@Delfinen80 Jag tror dom pratar om det som en självklarhet eftersom det är deras enda erfarenhet. Jag kände också att jag kanske måste gå på AA för att dom påverkade mig så men nu tror jag mer att vi som har detta forum kan komponera en slags egen form av AA. Jag tror dock att vi måste tro på något som är större än oss själva, någon form av högre kraft. Det har jag alltid gjort men mycket mer nu än förr, sedan tillhör jag ingen religion, tror inte på sånt som straff, det för med sig ångest. Min tro är på något som bara är kärleksfullt och att den kärleksfullheten vet att vi gjort det bästa vi kunnat utefter de förutsättningar vi haft.

Kram❤️

@Himmelellerhelvette Vad fint ❤️ Jag tillhör heller ingen religion men har ibland haft en längtan till det. Till det som är det fina , kärleksfulla , hoppet och ljuset och som jag tänker är gemensamt för alla religioner faktiskt. Det här kanske blir min religion 😊 Det är ju återkommande i det här forumet - en av många fina ord - att ha tillit . Tillit till både sig själv och kanske ev något större .

Tack för dina kloka ord ❤️

Min sjätte helg som nykter . Jag tycker att sen några veckor så har vanan av alkohol fredag och lördag brutits och inte känts lika stark. Slås dock fortfarande så ofta hur mycket tid och energi jag har över , här lagas det pannkakor och görs äggröra numera på helgmorgnar och det är mer städat och sorterat och ombonat än tidigare 😅 Jag tar längre och fler promenader och promenaderna har , utöver hundens behov, blivit ett mer påtagligt behov hos mig sen jag blev nykter. Skulle kunna fylla en hel A4 med fördelarna kring att vara nykter. Samtidigt , jag kan inte komma ifrån att det är en viss rastlöshet i mig. Nästan så att jag vill snabbspola fram både fredag kvällar och lördag kvällar . Hmm känns ju som att svära i kyrkan och samtidigt är det dubbelt för jag njuter också av ledigheten , vetskapen om en oplanerad söndag imorgon . Ser det som att jag har ett tomrum som ändå är påtagligt och som jag behöver fylla med annat , och jag är på god väg tror jag , men det finns där . Jag kan inte säga att jag är sugen på alkohol , men det är kanske den där snabba bedövningen , medicinen jag kan sörja ? Och samtidigt som jag är så tacksam över att slippa ha alkoholen i mitt liv . Många känslor samtidigt .
Reflekterar också en lördag kväll som denna , med ett av mina barn här i närheten , att så många kvällar vid den här tidpunkten som jag varit där men ändå inte där . I dimman så att säga . Blivit trött och velat gå och lägga mig helst vid 22. Kisat med ögonen om vi sett tv . Dragit en lättnandes suck om barnen när de kommit hem gått till sina rum eller hängt med kompisar så jag sluppit anstränga mig för att spela mer nykter än vad jag är . Eller när det tippat över och jag inte längre är medveten om att jag borde spela nykter . När jag vaknat upp dagen efter med ångest och försökt pussla ihop kvällen innan . När jag känt mig ”bra ” om jag minns samtal vi haft . Känt mig mindre bra om jag inte minns . Hjärtklappning dagligen över att närsomhelst få höra ”men du sa ju i lördags att…” och vad jag sagt kan ha varit precis vad som helst för att jag inte minns . Men det slipper jag nu och för det är jag så lättad och tacksam . Samtidigt som jag , med bokstavligen nyktra ögon , får mer och mer insikt om hur många kvällar jag gjort mig frånvarande . Och det kan jag aldrig ändra på men här och nu och framöver kan jag det.

Ha en fin lördag kväll❤️

@Delfinen80 förstår din känsla, både rastlösheten och tillfredsställandet på samma gång. Känner igen mig i den obehagliga sanningen om kvällar då det tippat över, att inte kunna göra det ogjort. Som du så klokt skriver kan vi styra det från och med nu❤️

Ha en härlig söndag och grymt jobbat!

@Delfinen80 det kunde varit mina ord! Tack snälla för att du delade med dig så ärligt av ditt liv och kväll som liknar min. 7:e dagen utan alkohol för mig. Ikväll erbjöd jag mig att skjutsa min tonårsdotter till hennes pojkvän. När vi satt i bilen sa hon ”har du helt lagt ner att dricka vin, eller?”. Det kändes så ledsamt att jag inte varit en att räkna med 😔 Och bra att hon märkt av att jag är närvarande 💕

@Fjärilen81 Tack snälla och detsamma 💕 Ja detta med skjutsar - det har jag tänkt på så många gånger att jag på fredagar och lördagar inte varit nån att räkna med . En av sakerna jag försökt normalisera och tänkt på hur ”normalt ” det är att vuxna dricker vin på helger och därför inte kan skjutsa … ibland har jag dock skjutsat och har jag avstått alkohol så har jag känt mig väldigt bra (och rastlös )🙄 andra gånger har jag skjutsat iväg de när de ska nånstans och skjutit upp det där första glaset några timmar , känt mig som en bra förälder som skjutsat men som också kan ta sig ”ett” glas vilket är det första som hänt när jag anlänt hem sen. Fiffigt . En av gångerna , kopplat till skjuts och alkohol , så överskred jag (såklart ) hur mycket alkohol jag kunde dricka en kväll. Morgonen efter skulle jag följa ett av barnen på en match, jag skulle köra . När jag vaknade , vi skulle iväg relativt tidigt , blåste jag så det blev utslag på alkomätaren . Puls och ångest ! Det var några timmar kvar innan vi skulle iväg , en timme innan blåste jag noll men jag var ångestfylld såklart när vi gav oss iväg både för att jag , igen , druckit mer än jag tänkt mig kvällen innan och dessutom för risken att åka dit för polisen som kanske skulle ha nån bättre mätare än jag själv . Jag har många låg-vatten-märken i mitt alkohol-liv. Det här hade kunnat vara min väckarklocka , min botten. En av många väckarklockor såklart men att sluta med alkohol var fortfarande långt borta , såg den fortfarande som min tröst , mitt lugn och en stor guldkant . Min medicin . Det tog ytterligare ett halvår efter den här händelsen innan min botten kom. Rätt sjukt egentligen men det är väl just sjukt det är när det kommer till vår relation till alkohol.

Återigen när jag tänker efter - så mycket tid och kraft jag lagt ner på detta trixande , planerande och all tankeverksamhet som snurrat kring alkoholen. Det slipper jag nu. Kan köra precis när som helst . Minns alla samtal med mina barn (nej förresten det gör jag inte , men luckor eller glömska nu beror inte på alkohol utan mer att jag bara kan vara glömsk 😄) och med alla andra förresten .

Nu och framåt , vi får tänka så ❤️ Samtidigt ; våra barn har möjligheten att se att vi föräldrar är mänskliga . Att vi kan bryta vanor , förändra oss. Än om de inte vet exakt hur illa det varit så kan de ändå se det , tror jag ❤️

@Eirene Tack så mycket 🙏❤️ alltid när jag skriver så ser jag det som min möjlighet att kunna vara ärlig , så ärlig som jag inte kan vara med någon annan om jag skulle försöka formulera det muntligt . Det jag skrev om konsekvenserna runt mina barn , skjuts osv är en av många skamliga känslor. Än om det funnits så länge i mina tankar och i mitt medvetande så blir det så påtagligt ändå när jag skriver ner det . Det är en smärta i det , att tänka på hur det varit och att veta att jag blottar det också . Skamligt naturligtvis . Och samtidigt ; det lämnar mig lite lite också när jag skriver ner det. Att få människor som kommenterar som du nu också gör ; det hjälper mig än mer ska du veta 🙏❤️ Tack tack 🙏❤️

@Delfinen80 ❤️Din ärlighet gör stor skillnad. Jag kommer själv ihåg för många år sedan när jag förvisso skjutsade hit och dit men istället hällde upp när jag kom hem alternativt hoppades att ingen skulle höra av sig och vilja ha skjuts sent på kvällen (när de var tonåringar). Och jag känner lika: skammen försvinner eller blir i alla fall mindre när man berättar ärligt. Jag försöker att inte skämmas längre. Jag kan känna ånger eller sorg för det jag gjorde, vad alkohol gjorde med mig och fick mig till, men försöker att inte skämmas.
Ha en fin söndag
🌻

@Delfinen80 Jag har liksom du flertalet riktiga lågvattenmärken kopplade till barnen. Vissa har jag kunnat (Eller försökt och trott att jag kunde bortförklara?) släta över med någon märklig förklaring som godtagits och vissa för uppenbart dåliga att jag fått be om ursäkt. Minns särskilt en kväll i somras när vi hade gäster. Vinet fsnns tillgängligt och min dotter kom och satt sig i soffan med oss. Alla var väl lite berusade och jag var full. Jag ”fyllepratade” med henne. När jag hällde upp ett glas till minns jag att hon sa ”behöver du verkligen det där?”. Jag tog det ändå. Nästa dag var jag sängliggande till kl 17, missade svärfars födelsedag och ångesten ska vi inte ens prata om. Jag bad om ursäkt och sa att det kommer aldrig att upprepas. Hon sa bara ”det är lugnt”. Det är INTE lugnt! Får ångest bara av att berätta om det. En annan riktigt oönskad kväll var när min då 10-åriga son sa ”wow mamma, vad har hänt med dina ögon, det går inte att titta på dig”. Jag kunde bortförklara det med att jag var så trött och hade huvudvärk. Han minns det säkert inte. Det kändes så jävla dåligt.
Att jag ett ens kommer ihåg dessa situationer är ett under och trots alkoholen så finns det väl en liten del av hjärnan med självbevarelsedrift som vill att åtminstone barnen inte ska drabbas under ruset. Ängeln brevid djävulen men.
Jag är övertygad om att jag upprepade gånger har kört onykter på morgonen trots mina egna upprepade övertalningsförsök till mig själv om att ”sådant skulle aldrig hända”. Fruktansvärt. Men sanningen. En sanning som kan hjälpa mig ur mörkret 🙏🏼💕

@Fjärilen81 Sanningen som kan hjälpa oss ur mörkret precis så 🙏 Vilken igenkänning när du beskriver . Jag har väldigt liknande upplevelser . ”Mamma du var väldigt trött ” (dagen efter en alkohol -indränkt midsommar ) . Nej jag var full. Sa jag inte för jag var för skamsen. Dubbel -skam för jag skämdes för att jag blivit full inför barnen men skämdes än mer eftersom jag inte kunde stå för det och be om ursäkt 😳 en av mina barn har också kommenterat ”oj” lite hånfullt när jag svajat till innan jag skulle gå i säng en kväll. Har varit dimmiga kvällar men ändå glasklara minnen av när kommentarer eller blickar kommit. Usch.

När jag bett om ursäkt dagen efter , när det inte gått att låtsats som ingenting så har jag också fått höra - ”det är lugnt ” och att barnen kan ha skrattat typ. Nej det är inte lugnt , jag säger som dig. Ibland har jag stått för det, ibland har jag låtsats som ingenting , ibland har jag slätat över och /eller inte alls bekräftat att jag var inte alls trött utan jag hade druckit för mycket . Olika strategier men grunden är densamma , skammen har varit för stor . @vår2022 har introducerat värderad riktning för mig , tror det här är ett typiskt exempel för mig omkring det . Min grundade värderade riktning är öppenhet och ärlighet med barnen , att uppmuntra till det och att uppmuntra att sätta ord på känslor . Vikten av att som förälder också visa sig mänsklig med beteenden som inte alltid är ok, att vi föräldrar också kan känna rädsla , skam osv När det kommit till alkohol så har jag inte kunnat följa det , det har gjort för ont , blivit för smärtsamt. Jag har helt enkelt varit livrädd . Så de delarna har inte gått ihop för mig , det har gjort skammen för mig än större . En ond cirkel som bara vuxit . Men som nu är bruten .

@Delfinen80 Grattis till din sjätte nyktra helg!🥳. Ja, många känslor samtidigt kunde jag också känna i början av nykterheten. Man får massor av tid över när man inte dricker bort den längre. Mer tid för tankar och känslor. En tid man behöver fylla med annat. Det är en omställning av livet och hur man använder tiden. Också en omställning i sinnet. Från att vara ”lite borta” till att vara här och skärpt i sinnet. Mycket tid för tankar och känslor, hur man betett sig, ångest och skam och vad man ska göra med alla dessa känslor som väller upp. Det är en del i processen, att få kontakt med sig själv på djupet. Sortera och reda ut i känslor och till slut känna medkänsla med sig själv. Med tiden som nykter så minskade tiden som jag tyckte att jag hade så mycket av tidigare. Jag fyllde upp den allt mer och mer och idag kan jag tycka att tiden känns knapp igen😁. Det är en omställning och jag tänker idag att det var bra att det inte gick för snabbt i processen, man måste hinna hänga med i utvecklingen och hinna med att reflektera över den.

Ha en fin söndag!❤️

@Delfinen80 Kommentarer på ditt inlägg högre upp i tråden som börjar med ”Min sjätte helg som nykter”

Du kunde ha skrivit om mig, så som jag var. Det är så hemskt! Men jag kunde inte bättre då för jag kunde inte kontrollera mitt alkoholintag och jag är numera vän med det. Klandrar inte mig själv längre för jag har tagit tag i det. Precis som du har och ju längre du kommer ifrån det desto lättare blir det att förlåta sig själv. Känslan av att vilja bedöva sig själv hade jag länge men har övat mig på att känna efter vad det är som är jobbigt, låta mig tycka det är jobbigt, andas långsamma djupa andetag ända ner i magen upprepade gånger och då släpper det oftast. Annars sova, ta en tupplur, en löprunda, promenad och om inget hjälper blir det godis och serier.

Lugnet infinner sig. Så bra som jag mår nu har jag aldrig förut mått. Jag lyssnar på vad mitt inre vill. Jag är tryggare i mig själv. Mina signalsubstanser i hjärnan är i balans. Får kickar av livet, av att se vacker natur m.m. Jag förstår att du önskar att du kunde snabbspola tiden, det önskade jag genom mitt första år också men nu i efterhand har tiden gått så enormt snabbt. Stor kram❤️

@Himmelellerhelvette Tack snälla 🙏❤️ det är så hoppfullt när ni som gått före kan berätta. Ni alla är så kloka och berättar om samma fenomen fast såklart på ert sätt . Det kommer bli bättre . Det har redan blivit bättre ! Det ger också så mycket att skriva av sig här inne 🙏❤️
Tack återigen 🙏❤️