Det finns hopp

Tack för dina ord. Det är oerhört viktigt det du skriver. Jag har själv sökt hjälp först nu och väntar på ett första samtal och sedan förhoppningsvis deltagande i ett anhörigprogram. Oron, i mitt fall främst över att inte kunna lita på min sambo, tär och förstör. Vi har det bra på många sätt, men jag är livrädd att bli lurad och sviken igen. Just nu tror jag inte att han dricker, men jag känner att jag inte kan veta, kanske aldrig mer, och det är olustigt. Jag har så lätt för att låta mig vaggas in i de lugna vardagslunken, där vi har det bra och beroendet inte tar någon plats. Ändå vet jag att det kan pågå bakom min rygg och att förmågan att ljuga är väl utvecklad - det gäller inte bara alkoholen utan nyttjas när det så passar. Det är svårt att hantera, känslan av att inte veta vad som är verkligt och vad som är en låtsasvärld.

@Snödroppen
Tack detsamma du 🥰
Ja, vi har bara ett liv. Gäller att vårda det på bästa sätt. 🌹

Hej! Jag har nu ett år sedan jag bröt med min alkis. Varje dag bearbetas känslor och minnen.
Tilliten är det första som försvinner och det sista som kommer tillbaka sägs det och i mitt fall känner jag när tiden går att jag mer och mer inser de sår jag fått.
Men framtiden är så mycket bättre! Jag önskar alla anhöriga kraft att lämna!

Bravo!!!!!!!
Det är det allra svåraste tror jag för en som varit/ är medberoende.
Jag känner först nu att jag "äger" mig själv och det har varit en lång väg dit.
Kram Azalea🧡

Visst är det befriande när man inser att man inte bara ska finnas där för andra - man har rätt att förvänta sig att andra ska göra samma för en själv. Jag kommer aldrig mer acceptera att bli utnyttjad och få mina behov ignorerade.

Förstår du blir provocerad av att någon, som anser sig veta bäst, att alkoholisten har det värst. Jag blir arg och det tyder på en enorm självupptagenhet, vilken man hoppas försvinner med nykterheten. Jag genomgick en anhörigvecka tillsammans med bl.a. alkoholister och en man där sa till mig att din smärta är ju dubbel, du bär både din egen och din sons smärta. Även om det inte är ens barn kan det nog vara så. Varför kommenterar jag egentligen något så dumt.. Förmodligen för att jag också blir provocerad av dessa beroendepersoners själupptagenhet. Så ser jag det och en del trampar jag kanske på tårna och då får det vara så.

I övrigt verkar du skapat dig ett väldigt behagligt liv fortsätt lev i ljuset.

@Snödroppen
Hej. Vi har skrivit i en annan tråd.
Heja dig. Heja din visdom, inspiration och tack för att du delar.
Så viktig tråd!
Ljus och värme!

@Snödroppen jag känner precis igen mig i det du skriver. Jag har länge haft svårt med gränssättning, tänkte att jag måste eller borde hjälpa. Det sjönk in långsamt att personen framför mig aldrig gjorde samma för mig. Det var så befriande att inse att jag kan välja något annat.

@Snödroppen
Gränssättningar är allt! Jag övar varje dag. Det går inte över för att man en gång har lärt sig.
Men det är väldigt intressant att observera vad som händer när man sätter gränser. Hur omgivningen förhåller sig till ens "nya" beteende.

@ självomhändertagande och @snödroppen

Ja, visst är det befriande med tillfrisknande och att satsa på sig själv. Att man är sin egen liksom. Och att få prata med er och många andra som förstår. 💞
Senaste helg drog jag iväg till annan stad, miljöombyte, men kom fram till att det låg mera bakom. Att hur bitarna faller på plats under helgen bestämmer JAG.
Haft en dipp nyligen, men att bestämma i en sådan här sak kändes så härligt.
🌹

Vad fint att läsa ❤️

God morgon Snödroppen. Jag har tänkt på ditt inlägg om en högre makt och måste återvända med en kommentar. När jag först hörde talas om en högre makt i dessa sammanhang var när jag besökte Alanon, tänkte inte mer på det men köpte en tavla med sinnesrobönen till min man, som vi hade i sovrummet och som även jag läste morgon och kväll, kände det vilsamma i texten. Men så vid 3 tillfällen bad jag till denna högre makt, du vet vid situationer då man är maktlös och fick hjälp ganska omedelbart som gav mig ett lugn. Jag blev nog lite glad när du nämnde det och kände jag är inte ensam om upplevelsen. ❤️ Vill poängtera att jag är inte religiös men det har känns lite tryggt, jag kan släppa kontrollen det kommer lösa sig. Lite som en hemlighet mellan mig och mitt inre, djupt på en lördagsmorgon men det måste bara ur mig 😅

@Snödroppen @Backen123
En högre makt. Så intressant. Jag använde ordet universum. Och jag tillbad universum om vad jag önskade skulle ske.
Det skedde. Det är kraftfullt att be om det man vill ska hända. Högt. Eller i skrift. Och upprepa det.
Då händer det.
Tack för att ni finns. Tack för att ni alla här som stöttar finns.
Jag uppskattar er så mycket.
❤️

❤️

@Snödroppen
Ilskan är bra. Jag var arg en tid. Och jag tillät mig att vara arg. Idag blir jag arg då och då, i vardagen. Och jag har lärt mig att kanalisera ilskan. Tar ut den på gymmet. Och jag blir starkare och starkare fuäysiskt.
Du inspirerar mig. Du är så stark. Och jag känner igen dina reflektioner. Idag behövde mitt ex att jag godkände en sak. Jag gjorde det. Och jag går vidare. Jag kunde göra livet surt för honom, men jag väljer att inte göra det. Det räckte med en knapptryckning på nätet utan att vi behövde kommunicera. Jag stod som ansvarig på en domän. Han gick i personlig konkurs under vår tid. Och jag mindes inte ens att jag var ansvarig på den domänen.
Jag blir påmind varje dag att jag sålde värdeföremål för att ge honom mat under åratal.
Varje gång jag ser uteliggare så tänker jag att jag räddade honom från att hamna där.
Och det ger mig tacksamhet, att mina fina och dyra ting kunde hjälpa honom till överlevnad. Att de fick pryda en annan kvinnas axlar. Eller hals. Eller armleder.
Eller öronsnibbar.
Jag undrar ibland vart jag har vissa örhägen. Och sedan minns jag. Att jag sålde allt.
Jag är så tacksam för att jag har den erfarenheten. Så tacksam. Jag sätter mina gränser idag, tack vare den.
För mig är det materiella bara materiellt.
Pengar kommer, pengar går. Liv är värdefullt. Men nu är mitt liv första rummet. Och jag väljer min omgivning. Som du också gör. Jag önskar dig ett arbete där du får det som du förtjänar. Du är värdefull. Och du får allt du vill. För att du har förstått! Vad DU behöver! Kram ❤️

@Snödroppen
"Jag vet inte varför ... " så var det för mig med. 🌹Det var bara stopp en dag. Orkade inte.
Känns så skönt att nu kunna bestämma min tillvaro. Samtidigt frustrerad emellanåt än över att jag anpassade mig till så mycket, men - lätt att vara efterklok ...
Kanske jag inte hanterat hans drickande så bra alla gånger, men samtidigt är jag väldigt lättad och glad över att jag till honom sade vad jag såg och upplevde då när så få andra inte gjorde det. Utan de höll i stället käft.

Som du, upplever jag att det fanns en väg ut. 💞

Allt gott till dig,
och andra på forumet.
Vi utkämpar alla ett krig men på olika sätt.
Gott nytt år! ✨️✨️

@Snödroppen
Ja, här har du en i liknande ... Jag har också tryggt och lugnt omkring mig nu, har det rätt bra i övrigt, men känner samtigt mig väldigt låg emellanåt.
Har även mycket behov av egentid och bara få pyssla på för mig själv.

Ja, som du säger ... Kanske det är så att vi går på någon slags "beredskap", får fram kraft, går på autopilot och sedan då vi börjar slappna av i en sund tillvaro så kommer allt mot en med kraft? Inte så konstigt tänker jag.

Alkoholen påverkar ju så många parter ... 😔

Jag är trött på glorifieringen av alkohol, att den har sådan plats i samhället. Då jag vet hur den kan förstöra för människor - beroende och anhöriga 😪. Trasa sönder människor. Den biten gör mig frustrerad och ledsen

Sköt om dig,
trevlig och skön helg! 🌞

@Snödroppen
Känner absolut igen mig. Vet inte hur jag ska uttrycka mig just nu. Kanske likt ventilen tappar luft ibland. Det är bara att "fylla" på med luft. Fylla på med det som gör en gott. Men det är inte alltid så enkelt, att veta med vad. Promenader brukar hjälpa mig att hitta lösningar. Och att ta mig upp, när jag faller.
Ta hand om dig!

Snödroppen, jag vill bara ge dig en stor varm o stärkande Kram när jag läser det du nu skrivit. Både nytt o en del bakåt i tid. Hur barndomen formar oss. Så sant.
Så stark du varit!
Du kommer hitta nya relationer, som är värd din omtanke o vänskap, där det är ömsesidig respekt o där du får full förståelse för dig som person.

Tack på förhand för den hjälp o det stöd du kommer ge på kvinnojouren. Fantastiskt fint av dig att engagera o ge vidare!

Du var den som hälsade mig välkommen hit till forumet (i annan tråd) o det värmde mycket, ❤️ särskilt som det tog emot o var svårt att våga ta steget ut i forumet
(Känner mig skyldig o som om jag går bakom ryggen när jag loggar in här).
Stor Kram till dig 🤗

@Snödroppen
Vissa perioder kan kännas svåra. Även när man tycker att man "borde" vara glad. Jag påminner mig om att vara tacksam ofta. Och det är också därför som jag loggar in här då och då. Jag behöver påminna mig själv om att känna tacksamheten för att jag känner mig fri från medberoendet. Men det är inte bara enkelt att ha lämnat det livet. Att vara den som prövar omvända ett missbruk är ett åtagande som man kanske har gått in all in i av olika anledningar. Och så har man insett att det var ett medberoende som dessutom är sjukt. Att gå från sjuk till frisk är inte en lätt uppgift. Att vinna över kampen och bara vara i det friska. Att landa i det friska. Och att observera sin omgivning, med nya ögon. Jag ser fler som är "sjuka" på olika sätt. Många som jagar eller flyr. Hur ska man förhålla sig till det? Och var ska man möta nya människor, som man har lust att umgås med?
Jag umgås fortfarande helst med mig själv om jag inte umgås med min nya kärlek, där jag har en frisk relation. Det tog några år att ens våga tro på kärlek igen.
Och jag upplever fortfarande att jag behöver landa i det som är friskt. Jag är inte van att bli behandlad på ett sunt sätt. Jag har nog inte helt fått nya vingar, sedan jag blev vingklippt i relationen till mitt ex.
Jag vet, att det enda som jag kan göra just nu, är att meditera mer. Och jag blev påmind av ditt inlägg.
Den här världen kan vara så svår.
Och på samma gång så enkel.
Om man lyssnar till sina behov.
Och följer dem.
Och är i nuet.
I alla ögonblick.
Rätt som det är.
Så sitter du med nya människor i din omgivning.
Som du trivs med.
Vad tycker du om att göra på din fritid.
Var hittar du andra som tycker likadant.
I en aktivitet.
Gör det du tycker om.
Och du ska finna dig nya vänner.
Ta hand om dig.
Kram ❤️

Har inte mycket att ge mer än en stor kram till dig ❤️❤️❤️

@Snödroppen
Jag har sagt till alla mina vänner när de berättat om dålig sömn, stress och känslan av att vara utmattad. Då kanske man ska börja tänka på sjukskrivning. Den behöver inte vara långvarig. Men det låter som det är dags att dra i bromsen. Du är viktigast i ditt liv. Och du behöver hitta din balans.
Idag finns det stressmottagningar, mindfulnesskurser genom vissa rehab. Jag hoppas att du kan hitta någon välgörande aktivitet för dig på eget håll eller genom en vårdgivare.
Men låt inte detta gå för länge.
Du måste orka ta hand om dig. Och idag måste man i regel vara frisk för att vara sjuk. Ta dina symtom på allvar.
Ingen arbetsgivare tackar dig för att du sliter.
Men jag vet inget om din situation. Jag är bara väldigt duktig på att ta ansvar för min hälsa då jag kraschade förr och efter lång återhämtning har jag nu återvänt till arbetslivet, som jag längtat efter länge.
Det har varit en enorm kamp.
Kampen hade inte behövt vara så, om jag hade låtit företagshälsovården sjukskriva mig tidigare, när de ville det.
Jag skulle vara så jävla "duktig". Men vi gör alla våra resor. Och du vet förmodligen vad som är bäst för dig.
Kanske du ändå ska boka ett samtal hos din läkare. Som ett första steg.
Med omtanke för din hälsa.
Ta hand om dig!
Kram 🤗

@Snödroppen
Det där är intressant. För vem är man duktig?
Jag fick så många aha upplevelser när jag fick min adhd diagnos.
Har övat och övar ännu på att lyssna till mina behov.
Det är enkelt att fastna eller bli avbruten som medberoende. Och oavsett varför, så är insikterna det viktigaste.
Vad behöver jag i mitt liv just nu?
En fråga jag ställer mig själv dagligen. Jag kan bara vara duktig för mig själv. Eftersom jag vet. Att ingen annan är det för mig.
🌸

@Snödroppen En stor kram till dig 🤗 Läkaren kommer nog förstå dig, bra att du sökte hjälp.

@Snödroppen
Så bra att du fick akut läkartid.
Kram.
🌹

@Snödroppen
Bra att du bad om en tid. Ta hand om dig. 🤗

@Snödroppen
Bra att du har tid att vila och landa. Göra det som är bra för dig.
Jag känner igen det där med att någon vill mer av en än vad man själv vill.
Och de finns i alla städer. Överallt. Jag har varit som en öppen bok tidigare, men vill inte berätta allt.
Kroppen säger ifrån. Lyssna på den. Om du behöver extra stöd så kan du göra yoga och meditation.
Det kan ta tid, men det är ett sätt att landa på rätt kurs.
Ta dig tid, för bara dig.
Och öva gärna på att inte svara de som du inte vill svara.
Jag är där själv.
Att jag har börjat tänka ut hur jag ska svara en del nyfikna människor.
Jag vill inte längre berätta så öppet som jag har gjort.
Det kostar väldigt mycket energi.
Av mig.
Och det är inte värt det.
De får ta det som de vill.
Jag bestämmer över mig. Och mitt liv.
Och du bestämmer över dig och ditt liv.
Det är inte lätt att balansera allt som ska balanseras.
Men genom övning så blir det enklare.
Ta hand om dig!

@Snödroppen Tack för att du beskriver hur det kan bli även efteråt. Är ju inte där själv än.

@Snödroppen Ja jag har läst svar både till mig och till andra som du skrivit. Tycker du ger mig olika infallsvinklar att tänka på. Jag hoppas verkligen du får tillbaka din energi och känner lugn.
Här är det inte så bra. Vi undviker mest varandra, han säger att han är nykter och jag har svårt att tro på det fullt ut.

@Snödroppen
Det låter som att du är uppmärksam och noterar hur det blir i din omgivning när du sätter gränser.
Bara det är lärorikt.
Jag tycker att det är väldigt intressant. Att göra de där upptäckterna. Och de motiverar mig att begränsa mig ännu mer.
Jag upptäcker hur omgivningen kan svara på mina gränser. De ställer inte samma frågor som tidigare. För att jag har markerat, att jag inte tänker svara på några nya frågor.
Och det är intressant. Det är så jag vill ha det.
Och det gör även, att om någon frågar, så väljer jag att inte svara på frågan. Låter bli att notera den helt enkelt.
Och jag tror att det beteendet används inom härskartekniker. Men när man har varit som en öppen bok och behöver sätta gränser. Ja, då får man helt enkelt göra det som är bäst, för en själv.
Påminner jag mig själv om.
Ta hand om dig!

@Snödroppen
Ja, dags ta hand om dig själv nu.
Och inte bara överleva. 😉
Tack själv. 🌺

Tänk att det finns så många kloka och fantastiska människor här inne! Jag läser, förundras, känner igen, blir ledsen, blir förskräckt, blir glad och är så oändligt tacksam över att jag bröt mitt motstånd till den här typen av kontakt och att jag vågade gå med (Jag är en inbiten motståndare till att ha sociala medier t ex 😏 Facebook höll på att stressa ihjäl mig när det begav sig) Tack alla modiga ❤ Ni gör verkligen en insats genom att dela med er här!

@Snödroppen Jag är så ny här, så jag har inte hunnit följa din resa från början än, men jag förstår ju av det jag läst hittills att du gått igenom mycket. Ändå kan jag skönja en svag förvåning hos dig själv över att du mår som du gör just nu. Den känner jag så väl igen, i mig själv och i vänner som gått igenom svåra kriser. Är det så att man lite grann förminskar det man gått, och går igenom? Varför gör vi så? Är det kraven på allt man ska klara av och den där förbannade tveksamheten om vad man egentligen är värd. Jag som ser det du berättar "utifrån" förstår inte att du hållit ihop så länge och hur du orkat ratta ditt liv i rätt fil ändå tills nu. Att du behöver bryta ihop och vila känns självklart. När man ser det "från ovan". Ta hand om dig ❤

@Snödroppen
Det låter så bra att du känner efter vad din kropp säger dig. Den gör det. Men det är inte så vanligt att man tar sig tid att reflektera i vardagen. Om det inte är, för att man som du stannar upp och lyssnar på vad kroppen säger.
Det betyder inte att det automatiskt är enkelt. Det kan ju vara väldigt svårt och kännas som att det är mycket motstånd.
Men att vara snäll med sig själv. Och lyssna på kroppen är en bra början.
"Önskar alla en dag där man ger sig själv den friheten och lyssnar på sig själv och väljer sig själv först ❤️" Den här meningen är klockren!
Tack! Och det är intressant. Idag var just en sådan dag som jag valde mig själv först. För att jag hade en ledig dag. Då jag inte kan välja mig själv först när som helst. Eller det beror nog på hur man fungerar. Jag tänker alldeles för mycket.
Tack för att du skriver här ❤️.

@Snödroppen Jag kommer från ”det vidare livet’” på detta forum och fastnade för det du skrev om ”meningsfull vardag”. Jag har nu varit nykter i 1 år och 7 månader och har genom min ”värderade riktning” hitta det som känns meningsfullt och värdefullt i mitt liv. Det är en term som man pratar om i metoden ACT - Acceptans and Commitment Therapy. Jag har varit i kontakt med detta under många år, men det är på något sätt först nu som poletten trillar ned ordentligt, sedan jag fått en djupare kontakt med mig själv och mina innersta känslor genom att jag slutade dricka och genom terapi.

Jag använder även Mindfulness, som är en metod för att bli mer uppmärksam och känslomässigt medveten om sig själv och sina behov i livet. Mindfulness innebär fokus på andningen och att träna på medveten närvaro. Genom mindfulnessträning förfinas din förmåga att lyssna till dig själv och vad som är meningsfullt för dig. Den bidrar bland annat till att reducera stress, fatta bättre beslut, bättre sömn och mer vänlighet mot sig själv och andra. Du får en bättre kontakt med dig själv och en större klarhet om vart du är på väg.

Lägger in ett Youtube-klipp från en psykolog inom ACT som kort berättar om vad ”värderad riktning” är för något, om du är intresserad av det.

https://www.youtube.com/watch?v=eE1_NyxzIFo

Ha det gott!🌞💕

@Snödroppen Det är härligt med bilder. Jag ser också bilder i min värderade riktning. Bilder på hur jag vill att riktningen i mitt liv ska se ut, mina värden och vad det ska innehålla. Det är det som är häftigt, det finns inga begränsningar i vad vi kan fantisera om. Jag skriver också ofta om mitt motto ”dit uppmärksamheten går sker tillväxt” vilket innebär att om jag fäster mina tankar på positiva saker så sker det också tillväxt där. Tidigare skedde tillväxten på negativa saker, då uppmärksamheten gärna fastnade där. Att rikta min uppmärksamhet på goda tankar ger mig hopp och tilltro till min egna förmåga och ger sköna känslor att sträva mot de värden som är viktiga för mig i mitt liv❤️

Jag säger till dig det du sa till mig en gång (det lyfte mig!);
Du är stark! ❤️
Även om det inte känns så. Men att sätta gränser o stå upp för sig själv kräver styrka. Det är inte lätt med gränslösa personer. Att någon inte förstår eller inte vill förstå det du förmedlar är inte ditt fel.
Förstår att det känns obehagligt att mötas av ilska men hoppas du kan landa i och känna att du stått upp för dig själv, vilket är viktigast av allt. Hens reaktion är Hens eget ansvar o kanske kan budskapet sjunka in där med tillslut.
Önskar dig tryggheten o lugnet du längtar efter!
🌸

@Snödroppen
Hej.
Tänkte på det där med att sätta gränser. Att ha förmågan till detta är ju för den egna hälsan, att må bra. Fortsätt med det. 🤗🌹
Och en fråga, vad ska du ge dig själv / göra för dig idag? 💜

@Snödroppen Bra gjort av dig!
Jag har också funderat på om det är nåt fel på mig, det känns nästan som om jag drar till mig personer som "äter upp" mig. Och det kanske jag gör, eller åtminstone gjorde, eftersom jag varit så mån om att vara omtyckt att jag anpassat mig efter den jag mött. Tror jag lurat många att jag är deras tvillingsjäl, inte medvetet men för att jag så förtvivlat gärna velat bli omtyckt. Jag menar inte att du gjort samma sak, men det kan ju handla om ditt obehag inför att någon ska bli arg eller sårad. Jag blir så glad att du sätter ner foten ändå. Det är jättemodigt! Jag börjar bli lite bättre på det jag också och jag passar mig noga för att försöka passa in 😜🥰

@Snödroppen
Ja tack det gör jag.
Blev lite häng med en god vän idag, och ett fotbad. 😊

Klokt att ventilera med psykolog tänker jag för dig. 🌹

@Snödroppen
Hej. 💕
Låter som en tuff situation med ditt arbete.
Jag tänker lite att har man inte allt "ok" med sig själv, att man inte mår bra så tror jag verkligen det blir tufft känna sig bra att hjälpa andra. Man har ju fullt upp med sig själv resonerar jag ...

Skulle du kunna tänka dig göra annat, och skulle det gå att för en tid göra andra uppgifter för dig på ditt arbete? Vad tror du om det?
🌺

@Snödroppen
🌹💞🌹

@Snödroppen
För min del ser jag ett mönster med titt i backspegeln. Att med en anhörig under uppväxten anpassat mig och känt mig "obekväm" i vissa situationer.
Att inte säga ifrån, att inte sätta gränser...

I mina relationer gjorde jag sedan det, sade ifrån, satte gränser men vid det laget var jag helt slut med lång tid "komma tillbaka på banan" igen.
Med erfarenheter i livet tror jag man omedvetet i många fall fortsätter i samma mönster man är "van" vid.
Både vad gäller glada saker och mindre glada ... 😔 🤔

Kram.
💞

@Snödroppen
Ja, ta hand om dig nu.
Det är dags. 💕🌹

@Snödroppen Det verkar inte vara någon bra dag det här. Skörhetens dag istället för nationaldag verkar det som 🧡

@Snödroppen
Hej! Tittar in hos dig och ser att jag även varit det tidigare och att du idag varit inne hos mig. Jag har läst i din tråd och kan känna igen mig i mycket gällande att köra över sig själv och finnas till för andra. I min uppväxt har jag blivit ”medberoende” till en förälder som satt sina behov först, som agerar offerkofta om jag säger emot och som har egna trauman. Jag har även som yngre levt i en destruktiv relation med psykisk misshandel. Något jag förstått långt, långt senare. Idag lever jag med en underbar make sedan 15 år. Min frigörelse har pågått i åratal men till slut har jag satt ned foten rejält. Jag har gått i terapi som har öppnat mina ögon för mitt medberoende-beteende. Det var svårt i början att kunna känna den ilskan, men även sorgen. Jag har fått lära mig att känna efter vilka behov jag har och vad som är viktigt för mig. Jag har lärt mig att känna medkänsla med mig själv, försonas med mig själv och även med min förälder/föräldrar. Det senare innebär att jag går vidare i mitt liv, i min värderade riktning och att jag duger som jag är, jag är bra. Att jag kan se offermentaliteten för vad den är, att skulden inte finns hos mig och det är inte mitt problem. Den ligger hos hen. Det har även lärt mig att säga ifrån, stå på mig och skydda mig själv även i andra destruktiva relationer, senast på mitt jobb. När jag slutade dricka helt för drygt 1,7 månader sedan, kunde denna självläkande process starta på riktigt när jag inte drack för att lätta på min inneboende ångest. Terapin fick mig att komma i kontakt med mig själv, min ångest och jag var inte rädd längre för det, för det var bara mig själv jag mötte. Livet har vänt totalt och jag följer mina behov, mina värden och står på mig. Det innebar även processen mot ett nytt jobb som jag stortrivs med idag.

Vad bra att du har en psykologkontakt så att du kan få stöd och hjälp att jobba med dig själv och ditt trauma. Det är en spännande resa om du nyfiket utforskar den. Det kommer att gå upp och ned, men det kommer att gå framåt mot de värden du vill ha i ditt liv. Lycka till!❤️

@Snödroppen Förstod det😁. Fint att du kan känna hopp, för det finns det verkligen! Den osunda skammen och skulden förstör så mycket, men det går att lämna tillbaka dem där de här hemma och det är inte hos dig. Det är aldrig försent att skapa sig ett fint liv. Du har tagit dig ur en destruktiv relation som kräver en enorm styrka och massor av mod. Nu en återhämtningsfas efter den enorma påfrestning som det inneburit. Snart är styrkan tillbaka och då du kan påbörjar nästa fas, att hitta dig själv och dina livsvärden. Allt är möjligt!💪❤️

@Snödroppen
Hej.
Bättre dag här borta tack.
Skönt att höra att du hittat fin övning. 😀
Låter lite mot mindfulness - hållet. Har du testat det?
Kämpa på.
💪 🌺

@Snödroppen
Flummigt? Men fint om det känns bra. Det är väl Huvudsaken.
🌹 🙂

Minns första gången jag testade mindfulness. Har CD. Fick höra i ett skede att jag skulle känna hur benen känns mot underlaget.
"Jaha, jag har tacksamt nog dem kvar, de måste ju ta vägen nånstans ... 😳 😅 "
Fick liksom inte alls till det först. Möjligen för mycket oro. Tror att en del måste ge det flera gånger så kan det bli bra sen.
🙏 💞

@Snödroppen Den sorgen har vi gemensamt och det säjs ju att delad sorg är halv sorg. Jag vet inte om det är den vackra försommaren som gör att de vemodiga, sorgsna känslorna dominerar. Jag hade en jobbig dag igår som följdes upp av en riktigt käftsmäll på morgonen. Det behövs heller inte mycket just nu för att man ska falla på knock out.
Jag vill också ha tillbaka mig, hela mig. Undrar om jag hinner hitta tillbaka innan vägen är slut. Och jag kan ju inte skylla på någon annan, jag och endast jag är ansvarig för mitt eget liv. Kramar till dig ❤ Det finns hopp.

@Snödroppen Jag tänker att du håller på med en viktig process, din sorg, för att komma vidare i ditt liv. Den sorgen du känner kommer att påverka ditt liv negativt om du inte möter och sätter ord på det du bär inom dig, att du berättar om den är bra. Så det är viktigt att arbeta sig igenom smärtan då en obearbetad sorg kan leda till att man håller tillbaka känslor och man får därmed svårare att även känna glädje. Det är bra att du bearbetar din smärta, din sorg, det innebär inte att glömma eller utplåna minnen. Det handlar om att försonas med det förflutna, med dig själv och då kommer även skammen att tyna bort❤️

@vår2022 Så fint och sant.