User35185

Mer än två månader har gått av mitt nyktra år och än så länge har det gått bra att avstå. Men nu börjar jag bli rädd att jag skall glömma varför jag inte vill dricka. Att det aldrig kommer att bli 1 mysigt glas vin för mig utan hela flaskan och bakfylla som förstör helgen. Och så kommer dörren att vara öppen för att dricka igen och tankarna kommer att börja handla mer och mer om när det kan bli läge att dricka. Men det är lätt att glömma - för nu dricker jag ju inte och då har jag ju inga problem med alkohol.

Det blir också så tydligt att nykterheten inte gör att allt blir perfekt. Jag skulle behöva arbeta lite på att få en bättre självkänsla men jag vet inte hur. Hade en känslomässigt svår barndom som jag tror att jag skulle behöva prata med någon om. Och sedan är det alla övriga problem i världen. Som jag tänker på. Det går inte att fly

@Agnes123 grattis till två månader 🤗🤗

Jag önskar ibland det fanns ett bakfyllepiller man kunde ta för att få vara riktigt bakis några timmar. Gärna med en natts dålig sömn och den där krypande ångesten också. Plus allt planerande kring när man kan få dricka nästa gång.

Man kanske vänjer sig vid det nyktra livet men glömmer så lätt allt det negativa.

Kanske en ny hobby kan vara något eller träning eller något liknande?

Bra kämpat är det oavsett, vi fortsätter så 🤗

@Agnes123 Grattis till över två månader!🥳. Det är som du säger, att det blir tydligt att nykterheten inte gör så att allt blir perfekt. Det som blir tydligare är vad det är som skaver, det som man lätt flyr ifrån med alkohol, men som man som nykter inte kan fly ifrån. Jag tänker att det är en väldigt god idé att prata med någon om din känslomässigt svåra barndom. Att få bearbeta detta. Det finns en stor risk att alkohol annars blir en tillflykt att ta till och då tar flykten aldrig stopp. Som nykter kan man lättare få kontakt med sina känslor och bearbeta, sedan blir det också lättare att hantera dem och livet som nykter. Så var det för mig och det ledde mig framåt utan att fly.

Sköt om dig❤️

@Agnes123
Jag känner igen mig så väl, hade kunnat vara skrivet av mig.

Den svåra barndomen försvinner ju inte för att man slutar dricka. Men jag tycker att man ger sig bättre förutsättningar att hantera känslorna när man inte dricker. Mindre skam, och mindre skuld, samt kemiskt renare och rationell hjärna.

Tänk på hur stark du är nu, var nyfiken på känslorna som kommer och ta dom inte som omen på vad som kommer hända. Varför tror du att du kommer att ta ett glas vin? Du beskriver ju samtidigt konsekvensen av det väldigt tydligt.

Jag har gått i terapi i många år. Det är ett tufft arbete, men jag har med mig varje dag vad jag bearbetat. Det låter som en god idé att prata med någon. Det ger perspektiv, samt sätter pränt på det som florerar inom en.

Jag gick till en beroendemottagning för unga och fick där en terapeut. Till en början pratade vi om alkohol, men sen nästan inte alls om det. Utan snarare min barndom, mitt förhållande till andra, mitt sätt att hantera känslor o.s.v. Allt hör ihop. Tyvärr fick jag sluta gå dit efter 2 års behandling... men jag tänker på, och saknar min terapeut ofta - även om vi inte alltid höll med varandra och jag tyckte det var jobbigt att gå dit.

Lycka till :)

User35185

Jag har fortfarande inte druckit alkohol i år. Det har känts enkelt att avstå de gånger det har bjudits. Men jag är trött och lite låg och tänker mycket på vad som är fel i världen och vad jag kan göra för att förbättra. Och på personer i mitt förflutna som betett sig illa mot mig och andra.

@Agnes123 Heja! Så grymt.👍🤗🌟🌟😍jag kämpar oxå på.. men har som du massor av funderingar på sånt som hänt och känner mig lite bitter för att jag inte fått mera hjälp på resan i livet.. börjar förstå varför jag druckit för mycket.. bland annat för att jag varit varit trött och slut. Och givetvis alkoholproblem på det 😳kämpa vidare ta en dag i taget.. försök se något bra i varje dag! Det är det lilla som gör det stora 🙏

@Agnes123 Jag har druckit hela mitt liv, precis som du. kanske en gång i veckan och var annan eller tredje har jag inte kunnat sätta stopp alls utan druckit allt, gjort bort mig (tror jag), minns inget och en kolossal ångest dagarna efter. Jag har nu kommit fram till (efter hundra försök att dricka måttligt) att just jag inte klarar det. Alla är inte lika beroende, alla kan bli beroende och en del är helt enkelt redan beroende. Så lyssna till dig själv, tycker jag. Kanske din man är orolig för att det inte ska bli lika "roligt" att dricka själv, men han har nog inte en susning om vad det kan betyda för dig om du fortsätter att dricka. Om man inte blir glad, lycklig och har kul med alkohol, så varför ska man dricka?
Och det finns människor här som dricker eller druckit varje dag. Alla kan hamna där. Jag har insett att jag har roligare utan eller bättre, då den ångesten jag får är hemsk. Inte alls värt det. Tvärtom. Hoppas det går bra! :) :)

User35185

Nu har jag gjort ett snedsteg…
Det gick bra tills att vi åkte på påsksemester och skulle bo med vänner ganska länge. En vän hällde upp vin, jag drack bara en klunk. Nästa dag tackade jag ja till en öl. Drack den långsamt under flera timmar. Men kände väl att min nyktra tid var förstörd och har därefter druckit flera öl och även tagit extra i smyg för att vännerna drack för lite. Är så ledsen nu och vill tillbaka på banan…
Också konstig mat här och mycket socker som jag också känner mig ur gängorna av. Längtar tillbaka till vardagen.
Det känns så tungt att börja om

@Agnes123 Jag har sett här i trådarna att det kan hända att människor trillar dit och kanske oftare i början. jag tror du kan lära dig mer om det i programmet som finns här.
Deppa inte ihop för detta, ta lärdom istället. Du och jag kan nog inte dricka ens en klunk. Då vaknar beroendehjärnan till och tycker genast att det vore bra med fler... och ännu fler. Inte heller blir vi lyckligare av att dricka. Tvärtom.
Så upp på hästen igen och börja om så snart du bara kan. För varje gång lär du dig något om dig själv och jag tror du är starkare nästa gång. Var snäll mot dig själv :) Kram:)

User35185

@Amanda L
Tack för att du svarar. Jag måste börja om. Har funderat på varför jag drack och tror att det är för att jag blev för trött helt enkelt och att det var jobbigt med allt socialt

User35185

Idag lyckades jag avstå helt igen. Jag vill kunna betrakta de senaste dagarna som ett snedsteg men inte ett återfall, det senare eftersom jag inte blev riktigt berusad och jag tror inte att någon märkte hur mycket jag drack även om det var för mycket för mig. För mycket för att jag skall må bra. Och jag orkar inte tänka på alkohol utan det är så mycket enklare att avstå helt. Jag önskar att jag kunde få prata med någon om detta men det känns så skamligt att inte kunna kontrollera sig.

@Agnes123 Försök ringa alkohollinjen. Den är anonym. Och den där skammen, känner igen den. Fast egentligen är det beroendet som gjort att du gjort snedsteg.
Det är svårt att bryta beroende, inget skamligt. Du har en del av hjärnan som bara vill ha alkohol och ibland tar den över din vilja och dina beslut. I annat fall skulle det vara lätt att sluta dricka, om vi inte var just beroende. Så försök att vara lite snäll mot dig själv. :)

User35185

Jag tänker och tänker. Har haft ett par bakslag men överlag går det väldigt bra. Jag ser mig för det mesta som alkoholfri, alkohol har ingen naturlig plats i mitt liv längre. Det är i samband med storhelger och liknande med släktkalas osv som jag riskerar att trilla dit. Och då vill jag dricka så att jag känner av det (alkoholen tar över min hjärna). Dagen efter hemsk ångest. Och så är jag på banan igen.
Har fortsatt svårt att identifiera mig med att jag har alkoholproblem, känns mer som att jag inte tål alkohol längre.
Jag har blivit mer och mer säker på att jag kommer att leva ett nyktert liv vilket ger hopp och glädje. Det gäller bara att inte glömma i stunden och låta någon hälla upp.

@Agnes123 Kontrollförlust heter det visst när man dricker som du ( och även jag gjorde).
Ett problem med det är ju att det kan sluta hur som helst. Helt förskräckligt helt enkelt. Farligt och inte värt det.
Bestäm dig för att inte dricka och ring innan och fråga om du ska ta med alkoholfritt. Då blir det lättare.
Du kommer att må så mycket bättre.
Återfall gör att suget kommer tillbaka och gör allt svårare igen.
Du klarar att tacka nej! ❤️🙏🏻❤️

@Agnes123 Hej, jag flikar in här efter att ha läst hela tråden. Jag kan verkligen relatera till det du beskriver. Har haft så svårt att ta till mig att jag skulle ha haft alkoholproblem då jag ju dricker så sällan. Kan hålla upp veckor och månader utan problem. Sen precis som du skriver så kommer jag på mig själv med att svepa ett glas i smyg för att dom andra dricker långsamt. Kan liksom inte sluta. Så småningom är det en stor fest där alkoholen flödar jag dricker antingen ingenting alls eller alldeles för mycket och gör bort mig och ligger med grov ångest i dagar.. bestämmer mig för att aldrig uppleva denna ångest igen men efter några månader/ ett år hamnar jag där igen oftast… hur påminner man sig att man inte ska dricka så man inte hamnar där igen!?

Gillade och ska använda mig av referensen till nötallergiker @vår2022 skrev.

Vill gärna följa din resa här och din tråd motiverar mig 🌸 heja dig och alla andra här!