Jättefina insikter och tankar Himmelellerhelvette❤️Ja saker hänger ihop hur vi haft det som barn, och hur vi reagerar och tänker som vuxna. Men som tur är växer vår kapacitet att kunna tänka större med tiden. Vårt värde som människor växer också när vi lever mer som vi vill göra. Du är smart, och klok. Du kommer med tiden fram till det som är bäst för dig. ⭐️

@Himmelellerhelvette Jag blir så glad över att höra ditt resonemang och dina reflektioner. Framförallt att du inte känner dig lika desperat beroende av honom längre. Det är precis det som händer när man är nykter en längre tid. Man får kontakt med sig själv och sitt inre barn. Det barnet som inte kunde värja sig eller hävda sin makt, rädd för att bli lämnad och inte duga och som skapade inlärda sätt för att klara av situationen. Det som följt med till nya relationer och äktenskapet. Rädd att bli övergiven av sin man.

Man får en medvetenhet om den egna utsattheten som barn. När man är nykter kan man ta tillbaka makten, ta tillbaka berättelsen om sitt liv om hur det verkligen var, göra det som man inte kunde göra som det lilla barnet. Man äger sin egna berättelse. Självkänslan ökar och man kan bryta gamla invanda och destruktiva mönster, skapa nya sätt att hantera livet med. Man kan ta den lilla jag i hand och återupprätta sitt liv, ta makten i det egna livet och leva på ett sätt som äntligen gör att man kan må bra. Det man har rätt till, att må bra.

Låter som en bra idé, ta det lugnt, låt saker landa. Det kommer att komma på plats när det är klart. Skapa en plan för hur du vill ha det för att må bra, utan att ta in din make. Sen kan du prata med honom och se om han vill hänga med eller hur han vill ha sitt/ert liv. Det kommer att bli bra, på något sätt och framförallt som du säger om du fortsätter din nyktra resa och din personliga utveckling. Du är stark och insiktsfull❤️

@Himmelellerhelvette Och jag tänker att du är klok som en bok, som kan låta allt bero samtidigt som du stärker dig och ditt inre. Er urladdning igår kväll får honom kanske att tänka om? Eller inte. Han kan bara ansvara för sitt eget liv, och du för ditt. Men bli inte en person som letar flaskor och analyserar tonfall och kroppsspråk. För ditt eget bästa. Det är SÅ vidrigt jobbigt, då är det bättre att tälta helt ensam på en fjälltopp utan minsta komfort typ.

Att jag föll in i det mönstret sekundsnabbt med min ex-sambo berodde på att jag hade det med mig från barndomen. Så gjorde jag med min alkoholiserade pappa. Letade efter flaskor, sniffade hur han luktade, var vaksam på minsta slirning i tonfallet och var inte hans kroppsspråk lite yvigt?

Jag gick runt med en konstant orosklump i magen under hela min barndom. När som helst kunde mitt barndomshem explodera i ett inferno pga fylla. Och nästa morgon skulle man låtsats som ingenting. Ingenting. Jävla missbrukarbeteende. Bete sig som en idiot på fyllan, och sen ska alla hålla tyst om det nästa morgon. Man ska inte ens ha vett att be om ursäkt, trots att man har betett sig som en idiot.

Mina barns pappa, som jag levde med i 24 år, var duktig på att prata nästa morgon. Efter våra bråk, där jag ofta vara onykter och ibland även han. I början var jag helt chockad. Vad vill han? Hur gör man? Problemet då var dock att han satt på sanningen. Tyckte han. Han var inte mottaglig för min sanning alls. Så vi stod och stampade på i princip samma fläck i alla år. Kom ingenvart.

Att prata efter bråk är bra, men man måste enas om en handlingsplan så-här-gör-vi-nästa-gång-för-att inte-hamna-här-igen. En plan där båda ger och får. En plan man är på riktigt överens om. Det mina barns pappa gjorde nästa morgon var bara att med nyktra ord statuera sina exempel, han proklamerade sanningen enbart utifrån sin horisont. Och jag tänkte: ”Vad bra att vi pratade om det!” Öh 😳

Det är sådan tur att vi numer är nyktra och kan låta klokheten breda ut sig i våra skallar. En sak är säker, så länge man dricker fastnar man mentalt i mognad. Min ex-sambo Y betedde sig mentalt som en vårdslös 17-18-åring. Mina barns pappa lite mer som en besserwisser i 22-23-årsåldern 🤣

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette jag känner igen mig i så mycket. Det var 20 år sedan men det var nog då som mitt eget drickande spårade. Jag slutade, inte han. Det helsike som det ledde till fick jag lära mig heter medberoende. När någon om och om igen går över gränser. Det är fruktansvärt plågsamt, värre än att dricka för då har man ju drickandet. Jag hade stor hjälp av boken Bli fri från ditt medberoende. Jag lämnade mannen. Önskar dig frid i sinnet. Du är värd kärlek. 🐳❤️

Tack för er värme och ett stöd❤️
Jag ska försöka att inte leka detektiv men jag bryr mig ju om honom och vill inte han ska dricka mer än han vill dricka.

Vi har kommit fram till en plan nu så får framtiden visa om den kommer hållas.

Kram❤️

Tack @vår2022, det känns bra, jag försökte förklara så gott det gick utifrån vad som känns okej och inte okej för mig. Jag försökte också förklara att det varken var hot eller att han ska göra som jag säger utan att framtiden kommer visa oss vad vi båda accepterar för att vi båda ska må som allra bäst och få ut det vi vill av livet oavsett om det kommer vara ihop eller isär.

Han erkände att han tyckte han inte skött det perfekt.

Kram❤️

@Himmelellerhelvette Så himla bra du hanterade det här svåra ❤️ Att tiga tillhör missbruket, att tala och synliggöra tillhör nykterheten. Och du gör det på ett väldigt klokt sätt. Hoppas att din man inser hur lyckligt lottad han är som har dig ❤️

Kram 🐘

@majken_r @Andrahalvlek Tack så fint skrivet av er❤️

När det nu känns härligt med min man igen så kommer en ny utmaning som jag inte förstår hur jag ska hantera, vad kan jag göra, kan jag göra något?
Min mamma är så nergången i sitt missbruk, jag tror inte hon vet längre vad som är verkligt och inte. Hon tror någon är inne hos henne och saboterar, lägger fram saker, tar saker, försöker komma åt henne. Hon har lidit av paranoia i säkert 30år men nu är hon helt knäckt för ingen tror på henne. Jag tror att hon själv lägger fram och gömmer saker när hon är väldigt väck och sedan inte kommer ihåg det, sedan är hon helt säker på att det är någon annan. Jag lider så fullkomligt med henne, vaknade inatt och grät av förtvivlan, jag tror hon kommer tappa det helt snart, tappa det lilla förstånd som finns kvar. Hon är livrädd och ingen tror på henne, jag tror verkligen inte att någon annan försöker komma åt henne. Hon gav mig allt som är superviktigt för henne så jag kan förvara det säkert för henne så ingen tar det, däribland massa foton. Jag tror hon suttit och tittat och sörjt över fotona, allt som gått så fel sedan somnat och när hon vaknat tror hon att någon annan varit där och lagt fram fotona för att varna eller såra henne. Hon hittade några bokstäver på något papper med något hon tror är en kod för något, något som kommer skada henne.
Kan jag göra något, ska jag göra något. Alltid varit medberoende.

@Himmelellerhelvette Åh, så ledsamt. Lider med både dig och din mamma ❤️ Jag har också varit sjukligt medberoende, men det är 20 år sedan min pappa dog. Med söndertrasad lever.

Tyvärr måste jag nog säga att sannolikheten för att du når fram till henne är yttepytteliten. Som anhöriga är vi för trasiga och mesiga efter alla år, hon måste få extern hjälp.

Det du kan göra är att berätta om ditt nyktra beslut. Berätta hur bra du mår ❤️ Be henne också att få göra en orosanmälan till soc, så att hon kan få hjälp. Det låter som en mix av missbruk och begynnande demens som hon har.

Hon kommer att spotta och skrika, be dig dra åt helvete. Ha tålamod med henne. Gör sen samma sak igen: Berätta hur bra du mår och be henne att få göra en orosanmälan. Gör det några gånger med några dagars mellanrum.

När du kommit till vägs ände så gör du en orosanmälan, även om hon protesterar. Så hade jag gjort.

Och fortsätt fokusera på din egen nykterhet. Den kommer att bära dig stadigt igenom alla svårigheter.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette oj, vad tufft för dig❤️. Här har jag inga råd att komma med mer än att nykterheten är superviktigt och din styrka i detta läge. @Andrahalvlek har bra råd och tänker att du behöver stöd utifrån i detta svåra.
Sköt om dig och kram❤️

@Andrahalvlek Men vad skulle en orosanmälan till soc leda till? Jag tror tyvärr inte det skulle leda någonstans. Det är väl överfullt överallt? Jag vet inte ens om det skulle gå att få tvångsvård och jag tror att även om jag skulle lyckas tvångsvårda henne skulle det efter det inte finnas tillräckligt med resurser för eftervården. Hon har missbrukat (mest droger) i över 30år. Eftervården för det vet jag inte om den finns.

Kanske någon admin vet?

Kram❤️

Tack fina @vår2022 ❤️ Detta gör mig bara än mer övertygad om att inte dricka en droppe.
Att mina barn skulle få lida som jag gjort och gör. Det går bara inte, jag står med facit i hand med hur barn till missbrukare lider. Detta lidande ska inte ner en generation till.

Kram❤️

@Himmelellerhelvette Jag tänker att det måste leda någonvart. Jag tänker att samhället ska kunna fånga upp våra allra svagaste individer. Om hon är så förvirrad så borde tex en demensutredning göras. Man kan bli dement i förtid av missbruk också. Kan du ringa anonymt till soc och fråga? ”Så här är det, vad ska jag göra för att hon ska få bästa möjliga hjälp?”

Om du inte gör någonting så kommer dina åtaganden för dina mamma att bara öka lavinartat. Och det mår du inte bra av. Du ska vara hennes dotter, inte hennes vårdare.

Men börja med att berätta hur bra du mår. Visa henne i ord och handling att det finns ett friskt alternativ till missbruket.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Gör det! De måste kunna svara på hur din mamma kan få bästa möjliga hjälp.

Min mamma blev rejält sjuk för tre år sedan. Ramlade och fick kotförskjutning. Sängliggande, avmagrad. Strax innan detta hände hade hon fått hemtjänst beviljad. De kom och städade var 14:e dag och tvättade var 14:e dag. När hon blev sängliggande kunde hemtjänsten snabbt utöka till besök 4 gg/dagtid, 1 besök nattetid, plus trygghetslarm. Tack och lov för det 🙏🏻 Annars hade jag slitit ihjäl mig.

Jag sa till min mamma innan dess att kan man inte städa hemma hos sig själv så måste man ha hemtjänst, för jag tänker inte städa hos henne. Hon fick också ledsagning beviljad, så personal från hemtjänsten följer med henne på sjukhusbesök. Så jävla skönt för mig att slippa.

Att du ringer kommunens hemtjänsthandläggare är ett tips annars, de kommer hem och ”läser av” behovet. Kopplar in fysioterapeut och hjälpmedelshandläggare.

Det viktiga i detta är att du inte sliter ihjäl dig ❤️ Du behöver din ork och energi till dig själv och dina närmaste. Träffas och umgås med din mamma då och då är fullt tillräckligt.

Min mamma mår bra nu. Knallar runt med sin rullator hyfsat obehindrat, har inte ont och mår hyfsat bra för sin ålder 74 år.

Kram 🐘

Hej Himmelellerhelvette!

Såg att du efterfrågade erfarenheter kring vad Socialtjänsten kan hjälpa till med. Först och främst, vilken tuff situation du beskriver, och det är inte konstigt att det ställer stora krav och är ansträngande för dig! Vad det gäller vad Socialtjänsten kan hjälpa till med har du fått ett jättebra tips av Andrahalvlek, dvs. att ta anonym kontakt och bolla tankar om läget. Vad det finns för hjälp varierar litegrann utifrån var en bor någonstans, men Socialtjänsten har generellt bra koll på vad som gäller just där du bor. De är också de som ansvarar för att ge dig stöd och verktyg för att klara av situationen som anhörig. Så det kan vara en grej att också fråga om, vad det finns för anhörigstöd att få hos dem - om det är något du funderat på. Lycka till!

/Kristoffer
Alkoholhjälpen