag ska bli bättre. Att han t.ex. nedvärderat min förmåga för att skapa motivation hos mig att försöka motbevisa honom. Gick alltid på äggskal för att inte göra något som han skulle uppleva som fel och bli arg för. Men jag insåg till slut att hur mycket jag än ansträngde mig så hittade han alltid något fel, om inte ett verkligt så ett påhittat. Ordspråket att "Av fulla och barn får man höra sanningen" var något som ekade i mitt huvud länge. Han kunde säga saker som att jag inte brydde mig om min sjuka farmor (som var en av de allra viktigaste människorna i mitt liv), att jag gick konstigt, var svag och sjuklig, en tråkig person osv. När jag fått höra dessa "sanningens ord" från honom tillräckligt ofta så började jag tänka att det kanske var sant. Idag tänker jag att det är exempel på saker dragna ur luften för att göra illa.
Han har också i nyktert tillstånd stått och ljugit i min närvaro om sjuka saker som att han inte bor där han faktiskt bor och att han har gått utbildningar han inte gjort, som jag upplever det på grund av nåt slags mindervärdeskomplex. Han har också ifrågasatt rak fakta, som att min mamma har hjälpt till att måla om hos honom nyligen. Tittat henne i ögonen medan jag stått bredvid och sagt "nej du har aldrig hjälpt till med det". Otroligt obehagligt och jag är osäker på om det beror på alkohol eller någon slags störning. En sak är säker och det är att jag har ifrågasatt mina minnen, erfarenheter och hela min person många gånger. Räddningen har varit att prata om det och inte vara ensam, annars hade jag nog för alltid känt mig vilsen, förvirrad och aldrig hittat tillbaka till mig själv.

Tack för att du berättar om din erfarenhet @Nor.Li . Jag känner precis som du att denna aspekten är en av de jobbigaste sakerna med att leva med en alkoholist. Ljugandet. Förnekandet. Förminskandet. Att inse att detta är en del i det sjuka hos personen tröstar ju lite, samtidigt som iallafall jag måste påminnas om att jag VET hur min verklighet ser ut för att inte knäckas. Det är så fruktansvärt smärtsamt att bli förnekad av den man älskar eller kanske fortfarande älskar. Intressant att ta del av andras erfarenheter, att inte vara ensam i dessa sjuka och ibland absurda situationer. Vi vet. Och vi ska inte låta oss bli behandlade så. Kram. ❤️

@Ecatrina
Hej och välkommen till denna plattform. Jag hittade hit för 4 år sedan och idag förstår jag det mesta. Det är lite som att bli sin egen psykolog till sist, när man har förstått konsekvensen av att ha blivit manipulerad. Idag är jag livserfaren och fri från ett tidigare och långvarigt medberoende. Jag var en ung kvinna utan tidigare erfarenhet av medberoende som träffade en ung man jag önskade bilda familj med. Vi levde tillsammans i 11 år och jag var väldigt nedbruten och utan mina ekonomiska tillgångar när han äntligen flyttade. Jag lät honom få ta del av hela mitt kapital, vilket var en del. Idag är jag tacksam för min erfarenhet. Jag har ett nytt och friskt liv. Jag har en sund relation med en sund man. Det tog mig däremot 3 år att landa i mig själv, att hitta mig själv igen och att våga släppa in kärleken till en man igen. Jag skulle inte vilja vara utan min resa, men den höll på att ta slut tidigare. Mitt ex gjorde mitt liv väldigt svart. Det var en kort period som jag kände att jag inte orkade mer. Jag pratade inte med min närmaste omgivning om hur jag hade det. Men jag hade tur, som hade erfarenhet av psykisk ohälsa och visste att det finns änglar inom vården. Jag hittade rätt till sist och fick hjälp av psykolog. Idag läser jag litteratur som läkare och psykologer läser på sina utbildningar. Det är oerhört intressant. Jag förstår så mycket mer. Och jag förstår, att jag hade tur. Som har adhd och har en överlevnadsinstinkt. Jag har lärt mig navigera. Det hade jag kanske inte gjort om jag inte var med om detta.
Det går bra till slut. Och oftast så behöver man professionell hjälp. Ta hand om dig. På alla sätt!

Tack för din historia @Självomhändertagande ! Det känns hoppfullt att läsa när min oro över framtiden är så stor. Glad att du lyckats navigera och att du hittat din styrka! Din historia inspirerar mig, tack! ❤️

@Ecatrina
Vet inte riktigt i nuläget vad som hör inom manipulation ... 🙄
Lite det där att det var fel på mig. Jag var tråkig, och det som hade hänt hade minsann inte hänt. Att mitt i allt medge att "jo jag dricker men ibland har jag faktiskt koll, du behöver inte tjafsa hela tiden" . Därtill att ibland har jag fel men inte vill medge det. Jag skrev dagbok så jag kunde kolla upp, jo jag var helt ok med mitt omdöme och överreagerade inte och mindes rätt. Då när han sade han hade koll på läget hade han INTE. Det var just då massa kaos ... Att på olika sätt få mig att tvivla på mig själv och MITT omdöme. 🤯 Och om inte jag "tror på honom eller orkar med honom får jag minsann skaffa en annan karl " ...

@Ecatrina
Förresten - nu har jag mig själv att rå om, det gick så med karln ...
Det har varit en jobbig resa, men som jag skrivit i tidigare inlägg:
"ett sunt förhållande ska bygga ett vi utan att förstöra ett jag".

Trivs bra, och behöver "bara" mig själv just nu.

Sköt om dig.
🌹

Det där känner jag igen @Tröttiz . Jag har fått höra alltifrån : ”Men hur kul är det att vara med nån som bara är sur och arg hela tiden (dvs jag), vad fan ska jag göra?” Eller ”Det är sånt kaos med barnen hela tiden, det är enda sättet jag känner att jag kan må bra på. Att få min stund (med vinet)”. När jag berättat om situationer som gjort mig fruktansvärt ledsen och arg, som när jag försökt väcka honom en kväll när han däckat och vårt ena barn mådde dåligt och de andra två behövde läggas och jag inte fick liv i honom! Jag ruskade och skrek att han skulle vakna men han var helt borta! När jag beskrivit hur jävla HEMSKT det varit för mig så ser han lite skyldig ut men kommenterar det inte. Tar ett glas vin redan en timme efter att jag berättat för honom vad som hänt.
Det gör ju att mina ord känns så oviktiga, min upplevelse tas inte på allvar.
Idag frågade han mig om han ”fick” ta ett glas vin till maten. Skrev in det här nyss. Bara att han frågar och att han vet hur jag ska reagera ingår väl lite i skuldbeläggandet/manipulationen. Nu är det MITT fel att det blivit dålig stämning. Att jag blivit ledsen och dragit mig undan. JAG har förstört kvällen nu. Är så arg och ledsen just nu.

@Ecatrina
Jaa ... gör allt för att få fokus på annat än sig själv. På DIG.
Och du, försök stå pall, gå inte in i en diskussion och låt dig inte provoceras och reagera på det, tänker jag.

Kram, och styrka till dig.
💞💪

Fått höra ”du är inte så smart som du tror”, jag vill inte vara med dig längre, du är elak, jag älskar inte dig, jag kommer aldrig mer att prata med dig, gå till nåt av dina ex, fylleslampa…

Jag har otrygg anknytning sen tidigare o är sjukt rädd för att bli övergiven (blivit det av tidigare c såklart - man söker upp dem på något sjukt sätt).

Sån Jekyll and Hyde beteende. Nykter - kärleksfull o klok. Påverkad - elak o vass, offer för alla.

Nu när jag skriver om det går det rysningar…. Att behöva göra saker som detta av någon du älskar, som ska vara din trygghet…. Att samtidigt vara första gångs mamma till en 1,5 åring… ingen ska behöva uppleva det ❤️