@Lora
Hänger inte helt med då jag inte känner Angelina eller Brad.
Förstår att du måste ha erfarenhet av att bli dömd av din historia för det verkar vara återkommande. Jag dömer ingens historia utan förstår att var och en har ett ansvar, här och nu.
Vi har olika uppfattning som kanske inte möts riktigt, likväl så är det min personliga uppfattning att det är viktigt att ta in andra människors uppfattning för att förstå min omvärld bättre och därmed mig själv också.
Hoppas solen värmer där du där, det gör den här.

@Snödroppen Tack snälla och detsamma. Jag tog mig en rejäl funderare över mitt sista inlägg till dig / er här. Funderade kring varför jag gör detta? Handlar detta istället om mig. Lägger jag över min ångest på er nu 🥶? Grundar detta sig i att jag så förtvivlat gärna vill bli bekräftad? Att skammen jagar mig ännu. Eller är det så att jag har en poäng? Att det finns en del att utveckla i samhället och att få förstår hur skammen är kontraproduktiv? Att de finns de på andra sidan som inte ser hur deras frustration slår. Att den slår hårt. Hårdare än det kanske var tänkt för man är så infernaliskt frustrerad över situationen. Att även andra sidan är drabbad av skam och behöver få ut den. Kasta loss och tjonga till. Kanske är det ganska mänskligt? Inget att förneka. Snarare hitta sätt att hantera än att gömma undan?

Ja, jag har blivit illa behandlad. Jag har blivit dömd utan att vara hörd. Folk har slutat ta kontakt. Vissa vågar inte närma sig. Detta är en kategori av människor som gjort så. Sedan har även motsatsen skett. Där jag hittat det där kittet. Jag är inte ensam. Jag har kommit vidare likt min berättelse ovan.

Sedan läser jag nu denna tråd här. - Hjälp mig, jag vill dö. Finns i detta forum. Dagsaktuell. Den handlar om skammen. Det vi resonerat om här. Inte bara en inflikar om fel och skvaller i systemet. Fler har hemska erfarenheter. Hemskt!

Vi kan säga vadsomhelst. Vi kan släta över men sanningen är att när man berättar för vissa slår de undan benen för en ordentligt. Det är uppenbarligen inte bara jag som har dåliga erfarenheter.

Så jag landar tillbaka i. Att lägga händerna hos soc är inte för alla. Det finns potential att förbättra. Allt annat är väl egentligen ganska naivt? Även att relationen mellan medberoende och beroende är extremt komplicerad och vi undervärderar konsekvenserna av denna process. Här finns mer att göra för att hjälpa båda parter. Det är en sak jag tror vi har gemensamt. Vi vill väl. Frågan är bara hur man når varandra 🤗.

@Lora
Hej.
Mycket i mitt huvud. En av många saker är att det man har gemensamt är alkoholen som på olika sätt ställer till det. Det går så djupt.
Jag började tänka på relation. Den ena måste få stöd med sitt, den andra med sitt och sedan ska man tillsammans försöka styra upp allt. Vilket jobb ... En del kanske får hjälp av soc, andra börjar där och söker sig någon annan stans.

Jag minns att jag läste (inte här) om en medberoende som kontaktade partners arbetsgivare. Skammen var stor för den med beroende, den personen berättade sedan att detta var just det som behövdes för push åt "rätt" håll. Men jag tänker att det kanske/förmodligen? finns fall där detta gjorts och det inte slutat bra.
Man kan ju inte veta utfallet.
🌹

@Tröttiz Visst är det så. Hur ska man veta?

Jag har ganska många runt mig som berättat om sina problem. Tänker att det är enklare då jag är väldigt öppen om mitt fall. Har valt att vara 100% transparent. Ser det som en livförsäkring. Genom att öppna upp har jag gjort upp med skammen och det blir väldigt svårt att svara ja på ett glas vin om någon frågar. Alla skulle nog höja på ögonbrynen och undra. Det orkar jag bara inte. Har heller ingen lust alls efter all efterforskning. Kan för mycket idag för att överhuvudtaget vara intresserad. Är så mycket mer tillfreds utan. Har inget behov av det för att våga etc på middagar. Har gett mig tusan på att lära mig att leva som förr fast utan.

Bland de som varit öppna med mig har bara en valt noll som lösning. Noll var med om en vidrig situation som gjorde att hen valde att backa från stupet och har hållit 0an. Resten pendlar. En tramsar tom med att prata öppet föraktande och samtidigt dricka tills hen sluddrar som om jag inte skulle fatta.

Alla som berättat för mig vet att bästa är att sluta men ingen orkar stå emot allt runtomkring. Alla frågor och livsstilsförändringen. Förnuftet säger ja men handlingen vacklar.

Frågan är om det kanske är två saker som måste klaffa, fått nog av en eller annan anledning & att avväpna skammen. Kanske måste de gå hand i hand för att lyckas?

Jag har valt att inte göra något åt andra. Vill de sluta kan de fråga mig vad de vill. Jag kommer aldrig dömma. Däremot verkar det ju inte som min erfarenhet bidrar till mer än att de har en person att prata med. Om allt. Gosh detta är svårt.

Hej @Takpanna!
Vad fint att läsa dina reflektioner kring orosanmälan som har gjorts nyligen. Det märks i det du skriver att du har behövt vara stark länge och behövt lägga dina känslor åt sidan. När jag läser det du skriver upplever jag det som att du just nu behöver ha fullt fokus på dig själv för att i nästa steg orka vara en trygg punkt för dina barn. Förstår jag dig rätt då?

Du har fått några fina stöttande svar men det har också uppstått en diskussion här i tråden om hur man bäst stöttar personer med egna alkoholproblem. Jag vill vänligt be er alla att alltid tänka efter en extra gång om ett inlägg är till hjälp för trådstartaren. Annars kan det vara bättre att starta en ny tråd för att lyfta det perspektivet.
Jag hoppas att ni har förståelse för det, så att vi tillsammans kan skapa den här fina platsen som känns välkomnande för alla. 

Du beskriver en oro för vad som kommer att hända härnäst @Takpanna, samtidigt som du känner en lättnad för att det kan komma stöd till er. Fortsätt gärna skriva här om hur det går för dig! 

Allt gott!
Nell, Alkoholhjälpen

@Takpanna
Hej, hur har du det? 🌹Hur går dina tankar.

Jag tänker att det är bra med anmälan, att det också gärna kommer flera.
Förstå mig rätt, tänker att om t ex skola samt privatpersoner gör det, att det väger tyngre funderar jag, med stöd och hjälp. 🤔

Jag kom att tänka på den aggressiva biten, om det skulle spåra ur helt, har du en "plan B"? Någonstans ni kan fara för att åtminstone försöka få ro?
Speciellt med tanke på att det är barn med i bilden?

Har man "bara" sig själv, som jag hade tidigare då det spårade ur för honom, är det ju en annan sak. Jobbigt ändå, men annat ...

Skriv gärna igen, och berätta hur det går för dig / er.
Du stödjer honom skriver du, glöm inte dig själv bara.
Kram.
❣️