av kringlan1

kringlan1
tis, 2023-04-04 - 09:20

Har en son på 30 år som dricker alkohol varje dag (eftermiddag/kväll). Han bor i ett eget hus på vår gård. Han har druckit i många år p.g.a psykisk ohälsa (panikångest) men haft ett fungerande liv tills för 2 år sen. Då blev han sjukskriven och har sen dess inte arbetat. Nu har han inget jobb eller inkomst, har ingen kontakt med vänner. Han får bo gratis så länge som han saknar inkomst. Han hjälper till lite i vår verksamhet som är på hemmaplan. Har sparade pengar sen han jobbade, så han har ingen rätt till något ekonomiskt stöd. Har gått hos terapeut, psykolog, läkare i omgångar, men det rinner ut i sanden när det krävs något från honom. Har försökt med "avgiftning" på hemmaplan ett par gånger, men inte klarat det. Där vi står nu är att han kan kanske tänka sig att skriva in sig på beroendecentrum. Han har ringt dit själv, (tyder på viss motivation) tyvärr inget svar. Vi har har läst på, varit på digitalt studiebesök, fått svar på frågor. Allt är klart, förutom att vårdbegäran ska fyllas i tillsammans med socialtjänsten. Det behövs "bara" ett sms från honom till hans kontakt på socialtjänsten. Det är mycket ångestladdat för honom. Det har gått några veckor nu, och jag undrar hur, eller om jag kan få honom motiverad. Några säger att han han har det för "bra", att man måste nå botten innan det kan vända. För mig som pappa, som gör vad som helst för mitt barn så är det mycket svårt att låta honom nå botten först. Det borde väl gå på något annat sätt?

gros19
fre, 2023-04-07 - 19:44

Det här med botten kan ju vara olika. Att mista sitt jobb kan vara botten för någon, men kanske inte för någon annan, precis som motivationen är olika för alla. Det viktiga är att man som anhörig inte undelättar ett missbruk och att försörja en vuxen son kan ju vara att möjliggöra ett missbruk. Jo man gör allt för sitt barn som förälder, men kanske är det inte alltid det bästa. Hade en son med missbruksproblem och jag hade mängder med lösningar på hans problem, men när det skedde förändringar var när jag gjorde ingenting. Det enda jag inte hade prövat. För att kunna hjälpa sitt barn på rätt sätt behöver man lära sig en del som anhörig och det finns olika former av anhörigprogram. Jag var på en anhörigvecka på Nämndemansgården. Fantastiskt det bästa jag gjort. Även kommunen brukar erbjuda anhörigprogram och om jag uppfattat det rätt erbjuder man även det på Alkoholhjälpen.