@majken_r @Andrahalvlek @vår2022 @Geggan @Ejanne @Vinäger @Se klart @Sisyfos
Ett djupt och innerligt tack för er respons.
Ni ger mig kraft att faktiskt vilja (inte bara behöva) fortsätta framåt.
Vet inte riktigt exakt hur resan ska se ut just nu, men jag ser ljuset i tunneln igen.
Detta fantastiska forum där jag får syn på mina djupare känslor och tillåtelse att äga dem.
Tro, hopp & kärlek

@Blenda Du har det sannerligen tufft nu. Jag hoppas att du har möjlighet till en förmodligen välbehövlig julledighet och får möjlighet att stanna upp och få vila på insidan och utsidan, och kunna ladda upp batterierna igen i både kropp och sinne. Därefter hitta lösningar som gör att du kommer starkare ut! Stort och varmt julhjärta till dig ⭐️❤️

Hej alla och särskilt varmt godmorgon till dig @Varafrisk. Blir så glad av din resa <3. Och vad roligt att höra av dig @Vinäger, i Varafrisks tråd. Känner att jag vill kommentera det där med bekräftelsebias, som är ett välkänt, naturligt men lite jobbigt fenomen.
Jag tillhör ju de som nästan slutat skriva.
Jag är nykter (för närvarande är det bäst att tillägga i ödmjukhetens tecken) men misstänksam av naturen.

Den behandling som jag just nu genomgår har som enda sanning att utan att genomgå 12-stegsprogrammet är du dömd. Antingen olyckligt nykter på vita knogar eller så småningom tillbaka i alkoholens klor. Medan du tvärtom blir rikt belönad genom AAs löften om du gör programmet med bl a gottgörelse och bön. Det är den enda sanningen, vilket - med behandlingens sätt att betrakta nykterheten - innebär att många här på detta forum inte har lyckats, utan de bara tror det. Absurt, eller hur?

Men på liknande sätt har det ibland varit jobbigt för mig att läsa här om hur fantastiskt livet blir, bara man slutar dricka. Allt blir bättre och bättre. Förenkling utan insikt enligt mig. Så är det säkert när livet i övrigt egentligen är ganska ljust, och när det är drickandet som har förstört det. Men jag visste vilka utmaningar jag hade att tackla utan vinets dämpande filt. Jag lever så nu, livet på livets villkor, eftersom jag var tvungen. Stupet kom för nära. Men helt ärligt, jag hade hellre varit en måttlighetsdrickare. Jag tyckte livet var trevligare när jag fortfarande klarade av att njuta av drinkar och vin. Det är inte särskilt synd om mig för att det inte kan bli så igen, men det är min sanning.

För övrigt mår jag bättre än för en månad sedan, ser ljusare på framtiden. Och snart är behandlingen slut så att jag kan fortsätta att låta bli att dricka på mitt eget sätt ;)

Tro, hopp & kärlek till er alla

Vad fint att höra av dig @blenda ❤️
Jag hade också hellre varit en måttlighetsdrickare. Det hade ju varit superskönt. En av de stora grejerna med att sluta dricka är ju att kämpa med den acceptansen.
Jag tycker inte mitt liv blev enbart enkelt av att sluta dricka/ men möjligheterna att ta itu med det snåriga, ökar.
Jag tycker att forumet ”erbjuder” en mängd människor-berättelser där nykterheten ofta är förknippad med terapi, eller mediciner som sätt att hantera det nya livet? Så nån typ av ”behandling” arbetar de flesta med?
Att våga vara öppen med allt från tuffa depressioner, känslor av utanförskap och sorg över hur livet blev är en av de mycket fina berättelser som jag tagit del av här, och som i sin tur har hjälpt mig att förstå att människor hanterar livets svårigheter på en mängd olika vis. Det är hoppfullt men framförallt blir det därmed omöjligt att generalisera kring ”forumet”.
Tro hopp och kärlek till dig! ☀️😍

@Blenda tack för ditt inlägg. Jag håller med till alla delar. Det går upp och ner i livet, så är det. Tycker ändå att jag också fått fint stöd här när det har varit mörkt. Men visst halleluja känns främmande för mig.

Åh, vad fint att höra av dig, Blenda. 💗Och härligt att du verkar må åtminstone riktigt hyfsat. Även jag håller med dig i det du skriver, vilket jag brukar göra. Du är en av dem jag syftade till i mitt inlägg i Varafrisks tråd, så det var extra kul att du skrev just nu. 💗

Ha det fortsatt gott och uppdatera när du orkar och vill.

Kram 💗

Kul att höra ifrån dig Blenda! Ser ut som om du överlever ditt program och jag tänker att alltid lär du dig nåt, men att misstänksamhet och egna reflektioner bara ör bra. Då tar man också eget ansvar.
Såg ni Anders Hansens program om njutning och beroende? Jag tänker att det programmet visar att det finns skillnader i vilka effekter våra hjärnor går igång på. Det finns skillnader i vilka kickar vi har druckit på. Jag har skrivit det förr (och jag vet att en del kommer att hävda att jag saknar insikt), men jag anser att en stor del av alkoholforskningen baseras på personer som har ett väl utvecklat beroende och kanske ursprungligen fick ”samma kickar” av alkohol. Beroendeforskaren i programmet sa att de som inte klarar att bryta beroendet är såna som lägger ansvaret för sitt liv (och sitt drickande) utanför sig själva. Jag träffade den typen några gånger när jag drack ”den ältande alkoholisten”. Hjälp säger jag - jag skulle kanske kunna dricka mig dit jag också och sån vill jag inte vara. Alltså hen var i mitt huvud och ältade oförätter.
Där tror jag att AA gör nytta. Jag tror att vissa behöver lyfta blicken och se sig omkring, se andra. Men sen har vi andra hörinne bland annat, som inte gjort annat än att se andras behov. Vi har personer med årstidsbundna dippar, vi har en progressiv sjukdom, vi har en mer eller mindre lättväckt gen. Vi har hjärnor som går igång på lite olika saker. Jag har snart 10-års erfarenhet av olika beroendepersoner och beroendepersonligheter härinne och jag vill påstå att det finns rätt stora skillnader, med detta inte sagt att vi kanske alla hamnar på samma plats i slutändan om vi fortsätter, men jag tror att vi behöver ha lite olika vägar ur det här och vara uppmärksamma på olika saker. Jag tror ärligt talat inte att jag skulle vara så hjälpt av AA. Och det ställningstagandet handlar inte om att jag tror att jag är unik och har ett alldeles eget förhållande till alkoholen. Jag baserar det på min personlighet, effekten jag får av alkohol och mitt liv i övrigt. Så jag tror att jag måste jobba med andra saker. Jag har dock druckit för mycket och använt alkohol som medicin och kommer aldrig att kunna ha ett okomplicerat förhållande till alkohol igen.
Man kan välja att aldrig ta första glaset och jag tror att det är bra med en längre tids nykterhet för att få insikt, men sen handlar det, tror jag, om att komma till insikt med vilka åtgärder man måste vidta för att inte hamna där igen. Är det bara ”kicken” eller är det nåt annat. Vilka förebyggande åtgärder behöver man ta? Jag lyssnade på alkispodden och en av programledarna sa att han märkte att när livet började kretsa runt honom så var han tvungen att ”göra tjänst” för att bryta. För mig är det tvärtom, när jag blir helt fixerad vid andra och deras behov behöver jag bryta. Hjärnan behöver vila och jag tror kanske inte att vi har riktigt samma lösning på det problemet. Så alkoholdjävulen i all ära, för mig handlar det om att vara uppmärksam på de små, små förändringarna på vägen dit.

Min mamma är död.
Hon dog hastigt och till allas förvåning (inklusive vårdpersonalens) den 1 april, av alla datum…
En månad efter att mamma äntligen, efter lång kamp från oss båda, fått flytta in på ett underbart vårdhem och fått ett socialt liv och gnistan tillbaka.
Overkligt. Sorgligt. Förlamande.
Jag tog ett återfall på natten då det hänt. Jag gjorde valet själv och drack (långsamt och medvetet), grät, skrek och skrattade tillsammans med min lillebror hela natten.
Slutade dricka direkt efter det overkliga dygnet.
Det var inte svårt. Är förvånad över det.
Tar nu in alla känslor.
Låter allt komma när det kommer, och försvinna när det försvinner.
Kämpar inte emot.
Jag har ingen som helst önskan att dricka mig bort.
Vill inte fly, vill känna livet på livets villkor.
Det känns som ett mirakel i sig.
Tacksam mitt i sorgen över att jag trots allt verkar ha kommit långt i mitt tillfrisknande.
Tro, hopp & kärlek till er alla <3

@Blenda Beklagar sorgen ❤️ Sorgen är alltid svår att uthärda, men det måste vara extra svårt när ni alla hade preppat så att hon skulle få en fin tid på äldreboendet.

Sorg är tuffa känslor minst sagt. De kommer och går som de vill också, helt plötsligt kan de drabba en som en spann iskallt vatten över huvudet. Och samtidigt ska allt praktiskt lösas. Omänskligt.

Men det blir bättre. Sakta, sakta. Och du har bättre förutsättningar att klara av det nykter. Det vet du. Förstås.

Styrkekramar 🐘

Beklagar Brenda!
Och jag tänker att det är så att om man inte dränker sina känslor, så är tiden med stor sorg väldigt levande på något sätt. Minns perioden då min pappa dog. Jag drack efter det, efter att allt praktiskt var ordnat. Hade min sorgeperiod innan eftersom det inte var oväntat. Eller jag hade ju såklart sorgeperioden efter också. Det är mycket som ska processas och jag är glad över att jag inte gjorde det med alkohol. Man behöver ha reda i sina tankar.
Det är en klen tröst, men det låter lite fint att hon fått livsgnistan tillbaka ändå innan. Jag tänker att det aldrig finns någon bra tid att förlora en förälder. Som Mattis säger i Ronja Rövardotter ”Han har funnits jämt och nu finns han inte mer. Han fattas mig”. Jag kan fortfarande känna sorg över att pappa inte finns. Jag hade behövt honom. Lät som om ni hade en bra gemenskap ändå din bror och du, den natten.
Ta hand om dig Blenda och tillåt alla känslor som dyker upp. Jag var rätt arg på min pappa en period. Jag tror att det kan vara sunt. ❤️

Beklagar sorgen !
Mina föräldrar gick bort när jag var aktiv alkis och jag var ju helt oförmögen att hantera sorgen. Känslorna var ju helt undanstoppade.
Sorgen har kommit "stötvis" efter att jag gått in i nykterheten, lite prövande, försiktigt och fortfarande inte helt naturligt.

Jag hälsade alla känslor som kom i samband med nykterheten, det gick inte fort, men det märktes då att jag gjorde framsteg vilket var uppmuntrande.

Ta hand om dig och låt tårarna hjälpa till att läka din sorg.

@Blenda Varm kram t dig i din sorg❤️ Det är så speciellt att mista en förälder😔Tänker du att hon fick en fin död? Strongt att du kunde bryta drickandet direkt.

🥰🤗

Finaste AH-vänner,
Long time, no see.
Jag läser här varje morgon.
Jag mår dåligt i min nykterhet.
Måste ge mig själv lov att berätta det.
Nu finns det inget längre som dämpar min ångest.
I min värld är SSRI och alla liknande preparat likställda med andra substanser som ”rättar till hjärnkemin”.
Tänker inte bli beroende av läkemedel istället.
Eller mat.
Eller träning.
Eller shopping.
Eller sex.
Jag har betalat hundratusen från egen ficka för en behandling som - inser jag nu - ”bara” bygger på 12-stegsmetoden. Och AA är gratis. Det känns SÅ sjukt…
Jag dricker inte längre.
Men alla löften om att allt blir bättre om en bara slutar dricka.
Så är det inte för mig.
Jag har suttit i psykoterapisoffan.
Jag vet vad som skaver. Men det betyder inte att jag kan göra något åt det.
Jag vet att alkoholen gör det värre på längre sikt, men jag vet också att den i stunden hjälper.
Jag är nykter.
Men det hjälper mig inte.

@Blenda, Tack @Flarran för att du lyft tråden. Minns att jag läste ditt inlägg tidigare @Blenda., det finns mycket att fundera kring om det. Hoppas SÅ att det känns lite bättre nu. Jag är, liksom du , väldigt skeptisk till preparat som påverkar hjärnan, men jag tänker också att de faktiskt kan behövas för att man ska se ljuset i ett väldigt mörker. Det finns saker man kan göra själv för att må bra, men ibland räcker inte det. Jag har skrivit det förr, men när du beskrev den behandling du deltog i så kändes den som om den riktades till människor med andra behov än de just du har/hade. Och att den nästan blev kontraproduktiv för dig. Det kanske var att ta i och det var ju bara en liten, liten del som vi fick, men den kändes inte så nyanserad. Du tog dig igenom, du gjorde det bästa av situationen och du lärde dig säkert rätt mycket på vägen ändå. Om dig själv.
Jag förstår verkligen din känsla av att livet är rätt hårt ibland utan dämpande kuddar och jag tror inte att det är ”normalt” heller.
Jag har också svårt att åtgärda orsakerna till mitt mående och ibland är det svårt att hitta motivation, men det finns en vetskap om att alkoholen inte löser något. Tvärtom.
Och jag tror att det finns andra lösningar, även om jag inte ser dem just nu. Nu är det nytt år och det är alltid läge att prova något nytt, så det får bli min lösning.
Jag hoppas att 2024 ska bli ditt år när du kan lösa det som skaver - eller åtminstone komma till ro med det.
Ha ett fint 2024.