SÅ HÄR LÅNGT ÄR ALLT GOTT OCH VÄL. Godkända alkoholprov (CDT 1,2 och Peth <0,05) men saknar levervärdena... Jag har varit nykter i tre månader det känns skönt både i kropp och själ. Jag sträcker på mig, tänker snabbare och snart börjar rehab 🙃. Det bästa är att alla viktiga personer i mitt liv, inklusive chef och arbetskamrater är så fina. De vet hur det är ställt, är uppriktigt glada för min skull och nyfikna på förändringen. Inga konstigheter alltså. Jag är också glad för min skull och hoppas och tror att jag en dag ska känna mig hel, att den där oron som lurar mig att ta första glaset ska försvinna 🫠… ☃️

PÅ VÄG TILL 12-STEGSPROGRAMMET. Dagen då jag ska kliva in i 12-stegsbehandlingen närmar sig. I grund och botten tror jag fortfarande att det finns bättre rehabiliteringsalternativ för mig men har insett att detta är icke-förhandlingsbart. Av pur självbevarelsedrift gör jag ett försök att sätta mina egna ord på det jag ska utsättas för. Det är möjligen respektlöst (?). Å andra sidan är jag ju (och har tänkt fortsätta att vara) en egensinnig person!

1. Att inte kunna ”dricka som folk” innebär att ha utvecklat ett beroende som inte går att kontrollera viljemässigt. Den egna viljan är svagare än den kraft som finns i flaskan. Först när den kunskapen sitter i hela kroppen går det att göra upp med beroendet och ta ansvar för att läka sig själv.
2. Att leva ett gott liv utan alkohol förutsätter att en kan bottna i ett tillitsfullt förhållande till andra människor. Ensam är inte stark i något sammanhang och den kollektiva klokheten i en grupp med gemensamma värderingar hjälper en att förstå verkligheten som den är och till att lösa de problem som finns.
3-5. För att ta sig ur ett beroende som inte går att kontrollera viljemässigt krävs stöd och hjälp från andra. Att hitta personer som i sig är goda exempel att orientera sig efter.
6-8. Att dricka alkohol som medicin är ju inledningsvis ett helt rationellt beteende. Någon gång har en kommit på att det fungerar som snabbt och effektivt sätt att dämpa starka känslor. Med tiden blir det en drog som förvandlar alla känslor till ett rus som skjuter upp behovet av att konfrontera innehållet i en självbild som inte är autentisk, där värderingar och beteende inte går ihop.
9. Som nykter, frisk och stark måste en ta tillbaka förmågan (och viljan) att packa upp det motsägelsefulla, tunga, jobbiga ur ryggsäcken, sortera innehållet, laga det som är trasigt eller helt enkelt rensa bort det som är oanvändbart/destruktivt.
10. Insikt! Alkoholen har tagit över och gett näring åt verklighetsflykt och ren eskapism. Beteendet är egoistiskt även om orsakerna till beteendet har helt andra grunder. Att förstå hur ens beteende påverkat, kanske till och med skadat, andra. Att formulera grunderna för skuld- och skamkänslor. Att förlåta och få förlåtelse (inklusive att förlåta sig själv). Ju fler viktiga personer i ens omgivning som vet och kan förstå hur det är ställt desto större krets av människor att spegla sig i och få kraft ifrån, alltså att återerövra tillit och förståelse för andra människor!
11. Frihet, harmoni, helhet!
12. Missionera!

@Ejanne Klockren sammanställning! Min husgud Annie Grace har ett recept på hur man blir och förblir nykter, som jag alltid brukar hänvisa till:

1) Tro på att du klarar av att sluta dricka.
2) Fokusera på alla fördelar med nykterheten.
3) Identifiera dig som en person som inte dricker alkohol.

Kram 🐘

@🐘 En av de stora fördelarna med att vara nykter är ju att bli mer klarsynt 😊. Din husgud predikar riktigt bra förhållningssätt för den som är motiverad och kan se fördelarna. Min inre alkoholist är en stark rackare som tjatar om en enkel lösning när tillvaron skaver. Nu tränar jag regelbundet och känner (på riktigt!) att min styrka ökar för varje dag som går utan alkohol men det är lurigt och skulle vara lätt att (som så många gånger förr) falla på eget grepp. Kram /E

@Ejanne Jättebra! Du har gjort det till dina egna 12 steg😁. Det kan du säkert ta till dig på ett helt annat sätt när du själv får tolka dem så att det passar dig. Mitt motto är ”ditt uppmärksamheten går, sker tillväxt”. Det innebär att jag fokuserar på det positiva med att vara nykter, ger det min uppmärksamhet, desto mer växer mina positiva tankar om det. Tankarna växer i kraft liksom mina positiva känslor om att vara nykter. Det kör över negativ tankar som att det skulle vara gott med vin eller att det är synd om mig som inte får dricka som alla andra. De positiva tankarna ger också en stolthet och glädje över att vara nykter. Jag hjärntvättar mig själv och skapar nya banor i hjärnan som kör över de inlärda, programmerade och destruktiva tankarna 😁.

Ha det gott!❤️

I BEHANDLING. Jag har överlevt första veckan i 12-stegsprogrammet. Jag har blivit en i en grupp av missbrukare som står inför uppgiften ”att förstå problemet”. Jag skulle vilja påstå att jag vid det här laget redan gjort det och är redo för andra övningar. Men det ska jag inte säga högt för det skulle nog inte ses med blida ögon. I behandlingen följer alla samma ordning. Utrymmet för kritiskt tänkande är minimalt. Det är bara att erkänna och att kapitulera. Gruppens sammankomster kallas ”möten” och dessa möten följer en ritual som jag antar härstammar från AA. Vid inskrivningen fick jag en arbetsbok och Stora Boken, Anonyma Alkoholisters grundtext. Vad jag ska göra med arbetsboken har ingen berättat ännu men jag har på eget bevåg läst och börjat med uppgifterna. Det är relevant och intressant med ett krav på ärlig reflektion. Jag utforskar mitt inre och det känns naturligt där jag befinner mig, helnykter sedan 13 veckor igår. Härligt. Den stora boken ska tydligen användas som referenslitteratur men jag ger den en chans från pärm till pärm, tentativt. Min målbild för närvarande är lugn och tålmodig, go with the flow, följa flocken. Återstår att se vad det kommer att göra med en egensinnig själ. Dagarna i gruppen har börjat med ett slags incheckning där en säger hej, sitt namn och ett ord som beskriver varför en sitter där. Några säger att de är beroende, andra säger alkoholist och några säger narkoman. Jag säger att jag är alkoholist för det är jag ju, bland annat, den här veckan är jag till exempel också gräsänka. Har passat på att fira jul med min vuxne son och hans pappa som har annat för sig till helgen. Vi hade en trevlig kväll och sonen – som skrivit ”sprit och knark” på önskelistan – blev glad för presentkort från Naturkompaniet. Jag fick en fin tekanna. Önskar alla en god jul!

God jul du också! Jag tänker att även om du nu behöver följa ett program och inordna dig i ledet så är du sen fri att använda de verktyg du får på ditt eget sätt. Jag har också svårt för processer som inte är flexibla, men ibland är det nog klokt att tänka som du verkar göra- gilla läget och se vad det ger dig.

@Ejanne Grattis till 13 nyktra veckor! 🥳🥳🥳 Visst har du ett försprång, men det är nyttigt att repetera. Nöta, nöta, nöta — påverka det undermedvetna. Du jobbar på jättebra!

Godjulkram 🐘

@Kennie @🐘 Tack för kloka kommentarer och ni har givetvis rätt som alltid. Jag behöver lugna ner mig och inte ha så förtvivlat bråttom, inte vara så förbaskat kompetent och effektiv hela tiden. Det kommer nog att ta sin tid och det får det göra. Kan ju inte göra annat än acceptera det jag inte kan påverka och göra det jag kan av resten. Ja, som ni förstår är även jag på väg mot omvändelse 😁. Ha't fint i helgen och julkramar. /E

ABSTINENSSKOV. Jag har börjat känna mig bedrövlig igen. Först förstod jag inte men ju mer jag vrider på saken kan det inte vara annat än abstinens. Det började när min sambos mamma och hans barn kom på mellandagsbesök och det dröjde inte länge innan jag kände anspänningen, irritation. Kylen fylls med märkvärdiga veganska substitut för kött och havremjölk. Det ligger fotoalbum med kort från barndomen all over the place. Badrummet är proppat med linskoppar och vätskor, allt är vått, från golvmattorna till toalettpappret (hur gick det till?) och det luktar (!) parfymdofter i hela huset. I stället för att stryka utmed väggarna i mitt eget hem flyr jag till jobbet. Ja, jag fattar att det inte är deras fel att jag känner så här. De är helt normala unga vuxna. Det är jag som är fel. Jag överdriver. Tidigare kunde jag ladda en väl avvägd berusningsgrad under detta slaget av prövningar. Nu står jag bara där som det svikna barn jag är; avundsjuk då sambons uppmärksamhet riktas bort från mig och obekväm över att det stökas och lånas saker helt respektlöst. Jag trivs inte alls med mig själv och ju mer jag tänker desto svårare att släppa känslan. Efter morgontimmans träningspass åkte jag till köpcentrum för att skaffa nya dojjor men det fanns inga som jag ville ha så jag fortsatte till Systembolaget. Det var nära och det hade varit så enkelt… …men så tänkte jag på min rad av nyktra dagar och insåg att oavsett hur jag känner är det helt ovärt att vara påverkad av alkohol. Jag gick in på Systembolaget, köpte två flaskor alkoholfritt bubbel och ser fram emot att fira min 100:e helnyktra dag på nyårsafton 🥳 – Tacksam att detta forum finns ❤️🙏

Hej @Ejanne!

Hoppas det är okej att jag kikar in, läste ditt inlägg idag och det berör verkligen. Du tackar för att forumet finns och det är du och ni alla här inne som tillsammans skapar det så glöm inte att tacka dig själv också för detta. Att du delar med dig så fint är definitivt också en hjälp för andra här inne.

Du sätter så ärligt och öppet ord på hur det är för dig och hur du trots utmaningar med sådant som stressade dig och som tidigare kunnat leda till att du dricker så bromsade du dig själv. Du gjorde ett fortsatt val i den riktning du jobbar på gällande alkoholen. Nyårsafton kommer bli din 100e helnyktra dag med säkerhet - häftigt att det faller sig just så också med antal dagar. Alkoholfritt bubbel för hela slanten.

Hoppas du kan känna dig stolt och nöjd också mitt i detta!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

@Ejanne Stor igenkänning av hur jag har känt när svärmor och bonusbarnen kommit hem. Jag har levt ihop med min man sedan barnen var små och de är nu unga vuxna. Jag löste känslan som du med att dricka och bedöva. Svartsjukan ville jag inte kännas vid eller sätta ord på, kändes så skamligt. Kände mig utanför. Det var så mycket enklare när mina barn var här och slapp de känslorna. Dessa känslor bottnar i min egna barndom, där jag inte fick den uppmärksamhet jag behövde.

Jag har läst att om nära och viktiga relationer har varit oförutsägbara och otrygga kan det fylla en funktion att vara misstänksam och vara på sin vakt. Misstänksamheten riskerar att färga relationer även senare i livet, även då det inte är befogat. I förlängningen kan ett destruktivt svartsjukemönster uppstå. Detta var det som hände mig och de känslor jag kände mot min mans barn och som jag även kunde känna när jag inbillade mig att min man flörtade med andra kvinnor.

Som nykter i 14 månader har dessa känslor avtagit starkt i samband med att jag fått kontakt med mig själv och mina äkta känslor. Jag kan förstå sambandet tydligt. Min självkänsla har ökat markant som nykter och i genom terapi har jag lyckats hantera dessa känslor. Det är en befrielse att slippa svartsjukekänslorna liksom att slippa dricka.

Vad starkt av dig att inte gå in på bolaget! Låt nykterheten sprida nya öppningar mot livet och dina känslor. Sök inom dig själv vad som triggar dina känslor som kom. Du kanske hittar ett ursprung där djupt inom dig som du kan plocka upp och göra om. Det kanske är dåtiden som uppfattas som nutid, men det var i en annan tid och i ett annat sammanhang. Jag har tagit tillbaka berättelsen om mig själv så den stämmer, med vad jag egentligen kände då och vilka behov jag egentligen hade, men inte riktigt fick. Det har hjälpt mig att gå vidare mer hel och sann.

Det blev lite långt inlägg, men hoppas det kan ge dig något tillbaka❤️

@Ejanne Menar att vad starkt av dig att inte köpa alkohol på bolaget, du köpte ju alkoholfritt bubbel där😁.
Häftigt att få skåla in det nya året på dag 100! Och tänkt vad härligt att påbörja den nya året nykter och en fortsatt nykterhetsprocess🥳

@Rosette @vår2022
Tack för era fina kommentarer. Jag tycker att det känns bra både att läsa och att skriva eget. Jag blir på något sätt tydligare för mig själv när tankarna är publicerade i ett lite större sammanhang (än i en privat dagbok). Låter kanske 🤔 flummigt och egocentriskt men det funkar för mig och om det hjälper andra är det ju ännu bättre 💕 /E

Hej
Jag vet inte om jag skrivit här hos dig men blir glad av att läsa din tråd som känns kraftfull och bra- och så ger jag stor igenkänning på normala barn- som ger upphov till onormala (eller eg normala) känslor. Jag tänker att man får känna allt- men inte agera med full konsensus. Att inte få känna- brukar betyda att det kommer ur nån annanstans- huvudvärk, vinpimplande, irritation på fadern.
Att vara bonusförälder är att vara konstant upptagen med en arm- den man har för att ta sig i/hålla sig i kragen.
Det rätar ut sig med tiden. Jag som testat vin-metoden utförligt kan inte rekommendera den. Heja dig och kram!

…OCH JAG ÄR ALKOHOLIST! Nu var det länge sedan sist jag skrev något här. Dagarna liksom flyger iväg. Nyss var det jul och nu är det (snart) mitten i februari. Halva delen av grund-rehab är avklarad. Det betyder att jag är redo för "uppflyttning" till ny grupp. Det är samma folk som jag mött tidigare men en annan terapeut. Hen är vänlig och rar på alla sätt och vis men jag gillade den första bättre, kanske just för att den var där från början av min nyktra resa? I "nya gruppen" ska jag redovisa konsekvenser av mitt alkoholpimplande och förbereda mig för steget över till eftervård. Allt i enlighet med 12-stegsprogrammet och vägledd av "Gud Så Som Jag Uppfattar Honom". Under veckorna som gått har jag fått höra att jag ska jobbande min kritiska sida. Jag förstår att den hämmar mig och jag försöker verkligen även om det är svårt. Skäms förfarande över att jag inte är som andra. Känner ångest när jag slängt ur mig något på skämt som inte landat helt klockrent hos mottagaren. Bannar min snabbkopplade hjärna trots att jag borde vara stolt över den! Sådan är min upplevelse av att börja tillfriskna efter att ha haft ont i själen ett helt liv... 🧡

I MORGON HAR JAG VARIT HELNYKTER I 24 VECKOR! Jag tänker en del på hur eländigt det var för bara ett halvår sedan. Behöver påminna mig själv om den totala galenskapen. Jag är tacksam över att fasaden sprack. I misären visade det sig att det fanns många som ville mig allt gott. Det hade jag aldrig trott. Även om jag inte planerade att ta livet av mig på något dramatiskt sätt så fanns tänkarna på att dö med mig varje dag. Jag var en usel människa och förtjänade inget annat än det sämsta av allt. Jag drack tills jag stupade för jag ville inte finnas. Det är en annan person som skriver i detta nu. En kvinna som börjar hitta tillbaka till sig själv. En som vill leva och må bra. I morse körde jag ett pass på gymmet och eftersom det är invägningsvecka fick jag svart på vitt att min kropp, trots allt, fungerar. Något kilo ner och lite muskelmassa upp. Det jag kämpar med är tålamodet, att allt ska ha och ta sin tid. Jag fastar rent intellektuellt att tolvstegsbehandlingen är bra för mig men har svårt för alla upprepningar, ritualer, långsamma predikningar och pladder. Fast egentligen blir jag mest trött på mig själv. I går kom terapeuten fram till mig i en paus och gav mig spontanfeedback: ”E, jag vill bara säga att jag beundrar ditt engagemang” sa hen. ”Tack” sa jag och mumlade något om att jag gör så gott jag kan. Nu undrar jag vad det står för. För jag känner mig inte särskilt engagerad utan snarare som en ”go-with-the-flow”-person som kämpar med sin inre kritiker, undviker att opponera och bejakar behandlingen (eller som den ”rätta terminologin är: ”underkastar mig detta enkla program…”).