Min man, nykter sedan dryga året, jobbar aktivt med sitt beroende och sin bakgrund, får nog nu jobb med många resdagar utomlands. Det gör mig orolig, både hur han ska hantera det för sin egen del och må bra, resandet, ensamma kvällar och nätter på hotellrum, representation och kulturer med flitigt drickande. Den andra delen av min oro rör mig själv - räcker mitt förtroende för honom, kan jag lita på att han inte dricker, inte träffar andra, inte ljuger ... Jag vet att det inte är min sak att kontrollera och det är inte heller det jag är ute efter. Men det är stora utmaningar för oss båda och tiden som nykter är trots allt inte lång. Någon med erfarenhet eller råd?

@bella70 Han har inte sagt så mycket än. Jag har berättat om min oro och bett honom fundera. Sen har det blivit tyst. Rekryteringsprocessen är inte helt klar och jag kan tro att han inte vill ta ut något i förskott. Han är mer orolig för hur jag ska klara av det rent praktiskt, vi bor på landet med djur, men det är inte där problemet ligger. Jag känner mig dubbel, han trivs inte riktigt på sitt nuvarande jobb och ett arbete där han trivs och mår bra är värt mycket. Det känns fel att säga att han inte "får" eller inte bör byta jobb, men jag behöver höra hans tankar och vi måste ju kunna prata om det. Vi har från början, när hans drickande kom i ljuset, varit tydliga med att jag behöver vara involverad i hans tankar och känslor, för att förstå och kunna hantera det. Därför vill jag inte tjata, inte fråga för mycket, önskar att det är han som delger mig, inte jag som frågar ut honom ...
Han har "skött sig" jättebra det senaste dryga året, arbetar verkligen med grundproblemen och det är nog därför jag känner mig lite fånig som inte riktigt kan känna mig trygg med det här. Han har tagit återfall förut, vilket jag gärna förtränger, men jag minns ju hur smärtsamt det är för mig och svårt att "börja om" med förtroende och tillit.
Frågan är om problemet ligger hos mig, med den misstro och osäkerhet jag vet att jag kommer att känna? Han har sitt ansvar att hantera sina beroenden och stå för sitt beteende, men jag har mitt ansvar att inte lasta honom för saker som han faktiskt inte gör ... Svårt.

@Katten om natten
Förståeligt och svårt det där med tillit i en sån situation.
Håller med dig och det märks att du är medveten om gränsen mellan medberoende och inte. Det handlar inte om hans beslut utan det handlar om allt som dyker upp hos dig själv kring honom
Jag har tyvärr inget gott råd, det är en helt personlig fråga om hur man själv ska förhålla sig till sina känslor.
Din reaktion är ju helt naturlig.
Jag har jobbat mkt med att bara acceptera mina känslor, känt medkänsla och sen liksom frågat mig själv vad ligger bakom känslan.
Liksom haft samtal med mig själv (låter knäppt) men hjälper mig att sortera och komma överens med mig själv.

@Snödroppen Tack! Jag tror inte alls att det är knäppt, det är en bra metod. Jag har tidigare i livet skrivit till mig själv, det fyller samma funktion. Rätar ut, klarar upp och framför allt får mig att bli tydlig inför mig själv. Jag ska testa det i den här situationen och försöka fokusera på det som är positivt!

@Katten om natten jag tror det är viktigt att dela på de här två sakerna. Det ena är om du har tillit till honom. Det andra är om han dricker.

Tilliten kan hänga kvar länge trots att en person dricker, för att man önskar att det vore annorlunda. Och om tilliten saknas, då måste man fundera på varför man är så engagerad. Jag litade på mitt ex tills jag märkte att hans förklaringar svajade. Då började jag känna "vänta lite nu, nu ska jag nog backa". Han måste få leva sitt liv, man kan inte ägna all tid åt att kontrollera en vuxen människa. Det du behöver fokusera på är er relation. Drickandet kan du inte påverka, men däremot hur du reagerar på det. Om er relation påverkas så är det det som är i fokus, inte om hans eventuellt nya jobb gör att han trillar dit eller inte. Förstår att det är svårt att släppa kontrollen men det är så man måste göra för att inte bli tokig själv...