User37399

Efter en rejäl vurpa förra sommaren har sambon skött det. Men nyligen såg jag förändringen i blicken (haft en stressig period) och när han sa att han skulle in till stan så frågade jag varför (vilket jag aldrig gör annars)

- köpa lite öl
-Nej du förstör inte ledigheten

Han flippad totalt typ vi ska inte vara ihop. Jag sa ifrån ordentligt, han bad om ursäkt.

Men efter förra sommaren då han bla körde onykter vilket jag anmälde till polisen, så har jag absolut inget tålamod med detta jidder.
Besviken och förbannad och känner bara olust.

Det blev tydligt vilken stress man lever med även med en nykter alkoholist.

Hej @bella70! Du har startat en tråd här och berättar hur du har det och vilka känslor du går igenom efter den här händelsen. Fint att du skriver här och ventilerar och delar med dig! Det låter som en svår situation men där du satte en tydlig gräns, vilket inte alltid är lätt. Starkt och klokt gjort! Den stress som du beskriver kan nog många anhöriga känna igen sig i.

Ibland kan det ta lite tid innan en tråd tar fart. Fortsätt gärna skriva och berätta mer om du vill! Det var några dagar sedan du skrev, hur har det varit för dig sedan dess?

Varma hälsningar,
Emilia, Alkoholhjälpen

User37399

Det gick inte bra - ett rejält så kallat återfall.
Jag inser att detta aldrig blir tryggt utan att jag måste se över/ta tag i min egen situation för att slippa dessa upplevelse. Tungt.

@bella70
Det låter tufft, har själv varit där.
Ångrar inte en dag att jag lämnade.
Du skriver att du behöver se över /ta tag i din egna situation och det gör du alldeles rätt i. Hoppas du skriver mer här och finner stöd, det fick jag.
Stå på dig och fortsätt DIN resa.

User37399

Tack 🤗
Även om det bara bli nån gång per år så vet man att det kommer.
Att man inte kan lita på.
Och paniken när man ser personlighetsförändringen innan första klunken om du förstår hur jag menar.
Bra att du tog dig ur det, starkt 🤗

Du har helt rätt, du behöver se över din egen situation. Det är den enda du kan påverka! Det är så jobbigt att bara bli meddragen hela tiden, få acceptera någon annans kaos. Unnar dig lugn! 🤗

Jag kommer från beroendesidorna och läser ibland inlägg där från beroende som hamnar i det periodvisa drickandet. Jag tror att det finns mycket att göra för att undvika att hamna där. Ett återfall är ofta förenat med mycket skam och i den tråd som innehöll ”periodarna” fanns också en känsla av maktlöshet för att det inte gick att få stopp på. Ibland tyckte jag att man t.o.m på inlägg på forumet kunde läsa att nåt var på gång innan det hände och jag förstår verkligen att det är skitjobbigt att som anhörig vara än mer maktlös än den som dricker. Om viljan finns att aldrig mera dricka, tror jag att det går att undvika återfall, men att det kräver förebyggande åtgärder, som att stoppa stressen i tid etc. Jag vet inte riktigt vad som händer när det går från att inte vilja dricka till att alkohol är nödvändigt, men jag tror definitivt att det går att förhindra i tid. Nu är det ju såklart inte ni på anhöriga som ska ha det ansvaret, men kanske går det att prata med den som dricker periodvis och försöka hitta lösningar på det här innan det barkar åt skogen. Men som sagt, det måste finnas en rejäl övertygelse om att nykter är vägen framåt hos den beroende för att det ska fungera. Och sätt er själva i första rummet. Det finns möjligheter för de beroende om de verkligen vill stoppa. Läs Aeromagnus tråd t.ex i det vidare livet.

User37399

Tack för klokt svar - så bra att höra dessa reflektioner . Viljan att undvika dessa tillfällen finns, men tyvärr inte till ett helt alkoholfritt liv. Och när det är dags för en ”period ” så börjar den redan innan första klunken - personlighetsförändringen.. och som du säger stress m m bakom. Och fruktansvärda konsekvenser / beteenden från en annars mycket vänlig o ordningssam person.
…men absolut att det går att vidta åtgärder om viljan funnits…@Sisyfos

User37399

Tack ❤️ Ja, även om viljan finns så är det ju i slutändan så att det enda du helt kan styra över är dina egna val. Tror att jag utgick från att vi båda hade samma mål och att det inte var sant, ville kanske bara höra det som jag ville höra då han egentligen aldrig uttryckt att målet varit total nyktert utan refererat till att det visst går att dricka normalt @Åsa M

User37399

Tack. Bra beskrivet.. vanmakt, ilska och sorg är det… betyder mycket att någon förstår. Tog tid att inse vad jag hamnat i. Nu har jag slut på tålamod, har gjort allt jag kan och när jag ser tillbaka är det mycket. Skyddat, sett till att läkarkontakt tagits, antabus, campral, anmält körning, sett till att han sjukanmält sig o inte bara uteblivit osv osv osv, lyssnat, tröstat o allt däremellan.. när det gäller sk åtgärder har jag börjat inse att de nog mest genomförts lite halvhjärtat för att få mig lugn
Måste ju vara för att han själv vill o inget annat. Jag har nog för första gången i mitt liv varit rätt naiv. Eller bara väldigt förälskad o inte velat inse @Hallonpaj