En liten uppdatering från mig: Vi har ju varit under utredning hos socialtjänsten de senaste månaderna. Utredningen är inte helt färdig ännu men börjar närma sig slutet. Min sambo har genom hela processen förnekat ett missbruk trots att både jag och alla tre barnen haft massor att berätta. Han har dock, under hela perioden vad jag vet, hållit sig nykter. Detta troligtvis för att han varit rädd att de ska tvinga honom att ta blodprov.

Så han kan uppenbarligen hålla sig ifrån när han har kniven mot strupen. Min fråga till er som har erfarenhet är: Ska man vara nöjd och känna sig lugn av nykterheten nu? För min del känns det som att man måste erkänna sitt missbruk för sig själv och de som finns runt omkring för att kunna börja jobba på ett tillfrisknande. Annars är väl risken stor att allt drar igång igen längre fram? Orkar liksom inte gå igenom allt det här igen och vill framför allt inte att barnen ska behöva uppleva att allt börjar om igen…

@Euology
Jag kan inte svara för din sambo. Men min var tvingad vara nykter via jobbet i 2 år och det sista året träffades vi, och han var nykter men hörde ju hur han planerade för framtiden, köpte öl och gömde osv. Nu 7 år senare är det värre än någonsin. Så om jag vore du då skulle jag iaf vara väldigt misstänksam

Kram

Hej @Euology! Under tiden du gått igenom orosanmälan och utredning har jag precis fått reda på att min man är alkolholberoende och har smugit med detta under 5-6 år. Han sökte själv hjälp i höstas (jag förstod inte riktigt varför, han har varit *sjukt bra* på att gömma...) och i mitten av mars gjorde hans terapeut en orosanmälan.

För vår del blev det aldrig någon utredning men jag har nu bestämt mig för att vi måste skilja oss. Känner mig SÅ RÄDD för hur barnen ska ha det hos honom varannan vecka! Det har varit enda anledningen till att jag tagit månader på mig att komma fram till det här beslutet. Jag vill inte att de ska behöva flytta till ngn sliten 2:a med mögel och läskig trappuppgång som nog är det soc kan erbjuda honom... Vill bara behålla dem här i huset och få bygga en trygg miljö med dem. Åh mammahjärtat smärtar!

@Euology En grej till: Jag tror precis som du - vill man inte erkänna sitt beroende för sig själv och sina anhöriga så är man körd med nykterhet och tillfrisknande. Det går inte om man gör det pga faktorer utifrån (=man måste), det måste komma inifrån (=man vill).

@Euology Nej jag har väldigt svårt att tro att det kommer hålla den här gången. Särskilt eftersom han själv inte uttrycker någon självinsikt över huvud taget…Då är problemet, som jag har nämnt tidigare, att jag kommer tvingas lämna de yngre barnens hos honom halva tiden trots missbruket. Har försökt få stöd från soc angående den biten men de kan inte göra något…

@Euology har du läst runt här ang barnen? Det är ju många som får hjälp av soc och att pappan ska bevisa sin nykterhet. Du måste göra något sånt!

Jag har tyvärr min katt där än och inte ens katten ska ens vara i klorna på en alkoholist!

Har ni någon missbruks enhet i närheten? Dom brukar kunna ge råd.

Kram

@Euology Jag tänker också, liksom @Kärringen, att det verkar helt orimligt att han ska få vårdnad om barnen om han har ett aktivt missbruk? Socialens utredning visar väl vad som är barnens bästa?
Jag vet inte tillräckligt och vill inte ifrågasätta dig men vet själv att jag lätt ser "helvetesscenariot" och går i panik. Försök att komma ur katastroftänkandet. Finns det ngn som kan hjälpa dig att se på andra möjligheter? Anhörigstöd hos kommunens behandlingsgrupp eller en klok väninna?
Jag känner så väl igen mig i din känsla av att svika barnen. Men du gör inte det. Du gör rätt för dem.

@marte usch vilken situation du också har hamnat i 🙁 Skönt ändå att din man själv vill sluta…har han klarat att vara nykter nu?
Jag gå redan i en anhöriggrupp på beroendeenheten och ingen där har heller kunnat hjälpa mig med dessa frågor. Jag tror det vanliga är att den missbrukande personen inte är då intresserad av att ta hand om barn och att det därmed löser sig naturligt. Tyvärr inte i vårt fall…
Mitt stora dilemma är det här med barnen och vad som kommer att hända med dem.. De som gör vår utredning på socialtjänsten kan inte göra något eftersom de inte känner oro för barnen i och med att jag finns här och kompenserar för hans brister. Och om jag lämnar och tar med mig dem så är han ju fortfarande vårdnadshavare och har lika mycket rätt som jag att tex hämta på skola och förskola. Om jag vill att de ska bo med mig måste jag ta det till tingsrätten och det är en process som kan ta flera år..
Jag känner mig helt förtvivlad i den här situationen och vet inte vad jag ska ta mig till…

@Euology usch vilken sits! Kan du få hjälp av skola, förskola? Om han hämtar barn och luktar då ringer dom dig direkt och gör en anmälan?alternativt att anmäler honom anonymt till soc när du vet att han är full?

@Euology Ja, tänk att det är så många som lever så här och så tror man att man är ensam. Hemskt att höra din historia och din oro men också stödjande.
Min man säger att han vill sluta och att han varit nykter nästan en månad men jag är inte så säker på att jag tror honom. Detta sa han även mellan jan-mar till mig medan han berättade om alla sina återfall till sin terapeut (som sen gjorde orosanmälan)... Varför ska jag tro honom den här gången? Jag vill ju men min logiska del av hjärnan skriker nej.

@Kärringen problemet är att han än så länge är en ”högfungerande” alkoholist som verkligen planerar sitt drickande till tillfällen då ingen annan än vi i familjen kan märka det. Jag hade hoppats att någon utifrån skulle reagera men än så länge har inte det hänt…

@marte ja det är skönt att veta att man inte är ensam även om det såklart är tragiskt att fler ska behöva ha det såhär. Min man har totalt förnekat för soc och för den samtalskontakt han har att han har något problem. Jag tror att han är livrädd för att stämplas som alkoholist hos myndigheter och då är det ju även svårt att få hjälp..Det är fruktansvärt att inte kunna lita på den person som ska stå en närmast. Man väljer att tro på det de säger och sedan blir man besviken gång på gång…

@Euology min funkar med på jobbet än så länge, men ett riktigt mirakel man ser på honom långa vägar men men.
Det stora problemet med min är ju att han på fullaste allvar tycker jag överdriver, han är alltså i total förnekelse för sig själv.
Tänker att din kanske tycker det med, vi är bara gnälliga o kontrollerande enligt dom!?

Du måste nog tyvärr vänta ut honom 😔

Socialtjänsten har gjort färdigt sin utredning och kommit fram till att det inte går att säga att min sambo har ett missbruk och inte heller går det att fastställa att situationen har påverkat de yngre barnen. Anledningen till det är bland annat att han förnekar och även att han inte har druckit nu under utredningen. Som ett brev på posten när han blev ”friad”började han att dricka igen. Nu är vi tillbaka på ruta ett..
Utredningen kommer inte att hjälpa vid en eventuell tvist om barnens boende och av den anledningen vågar jag inte lämna 😥 Hade ju såna förhoppningar!

Tänker att många lämnar utan att soc i förväg säger att de ska stärka vid en eventuell vårdnadstvist

Flytta nu direkt och anmäl var gång han eventuellt är påverkad med kidsen.

Det bästa av två mindre bra alternativ.

Gör orosanmälan direkt. Barnen ska inte vistas denna miljö längre än nödvändigt. Ju fler anmälningar, desto bättre indikation på hur stort problemet är. Kan du belägga hans drickande har han ingen chans att få delad vårdnad. Skolan/förskolan bör också vara på tårna nu och vara beredda att agera.