av ElleW

ElleW
tis, 2024-04-09 - 17:43

Jag har druckit sedan jag var ung, men måttligt. Steget att söka hjälp nu, som gammal, var enormt, så skamfyllt, fast jag vet att det är ärftligt och mina barn-och ungdomsår verkligen inte var en dans på rosor. Så det kunde jag ju alltid ursäkta mig med inför mig själv, när jag tog ett glas rödvin till. När jag väl tog upp att jag dricker för mycket tog det flera år och flera läkare innan jag verkligen fick hjälp. Hänvisades till psykolog. Jag ville ha täta kontroller … mina skamkänslor skulle hjälpa mig. Det fungerade - tills läkaren slutade.
Något år senare bad jag en anna läkare skriva ut antabus. Hen kunde inte det, påstod hen, men borde jag inte tala med kurator. Ytterligare en, min husläkare f ö, skrev ut en medicin, men inte den som det talades om i tidningen regionen ger ut. Jag läste bipacksedeln och vågade inte ta den, den var ju för morfinister! Läkaren, muslim, noterade i journalen att jag vägrat ta medicinen, men hen ignorerade mitt problem. Min neuropati kunde bero på många olika saker hade han tidigare förklarat utan att nämna eller fråga om alkohol.
För ett år sen fick jag en ny husläkare och det blev både kurator och naltrexon. Jag har minskat konsumtionen rejält, men behöver åtminstone göra ett rejält uppehåll, och det har jag inte gjort. Jag dricker dagligen, kanske bara folköl, men ofta starkare än så.
En vecka har jag druckit max 1,5 burk folkölom dagen, i går ingenting. Är så trött, så trött. När kommer jag att må bättre?

ElleW
tors, 2024-04-11 - 11:43

Två helvita dagar, igår blev det en folköl, men - jag mår bättre än på länge. Försöker utnyttja hjälpen här, men kommer inte in på t ex dagboken. Underligt ändå hur snabbt det blir en bättring och ändå sitter en liten djävul och viskar i mitt öra hur gott det skulle smaka med något att dricka till middagen.

ElleW
tis, 2024-04-23 - 15:48

@S.Franzen Tack för din uppmuntran! Det går sådär. Problemet är att jag egentligen inte vill sluta, och har så svårt att slappna av. Intalar mig när suget sätter in vid matlagningsdags, att det inte spelar någon roll med en öl, eftersom jag håller mig under antalet ”tillåtna” glas per vecka. Men jag behöver en helvit period och är förbannad på mig själv.Äter medicin som dämpar suget, Hjälper en del. Det var ett stort steg att söka vårdhjälp och det tog åratal och flera läkare innan jag togs på allvar. Nu känns det som om varenda krämpa jag har ska skyllas på alkohol …

ElleW
tis, 2024-04-23 - 15:56

@Kennie Har testat. Ska testa igen, men vet inte om det gör någon skillnad. Nöjer mig oftast med en folköl, men gillar inte hur girigt jag får i mig de tre första klunkarna. Det visar mig tydligt hur fast jag sitter i vanan. Men det är värt att pröva. I kväll får det bli bubbelvatten med en citronskiva. Tack för att du skrev.

Carisie
tis, 2024-04-23 - 16:08

@ElleW Hej.. jag har nån vecka mer än du här.
Jag blev nyfiken - vad har du för mål? Blir du triggad att dricka av dina mål? Jag blir triggad att inte dricka av mina - utan vita knogar.

Jag vill inte bli alkoholfri - men jag vill heller inte att alkohol ska styra mitt liv. En smal stig kanske men jag försöker finna den men har också i bakhuvudet att OM jag inte hittar den, och klarar av att gå på den, så finns det ingen annan väg än den alkoholfria - men då får det vara så. Det jag skulle förlora på att välja "fel" väg är jag inte villig att offra.

Hittills har jag haft en alkoholfri period innan jag hittade forumet och därefter långt under min budget och två alkoholfria veckor under min tid här. Jag tänker inte så mycket på det längre. Jag fyller i min alkoholkalender, är aktiv i forumet, gör självhjälpsprogrammet och checkar in på min lilla tråd 🧵

Hur ser dina planer ut?
🩵