@@lejo
Förstår att du kände så.
Och dessa olika sidor du nämner, får själv flashbacks ... Att de sidorna finns och om andra bara visste liksom.
Hoppas du ändå trots omständigheterna haft en hyfsad nattsömn.
💞

@Tröttiz Skönt att få förståelse ❤️. Har faktiskt inte sovit speciellt bra. Vill bara hem från jobbet och lägga mig. Hoppas dagen går fort.
Jag vet inte hur jag skall hantera alla känslor. Känner mig arg, frustrerad och nästan bitter. Lägger alldeles för mkt energi på detta. Bestämmer mig för att jag skall lägga energi på mig själv, men hamnar ändå till slut i alla tankar om hopplöshet. Jag har 2 vänner som vet om situationen, som stöttar mig till 100 %. De är helt fantastiska. Finner styrka i det. Jag klarar inte av att bära allt inom mig. De förstår inte heller någonting. De kan inte fatta att vi hamnat här. De har sagt till mig att de alltid tyckt att jag och min man har en härlig relation. De har sett hur mkt vi älskar varandra och framför allt sett att vi har så roligt ihop. För mig känns som att allt det är borta... Visst har vi bra stunder, när han inte har druckit. Då kan vi ff skratta ihop så att tårarna sprutar. Men denna situation är så sorglig. Jag vill inte tänka på hur allt slutar om det inte blir ändring. Försöker vara kärleksfull, men det är så svårt när jag framför allt känner mig besviken på alla (tomma) löften. Min man säger att han är egoistisk och att han skall skärpa sig. Sen blir det inte så och jag fattar att han skäms. Försöker ha förståelse för det, men det är svårt. Har hamnat i en ond cirkel som jag inte vet hur vi skall ta oss ur. Vet att det bara är han som kan göra ngt åt saken och jag kan bara stå bredvid. Jag stöttar han gärna, men han tycker att livet blir tråkigt och, om jag läser mellan raderna, meningslöst om han skulle sluta dricka.

@@lejo Det är vi nog många som varit rädda för innan man lyckats införliva ett nyktert liv. Kulturen kring alkohol är så stor i världen och man är rädd för att hamna utanför. Exkluderad och tittad snett på. Fruktansvärt jobbigt innan man kommit över det. Det som är så knäppt i kråksången är att man istället får livet tillbaka. Säkert lätt att se utifrån men när man står där och ska vara den som erkänner att man tappat det och samtidigt gå emot strömmen är det inte lätt.
Ta det när han är nykter. Beskriv lugnt och sakligt utan att anklaga hur alkoholen tagit över era liv och ställ krav.
Ett stort steg i detta är kanske att du ska få nog om han nu inte själv tar eget beslut att sluta. Jag tror det är minst lika viktigt att medberoende sätter egna gränser för sitt liv som att den beroende tar sitt ansvar. Någonstans får ju eget handlande konsekvenser. Ni ska inte behöva anpassa hela ert liv efter honom och städa bort hans skam. Även du måste få ha visioner och mål med ditt liv. Vara fri att eftersträva dessa mål.
Jag tror det går att vara tydlig med det utan att skuldbelägga. Viktig del för att han inte ska låsa sig och bli trängd när ni pratar.

@Lora Vad bra skrivet. Det låter som att du vet vad du pratar om och det är bra att höra. Jag övar i att inte skuldbelägga, men ibland är det svårt när man blir så frustrerad. Du har också helt rätt i att det inte är jag/vi som skall anpassa oss efter honom för det känns som att man gör det nu. Det är mycket som kretsar kring detta. Jag lägger ner en hel del energi på detta och det känns att det bara är jag som jobbar på det hela och mig själv. Min man gör "bara", som han vill. Fast det är väl alkoholen som "tagit över". Jag vill verkligen leva mitt liv och må bra, men kan just nu inte ta beslutet om jag skall fortsätta kämpa för oss eller fortsätta själv. Men nu är jag här och inte redo att gå än så jag försöker göra det bästa av situationen. Läste ett annat inlägg här om tips på böcker och ngn rekommenderade "Get your loved one sober. Alternatives to nagging, pleading and threatening". Har bara läst lite, men känner igen mig av de olika historierna i boken och tänker mig att jag testar de sätten som rekommenderas i den. Vet inte om detta är "sista utvägen", men antagligen inte.... Har sagt till mig själv så många ggr att nu är det den sista, men sen blir det inte så ändå.

@@lejo Jag tycker du beskriver det väldigt bra ovan. Om du säger likadant till din man och säger att du tycker alkoholen tar för mycket tid och kraft från hans familj så måste han ju någonstans välja. För vissa är det enkelt att bara sluta rakt av för andra så viskar alkoholen för mycket i örat. Det gäller att han är bestämd och inte låter sig luras då. Gör han det finns nog inget annat sätt än att söka hjälp. Det finns ju hjälp att få. Han kan ju själv ringa till Alkoholhjälpen för att bolla alternativ.

@Lora Vad skönt att höra att du tycker att jag beskriver det bra. Tar emot allt positivt med öppna armar. Måste säga att jag ändå känner mig stark och stabil på ngt sätt. Jag vet att jag klarar mig och det som känns skönt är att jag vet att jag skulle få all support jag behöver från vänner och familj.
Jag behöver nog säga att alkt detta tar mkt tid och energi från mig. Fast jag tror inte att min man förstår detta eller vill inte förstå. Han tror att livet skulle bli fruktansvärt dåligt och att han inte kan njuta utan alkohol, men jag tror ante han vet hur. Han har haft samma mönster så länge så det är nog svårt att "ta sig ur det" speciellt när man förnekar allt och inte vill. Ja ja, vi får se ikväll vad han gör och hur han reagerar om jag skulle kommentera ngt om drickandet för jag vet att det kommer bli ett och ett annat glas. Annars är fredagkvälken inte kul eller njutbar.... Men jag tänker mig att jag skall ngt i stil med att "Jag skulle bli glad om di ej dricker ikväll". Om han ändå väljer stt göra det så tänker jag mig "Jag älskar att umgås med dig, men inte om du är onykter. Jag kommer istället att hälsa på en kompis. Ha en trevlig kväll. Vi ses senare". Vi får se om jag "vågar" vara så obekväm flr det är så det känns. Obekvämt och obehagligt att behöva säga en sådan grej, men ttor att jag måste göra det för att skydda mig själv från att bli upprörd och ledsen vilket i sin tur skulle leda till bråk...

@@lejo Tänker att en del är skammen & förnekandet hos den beroende. Den andra är kommunikation.

Om man tidigt tar upp saker på ett odramatiskt sätt utan att känna rädsla så skulle man enklare kunna vända diverse problem. Tänker att det är en del i medberoendeproblematiken. Alltså att på ett ledigt sätt, utan att dömma, kommunicera om just livet och hur man vill ha det istället för att gömma / städa undan problem. Kommer inte direkt på en rollmodell men du vet vissa människor kan nästan komma igenom och sätta vilken katt som helst på bordet utan att det känns obekvämt. Är du med på vad jag menar? Får man till en sådan knorr kan man nog lugnt sitta kvar och prata igenom saker samtidigt som båda kan behålla sitt huvud högt. Skitsvårt men kommunikation är nog en nyckel här. Så jag skulle säga gör vad du kan och se det som träning. Om det leder till bråk så får man väl gå tillbaka och fundera på vad det var som triggade det hela hos sig själv och motparten för att sedan testa nytt grepp.

Lycka till. Tycker du är stark som kämpar. Gör det innan han tar första glaset. Typ nu så tror jag du har större chans att lyckas. Varför inte fråga om ni kan ta en promenad för du vill få chans att prata? Det gör att det blir lite ledigare och mer avslappnat samtal jämfört med snabba kast i köket.

@Lora Du skriver så himla bra 👍. Jag förstår exakt vad du menar med allt och jag får se detta som en övning. Och oj vad jag har lärt mig om så mkt de senaste åren. Nu märker jag hur kriser får en att växa och utvecklas. Ja, inte alla då, som min man som inte vill inse sina problem. Han tycker att det är en svaghet att säga att man mår dåligt. Jag tycker att det är en styrka i att båga erkänna. Det är väl mer en svaghet att inte växa som människa. Eller inte en svaghet utan lite sorgligt. Det är ju en helt fantastisk grej att inse sina fel och brister och jobba på dem.
Under helgen blev det en del dricka.... Också bra samtal, men det blir sedan snabba vändningar. Min man är bra på att säga fina saker och hur mkt han har tänkt, men har svårt att göra det. Enligt mig säger en handlung mer än 1000 ord, som blir helt meningslösa om man inte handlar där efter.

@@lejo skrev:"Det är väl mer en svaghet att inte växa som människa." Håller verkligen med. Nästan lite konstigt att detta ska va så svårt. Ingen kan ju vara fullärd när man föds och sedan ändras ju förutsättningar hela livet. Klart man måste utvecklas då. Det är ju dessutom kul!

Håller även med om att handling säger mer än 1000 ord. Kanske är hans största fiende just nu han själv. Att han inte vågar erkänna sig som en vanlig dödlig som gör fel som alla andra. Detta med alkohol är så himla skamfylld. Dumt på alla sätt.

Ett tips till dig är att boka resa till Maldiverna. Dit kan man resa och bo på lokala öar vilket är billigare än resort. Inte en chans att få tag på alkohol där. Helt kört!

Hej alla, kom på att jag inte varit här på ett tag. Hur går det för er? Här har det varit ok och vi har inte bråkat om alkohol iaf. Har försökt att använda en annan strategi. Som jag nämnde i ett annat inlägg så läser jag och gör övningar i boken Get your loved one sober. Alternatives to nagging, pleading and threatening. Det har gått relativt bra, men han dricker ff.... och det gör han för det mesta bakom min rygg.... Tror inte att jag märker ngt, men oj vad det märks direkt. Han är kärleksfull mot mig, men det blir nästan för mkt när han har druckit. Känns inte genuint på ngt sätt. Jag får nästan "ångest" när han ska va så kramig och säga att han älskar mig stup i kvarten. Lite sånt där fyllesnack. Iaf, sen när han nyktrar till blir han mer loj och kan bli irriterad. Kanske är ngn slags "avtändning"? Vi är osams just nu. Jag är oerhört/extra lättirriterad just nu och tar åt mig p.g.a tiden på månaden 🙈. Men han kan vara så okänslig och respektlös och när jag säger att jag blir ledsen av det han säger så tycker inte han att han är "dum". Ikväll diskuterade vi och han "härmade" mig när jag var tvungen att tänka till vad jag skulle säga. Jag fick inte ut orden och då härmar han mig vilket jag tycker är helt åt fanders. Aldrig att jag skulle prata till han på det sättet. Sen vrider o vänder han på mina ord. Vad är det här??? Ska man bete sig så här mot ngn man älskar o har respekt för? Säger inte att jag är perfekt o har sagt ett par sanningens ord till han om drickandet, men det har varit totalt nödvändigt.
Ja, nu står jag här igen. Några bra veckor o så blir det fel igen. Vill inte att det skall vara så här resten av livet. Känns som detta aldrig kommer bli bra igen. Har så många ggr varit så nära att gå eller be honom dra... 😐

Men du, så här kan du ju inte ha det. Livet rinner förbi och du mår dåligt. Vad vill du göra? Hur vill du ha det? Han kommer sannolikt inte ändra på sig. Välj dig själv före honom. 🤗

@Åsa M Jag tänker också att livet rinner förbi. Vet varken ut eller in, men det är så svårt att bara släppa. Vi har varit tillsammans i 20 år (bra för det mesta). Innan hade jag gett ex. en vän rådet att inte ta sånt här och har väl alltid sagt det till mig själv också, men nu står man här och stampar.
Usch vad svårt det här är....

@Åsa M Jag tänker också att livet rinner förbi. Vet varken ut eller in, men det är så svårt att bara släppa. Vi har varit tillsammans i 20 år (bra för det mesta). Innan hade jag gett ex. en vän rådet att inte ta sånt här och har väl alltid sagt det till mig själv också, men nu står man här och stampar.
Usch vad svårt det här är....

Jag har fått en lägenhet nu :) flyttar 1/5... Blir himla bra. Tänker inte säga något till honom förrän 2 v innan med rädsla för reaktionen o obehaget det skulle kunna medföra.
Vi har haft tufft länge nu o sover sedan 3 v I skilda sovrum i huset o det är på mitt initiativ.
Haft flera samtal men bara när han inte druckit och han säger att han ska söka hjälp men jag tror aldrig det kommer ske.
Men den som lever får se 🙏

Här är det också vidriga elakheter, han har varit nykter drygt 2 v o tycker att allt ska va bra då. Jag e stukad o ordentligt less o har fått lägenhet o flyttar 1/4... när han hörde att jag ska titta på lägenheten fick han spader o nu blir det tufft resten av tiden fram till flytt. Han vet att jag behöver/vill ha eget o jag har pratat särbo o fortsätta ses men när han blir elak så blir det nog att släppa taget helt...
Hur överlever man tiden fram till flytt?? Jag bor i ha s mammas hus med honom o de är såååå tighta så jag kan bara härda ut. Har 3 katter som ska me sådan inte flytta nånstans emellan tyvärr