av Tröttmamma

Tröttmamma
fre, 2024-01-12 - 18:53

@Emilia Jag vet inte exakt vad jag vill ha hjälp med. Jag vill vara på ett ställe där jag känner mig trygg och kan skriva av mig mina tankar och min oro. Få stöttning, pepp och goda råd.
Jag trodde detta var rätt ställe men att då få anklagelser, påhopp eller vad man vill kalla det, att jag inte tänker på mina barn i den här jobbiga situationen jag är hemskt. Jag gör allt för mina barn och jag gör allt för att skydda dem. Inget av mina barn gråter sig till sömns om kvällarna. Dom har en trygghet och den tryggheten är jag.
Kanske är jag extremt känslig men kommentaren gjorde mig väldigt ledsen och jag sitter och gråter nu för jag trodde jag hittat ett rum att kunna ventilera och ösa ur mig vad jag är med om, vad jag känner och mina upplevelser utan att bli bedömd och påhoppad.
Jag vet inte om jag kommer våga fortsätta skriva här.

Denlillamänniskan
fre, 2024-01-12 - 19:34

@Tröttmamma Ibland kan det som folk skriver i bästa välmening tyvärr kännas som att de kastar pekpinnar omkring sig. Jag har inga råd att ge dig, då jag tycker du verkar vara en omtänksam och klok person som kan göra bra val för dig och dina barn, Snart kanske du finner krafter nog, för att se i vilken riktning ditt liv ska röra sig.
Jag har läst din tråd och du har min medkänsla och omtanke i din svåra situation.
Ta hand om dig och fortsätt skriva. Kan hända att du får den där varma kramen istället för vassa pekpinnen som du hade hoppats på.

Lunaloo
fre, 2024-01-12 - 19:47

@Tröttmamma förstår din reaktion och vissa kanske kan vara lite väl raka. Klart det gör ont för tänk om de har rätt, om så bara ens lite grann.. Medberoende är oerhört tufft och jobbigt och fördunklar även vårt eget omdöme. Hur hade vi annars stått ut? Ur eget perspektiv kan jag inte annat än säga att än om det ibland låter som hårt och värsta scenariot så upptäcker många av oss, allt eftersom att situationen vi befann oss i var långt från sund. Varken sund för oss själva eller våra barn som dessutom tom kan ha varit mer klarsynta än oss själva. Det är oerhört ledsamt att inse ..

Självomhändertagande
lör, 2024-01-13 - 07:56

@Tröttmamma
Kära du,
Oavsett vad som hänt för 10 år sedan är för 1o år sedan. Du har straffats länge tycker jag. Och jag känner igen mig i din situation, även om jag inte har samma historia. Jag blev utsatt för något som jag inte skriver ut här. Men mitt ex trodde något annat och i fyllan anklagade han mig väldigt ofta. Jag hade gjort slut då han drack för mycket för vad jag tyckte var ok. Och jag var med om ett trauma som gjorde att jag fastnade med honom i flera år. Han stöttade mig i början. Och senare ifrågasatte han vad som egentligen hade hänt. Genom denna tråd går det upp för mig ännu mer, hur han psykade mig.
Jag upplevde självmordstankar ofta under de åren som traumat spelades upp i mina tankar. Och jag lärde mig att hindra starka impulser då jag upplevde en möjlighet att få slut på livet, genom olika sätt i vardagen.
Så kunde jag bara inte leva!
Jag levde isolerad med mitt ex. Och jag passade upp och försörjde honom.
Det ville jag inte!
Min väg till frihet, blev att söka professionell hjälp.
Det tog fler år innan jag hittade rätt.
Jag prövade massor av människor, i sina professioner.
Betalade dyrt till flera, parallellt som jag hade kontakt med professionella i vården.
Jag behövde känna att jag klickade med personen jag skulle prata med, i början.
Senare tog jag den hjälp som erbjöds, då jag var desperat att bli fri från mitt trauma.
Jag tog hand om mig själv med yoga och meditation.
Och fick kraft att säga rätt ut till en allmänläkare vad jag behövde.
Jag ville bli fri från mitt medberoende.
Och jag blev det.
Han flyttade ut, som han vägrat i alla år innan.
Ett år gick.
Jag upplevde ännu det trauma jag varit med om.
Och jag sökte ytterligare hjälp.
Och fick det.
Bearbetade traumat.
Med en psykolog som vågade ta sig an mitt trauma.
Det är inte som kan. Eller vågar. Inom professionen.
Och jag började blomma igen.
Jag får en känsla av att du behöver blomma igen.
Träningen ger dig må bra hormonet oxytocin.
Om du inte längre gör det som fick dig att må bra, så kan det förstås leda till depression.
Du skriver "Jag är inte samma glada tjej längre. Jag känner mig instängd "
Det fick mig att skriva detta till dig nu.
Du är ansvarig för att må bra.
Han drar ner dig.
Kan du ta med dina barn på något nytt som ni gör tillsammans?
Eller något som ni har gjort tillsammans tidigare?
Som ni tycker är roligt.
Vem har inte gjort "fel" i sitt liv.
Du ska inte straffas för något som är historia.
Det är fegt att anklaga dig.
Han är en missbrukar som stannat i utvecklingen av alkoholen.
Det läste jag här en gång.
Att en alkoholist stannar upp i den ålder som missbruket började.
Minns inte helt hur det var.
Men det hjälpte mig att förstå, varför mitt ex var så omogen.
Han drack varje dag.
Och han var som ett stort barn.
Ta vara på dig själv.
Och kom ut på roliga saker. Med dina barn.
Du förtjänar att må bra.
Och då kan du inte isolera dig.
Det mår ingen bra av.
Fortsätt skriv här!
Ta emot det som du vill ta emot.
Det som inte gynnar dig, öva på att inte ta åt dig.
Jag utgår från min erfarenhet.
Det gör förmodligen alla.
Det här forumet har varit väldigt hjälpsamt för mig.
Jag hoppas att det blir det för dig också.
Du har påbörjat en process, att skriva här.
Det är modigt av dig.
Du har påbörjat en resa, att sätta ord.
Om du vill ha en mer trygg plats att skriva på, så skulle jag rekommendera dig något som heter skriva terapeutiskt.
Write Your Self.
Jag har skrivit sedan min ungdom.
Till mig själv.
Och jag har gått skrivkurser för att bearbeata olika saker.
Jag träffade en skrivlärare som ville prova ett distanskoncept med mig i att skriva terapeutiskt.
Det var så bra.
Jag skrev om hur jag önskade mitt liv.
Jag kunde gå vidare till nästa steg i livet.
Att våga träffa en ny man.
Och nu funderar jag på att lära mig denna skrivterapi för att hjälpa andra genom skrivandet.
Där blir man inte dömd.
Allt är tillåtet att skriva.
Och det handlar inte om att värdera, vad som hänt.
Utan att skriva det liv man vill ha.
Det är ett sätt att sätta ord på hur man vill ha det.
Det funkade bra för mig.
Men så har jag också skrivit i mer än 20 år så det var ett bra sätt för mig att utvecklas.
Då jag även arbetat med personlig utveckling i 25 år.
Men det kan vara värt att kolla upp, då du skriver att du kanske lämnar forumet.
Kanske det finns en skrivgrupp i närheten av där du bor, som kan intressera dig?
Jag har deltagit i flera skrivgrupper och det är många som skriver om missbruk, medberoende och psykisk ohälsa, sjukdomar och så vidare.
Jag har aldrig mött någon människa som varit dömande där.
Vi är alla människor.
Som förstår varandra och inte förstår varandra.
Jag fick adhd som vuxen och jag förstår inte allt.
Men jag lär mig.
Då jag vill utvecklas.
Och jag möter ungdomar i mitt arbete.
Där ser jag alla med autism och adhd.
De förstår inte varandra.
Jag är fyrkantig.
Och jag ser andra som är fyrkantiga.
Jag tror att alla vill väl.
Var snäll med dig idag.
Du är värdefull!

Tröttiz
lör, 2024-01-13 - 14:19

Hej. 🌹
Din situation griper tag i mig, att läsa hur du / ni har det. Jag kan förstå att det är jobbigt, men jag kan ju inte förstå på djupet i och med att jag inte har egna barn. Mitt ex har det ...

Vad jag förstår så inser du att det mest kloka ju är att lämna, men att du inte kommit till den punkten än.
Trots avsaknad av egna barn kan jag mycket väl förstå av olika aspekter att det inte är helt enkelt att lämna.

Du skriver att du är tryggheten för barnen.
Gällande dem, hur skulle du känna inför om dina barn och du skulle hitta på något? Att kanske ta med dem på något som det är länge sedan ni gjort tillsammans? Vad tänker du om en sådan sak?

💜
Sköt om dig.
Kram.

elske
sön, 2024-01-21 - 00:17

Det är inte på grund av dig & otroheten han blivit alkoholist/beroende. Han är beroende av alkohol och han skyller på dig/otroheten för att du ska dra på dig skuld och få dåligt samvete & för att sätta sig själv i någon form av offerroll. Det ska få dig att känna ansvar för att hjälpa/ta hand om honom och inte lämna honom.

Jag har inte varit otrogen, men min sambo gör exakt samma sak mot mig i andra avseenden. Jag är också trött, allt jag vill är att få lite lugn och ro runt mig och barnen.

bella70
sön, 2024-02-04 - 00:43

@Tröttmamma
Hur går det för er? Jag o andra menar väl o som du skriver så är du dina barns trygghet och kan säkerställa en bra uppväxt och ett lugnt eget hem för er.

Hoppas ni är på väg mot en fin tillvaro 👍