Har haft ett riskbruk i ca 20 år. Är medveten om alla risker mitt drickande för med sig. Har använt alkohol som bränsle då jag blir pigg och energisk efter några öl. Har nog inte klippt gräsmattan nykter någon gång de senaste 10 år. Brukar även använda alkohol för att varva ned. Jobbar periodvis väldigt mycket och är stressad. Efter några öl och rött vin är jag nere i varv. Dricker aldrig starksprit men däremot öl och vin. Har skrivit många konstiga inlägg på Facebook när jag varit full. Har ångest i flera dagar efter mina fyller. Var i princip nykter halva september. Umgicks med vänner sista helgen och då blev det en fylla redan på torsdag så jag skulle orka städa hela huset (gjorde även ren avloppen på toa). Igår var jag också full för att orka göra vinter i trädgården. Idag har ångesten varit för djävligt. Nu sitter jag och dricker bubbel vatten utan alkohol. Har en underbar fru som stått ut med mig i 30 år. Jag vill älska mig själv men det är svårt.

Tandvärken börjar ge med sig. Jag tar fortfarande värktabletter dagligen i låg dos. Det är fan inte kul att ha tandvärk. Det är första gången i mitt liv jag har gjort en rotfyllning. För övrigt rullar livet på som vanligt här hemma. Just nu håller jag på att bygga ett nytt staket. Jag gillar att jobba med händerna och se resultatet växa fram. När jag inser hur bra jag mår av kroppsarbete fattar jag inte varför jag valde att jobba på kontor. Jag har inte varit på gymmet den här veckan pga tidsbrist. Samtidigt har kroppen fått jobba med mitt staket bygge. Alkoholen har jag inte känt behov av att nyttja. En dag i taget 😎
/Mrx

Nu var det länge sedan jag skrev något här på forumet. Livet rullar på som vanligt hos oss men det rullar lite för fort för min del. Jag har på tok för mycket att göra på jobbet. Det har lett till att jag fått problem med sömnen. Jag har fått sömntabletter av min husläkare. Idag har jag bokat möte med min chef för att prata om min arbetssituation. Jag har varit utbränd två gånger tidigare och vill inte bli det igen. Det gäller att ta tag i problemet innan det går för långt. Detsamma gäller en osund alkohol konsumtion. Min konsumtion av alkohol har ökat något på senare tid men jag känner att jag har kontroll över situationen. Det finns inte längre någon överdriven önskan från min sida att nyttja alkohol. Jag tycker dock fortfarande att rött vin och öl smakar gott. Enligt den senaste forskningen ska vi inte dricka alkohol överhuvudtaget om vi vill leva länge. Jag vet inte om jag litar på den forskningsrapporten men den fyller nog sitt syfte.
En dag i taget 😎
/Mrx

Nu var det länge sedan jag skrev något här på forumet. Livet rullar på som vanligt hos oss men det rullar lite för fort för min del. Jag har på tok för mycket att göra på jobbet. Det har lett till att jag fått problem med sömnen. Jag har fått sömntabletter av min husläkare. Idag har jag bokat möte med min chef för att prata om min arbetssituation. Jag har varit utbränd två gånger tidigare och vill inte bli det igen. Det gäller att ta tag i problemet innan det går för långt. Detsamma gäller en osund alkohol konsumtion. Min konsumtion av alkohol har ökat något på senare tid men jag känner att jag har kontroll över situationen. Det finns inte längre någon överdriven önskan från min sida att nyttja alkohol. Jag tycker dock fortfarande att rött vin och öl smakar gott. Enligt den senaste forskningen ska vi inte dricka alkohol överhuvudtaget om vi vill leva länge. Jag vet inte om jag litar på den forskningsrapporten men den fyller nog sitt syfte.
En dag i taget 😎
/Mrx

Mrx mår inte bra just nu. Det är nästan 3 år sedan jag fasade ut SSRI medecin som jag käkat i 20 års tid. Min GAD och panikångest har vaknat till liv igen och jag har inte kunnat hantera min ångest. När panikångesten drar igång blir jag helt paj som människa. Det ligger en familjkonfikt och skaver hos både mig och frun. En av våra döttrar vill inte prata med oss. Vi får inte träffa våra barnbarn som vi har haft en bra relation till. Dottern tycker vi lägger oss i för mycket men från våran sida handlar det om omsorg och kärlek. Allt är så sorgligt. Jag har fått problem med sömnen. Jag har fått Atarax utskrivet av min husläkare. Jag har valt att göra ett total stopp för alkohol haltiga drycker just nu. Jag vet att av erfarenhet att alkoholen triggar ångest väldigt mycket. En dag i taget 😎
/Mrx

@Mrx Alkoholen förvärrar ångesten enormt mycket. Du bör kanske prata med din läkare om SSRI också. Jag trappade utefter 14 års användande, det var i nov 21. I slutet av januari blev jag sjukskriven för utmattning och svår depression, var sjukskriven ett halvår. Började med SSRI igen, fast en annan sort.

Jag tänker att en del behöver tillföras insulin och jag behöver tillföras serotonin för att må bra. Jag får problem med sömnen och då går det snabbt käpprakt åt helvete.

Kram 🐘

@andrahalvlek Tack för omtanken! Jag har kontakt med en psykolog via min vårdcentral. Jag ligger i spektrat för ADHD men har inte fått någon diagnos. Det är bland annat därför jag har kontakt med psykolog. Vi har diskuterat om jag behöver SSRI igen men innan kaoset bröt ut såg vi inte det behovet. Jag har tid hos psykologen efter semestern dvs mitten på augusti. Jag ska ta upp frågan om SSRI igen när vi träffas.
Kramar tillbaka 😎

@Mrx Vad tråkigt att du inte mår så bra och familjekonflikter är bland det värsta som finns. Har ingen aning om situationen men något som ändå är bra att fundera över är hur man själv agerar och hur det kan kännas för någon annan. Du skriver att din dotter inte vill prata med er, att ni inte kan träffa barnbarnen. Att hon tycker att ni lägger er i för mycket och att det från er sida endast handlar om omsorg och kärlek. Ett sätt är att fråga er dotter om hur hon skulle vilja ha det och hur hon vill att ni ska agera. Ibland ser man på en sak ur helt skilda perspektiv, ni ser omsorg och kärlek och hon ser något helt annat, ni stör henne och lägger er i. För henne verkar den omsorg och kärlek ni visar inte kännas bra. Kanske är det mer kritik hon känner, att hon inte duger i det hon gör. Att ni talarna om för henne hur hon borde göra så det blir rätt. Det är så viktigt att man försöker förstå varandras perspektiv, lyssna på varandra. Inte gå i försvar och hävda sin rätt. Det är också viktigt att barnen får vara föräldrar till sina barn, på sitt eget sätt och bestämma, då får man bara falla in i det. Såklart handlar det om missbruk, misshandel eller våld så måste man sätta stopp för det. Så att lyssna på varandra och prata är ett sätt att gå vidare. Har erfarenhet av morföräldrar och svärföräldrar som lägger sig i för mycket, av omtanke och kärlek, som blir fel. De har sin syn på hur vissa saker ska vara och göras, men den synen har inte jag delat. Det har muttrats, klagats och de har blandat sig i som ibland gjort mig ledsen, jag har känt mig kritiserad och även ibland kränkt. Det menar på att de vet bäst och har tagit föräldrarmakten ifrån mig. Jag och min man har sagt ifrån, att de inte ska lägga sig i, att det är vi som är föräldrar och det är vårt sätt som gäller i saker som är viktiga för oss. De får gärna vara med, men då får de anpassa sig. Det blir även knepigt för barnen om det blir för många ”kockar”. Det har inte alltid varit lätt för de äldre att dra sig tillbaka, men de har fått vara föräldrar till oss, och nu är det vår tur att vara föräldrar. Det är fint att barnen har många vuxna förebilder omkring sig och vi har alla våra olika roller i det. Hoppas ni kan lösa detta, det brukar mest handla om missförstånd men kan man prata om det så brukar det lösa sig❤️

@vår2022 Konflikten handlar om att dottern och hennes familj bestämt att flytta till en mindre stad i södra Norrland. De bor just nu 1 timme från Stockholm där vi bor. Vi har ställt upp mycket på kort varsel med barnbarnen. Vi fick veta deras planer via ett sms. Vi ringde upp och ville veta hur de tänkt. Dottern sa att de tänkt på allt och att vi inte skulle lägga oss i. Sedan bröt hon ihop och lämnade luren till svärsonen. Mycket ordväxling uppstod. Vi vet att våran dotter väntar på att göra en ADHD utredning. Hon lider både av dyslexi och dyskalkyli sedan barnsben. Det har även framkommit att hon har diagnosen GAD och käkar SSRI medecin. Vi har försökt att få till ett möte så vi kan prata med varandra men hon vill inte. Vi känner oss väldigt ledsna och maktlösa över situationen. Min panikångest och GAD har fått nytt bränsle av den här soppan. Jag och min hustru har varit tillsammans i nästan 40 års tid. Vi har kämpat och gjort så gott vi kunnat för att stötta våra tre barn. En dag i taget 😎
/Mrx

@Mrx Vad jobbigt att ni inte får möjlighet att prata om detta på ett bra sätt. Vad det är som gör att din dotter bryter ihop. Vad som ligger bakom. Kanske ska ni ändå försöka att fråga hur hon mår och hur hon tänker, att ni mest vill lyssna för att kunna förstå. Att det gör ont att inte ha en kontakt och kunna prata. Kanske skicka ett sms om hon inte vill prata på telefon. Jag är helt säker på att ni kämpar och stöttar era barn på bästa sätt och ibland blir allt ändå så tokigt. Ge inte upp med att försöka prata och förstå henne, någonstans därinne vill hon säkert det också, men ibland är det ändå så svårt. Ta hand om dig själv nu på bästa sätt så att du orkar med. Det kommer säkert en öppning framöver. Det brukar lösa sig. Det har det gjort för mig och mina äldre. Kram på er❤️

Förstår om ni är ledsna över att de vill flytta och sättet som ni fick informationen på, men kanske visste er dotter att ni inte skulle reagera positivt om hon fört det på tal tidigare. Du skriver att ordväxling uppstått - om vadå?
Att flytta - och fatta beslut om flytt - är extremt ångestframkallande. Att ha två föräldrar i det läget som ifrågasätter beslutet, det vet jag inte om jag skulle orka med. Er dotter är vuxen. Jag tror att det bästa man kan göra är att stötta barnen i de beslut de fattar. Det är helt ok att ni blir ledsna för att de flyttar. Men visa dottern att ni accepterar, stöttar och bidrar. BarnBarnen som ni haft god kontakt med blir större och kommer att kunna komma och hälsa på även på egen hand. Jag tror att ni kan återupprätta relationen om ni försöker se saker ur dotterns perspektiv.

@Sisyfos tack för dina kommentarer. När vi fick reda på dotterns flyttplaner sa vi grattis nu kanske ni har råd att köpa ett hus. Vi var alltså positiva till själva flytten. Det som hände sedan var att vi ringde upp dottern och ville prata om hur de tänkt rent praktiskt. Det var då allting brakade lös. Dottern bröt ihop och istället fick vi prata med svärsonen. Han sa att vi var dåliga barnvakter ändå har de lämnat sina barn hos oss i flera dygn sedan de föddes. Dessutom skulle han polisanmäla oss om vi kom till deras bostad. Han verkar styra vår dotter väldigt mycket. Hon är väldigt beroende av honom för att klara sin vardag. Jag och frun ska boka tid hos familjerådgivningen. Vi firar 36 årig bröllopsdag idag med att ringa familjerådgivningen 😎. En dag i taget.
/Mrx

Oj då, skitjobbigt!
Hoppas dottern VILL flytta. Vilka konstiga hårda ord från svärsonen.
I er sits skulle jag göra allt för att bibehålla relationen med min dotter. Om det skulle innebära att be om ursäkt 190 ggr till svärsonen (trots att jag inte tyckte att han förtjänar det) skulle jag göra det. Han låter som att han kan bli farlig och då behöver hon er. Hon och barnen. Det låter oerhört tråkigt. Förstår att du är orolig, men att dricka kommer inte att hjälpa. Tankarna blir så röriga med alkohol. Känslorna också för övrigt. Hoppas det ordnar sig!

@Sisyfos jag tänker också att svärsonen kan bli farlig för dottern och barnen. Jag och frun ska till familjerådgivningen imorgon här i Huddinge. Vi hoppas få rätt verktyg för att kunna hantera den här knasiga situationen.

Hallå Mrx. Satan vilken tråkig situation. Såna här grejer tär ju jättemycket på alla parter och på förhållanden också. Säger som Sisyfos, gör det ni kan för att hålla kontakt med dottern men försök inte få henne att välja sida, hon mår säkert sämst av det här redan som står mitt emellan. Bara visa att ni finns där och vill förstå vad konflikten handlar om.
Utan att veta vad er svärson är för en person och orsaker till det här beteendet så vet jag en del hur det påverkar varandra för jag har varit i likande situation men omvänd med mina svärföräldrar. För flera år sedan hade vi stora bråk om barnen och åsikter om uppfostran för jag klarade inte av att vara tyst när de lade sig i.
Jag är dock den parten i de flesta konflikter som håller mig lugn men svärfar har ett jäkla temperament och har stått och skrikit mig rätt i ansiktet och en gång sa att han skulle slå mig på käften. Det ledde till ett par ganska långa perioder när vi totalt bröt kontakten.
Idag har jag och mina svärföräldrar en mycket bättre relation, kanske för barnen växt upp 😁 Nä men jag vill tro att det kan komma nått gott ur de flesta situationer, vi lärde oss var vi har varandra och våra ömma punkter. Det som är jätteviktigt är ju att man pratar så att båda parter förstår vad som är problemet. I ert fall låter det som att ni inte riktigt förstår vad som hänt alls??? :(

@Pianisten tack för din omtanke. Den här historien tar väldigt mycket och energi för alla inblandade. Vi har försökt flera gånger att få kontakt med dottern. Senast igår via telefonen. Vi vill träffa dottern och prata igenom situationen. Det har framkommit att hon lider av GAD och käkar SSRI medecin. Jag har GAD och panikångest sedan urminnes tider. Jag har fasat ut mitt SSRI preparat. Jag har psykolog kontakt och har en diskussion om att jag kanske har ADHD. Psykologen vill skicka remiss för utredning. Dottern och jag har alltså snarlika problem. Tidigare har vi bråkat och skrikigt till varandra men alltid blivit sams efteråt. Nu har vi inte ens träffat henne under 2 månaders tid. Jag själv medicinerade flera dagar förra veckan med alkohol. Det är fel och gör bara att jag mår sämre. Jag har ångest för detta beteende. Jag har ju inte allvarliga alkohol problem (ännu) och kan lätt avstå men blir ändå besviken när jag faller. Den här veckan har jag inte tänkt dricka alkohol överhuvudtaget. Jag har bokat in flera gympass och fysisk aktivitet är väldigt bra för min ångest. En dag i taget 😎
/Mrx
Mrx

Mrx, förstår det känns skamligt inför dig själv att veta man "medicinerat" men du är bland vänner här så skriv så mycket du orkar och sätt ord på situationen.
Trots man själv vet vad saker handlar om med alkoholproblem, psykisk ohälsa så när det drabbar närstående är det så jäkla komplicerat. Jag har en bror som nu också fastnat i alkoholens grepp och jag vrider och vänder på hur jag kan hjälpa honom på ett sätt som jag tror hade fungerat för mig men tyvärr är vi inte jättelika som personer. Jag går på spåret och vetskapen om att skammen är det sista man behöver förstärka. Döma, anklaga, och uppmaningar som att "skärpa sig!" är meningslösa enligt min tro.
Kanske så lite som att skicka ett SMS då och då, bara fråga om allt är bra kan göra mer än man tror. Visa att man respekterar en distansering men också omtanke och att man finns där när väl behovet finns.
Har gått igenom ett par tuffa veckor själv med lite ångest och stress som är ganska ovanligt för mig nuförtiden så jag behöver också komma in i bättre rutiner med fysiska aktiviteten igen. Vi kämpar på på gymmet nu Mrx! 👍

Tråkigt att det inte ordnat sig. Du skriver att ”vi vill träffa dottern för att prata igenom situationen”. Kan det vara lämpligare om en av er träffar dottern (om ni nu får kontakt? Jag tänker att maktbalansen kan bli väldigt sned om det är två föräldrar och ett barn vid ett möte. Risken är. Att dottern känner sig överkörd och reagerar med att stöta bort er båda. Även om ni är öppna och inkännande så är det en två mot en situation. Kan vara smart att träffa henne en i taget.
Och du, jag säger som Pianisten, skäms inte över att du medicinerat med alkohol. Just den där typen av situation när man inte vet hur man ska lösa ett problem och känner sig maktlös är det vanligt att dricka på för många tror jag. Det är så oerhört lätt att falla tillbaka i gamla vanor och beteendemönster särskilt med medicinering men jag tänker att du har ju fattat att medicinen är kass och kanske också spär på ångesten. Det låter hoppfullt att du tänker bryta igen och komma in i rätt vanor. Hoppas det ordnar sig med dottern.

Tack för all fina kommentarer i min tråd. Vi har lyckats få kontakt igen med vår dotter. Vi tog hjälp av familjerådgivningen i vår hemkommun. Vi har även haft barnbarnen boendes oss en helg (fre-sön). Det gick jättebra och vi aktiverar dem genom att vara ute mycket och besöka fina lekplatser precis som vi alltid har gjort. Den äldsta flickan fick även rida ponny då vi besökte en lekpark som även har djur. Dottern och vi har haft två möten hos familjerådgivningen. Hon har öppnat upp och berättat om att hon mår dåligt periodvis. Vi har ett nytt möte inbokat nästa vecka hos familjerådgivningen. Det går åt rätt håll vi får låta det ta sin tid. För både mig och frun känns situationen mycket lugnare nu. Vi kämpar på. En dag i taget 😎
/Mrx