Senaste perioden i feb-mars kom egentligen spontant. Det var inget jag planerade eller så, den bara blev. Jag hade ångest över en händelse i mitt liv (ej relaterat till alkohol) och tog till träning som botemedel. Så jag kom i sjukt bra form även om jag inte kan påstå att jag tänkte så mycket på andra fördelar pga min sinnesstämning. (Men det är ju bra att jag aldrig ens kommit på tanken att använda alkohol som ångestlindrande självmedicinering.) Det mest positiva var att jag verkligen på allvar fick lära mig om att hantera ångest.

Nu har det gått över en vecka, ångestspöket från min urspårade kväll kommer och går, men jag har blivit pigg och stark igen. Så jag kan lättare bearbeta det med mina tankestrategier och träning.

Jag är nollkommanoll sugen på alkohol. Jag ser mig själv på ett annat sätt den här gången. Det har gått in i mig att jag har alkoholproblem. Att jag måste ändra mig på riktigt, inte låta det ta över mitt liv. Jag tror det är bra att jag identifierar mig med det här. Just nu känns det typ svårt hur jag ska kunna glömma det. Jag är rädd för det. Känner stor respekt.

Ja det känns bra med ett överskådligt mål för mig att börja med. Vad det blir sen får jag känna efter då. Jag fattar ju att jag måste ändra på något oavsett.

En tröttsam sak.. Jag har varit i kontakt med två vårdenheter. Först för att söka hjälp via en mer specialiserad klinik. Men fick inte någon hjälp där, tror de inte tyckte att jag var ”så akut”. Blev hänvisad till online-programmet. Egentligen föredrar jag ju någon mer personlig kontakt också. Pushade att jag gärna också ville se om tex Naltroxen kan vara något för mig. Då blev jag ombedd att kontakta en annan vårdgivare. Det gjorde jag, idag, och de nekade mig det. Pekade på ytterligare en annan. Egentligen är det ju ingen stress för mig, i och med att jag ändå inte dricker något. En vecka hit och dit. Men det känns rätt jobbigt. När jag äntligen lyckas säga det högt. Jag blir nästan bemött ”det kan inte vara så farligt”. Men det är ju det har jag ju insett. Får försöka vidare.

Ska ge online-programmet ett seriösare försök också nu under sommaren. Typ köpa en skrivbok och göra en grej av det. Tror jag skulle ta till mig mer av det då än via ett webbformulär typ.

@35 år midsomma… Ser fram emot att läsa om dina erfarenheter :) jag, och säkert en hel drös med andra, står ju valet och kvalet kring att testa vad som egentligen funkar bäst för mig och då är det bra med inspiration.

Hej Finalina,
Så bra att du har insikt om problemet och söker hjälp. Galet att du inte får hjälp från vården dock.. Jag tänker att de borde förstå hur svårt det kan vara att erkänna att man har problem och söka hjälp och inte vifta bort problemet. Men skönt att du känner dig stark och kan vänta. Nu ser vi fram emot en skön sommar då vi njuter av allt vackert och inte av alkohol...

Checkar in med mig själv här igen: tog jag hjälp? Nej, efter att försökt orkade jag inte igen. Har det gått bättre? Ja det har det nog.

Jag försökte vara nykter en månad, typ. Men började slarva lite, en öl till middagen på semestern. Men det var enstaka tillfällen. Jag är lite besviken för att jag inte klarade noll-målet, men måste sluta vara ”duktig flicka” och ändå se att jag gjorde en förändring. Min tankeverksamhet var igång och jag kände en annan motivation än tidigare.

Sen i augusti var det lite Tinder-dejter, under dessa blev det också ett par enheter. Sen kom alla dessa bröllop, möhippor, fester… Jag drack alkohol, men hade lite andra strategier och jag klarade mig bättre. Aldrig total urspårning. Nog var jag påverkad men mil ifrån det tillstånd som hände i somras. Jag minns allt och hade ”koll”, sen är man väl aldrig Einstein när man druckit.

Jag känner mig ändå rätt nöjd. Det var en kvinna som gav mig tips när jag försökte söka vård. Dom var basic men bra, jag försökte fokusera på dom innan kvällarna började:
*drick aldrig på tom mage
*drick långsamt
*undvik stark alkohol (jag har mest druckit öl/cider på festerna)

Jaha, framåt då? Inser att jag nog kan göra mer för att förändra, hamna mer i en trygg zon. Jag litar absolut inte på mig själv.

I skrivande stund har jag druckit totalt 5 enheter på 5 veckor utan att tänka så mycket på det. Där är jag bra!

Men med ”festerna” kan göra mer. I höst/vinter borde jag:
*Köra mer nykter AW och komma in i att dricka alkoholfritt
*Testa vara helt nykter på en fest eller ”krökig” middag (inte gjort denna ännu!)

Sen borde jag gå igenom och göra Alkoholprogrammet igen, på riktigt

Bakis idag. Var på fest igår, en hetsig tillställning. Och jag var hetsig. Nu idag gillar jag det inte, mitt beteende kring alkoholen. Började tidigt, drack för snabbt, för starkt. Bytte till öl vid några tillfällen. Tog ett par pauser med vatten och kaffe. Men lyckades ändå inte känner jag idag.

Jag fick ingen minneslucka, inte alls. Men fan. Drack för mycket, för länge. Det är skadligt och jag är i riskzonen.

Ska jag vara nykter igen tro? November ut kanske?

Alkohol. Herregud vad den kastar tändvätska rakt på ångesten. Vad gör man med sig själv? Mot sig själv? Det är så långt ifrån värt det. Blir ledsen på mig.

Måste försöka igen. Vara nykter.

Jag hatar att må som jag gör. Extra mycket i gråa trista november som redan suger musten ur mig. Allt dåligt som händer i världen. Orkar inte med att vara bakis då också. Önskar att jag var på en annan plats i livet typ. Hade mer att glädjas åt. Kände ett större syfte.

@finalina du sammanfattar effekten av för mycket alkohol väldigt bra ovan. Har själv varit där - alldeles för många gånger. Läser att du gjort programmet och funderar på att göra om det. Noterar också att du skriver under måttligt. Har du funderat på att börja med tre månader helnyktert som rekommenderas här även om man har måttligt som mål på sikt? Mångas erfarenhet här (och forskningen visar) är att på tre månader hinner ens mind set ändras så att man hinner tänka klart innan man sätter nya mål. En månad är helt enkelt för lite för det. Jag själv var bestämd på "aldrig mer" när jag gick in här första gången, men då var jag betydligt äldre än du och hade förmodligen hunnit skaffa fler dåliga erfarenheter med åren. Andra sätter delmål som en dag i taget med t.ex. tre månader som mål. Därefter kan nya beslut tas om hur man vill ha det. Jag har snart varit nykter i 4 år. Ångrar bara att jag inte blev nykter tidigare. Livet har blivit så mycket lugnare, mer harmoniskt, äkta och jag har gett mig själv och mina barn så mycket större utrymme för goda och sunda relationer. Historiskt kan jag nämligen också se att min alkoholkonsumtion har gått ut över relationer precis som du är orolig för. Tro mig, det är inte värt det!

Så, just i dag mår du verkligen inte bra. Men ta tillfället i akt att inom den närmsta veckan fundera igenom hur du vill att ditt liv ska se ut. Som du själv skriver tycks det finnas både tradition och ärftlighet i släkten. Är det dags att bryta dessa cirklar? Ta en dag i taget, ta hand om dig!

Kram!

@finalina Ångesten dagen efter är inte att leka med. Du är värd så mycket mer än att behöva må så. Jag är inne på mitt andra försök nu med ett alkoholfritt liv. Jag höll uppe många månader förra gången.
Jag känner igen mig angående dejtandet. Jag brukar föreslå en fika eller promenad. Det kanske låter trist men efter en längre tids nykterhet så tycker jag faktiskt att det är trevligt! Jag säger bara att jag inte dricker och mår bra av det. Jag tycker det är skönt att vara ärlig kring att jag inte dricker. Då är det uttalat och inget velande behövs. Jag kan inte påstå att det har varit lätt men att väl komma dit är så jäkla skönt! Det har gett mer tyngd i nykterheten.
Du är värd att må bra 🌸

@finalina vet du vad? Det känns som om det är mig du beskriver. Inget alkoholsug men då och då blir jag så full att jag blir gränslös, berättar intima sexuella detaljer för folk jag knappt känner, är närgången, flörtar ohejdat, är ofantligt dryg mot killar och sedan har jag grov ångest i evigheter efteråt. Jobbfester är det värsta då jag måste möta kollegorna på måndagen efter.

@marshmallow11 @Charlie70

Tack för era meddelanden under min deppiga dag! Det var skönt att läsa dem!

Jag har knappt druckit något sedan dess. En kväll med middag som slutade på dansgolvet men det var lugnt alkoholmässigt och bara roligt! Jag måste verkligen fundera på det där med helnykter period. Jag är nog inte redo för det än. Men så länge jag dricker mindre, gör medvetna val om nyktra tillfällen så klappar jag mig själv på axeln.

@baloobruden Jag kan bara instämma, din beskrivning hade kunnat vara jag. Allt det där har jag gjort. Att gå till jobbet på måndagen som om ingenting hänt, kanske skratta lite, suger. Ångest.

Ganska sjukt egentligen, för ingen säger riktigt något och om det dessutom går några dagar/nån vecka innan man träffar kollegorna så verkar det typ helt glömt. Förmodligen är väl ingen som stannar hela kvällen helt knivskarp, även om det inte gör vårt problem bättre.

Har du testat strategier för att inte spåra ur under fester?

@finalina läste detta och kändes som du skriver om mitt liv. Jag är idag 23 och är rädd för framtiden. Har tagit beslut att söka vård, för att prata om det med någon och reda ut om mitt liv ska ha alkohol i sig alls eller om jag kan lära mig dricka på ”rätt sätt”. Känner mig inte redo att lämna alkoholen för gott. Men jag vill inte skämmas mer.
Fantastiskt fint skrivet!

@lennelburr

Tack för ditt meddelande! Vi verkar inte vara helt själva, vilket ju är tragiskt men skönt att veta om såklart.

Vad klokt av dig! Heja dig! Jag önskar att mitt 23-åriga jag hade haft den insikten och kunnat skapa en motivation. Nog fattade jag väl, men jag ville inte inse allvaret. Jag grät en skvätt, men skakade av mig ångesten lagom till nästa helg. Då blev det ingen större förändring.

Just nu försöker jag jobba på ett par till tre olika spår. Hade jag gjort det för 10 år sedan hade jag ju kunnat besparat mig själv en massa ångest och risker. Men bättre nu än vänta 10 år till. Min plan är att…

…gå nykter då och då på fest, så att fest inte nödvändigtvis blir helt sammankopplat med alkohol.

…vara striktare med strategier för att inte spåra ur. Typ ingen alkohol innan maten, drick svagt och långsamt, varva med alkoholfritt, max antal per kväll, finns säkert massa annat smart. Man lär ju sig att det blir roligast om man minns allt och slipper ångest!

…ha lite nyktra perioder, nån / ett par månader här och där. Är ju bra för kroppen tänker jag.

Givetvis kvarstår ju alternativet att inte dricka alkohol alls, men det har varken mitt 23-åriga jag eller mitt 30+ jag varit riktigt motiverad till tyvärr.

Är nyfiken på att höra vad du kommer fram till! Och om din upplevelse att ta hjälp!

Igen. Det har ju gått så bra. Men igår var jag på krogen med några av mina hetsigaste vänner. Avskyr att skylla på andra. Jag skuldbelägger mig själv för det här. Men... Jag höll mig först till bara öl. Sedan beställdes en person drinkar till alla vid bordet. Starka drinkar. Därefter beställde en annan person shots. Tätt inpå. För tätt inpå. Jag minns inget mer.

Varför drack jag det där? Varför sa jag inte nej? Varför försätter jag ens mig själv i den här situationen när jag är medveten vilken risk det innebär? Hur dålig jag är på att stå emot? Dålig på att hålla kontrollen.

Det spårade ur totalt. Typ 4 timmars minneslucka. Jag glömde min väska på stället. Tog mig hem i minusgrader men kom inte in i min lägenhet. Fick inte tag på någon för saknade mobilen. Tur för mig att min granne som jag är bekant med också kom hem typ samma tid, fick sova på soffan. Nu på förmiddagen fick jag tag på min extranyckel men krogen har stängt så har inte fått tag på mina saker. Kommer jag få det? Vet inte.

Ångesten är stor. Hemsk.

Pratat med en som var med. Dom "fattade inte att jag var så full, alltså nivå minneslucka".

Det här är farligt nu. Jag känner mig rädd. För mig själv. Jag borde bryta helt med alkoholen. Jag gillar den inte ens. Jag hatar den typ.

Inser att jag hade tur igår. Som fick hjälp. Hur hade det gått annars?

@finalina Verkar tyvärr som att det har gått så långt att du bara har ett alternativ kvar; Rädda dig själv! Nu.
Skit i ångest och förståndigt snack om vad du borde ha gjort. Släpp skammen. Men gör något, finaste du!!

@Denlillamänniskan Tack för ditt svar! Du har rätt, och det känns skönt att nån därute finns.

Ja nykterhet är nog mitt alternativ nu. Min blurriga bakishjärna börjar inse det. Jag kan inte hantera alkohol. Jag får inga positiva effekter av alkohol. Den äter av mig. Den är en risk. Mitt liv vore bättre utan den. Den gör mig till en slav och det är inte värt det.

Jag vill mest gråta just nu. Känner mig ensam. Fast egentligen har jag fina vänner. Men min "bubbla" av tydligt sammangang har försvunnit. Inte pga alkohol, men all ångest kommer på en gång.

Är det idag jag blir nykterist?

När man är bakis, skamfylld och ångestdriven, så ska man inte ta så svåra beslut. Blir så lätt att man misslyckas när man mår lite bättre och känner sig i form för en partykväll. Idag ska du bara göra vädligt enkla saker. Äta något, ta en dusch, borsta tänderna. Gråta ska du däremot gärna göra. Gråten är själens tvätt. Bland tror man inte det; för det kan kännas som att man ska drunkna i tårflödet. Skriv på forum, öppenhjärtligt utan att försöka "vara bra".

Jag och många andra finns här för dig, och vi vet precis hur illa det kan kännas. Kram på dig, vännen!

Det är sant. Jag får schemalägga en privat intervention med mig själv när jag inte är i det här bakisträsket.

Jag har varken ätit, borstat tänderna eller duschat än, så det är bra tips. Har dock gråtit en skvätt. Är tom. Vill att mitt liv ska vara annorlunda.