Hej!

Nygammal medlem, jag började skriva lite här tidigt under 2022. Då var det illa, nu är det katastrof. Från att ha varit helgdrickare har jag numer börjat ta mig friheten att dricka på vardagar och det ska inte få ske. Har tappat kontrollen och behöver återfå den - nu.

Ska inte beklaga mig, tycka synd om mig själv eller komma med undanflykter. Det enda som finns nu är ett helnyktert liv - en dag i taget. Kanske är jag kaxig som startar en ny tråd just för det? Tänkte återvända och skriva en uppdatering dagligen till en början och sedan får vi se.

Ska vara ärlig - om jag inte slutar nu kommer jag ta skada av detta - om det inte redan skett.

Någon som känner igen sig?

@Suburra Och jag ska vara ärlig, jag med. Jag höll ju upp nästan 100 dagar månader förra våren men det förflutna kom ikapp och sen var det kört. Jag menar, startade ju denna (rätt egocentrerade) tråd i ren desperation för över ett år sedan nu - men ja, lever än och då finns det hopp. Är dock sjukt orolig för min hälsa.

Jo tack känns igen ! Jag har många trauman i bagaget så förstår varför jag dricker men tyvärr löser det inget . Blivit bättre på att försöka förlåta. Jag vet blir provocerad när folk säger så men det är det enda som hjälper en att må bättre och släppa. Jag insåg att jag kan göra comeback i livet men alkohol hjälper mig inte . Du fixar det lovar!

Nä, alkoholen har bara stjälpt. Kan inte komma på något positivt som alkoholen gett - isolering, ångest och hälsoproblem. Men när man hållit upp har den ju en tendens att göra comeback, och det är där grejen sitter för min del i alla fall. Målet måste ju bli att känna att jag inte behöver dricka. Att det inte längre är aktuellt liksom, utan ersatt av annat. AA pratar ju där om ett andligt uppvaknande - exempelvis.

@Ursus Jag har läst din tråd och känner igen en hel del av problemen man kan ha efter relation som har gått i stöpet, tunt med anhöriga runt i kring sig, och inte så många nära vänner. Jag känner med dig och önskar att du hittar någon väg ut från ensamhet och alkoholproblem. Det måste finnas en väg ut även för dig.
Allra varmaste hälsningen!

@Ursus Välkommen hit igen! Jag läser din desperation mellan raderna och känner igen mig mycket. Jag tar gärna rygg på dig och vi kan peppa varandra. Du klarade 100 dgr ifjol. Det kan du göra igen och mer därtill. Jag har hjälp också av beroendeläkare men inte så ofta jag skulle vilja. Och jag tror det hjälper att skriva av sig här samt läsa hur andra gjort och gått genom. Jag räknar min första nyktra dag (för vilken gång i ordningen vet jag inte) från den 1/2. Har varit nykter längre men hade sån fruktansvärd ångest att jag inte räknar dessa dagar samt att nu ser jag att min resa framåt måste vara helt fri och då är det enklare att ha ett datum som typ den 1/2. Inte första dagen på det nya året (men som iofs också var nykter…). Har hängt på forumet ett bra tag nu och så fort det går lite bättre och dagarna blir ljusare i sinnet så släpper jag garden. Så får det inte bli denna gång. Hoppas vi kan stötta varandra längs vägen, a ger mig heller inget annat än ångest och ånger och skamkänslor.

@Denlillamänniskan

Tack, ja det handlar väl om att nå sin botten och än så länge har jag bostad, bil, pengar på banken och det dör kvar är det svårt att se hur botten kan vara nådd. Men det finns ju en andra aspekt med, att när alkoholen blir din vän. En lömsk jäkel som verkar snäll först men egentligen vill döda dig. Jag vill ju sparka ut den dör elakingen men han kommer tillbaka. Eller så är klockan slagen nu - ta till all hjälp som finns och se aldrig tillbaka igen.

@Ny dag Tack för ditt ärliga och öppna svar, självklart kan vi stötta varandra. Får ta för vana att börja logga in dagligen. Skönt att höra att du är på rätt köl igen nu, och ser en ljus framtid som jag tolkar det? :)

@Ursus En ljus framtid hoppas jag på och allt är beroende på hur jag klarar av att avstå a. Oavsett vad jag står inför i livet gör alkoholen det bara sämre. Visst kommer det komma svårigheter som jag ännu inte vet kommer men då hoppas jag att jag har förnuft nog att stå emot a och samtidigt ta ytterligare hjälp. Jag vill verkligen bli fri från beroendet som absorberar mina tankar just nu.

@Ursus Jag vet inte om det finns någon "botten". Klart att man kan komma till en punkt där man supit bort allt man äger, arbete och hälsa. Men att ens botten skulle vara en fix punkt, tror jag inte på. Alkoholen verkar ju lömskt och långsamt. Gränser flyttas gradvis. Det märkliga är att man lik förbannat tror sig ha koll. Jag tänkte länge; Det är nog inte så farligt. Nej, det tar lång tid innan det blir farligt på riktigt. Men lite i taget slutar man leva. Det gjorde jag och jag blev varse det när jag slutat dricka, inte medans drickande fortgick. Ta allt stöd du kan få! Och sedan bara smyger du in i nykterheten. Inte med stora löften, pukor och trumpeter. Utan bara lite försiktigt en dag i taget. Under tiden finns forum här så att du inte blir för ensam i tillvaron. Här är du välkommen varje dag!

Håller med angående nå botten. Om man skriver här har ju alkoholen en negativ inverkan på livet och man bör göra något åt det. För många krävs det mer än ett försök.

Dagens uppdatering.

Halvdan nattsömn och nu har jag börjat med Campral. Har haft det utskrivet sen en tid men inte tagit så ja, ni får skjuta mig om ni vill - är väl bara småskraj för biverkningar och har tänkt att "detta kirrar jag ändå". Och det gör jag ju inte. Så nu har jag börjat, sex tabletter om dagen och allt. Vi får se hur det verkar.

Trött men mår förvånansvärt bra. Hur man sen kommer må med ett halvår nykterhet (om det lyckas) lär ju ändå vara en milsvida skillnad :)