Det är aldrig försent

Sitter på munchens flygplats, där jag mellanlandar för vidare flyg till södra Europa. Min mamma mår inte alls bra, SOS- läkarna har bedömt att hon behöver medicinsk ledsagare hem. När detta blir vet de inte, om "några dagar". Tills dess ska jag göra mitt bästa att stötta henne.
Är så tacksam att jag står stadigt på jorden. Ok, min fasta får vänta. Jag kanske får ta några extra semesterdagar för att få henne hem. Jag har packat min yogamatta o en bok jag fick i julklapp, så jag ska nog klara mig några dagar. Det viktigaste just nu är att kunna stötta min mamma.

Tack alla
Tufft minst sagt. Språkförbistring o ett klimat på sjukhuset som inte är humant. Jag bor dock bra. I ett kloster som också fungerar som hotell. Med krucifix på rummet. Känns fint. Sovit bra inatt. Nu väntar dagens utmaningar. Får träna i tillit, big time.

Hemma i Sverige igen, kom hem inatt.
Ett råd till alla som läser; se över alla föräkringar innan resa. Se till att ha det där sjukförsäkringskortet som man beställer från försäkringskassan ( för resa i Europa). Om man behöver sjukhusvård, ring SOS International först, så lotsar de till ett sjukhus de har samarbete med. I min mammas fall kördes hon till offentligt sjukhus o det har varit otroligt svårt med samarbetet. Det tog två dagar innan SOS läkare ens fick tag på läkare på sjukhuset.

Och något jag lärt mig på ett personligt plan, att alltid vara vänlig o försöka förstå o hjälpa någon som uppenbarligen inte kan språket, vet vart den ska eller hur saker går till. Den nonchalans jag mött både av sjukvårdspersonal, sjukhusvakter o vanligt folk på gatan är skrämmande. Det är ändå Europa vi pratar om här. Ett kristet katolskt land.
Min mamma är nu omhändertagen o trygg. Ska vårdas vidare på sjukhus i Sverige.

Själv ska jsg bara vila innan tillbaka till jobbet på måndag.

Allt rullar på. Varit mycket kring min mamma. Nu opererade de hennes armfraktur igår. Blödningen i hjärnan ska inte opereras, men hon varierar verkligen i kognition. Ena dagen koll på läget, andra dagen som i sin egen fantasivärld. Oroande o svårt att nå fram till henne. Så det känns tryggt att hon just nu är på sjukhus ...

Själv känner jag att jag inte riktigt kunnat ladda batterierna som jag hade behövt under semestern. De där galna dagarna nere i europa sög mycket energi. Försöker vila mentalt så mycket jag kan, dvs gör mitt jobb men ger inget extra.
Magkänslan kring yogalärardelen har börjat prata tydligt att det är dags att pausa. Jag ger det fram till mars, men om känslan är samma då så får jag ta tag i det inför hösten. En paus kan säkert vara bra. Har jobbat som yogalärare minst 3 klasser i veckan i typ 10 år nu. Vissa terminer ännu mer.
Idag sol! Sovit typ 10 h inatt, och snart blir det långpromemad med make o hundar.
Batteriladdning på hög nivå!

Vilken dag😨
Hade onlineföreläsning på jobbet hela dagen. Missade första halvtimmen eftersom länken krånglade.
Hela dagen har messenger o sms gått varma vid sidan om kameran. Min mamma har på eget bevåg bestämt sig för att åka hem från sjukhuset, jag o mina syskon försöker samordna hur vi ska fixa allt.
Mitt i detta får jag ett desperat sms från min dotter "ring mig snälla". Då vet jag att något hänt. Inget livshotande, men för henne är det ju det. Pojkvännen sedan 2 år har gjort slut.
Lider med henne. Första kärleken.

Tack alla för omtanken!
Ja livet händer ju. Jag har varit förskonad från detta med fixande o trixande kring sjuka föräldrar hittills. När min pappa gick bort för snart 10 år sedan gick det så fort, och han hade sin fru som roddade med allt.

Dottern kommer ju att läka, men precis som du skriver @vår2022 så är det mycket känslor kring grusade planer, övergivenhet etc. Sorgen kommer i vågor.
This too shall pass.

Idag ska vi ha planering på jobbet kring prioriteringar av inkommande patientärenden. Inom kort går en kollega på gravledigt och en annan går i pension. Ingen har sökt tjänsterna😳. Sötebrödsdagarna med luckor under dagen kommer snart vara över. Som tur är har vi en chef som försöker förbereda så mycket som möjligt.

Jag kan inget om astrologi, men i mitt lilla universum rör sig alla planeter o månar på sig. Jag får ha tillit till att det är som det ska. Att det är meningen såhär.

Livet som det är just nu rullar på. Jag har i stort sett kommit fram till att jag från höstterminen pausar yogalärarrollen. Har inte så mycket mer att ge på det planet just nu. Tycker det är jättekul o givande när jag väl håller mina yogaklasser, men det är ett väldigt inre motstånd innan. Trögt att planera. Brist på energi o glädje inför. Känner också att jag vill o behöver min tid o energi till mig själv o mina närmsta.

Veckan har inte innehållit några större nyheter här hos mig. Jag o syskonen fortsätter försöka hjälpa, förstå o parera vår mamma. Jag som ju jobbar med personer med hjärnskada känner igen väldigt mycket. Nu är frågan om det kommer lägga sig med tiden/ om hjärnan läker, eller om detta är bestående. Hon klarar sig självständigt, men är personlighetsförändrad. Ilsken, lättstött, egoistisk, egocentrisk. Pratar, skriver sms och inlägg på facebook i denna anda. Till oss om allt mellan himmel o jord, oftast med slutklämmen att vi syskon inte bryr oss om henne o allt ska hon få göra själv (sanningen är något annat). På facebook mycket om vad hon tycker om sjukvården, myndigheter, politiker etc etc. Det hela är mentalt tufft för oss alla.

Dottern är hjärtekrossad. Tycker mig ana att hon ser något annat bortom smärtan så smått. En positiv sak (för mig) är att hon aktivt söker mitt stöd, mitt sällskap o uttrycker att hon känner sig trygg tillsammans med mig. Hon har haft mycket ångest denna tid o det är skönt att jag kunnat hjälpa henne.

Ja vad ska jag säga? Detta är livet. Nästa helg är det yoga för hela slanten, jag ska bara ta emot. Våren är snart här. Längtar!🌸🍃🌸🍃

Livet, ja tur man inte vet vad livet ger, bara hanterar det som är så bra man kan. I skrivande stund i ett akutrum med min man o väntar på läkare. Maken har varit krasslig en tid o fick imorse andnöd. Ingen fara på taket längre, han får säkert komma hem. Men det känns som om detta året har börjat lite väl sjukhusinriktat😳. Nu är ju jag själv frisk o kry, det är inte mig det är synd om. Men detta att vara nära anhörig till sjuklingar är helt nytt för mig. Men det hör ju till livet.

Något annat jag reflektrar över är vad positivt det är att vara öppen. Jag har vänt o vridit på en anmälan till en längre yogafördjupning, som jag så innerligt vill gå o anmält mig till för typ ett år sedan. Och längs vägen insett jag inte har råd med. Så jag skrev ett mail om att jag får backa ur min anmälan o var ärlig med det ekonomiska. Får svar omgående från läraren att hon så gärna vill att jag är med (har gått flera kortare kurser med henne, så vi känner varandra). Hon skriver att det ekonomiska löser sig. Vi ska höras nästa vecka. Jag kommer föreslå nån sorts delbetalning över tid. Jag blir så rörd o tacksam när yoga visar sig även utanför yogasalen, i det verkliga livet. 🙏❤️
Det gäller att sätta allt i perspektiv. Igår fick min dotter veta att en person hon känner ytligt gått bort hastigt. Hon var ganska chockad. Mina tankar går till personens föräldrar som fick ta emot denna katastrofinformation helt oförberedda.

Inget direkt upplyftande inlägg det blev.
Själv mår jag iaf bra under omständigheterna. Det är inte så mycket som rubbar mig ur balans längre, o det är skönt.
Tacksam över allt gott som finns. Fina vänner, fina barn, min älskade make. Ett jobb där jag tillsist landat ner o känner att jag gör skillnad i andra människors liv varje dag.
Njuter av att våren helt klart är påväg!🌸🌷🍃

Varit en alldeles för hektisk vecka. Undervisat yogaklasser varje kväll, och har även extra imorgon o måndag. Sportlov i min ände av Sverige o jag är vikarie för bortresta kollegor.
Ganska lugnt på jobbet som tur är🤪.

Har haft jättefint samtal med läraren för yogafördjupningen. Allt är klart o jag kommer gå den. Har också pratat med den som har yogaverksamheten härhemma om hösten. Vi har kompromissat lite. Jag släpper sena klasser men behåller det nödvändiga för att verksamheten ska gå runt. Det känns helt ok.

Sjuklingarna i mitt liv, make o mor, börjar stabilisera sig. Har bara haft sms kontakt med min mamma, och så har det fått vara. Får slå henne en signal nu i helgen.
Maken har varit på VC och träffat KOL- och astmasköterska + fysioterapeut. Bra att ha en plan.

Idag skiner solen, jag har haft en lååång sovmorgon. Livet känns helt under kontroll o positivt! 🌸🌷🌸🌷🌸

Har inget större att skriva. Livet rullar på. Haft lönesamtal i veckan, och jag blev riktigt irriterad på min chef. Jag är en sån där 50+-medarbetare, som aldrig är sjuk, löser problem som kommer upp etc etc. Men inte har så stort behov att basunera ut det. Så i hennes ögon gör jag ju heller inte så mycket. Åh, blir så arg. Men egentligen talar resultaten för sig själva, dvs patienter som mår bättre. Svårt att visa i siffror dock.
Men jag sa faktiskt till henne att något hon kan tänka på är att inte ta oss för givet, vi som aldrig vabbar, aldrig är sjuka själva, är erfarna och självständiga. Gör ett bra jobb i det tysta. Att vi behöver höra "Tack att du är en stabil person här, att det går att räkna med dig alltid" . Eller något liknande sa jag. Orden kom i affekt, vet inte hur de landade. Hon sa inget om det. Men detta är något jag känt länge. Jag vill inte bli tagen för givet.

Men nu är det helg o jag ska inte slösa energi på tankar om jobbet!
🌸🌟🍃

@Varafrisk Hej! Jag följer dig också😊. Så skönt för dig att allt börjar räta ut sig!

Ja, det känns skönt att ha sagt det jag sa till chefen. Jag kände att jag har tillräckligt med förtroendekapital insatt, så jag lät orden bara komma.

Tack! Jo men jag känner mig trygg o stabil. För mig kommer det ur att jag lever som jag lär. Det är jätteviktigt för mig. Yogan har funnits i mitt liv i många år, men det är inte förrän jag blev nykter som jag känner dess fulla potential. Den forskning jag läst, menar att yogans "magi" handlar om att rörelse, andning och inre fokus kombineras. Saker händer då i kroppen och hjätnan som sampelar o förstärker varandra. Lägger man sedan till aspekten kring andra delar som meditation och vibration (mantra), så händer det ännu mer. Det är ingen quick fix, men det är hållbart. 🌸🌸🌸🌸🌸

@Varafrisk Tack för omtanken, min mamma kämpar på. Svar på hjärnröntgen nästa vecka.
Maken har kommit igångmed riktad träning via fysioterapeut. Det är ju de som har som yrke att specialdesigna träning utefter olika sjukdomstillstånd och skador. De har kunskapen.
Nu snart ut med hundarna i solen!
Ha en härlig helg!🌷🌷🌷🌷

@majken_r Ja det kändes viktigt att få detta sagt. De delarna finns inte med i några lönekriterier, den kombon, yrkesskicklighet och personlig stabilitet. 🤗🌸🍃

@Sisyfos Jo vi har lönekriterier som skickas ut i förväg. Olika områden där man blir graderad i kategori 1, 2, 3. Omöjligt att hamna i nr 3. Då är man nog inte kvar "på golvrt" längre, utan har gått vidare som chef eller utvecklare etc. Jag har i flera år försökt hävda varför jag skulle varabi en högre kategori, men hon hittar alltid något argument varför det inte är så (som saht, det som krävs för nr 3 är ouppnåeligt i den verkliga vardagen). Så de senaste åren har jag gått dit blank.
Det hon bla sa var att jag "ju inte hqr studenter längre, och hur många har du haft, 2-3 st?". Då lämnade jag ifrån mig handledarskapet för ett år sedan. Sa att jsg känner jag gjort mitt för ett tag. Det är ett av kriterierna bla. Letade sedan i mina mail o kan visa henne att jag haft studenter varje termin sedan 2016. Jag skickade ett mail till henne om det. Får svar "oj, ja då är det jag som glömt".
Ett annatkriterium är samverkan. Jag har en specialistkunskap inom två områden, där bara jag har dessa patienter. Så av de skälen ensamjobbar jag mycket i utveckling. Ja, jag samverkar. Har byggt upp egna interna kanaler som funkar. Men de är inte dokumenterade o syns inte, i annat än att den gemensamma behandlingen med yrkeskategorier som inte ens finns i samma byggnad funkar.
Funderar nu när jag skriver detta om chefen kanske känner sig hotad. Jag är för självständig?
Just det som utlöste det jag sa om uppskattningen kom av att jag sa nåt om att många vabbar. Minns inte riktigt ordväxlingen, men jag tände till, eftersom det är vi som alltid är på plats som får täcka upp för dem som oplanerat är borta. Igen och igen.
Tack själv Sisyfos! Dina följdfrågor fick mig att se lite mer kring dynamiken i detta eländiga lönesamtal...

Tack alla för era inlägg! ❤️🙏❤️

Sovmorgon!!!!
Åh det är så underbart skönt med lördagens sovmorgon!!
Efter denna veckan som varit ganska krävande är det en extra stor frihetskänsla.

Är lite ur balans. Hamnade i en konstig grej med närmsta kollegorna i veckan. Chefen sökte upp mig sedan o jag kände mig som ett problembarn. Hon menar det inte såklart, att jag ska känna så. Men hon i sin välmening vill dra in företagshälsan o samtal. När min obalans egentligen handlar om att jag härbärgerat lite för mycket på hemmaplan lite för länge. Men jag vill inte ha den transparensen gentemot chefen. Så jag sa nej tack till det.
Sedan har jag funderat lite. Jag kanske skulle tacka ja till enskilda samtal. Det kanske skulle göra mig gott. För även om grundorsaken handlar om saker på hemmaplan, så finns det ju även saker på jobbet som jag reagerar på. Och jag härbärgerar mycket från patienter också, utan att ha någon att i min tur prata med utom kollegor. Som inte kan mitt arbetsområde o inte riktigt kan förstå pålagringarna. Ja, jag pratar nog med chefen o säger att jag ändrat mig o tackar ja till samtal. Det för mig nog framåt. I sämsta fall för mig ingenstans. Men skada kan det definitivt inte göra!

@Andrahalvlek Hålker med. Att prata med ett proffs borde bli bra.
Vet inte varför min omedelbara reaktion var Nej Tack. Av flera orsaker säkert. "Kan själv" är nog vädigt starkt hos mig. (Hallå Sattva, du är inte mer än människa du heller). En annan orsak är att jag för många år sedan i samband med min skilsmässa sökte stöd. Och blev grymt besviken på den terapeuten. Hon gick på autopilot, såg eller hörde mig inte kändes det som.
Men som sagt, min förhoppning är att få hjälp att se det jag själv inte kan se.
Och faktiskt, att leva som jag lär är viktigt för mig. Om jag ska göra det, ska jag gå vidare o tacka ja till detta.

Tack alla för era inlägg!
Ja, jag behöver nogjolla vissa saker med någon som kan tolka det hela utifrån. I grunden tror jag att det som pressat mig en längre tid på hemmaplan handlar om det gamla vanliga-att sätta gränser o stå ut med obehaget. Att inte ta över andras känslor o att inte ta ansvar för andras känslor. Det är nog mest HURet jag behöver hjälp med där. Och kanske att få ett proffs syn på situationen som helhet. Jag känner mig lite för insyltad för att kunna se klart just nu.
Och på jobbet tror jag mycket handlar om att vi har en chef som är ganska otydlig. Hon ger mycket frihet under ansvar, men det ger också mycket utrymme till tolkningar. Jag känner mig dock väldigt ensam i mina tolkningar. Och chefen ger inget bra stöd i vår kommunikation med varandra. Det är mest "Lös det!" Och i de kompromisser vi då gör blir ingen riktigt hörd eller nöjd...

Ja, det kan nog bli riktigt bra att få stöd i allt detta!

Lördag, bästa dagen på veckan! Solen var framme en stund för ett tag sedan, men den ångrade sig...
Ska till företagshälsan på torsdag nästa vecka. Ska bli spännande. Och skönt faktiskt. Just nu är jag ganska irriterad på hur min chef har skött en grej som berör mest mig. I sin välmening (?) fixar o trixar hon bakom min rygg, som det känns. Har skrivit ett mail igår vad jag tycker men inte fått svar. Hon var på nåt möte o jag vet inte om hon läst det.
Hon tycker troligtvis att jag är jobbig. Hon är van att vara lite mammig, fixa o trixa o presentera färdiga lösningar.
I det här fallet är det en ny kollega som anställts. Hon ska börja mitt i semesterperioden. Jag är ensam på plats två veckor när hon kommer sin första dag. Det kan vara superstressigt, och det kan vara lugnt. Har upplevt hemska somrar ensam på plats, och även lugna. Man vet ju aldrig när det är människor man jobbar med. Iaf, nya kollegans startdatum har chefen bestämt ihop m nya kollegan. Inte kollat av m mig om det funkar. Jag känner mig stressad, eftersom jag då blir den enda att introducera henne. Även om hon är erfaren är det ett nytt arbetsområde för henne. Så jag pratar m chefen om detta. Då kommer hon med ett förslag som känns ok. Hon ser förvånad ut över det jag säger, och säger att hon inte ens har tänkt på det jag säger.
Sedan får jag veta av min närmsta kollega att förslaget kom från min kollega. De två har diskuterat hur man ska göra så att jag inte behöver känna mig stressad (jag hade pratat m min kollega om det tidigare i veckan).
Men alltså, jag FÖRSTÅR att de båda bara vill mig väl. Men de diskuterade detta redan innan jag ens hade lyft det till chefen. Jag är eg även irriterad på min kollega. Men ytterst så är det ju chefen som borde ha sagt att "Vi pratar inte om detta när Sattva inte är med". Och det som stör mig mest är att chefen låtsas som om hon inte hört det förut, när jag tar upp det med henne. Mitt förtroende för henne är sänkt minst sagt. Falskhet och ljug har jag jättesvårt för.
Jag blir inte klok på om jag överreagerar. Jag hade bara kunnat se bortom själva händelsen o sett att det blir bra i sommar o att det är det viktigaste. Men på nåt sätt har jag känt ganska länge att chefen glider i sin roll. Hon vill vara kompis med sina medarbetare. Det kan hon inte vara. Hon måste vara glasklar i sin avgränsning. Annars blir det bara konstigt o fel.

Hm, ser att jag tidigare skrivit att chefen kan vara otydlig o ge direktiv typ "Ni får hitta en lösning". Ja, det är också sant. Inte konstigt att jag upplever henne med en brist på tillit...Vet inte var jag har henne riktigt.

Nej, ska släppa detta nu på helgen. Jag är ledig!!

Varit på samtal på personalhälsan. Jättebra person jag pratade med. Hon bekräftade att mina reaktioner o känslor är helt naturliga. Att det handlar om kommunikation, en pressad organisation o otydlighet från chef. Att min frustration o känsla av att stå o stampa inte är konstig, då vi haft kollegor som kommit o gått o varje gång ska den mindre arbetsgrupp jag ingår i börja om. Ineffektiva möten. Mycket vab och sjukdom hos en av kollegorna som ger stress hos mig då dagarna måste planeras om= kontrollförlust. Men skuldbeläggande på mig för att jag tar upp vabbandet som ett problem. Chefens oförmåga att se att det inte handlar om att jag klagar på själva vabbandet, som ju ingen kan rå på, utan försöker signalera att detta blir en ökad belastning.

Det märktes att hon var van att reda i sånt här. Nu är frågan vad jag gör med det hela, eftersom det handlar om chefen mycket.
Vad jag själv kommer göra med mig själv är att bli mer medveten om vad det egentligen är som händer i rummet. Ta ett steg tillbaka o iaktta. Tänka före jag reagerar.

Jag fick en så bra förklaring av den jag pratade med kring vad som händer. Hon utgick från en modell som bla används inom selfcompassion. Att vi har tre system som vi skiftar mellan; 1. driv/ belöning/ utforskande 2. Hot/ skydd (stress) 3. Lugn/ trygghet. I jobbsammanhang befinner man sig mestadels i system 1. Så händer något, och blixtsnabbt reagerar system 2. För att reglera detta behöver man gå till system 3. Men oftast gör man inte det, utan återvänder till system 1. System 3 är man i oftast utanför jobbet. Det blir snedfördelat o inte bra. I system 3 innebär det att man känner sig tillfreds, trygg, etc. Detta får man på jobbet genom bra relationer, trevliga fikor, känna sig omtyckt för den man är. Annars får man se till att dkapa det sjäkv, långa djupa andetag etc (aktivera lugn o ro systemet).
Jag tror inte min chef har en aning om sånt här. Hon är alltid i system 1. Och visste hon mer om hjärnans psykologi hade vi haft ett mjukare klimat på jobbet.
Detta att stanna upp o tänka, är ju för att mildra o fördröja system 2 att kicka igång.

Blev så glad att få denna kunskap. Christina Andersson är frontfigur på detta i sverige. Hon har skrivit flera böcker, o jag upptäckte att jag redan har en av dem, "Yogahjärnan". Upptäckte att jag även har en bok "Utan press, om medkänsla, prestationbo stress" av Sofia Viotti, där denna modell finns med.

Så värdefullt för mig att få detta till mig!

Ps. Tack för era inlägg alla tre❤️!
Vår, ja exakt. Du säger samma som personalhälsan men på ett annat sätt!

Sol o härligt väder. Varit iväg på yoga med min favvolärare, så mycket energi nu!
Snart ut o iväg med hundarna💕🌸🌟

Skriver detta mest för mig själv😊
Hade ett samtal med Leva sockerfri. Trillade in på deras hemsida häromdagen o insåg att det är dags att ta tag i den biten på riktigt också. Sockerberoendet har varit mer och mer synligt tycker jag.
Iallafall, terapeuten jag pratade med ställde några frågor, bla om det finns beroende i släkten. Och det gör det ju. Vi kom fram till att jag med all sannolikhet har ett känsligt beroendecentrum. Jag hade redan när jag bokade samtalet (i mitt riktiga namn) skrivit där under info att jag är nykter från alkohol sedan över två år. Så vi pratade helt naturligt om det. Jag satt på mitt rum på jobbet. Dörren stängd såklart, men jag hade aldrig vågat ha ett sånt samtal på jobbet tidigare. Kände när vi hade lagt på en djup insikt om att "jag är född sån här. Så funkar min hjärna". Helt befriat från skam eller skuld. Så skönt!

@Andrahalvlek Ja, precis som med alkoholen. Hon menade på, och jag köper det, att jag är där och aktiverar belöningssystemet med ett ämne det reagerar starkare på än någon utan denna känslighet. Och då blir det inte tillfrisknande helt och fullt. Jag har ju känt att jag har en förväntan på helgens gotterier. Inte samma dignitet på sug som med alkoholen, men lik. Osund. Har mina godisgömmor. Kollar av så att det ska räcka. Fyller på för att gardera mig. Japp, likheterna är stora.
Däremot har sockret inte samma negativa påverkan på mitt liv som alkoholen. Men upptar för stor del av mitt liv på ett osunt sätt.

@vår2022 Absolut, jag tror också att det hänger ihop. Och jag vill ha en helt frisk hjärna, vara helt fri. Nu har poletten liksom ramlat ner på riktigt!

@Andrahalvlek Ja jag har aldrig avstått helt eftersom jag inte tyckt att jag haft svårt att begränsa mig. "Mölar" liksom aldrig. Men har känt ett skav o obehag, och långsamt har suget blivit större. Så jag kommer lägga om tankesätt. Äta sockerfritt o se vad det ger på sikt. Och då är det inte bara sötsaker utan även pasta, bröd etc etc. Och att "unna" sig det bara på helgen etc är lika förrädiskt som att "unna" sig alkohol lite då o då. För min hjärna. Alla är unika!

Lördsg, bästa dagen på veckan! Sovit många timmar o sovit gott, härligt.
Ska strax iväg o träffa en vän. Prata, strosa i mysiga kvarter, fika/ äta. Som i gamla tider. Vi har känt varandra i typ 30 år. Då var vi i 25-års åldern o jag minns attvi vred o vände på livet o uppväxten. En sån där person man klickar med på alla plan. Vi har följt varandra hela livet sedan dess. När jag var nyskild för 10 år sedan tog hon o hennes man "hand om" mig o jag bodde hos dem de veckor jag inte hade barnen. "Du tillhör familjen" brukade de säga. En sådan ovillkorlig kärlek jag fick!
Nu träffas vi inte lika ofta, men kärleken är orubblig. Ser fram emot dagen❤️

Lördag, min bästa dag! Särskilt efter en superstressig jobbvecka. Vi har blivit typ halverade i antal i min lilla arbetsgrupp, från fem till tre. Bara jag jobbar heltid. Helt galet inne på vårt närmsta sjukhus, där delar av vårt uppdrag ligger att allt ska fixas med hjälpmedel när patienterna kommer hem. Så vi upplever att dessa sjuka äldre kastas ut innan de ens står på benen. Och vi har liksom fler arbetsuppgifter än det, vårt huvuduppdrag är mottagningsarbete. Igår satt jag kvar 2,5 h efter arbetstid o skrev färdigt journaler...Stämplingssystemet ville inte ens ta emot min utstämpling eftersom det var utanför flextid😨😳🤣. Ny kollega kommer i sommar som tur är.
Men nu har jag sovit gott o länge, mår bra. Det blir utflykt i solen idag. Inga måsten, bara återhämtning.
Annars inget nytt. Dotterns student närmar sig. Fick tipset igår att vara ute i god tid om vi tänkt catering. Och det får det nog bli.
🌼🍃🌟🌸

2 år och 4 mån nykter idag. Träffade en kvinna i helgen i min egen ålder. Vi kom att prata jobb. Vi jobbar båda med människor. Hon inom kyrkan o träffar de allra mest utsatta. Jag inom den offentliga hälso o sjukvården, där jag inser att vi bara träffar dem som finns inom systemet. Och kan betala den avgift ett besök kostar. Och som har kraften att ta sig till mottagningen. Denna kvinnan sa att hon hade livet som utbildning för sitt jobb, 19 år nykter o drogfri. Hon sa att hon ofta är den enda deras "gäster" (?, ingen aning om det kallas så) träffar som inte är missbrukare. Samtalet berörde mig. Kommunen hon jobbar i är en välmående kommun. Det finns verkligen mycket man skulle kunna göra för att förbättra för dessa människor. På ideell basis menar jag. Jag känner verkligen att jag gör skillnad i andra människors liv varje dag, både på jobbet o som yogalärare. Men detta var en annan sida som jag inte egentligen visste fanns. Jo såklart, vi vet ju alla att det finns hemlösa och psykiskt sjuka som hamnat helt utanför samhället. Men att höra henne berätta om sitt jobb berörde något som jag burit med mig sedan vi pratade. Och samtidigt en enorm tacksamhet över allt det fina som utgör mitt liv.

Ja vi är verkligen priviligierade, de allra flesta av oss. Jag får den påminnelsen varje dag på jobbet i relation till sjukdomar o ohälsa. Men detta var något annat. Jag skäms nästan över att ha det så himla bra. Det är verkligen inget att ta för givet.
Vad jag tror, så är förmåga till empati inte ivägen för att arbeta med utsatta. Möjligen en förutsättning däremot. Men man får nog se till att gå in i en professionell roll.

Lördag, bästa dagen!
Är på yoga-långhelg fre-sön med mina två favoritlärare. Tacksam o lycklig att ha yogan i mitt liv! Går man in i yogan bortom bara rörelsena på yogamattan (som stödjer den fysiska hälsan) finns där ofantligt mycket att hämta i yogafilosofin som stödjer personlig utveckling. Eftermiddagarna dessa dagar ägnas åt undervisning och reflektioner kring olika teman där vi grottar ner oss i yogafilosofi. Människans psyke/ hjärnor har ju fungerat på samma sätt även för flera tusen år sedan, då texterna är skrivna. I nutid tolkas såklart annat innehåll in, men mekanismerna är desamma. Jag får ut så otroligt mycket av diskussionerna. Fast inget är nytt, blir det ändå nytt varje gång. Vi blir aldrig "färdiga" som människor, det är för mig helt klart. Och det är härligt!

@Torn Ja en passion tror jag också är jätteviktigt att ha i livet!

@Se klart Ja absolut är tacksamhet det minsta vi bör ge tillbaka. Inte ta något för givet. Fick veta igår att en person i min yogasfär drabbats av en tuff sjukdom. Hon har verkligen gjort "allt rätt" ur ett hälsoperspektiv. Inget är att tas för givet!

Tänker också på den kvinnan jag mötte förra helgen som jobbar med utsatta. 19 år nykter o drogfri. Jag tror inte att det är en slump att man efter några års nykterhet vill stötta dem som ännu är kvar i missbruk. När det inåtskådande o lite självfixerade är klart, och man liksom inte funderar så mycket. Man har sin erfarenhet och använder den framåt, att stötta andra. Det är tilltalande! Mentorskap överlag fungerar väl så antar jag. När man är erfaren o trygg kan man lyfta andra. Och samtidigt, jag tror ju att man aldrig blir "klar" i sin personliga utveckling. Men det viktigaste anser jag är att leva här o nu.

Påväg ner till skåne, jag hundarna o maken. Ska bli mysigt få tid tilllsammans.
Senaste två veckorna har varit tuffa. Relationer i bonusfamiljer är inte lätta. Vill o orkar inte gå in på detaljer, men har inte känt en sån plågsam anspänning/ ångest/ oro sedan jag låg i skilsmässa för 12 år sedan. Men kroppen minns. Fått en massa obehagliga kroppsliga symtom, men hoppas de ger sig med tiden. Håller ihop hjälpligt på jobbet, och är så innerligt tacksam över yogan/ redskapen jag har. Att må dåligt är en del av livet som jag ser det- livet händer. Tar fasta på att mitt jobb kräver full närvaro i patientmötena, och mina egna tankar har ingen plats där.
Men allt kommer bli bättre, det blir det alltid!
Ja, som vanligt inget alkoholrelaterat i denna tråd. Finns inte i min värld.

Idag 2 år 5 mån nykter💫🌼🌸
Jag brukar aldrig skriva om alkohol, eftersom det liksom inte existerar i min liv som något värt att notera eller reflektera kring. Men jag var på systemet härom dagen och handlade till dotterns studentmottagning. Jag tog på mig den uppgiften. Kanske för att jag ville ha kontroll över vad som köps in? Iallafall, har inte varit inne på systemet sedan jag slutade dricka alkohol. Det var fullständigt neutralt för mig. Det var en ren inköpsuppgift, som att handla vad som helst. Jag hade nog inte förväntat mig att få sug, den tiden är förlänge sedan förbi, men jag hade nog förväntat mig att känna NÅGOT. Men helt neutralt. 🍃🌼🌸

@Andrahalvlek Just det, den där sura unkna lukten. Kände den inte! Kanske ingen hade slagit sönder något den dagen?😇

@Se klart Ha ha, har nog inte tänkt på att vinerna ens heter så, men det gör de ju. Liksom säkert godis o andra drycker också. Inget att bry sig om😊❣️

Så har hon nu tagit studenten, min fina dotter. Allt gick jättebra. Jag o hennes pappa har haft ett bra samarbete o varit samkörda. Alla gäster nöjda, god mat, fint väder. Dottern sover fortfarande, hon fortsatte på annat håll efter mottagningen. Är trött men nöjd. Idag blir det en sväng på havet.