av Nöjd57

Nöjd57
tis, 2023-11-21 - 23:19

Skild sedan några år. Träffat ny partner. Flyttat ihop. Känner till hennes beroende långt innan vi tog steget till att bli sambo. Min familj, som inte känner till hennes problem, lägger sig i vårt liv på olika sätt. Mest har det handlat om mitt yngsta barn. Alla vill troligen väl men det blir för mycket för mig när de inte respekterar mitt sätt att hantera saker.
"-Men är det inte bättre om du gör så här i stället..."
När jag hamnar i diskussion om något med familjen, så förlorar jag. Sedan multiplicerar man samma debatt med antalet släktingar som ska lägga sig i.
Allt detta använder min sambo emot mig flera dagar i veckan. Hon går i taket och påstår att alla hatar henne. Allt som inte känns bra för henne är mina släktingars fel. I min relativt pålästa värld så är hon klockren som beroende (vilket hon erkänner sedan länge) men hon tar inget eget ansvar för sina känslor. Allting är alltid någon annans fel.
Jag, å min sida, försöker hela tiden svara på hennes oro, uppfylla hennes önskemål m.m. Det är helt omöjligt att leva upp till det. Allt jag gör är att misslyckas (i hennes ögon).
Alla dessa diskussioner med min partner gör att vi sliter ut varandra fullständigt. Hon vill ha sin vilja/önskemål uppfyllt. Jag misslyckas på alla sätt, enligt henne.
Flera gånger i veckan vill hon slänga ut mig. Hon kommer snart att lyckas för jag orkar inte med hennes omväxlande humör. Fullständigt opålitlig när det gäller vad hon tycker. Det pendlar fram och tillbaka på alla fronter.
Jag har erbjudit mig att ge henne det stöd hon behöver (ekonomiskt, praktiskt) för att komma till rätta med beroendet. Hon säger att hon vill men vägrar ta steget och be om hjälp. Hon vill klara det själv. Hon inser att hon inte klarar det själv, men...
Hon vill slänga ut mig. Ingenting är hennes fel, enligt henne. Allt beror på min släkt och att jag inte har "gett de på moppe" för länge sedan. Jag hanterar inte saker på det sätt hon önskar och då duger det inte. Läget är helt annat i dag (mycket bättre med min släkt, alltså) än när vi började dejta. Hon tror inte på det utan har hela tiden en egen teori om vad som egentligen händer.
Flera dagar i veckan med oändliga diskussioner där hon gnatar på, om och om igen. Jag hinner knappt öppna munnen innan jag blir avbruten. Ändå så ställer hon massor av frågor hela tiden.
Hon dricker i stort sett varje dag, 2-9 glas vin. Lite då och då klarar hon att vara utan i ett par dagar. Då kämpar hon extremt hårt med sig själv.
Jag har panik inombords. Vad i hela friden ska jag göra? Jag flyttade ihop med henne och vi hade (ja, både hon och jag) goda förhoppningar om att få henne till ett tillfrisknande, för hennes skull.
Nu har jag skrivit av mig lite grann. Rörigt? Ja, det är så det ser ut i min skalle just nu.
Ta hand om er!

Onkel F
ons, 2023-11-22 - 02:36

@Nöjd57 Hej!
Mitt tips i det hela är: ta hand om DIG! Var finns du i det hela? Allt du skriver om är vad andra förväntar sig och vill. Din sambo är alkoholist, inse det. Hennes beteende är typiskt för "sådana som oss". Japp, jag har själv ett beroende som är svårt att kontrollera (jag är alkoholist).
Ingenting är någonsin en alkoholists eget fel, allt beror på andra och diverse omständigheter. Så länge hon är aktiv som alkoholist kommer denna inställning alltid att finnas kvar. Det är en del av den sjukdom alkoholism faktiskt är.

Om hon vill slänga ut dig (men ändå ha dig kvar, bara hotar) så är du bara en räddningsplanka för henne. Du är hennes länk till ett "normalt" liv. Du kan inte göra något för att förändra henne, det kan bara hon själv göra. Hon behöver inse sin situation, sitt beroende. Vi alkoholister är utpräglade egoister och vi har inga betänkligheter när det gäller att utnyttja andra för att kunna fortsätta leva det liv vi lever.

Du behöver inse att du är medberoende. Du kommer att gå under både fysiskt och mentalt om du stannar kvar i ett förhållande som det ni har. Du kommer att alieneras från släkt och vänner eftersom hon inte gillar det dom gör eller säger. Hur mycket av dig själv, dina vänner, släkt och bekanta är du villig att avstå för att försöka vara en sjuk människa (alkoholist) till lags? Ingen uppoffring du gör kommer någonsin att vara tillräcklig. Ingen kärlek eller omtanke kommer någonsin att vara tillräcklig.

Hitta tillbaka till dig själv och ditt egenvärde, annars -Förintelse. Hon är inte värd det. Hon är inte den du älskar, den du älskar är din idealbild av henne. Om hon inte lever upp till den, lämna henne. För ditt och ditt yngsta barns skull.

Onkel F

Flarran
ons, 2023-11-22 - 05:08

Hej Nöjd57!

Du har då hamnat i en svår sits kan man säga, jag tror att du är alldeles för snäll. Det är fint och bra att vara snäll. Men att var så självuppoffrande att man själv lider av det hela som du verkar göra. Då är det skadligt och nedbrytande för ditt välbefinnande som måste komma först om du ska kunna må bra och verkligen kunna säga att du är nöjd på riktigt.

Bara att du skriver här på forumet säger faktiskt att du är allt utom nöjd med den situation du befinner dig i.
Du måste börja ställa krav på att din nya sambo verkligen visar att hon vill vara dig trogen och inte ha flaskan som sin ”bästa” vän tror jag. Min farmor som levde tillsammans med farfar under hans aktiva missbrukarår som han hade i flera år som ung och medelålders tills hans mage satte stopp för drickandet, det skadade både min far och faster psykiskt under deras uppväxttid och gjorde dem till mycket nervöst lagda människor.

Min faster var kristen och helnykterist, men fastnade så klart som så ofta vilket många barn till alkoholister kan göra i sin tur hos en alkoholiserad man. Han levde uttryckligen endast för sin hustru och dotter, men kunde aldrig släppa drickandet helt. Min faster var en mycket viljestark person och övervakade min farbror i princip dygnet runt för att farbror inte skulle dricka något starkare än högst tre folköl per dygn.

Hur det fungerade med den saken vet jag inte. Men de båda gick helt under sina för arbetsliv aktiva år alltid på socialbidrag tills de fick garantipension. Min farbror som var hur trevlig som helst som nykter dog till sist troligtvis av hjärtinfarkt på en madrass på golvet med endast ett par fyllda tomsäckar med tomburkar och flaskor som enda jordiska tillgångar. Det säger väl kanske att min faster inte lär ha haft så värst mycket till liv egentligen. Det som betydde mest för henne som jag förstod det var hennes katt som hon jämt talade så varmt om.

Min yngre kusin som även bodde i det hushållet led av nervproblem och ångest och kunde inte sova ordentligt av oro, hade inte kraft och orka att arbeta och brydde sig till sist inte ens om att söka vård när hon som fyrtioåring fick problem med att kroppen svällde upp på något sätt och hon hade värk så att hon knappt visst ens kunde ta sig utanför dörren för att handla eller ens gå ut med sopor och sånt. Hon var som faster kristen och hade väl gett upp ville väl bara få komma till himmelriket som både faster och min kusin uttryckligen sade sig leva för då jag ibland talade med dem i telefon.

Jag ville aldrig hälsa på hos dem då jag förstod att de väl mer eller mindre levde i misär. Tycker att du nu ska tänka på dig själv, det finns så många bättre människor där ute som du säkert kan få det bra mycket bättre tillsammans med om du verkligen i sanning ska kunna säga att du är nöjd tror jag. Det är även bättre att vara singel än att leva i bråk och tjafs i en miljö med droger som alkohol, för det ger inte någon harmoni och lugn vilket du har rätt att kunna känna. Du är värd så mycket bättre än att ha det som du har är vad jag känner. Men det är ju du som bestämmer över hur du vill ha det. Önskar dig dock allt gott.

Ha en fin dag!

Nöjd57
fre, 2023-11-24 - 00:10

@Onkel F
Tack för ditt svar. Det jobbiga är att du har så jäkla rätt i det du skriver. Jag har läst på, gått en kurs, varit på möten, lyssnat på poddar m m. Precis det du skriver är ju klockrent så det fungerar. Tyvärr...!
Min sambo kan mycket om kroppen och alkohol, men har inte insikt i vad som hör till sjukdomen och vad som är andra problem. Idag så är hon inte villig att ta itu med sitt beroende för det är ju, som du skriver, "omgivningens fel", att hon mår som hon mår. Hon vill att "omgivningen" ska "rätta till sig" och sen får hon se om det blir tolv steg eller "fixa själv". Fast det vet jag sedan länge, att det inte fungerar för henne.

@Flarran
Ja, du har ju på något vis facit som visar hur det kan gå. Jag vill ju ha ett bra, innehållsrikt och skojigt liv. Just nu är det tungt.

@🙏
Om hon bara kunde kliva in i tolvstegs världen och få ordning på sig själv. Livet skulle ta en vändning mot det bättre för oss båda. Jag försöker hålla ut men känner att energin tryter. Undrar om vi skulle varit särbo en stund till, kanske bara bott i närheten av varandra och gjort saker tillsammans. Men, nu blev det inte så.

Åsa M
fre, 2023-11-24 - 06:42

@Nöjd57 jag undrar varför du gjort det till ditt personliga projekt att hon ska må bättre. Du förstår säkert att du är kraftigt medberoende och att du därför inte kan skilja på vad som är ditt ansvar och inte. Du mår sämre av det och hon slipper ta ansvar för sin egen hälsa. Jag säger som övriga, du behöver fokusera på DIG och DITT mående. Det är det enda du kan påverka. Man kan inte älska någon frisk. För din egen skull, ta flera steg tillbaka och samla kraft så du kan må bättre. Hon får ansvara för sig själv.

Självomhändertagande
fre, 2023-11-24 - 07:18

@Nöjd57
Läser endast ditt inlägg. Tänker att det låter fint. Och i den bästa av världar så får du henne att bli nykter. Jag vill inte vara en person som säger "det kommer aldrig att hända" men det kan vara så att det aldrig kommer att hända. Jag ville göra samma sak för mitt ex. Då såg jag bara problemet som skulle lösas. Jag är en problemlösare. Jag gav honom allt. Och jag hjälpte honom med en ny karriär, där han kan dricka. Min dröm var att bli skådespelare en gång i tiden, har gått kurser, privat och i grupp. Otaliga. Så jag uppmanade honom att bli skådespelare, eftersom han gillar att höras och synas. Jag regisserade inför casting, då han var statist. Idag är han skådespelare. Och han dricker. Där kan han dricka med de andra. Många som dricker i branschen. Men det är ju många branscher det dricks kopiösa mängder.
Nåväl, vad vill jag säga med det. Jag gav honom allt. Skickade pengar när hans var slut, efter att han äntligen flyttade ut. Idag vet jag att han är mycket sjuk. Och jag har svårt att känna något kring det. Han är sjuk på grund av sitt mångåriga drickande. Det var det som jag var rädd för, när vi träffades för 16 år sedan. Jag hängde med honom i 12 år och jag blev aldrig en mamma, då jag såg att han inte kapabel.
När han flyttade ut behövde jag landa, ta hand om mitt bottenläge, då jag gav honom precis allt. Och idag har jag ett bra liv där jag skrattar varje dag. Det gjorde jag inte med honom.
För mig är det viktigt att skratta.
Jag lyssnar alltid på mina behov. Varje dag. Min hälsa. Mina prioriteringar först. Sen andra. Och jag har en jättebra pojkvän idag och mina föräldrar är så fina, äldre och behöver min hjälp. Som jag försummat dem, i så många år. Jag hade en god ekonomi tidigare, men behövde hjälp av mina föräldrar ett tag. Nu ger jag tillbaka, så mycket jag kan.
Mitt ex var ekonomiskt oberoende när vi möttes, men det är många förmögna människor som super upp sin förmögenhet. Och vad är botten. Jag har kunnat bo kvar och äta mig mätt. Men jag hade inte råd att gå på teater som jag gjorde regelbundet förr, då jag gav pengar till mitt ex när hans pengar var slut.
Det är väl det som händer, om man inte stoppar. Eller vill tillräckligt. "Styrkan beror inte på den fysiska kapaciteten, den beror på den okuvliga viljan." Mahatma Gandhi
Ta hand om dig!

Tröttiz
fre, 2023-11-24 - 07:36

@Nöjd47 och @Åsa M
Hej. Jag har skrivit rätt många inlägg här på forumet, och kan sväva iväg då jag skriver.

Jag upplever att du, Åsa M sammanfattar det jag tänkt skriva på ett bra sätt ... Jag har själv varit som "uppslukad" av den andra, och glömt bort mig själv. Tog länge att komma tillbaka. Inte lätt, och en process, men försök att tänka på vad du behöver i allt kaos och destruktivitet.

Det där med ekonomi och pengar... Det finns säkert olika åsikter i att ge pengar eller inte, men en nykter alkoholist sade till mig i ett skede att vad du än gör ge inte pengar, "säg inte till någon vad den ska göra, för oftast funkar det inte" - och att "försök inte förstå dig på en alkoholist, för det kan du inte, försök själv att tänka på dig".

Hur vill DU ha det, vad får DIG att må bra?
KRAM!!