av Varafrisk

Varafrisk
sön, 2024-05-05 - 22:21

@Geggan Jo, men så är det. Jag har en lindrig depression. Min läkare vill inte att jag tar medicin pga biverkningar som bla viktökning. Jag har blivit ordinerad motion. Men visst är det mycket motgång…och mycket som spelar roll….

Kram❤️🥰

Geggan
mån, 2024-05-06 - 13:49

@Varafrisk jag äter antidepressiva. Ingen viktökning pga det. Skulle troligen tvärtom hjälpa dig att tappa vikt, då du får mera energi. Tycker du ska prova! Kram från mig.

Se klart
mån, 2024-05-06 - 23:12

Jag instämmer med @geggan och vet att jag skrivit om det tidigare. På samma sätt som du kan vara tydlig mot din dotters vårdgivare- tänker jag att du kan vara det med dina egna behov. Att ordinera motion är jättebra men då ska man vara i form att motionera regelbundet och rejält. Så den ordinationen är inte optimal för du är just nu?
Jag gick upp i vikt o början med antidepressiva men jag var väldigt smal då av främst oro/brist på matlust. Sen funkade min kropp som vanligt- energi in och ut. Nu äter jag glass och choklad på kvällen och det får det snart bli ett stopp på. Konstigt nog håller jag min lite +-vikt ha ska stadigt.
Testa! Oro maler ner lust. Kram

Varafrisk
tis, 2024-05-07 - 19:32

@Geggan @Se klart Tack💕

Jag har alltid varit stark motståndare till medicin. Och…jag valde ju alkohol 🙈
Jag har fått frågan för länge sedan när jag var sjukskriven men ville inte ha. Nu när jag ville ha då sa läkaren nej.
Motion ska hjälpa mig mot min depression fast viss dagar då jag är låg vill jag bara kolla film och käka chips😳
Jag tänkte också att medicin kunde ge mig energi att vilja motionera.
En sak som jag undrar över är om man tar antidepp klarar man då att hantera svåra saker bättre. Som nu när min son inte vill ha kontakt med mig tynger det mig otroligt mycket vilket bidrar till att motionen är så mycket svårare att få till.

Kram🌺

Se klart
tis, 2024-05-07 - 23:40

Ja lite så tänker jag- antidepressiva kan lyfta en från ett läge där man liksom inte kommer igång - kanske främst mentalt.
Jag vet inte varför man ska ”klara sig” utan medicin- det är ju ingen som vill låta ett brutet ben bara läka utan hjälp. Men det där får man göra som man vill.
Antidepressiva (endast min egen erfarenhet) löser inte problem men kan ge en kraft att göra det själv. Jag kan inte alls svara på vad det skulle innebära för dina relationer men jag tänker att du under ganska lång tid haft det kämpigt på olika sätt- och då kunde det vara värt att testa. Många slutar ju, depression lättar. För andra- som för mig och som varit diagnosticerad med depression två gånger- då är det troligt att det är bra att fortsätta, låg dos.
(Jag höjer dosen på hösten!)
Bara lite tankar. Kan inte råda men tycker att det kan vara något att iaf utforska, kanske ihop med terapi som jag tror är det mest effektiva.
Kram 🤗

aeromagnus
ons, 2024-05-08 - 06:43

Sömn, motion och kost kan göra underverk för ditt mående. Just nu kan jag inte träna pga hälsporre. Jag mådde mycket bättre när jag var aktiv. Mindre stress mindre depp. Det är lätt att bara säga. Börja träna men det måste finnas lite motivation och det är inte alltid så lätt. Ge dig ut på cykel med en fikakorg i det fina vädret.

Varafrisk
ons, 2024-05-08 - 08:15

@aeromagnus Tack för ditt uppmuntrande inlägg🙏🏻 Jag vill verkligen förtydliga att jag har full insikt i att motion, kost och sömn är de viktigaste ingredienserna för ett gott mående.
Det är kanske inte heller motivationen det är fel på….utan depressionen, utmattningen och sockerberoendet som är ett stort stort hinder. Men…jag vet även om motståndet är så får jag jobba emot det och ta en liten kort promenad….men jag har dippat igen efter dåliga dagar på jobbet och ingen kontakt m min son.

Detblirbättre
tors, 2024-05-09 - 17:11

@Varafrisk Hej! Hoppar in här i diskussionen om antidepressiva. Min erfarenhet är att de verkligen hjälper en att komma på fötter och få energin tillbaka! Jag har en lång depressionshistoria så jag får troligen äta dom livet ut men många kan ju sluta efter en tid. Det finns flera sorter som inte triggar aptiten (och vissa som gör det men då handlar det oftast om medicinering av svår depression). Mej har dom verkligen hjälpt. Jag var rädd till en början av dom skulle göra mej till en zombie men så gick det verkligen inte!
Sen är det ju helt klart att motion också hjälper! Tycker att medicinen och motionen kompletterar varann. Medicinen ger en krafter att träna. Sköt om dig!

Andrahalvlek
tors, 2024-05-09 - 18:00

@Detblirbättre Jag kan bara hålla med. Duloxetine var som gips på ett brutet ben för två år sedan. Precis den hjälp jag behövde för att höja hakan ovanför vattenytan och orka göra bra saker: Äta bra mat regelbundet, röra på mig, få till goda sovrutiner och umgås lagom mycket med andra eftersom det ger mig energi. Jag blev inte ett dugg avtrubbad, tvärtom fick jag livsgnistan åter. Vikten ökade inte, tvärtom kom jag till skott och gjorde något åt övervikten. Men det tog ett år innan jag påbörjade den viktresan.

Kram 🐘

Varafrisk
fre, 2024-05-10 - 11:29

@Detblirbättre @Andrahalvlek Tack för era svar🙏🏻 Jag ska ha ett samtal m min läkare 12/6 om jag inte mår bättre då så ska jag ta upp diskussionen då. Funderar på att ringa läkaren på företagshälsovården hur hon tänker i det hela. Jag tänker att motion är jättebra men när jag dippar kommer jag inte ut då fastnar jag i en chipsskål. Idag har jag iaf tagit en liten kort hundpromenad.

Kram🌺

Andrahalvlek
fre, 2024-05-10 - 11:38

@Varafrisk Hisingen är mina hoods. Bodde i Länsmansgården och gick i skola i Biskopsgården. Miljonprogram, med väldigt tråkig utveckling tyvärr. Glad att slippa fostra mina barn där.

Trevlighelgkram 🐘

Varafrisk
fre, 2024-05-10 - 12:07

@Andrahalvlek Ja, väldigt otrevlig utveckling😞 Några av våra sommarbarn kom därifrån…Dimvädersgatan. Födda -63 och -67 men bor nu någon annanstans. Ja, dessa miljonprogram
som finns i väldigt många städer framförallt storstäder.

Kram🌺

Varafrisk
fre, 2024-05-10 - 21:04

@Detblirbättre Det låter som ett väldigt bra koncept💪🏻 Det är samma läkare som jag har inbokat telefonsamtal med som inte vill skriva ut medicin men vi får se hur det är om en månad.🌺💕

Sattva
lör, 2024-05-11 - 09:51

@Varafrisk Min erfarenhet av antidepressiv medicinering från jobbet är att läkarna väntar o vill helst prova icke-farmakologisk behandling först. Vilket ju är rätt tycker jag. (Detta är på primärvårdsnivå). Träning finns starka evidens för. Dagsljus.
Sedan, om det inte räcker, sätts medicin in. Så görs det oftast där jag jobbar. Insatser från rehab i första hand vid mild o måttlig depression. Vid behov, parallellt psykolog. Men oftast räcker träning o stöd i struktur i vardagen. En pressad vardag är tufft. Märker man att här finns andra bakomliggande orsaker, är det psykologens arbetsområde.

Jag fattar inte riktigt vad som hände med dels stödet från ergonomen, och dels kontakten med rehabmottagningen? Tror absolut du behöver stöttning!

Idag är det sol o härligt väder.
Kram🌸

Varafrisk
tors, 2024-05-16 - 12:54

@Sattva ❤️Så som jag känner mig själv så vet jag att träning/motion är nummer ett. Rörelse och natur. Jag har väldigt många kontakter kan jag tycka men väldigt få möten. Ergonomen var tvungen att ändra en tid så henne träffade jag inte förrän i måndags. Företagshälsovården finns fem mil bort men kommer till min stad ca en gång/veckan. Jag har valt att träffa henne i min stad och resa t terapeuten som finns i samma stad där företagshälsovården finns. När det gäller rehabmottagningen så bokades det inte in några tider för jag hade så mycket runtomkring mig ändå just då.

Hursomhelst så eftersom min son inte haft kontakt m mig på snart en månads tid så påverkar det mig starkt. Jag har dock kontakt m min svärdotter och min man har pratat några gånger m sonen. Vill inte skriva så mycket mer om det här och nu mer än att det påverkar mig. Jag funderar mycket över mig själv och vad som varit. Vi behöver prata men sonen flyr. Sådana här saker som påverkar mig känslomässigt starkt får mig ofta ur balans. Om jag har börjat motionera blir jag lätt stillasittande förr drack jag alkohol nu blir det snacks, mat el sött. Så därför när jag nu träffade ergonomen så pratade hon om regelbundet. Promenader tre gånger i veckan på 20-40 minuter men blir det inte mer än fem minuter så är det bra. Kan byta ut promenad mot simning. Men inte mer än tre gånger allt för att få en regelbundenhet. Jag vill gärna göra för mycket och sedan blir det inget alls. Ergonomen är även ett stöd kognitivt så jag ska tänka ut vad som ger mig energi vilka arbetsuppgifter jag tycker om osv. Skulle haft avstämning m chefen igår men har varit hemma fr jobbet sedan i tisdags. Har drabbats av yrsel. Var på vc igår. Träffade en noggrann läkare. Kom in på en jourtid. Fick först träffa sköterska därefter vänta i 50 min på läkaren. Jag hörde ett litet barn gallskrika så jag tänkte att det måste vara barnet som får hjälp före mig vilket stämde. Det är inte en ren kristallsjuka jag har fått utan inslag av den. Yrseln är även kopplade till spänningar axel, nacke. Skrev på 1177 t rehab och har fått en tid imorgon 10.30. Det blir bra för då kan min man skjutsa mig. Känner mig ngt bättre idag men ganska trött.

Köpte boken ”Leva sockerfri”. Jobbar inte aktivt med den ännu men läser boken. I boken nämns ju många olika beroende som tex alkohol och man nämner även tolvstegsprogrammet. En av författarna är alkohol- och drogterapeut. Jag ska försöka göra färdigt mitt stegarbete men det är ingen stress.

Var med min dotter på möte m FK och arbetsgivare. Mötet var på länk. Meningen är att min dotter ska börja arbetsträna. Det blev lite bakslag för det blir inte förrän i början av augusti. Hon jobbar ju inom vården där det snart är semestertider. Arbetsgivaren kunde därför inte lova kontinuitet m handledare samt mycket byte av personal inga bra förutsättningar för min dotter att lyckas. Att vara sjukskriven under så lång tid innebär mycket ensamhet och tristess för henne. Hon säger att hon mådde bättre när hon var manisk än vad hon gör nu så jag hoppas verkligen att hon står ut. Jag påminner henne om alla de konsekvenser som blir efter ett maniskt skov som kan vara lätt att glömma när mår som hon gör nu. Jag försöker stänga igen ett filter genom att försöka att inte ta in hennes känslor inom mig.

Tänker på @Himmelellerhelvete som vågade att säga upp sig utan nytt jobb på gång. Det kan vara en utmaning att säga upp sig även om man har nytt jobb på gång. Det handlar om ekonomi. Det handlar om att våga. Och, jag tänker….att när jag mår bättre….och om jag har samma känsla gällande mitt jobb måste jag göra en förändring. Jag måste lyssna till mitt inre! En vän och fd kollega t mig säger ofta t mig att hon tror att jag skulle tycka om läsa något på universitetet eller att jag skulle skriva eftersom jag tycker om att uttrycka mig. Skulle nog vara skönt att skriva. Har iaf inte gett upp. Jag inser att det är en lång resa kvar till att må bättre men att känna ändå att jag kan själv påverka känner jag en tacksamhet inför.

Kram🌺☀️

Himmelellerhelvette
fre, 2024-05-17 - 07:01

Godmorgon @Varafrisk ❤️ Jag önskar jag kunde hjälpa dig må bättre. Jag vågade säga upp mig för att jag känner mig frisk från min utmattning. Jag har min energi även efter jobbet. Jag tränar regelbundet sedan jag blev nykter, jag sover gudomligt bra. Det jag vill säga är att jag vågade för jag känner mig i balans. Jag har velat göra detta i 1,5år men inte känt mig frisk nog.
Mitt råd är att känna efter om du skulle orka lära dig ett nytt jobb? Ett boktips, du har väl storytel? ”Det inre skiftet” Jag har lyssnat på den 2 gånger, tycker den är så bra, klistrar in vad den handlar om här:
” Det inre skiftet är din guide till att leva ditt liv på dina villkor, närvarande för allt som det innebär att vara människa. Det är inte alltid lätt, men det behöver inte heller vara onödigt svårt, när vi väljer att se på världen utifrån kärlek istället för rädsla. Genom att utveckla kvaliteterna tacksamhet, acceptans, tillit, självmedkänsla och glädje kan vi skifta från att fokusera på det som ligger utanför vår kontroll till det som vi kan påverka, varje dag. För du har allt du behöver inom dig.

Mycket av det som händer omkring oss idag kan vara svårt att förstå och hantera, och det är lätt att fastna i negativitet, motstånd, oro, självförakt eller allvarsamhet om vi inte aktivt väljer att skapa det liv som vi vill leva, utifrån förarsätet för våra egna liv. Genom att dela med mig av mitt eget inre skifte, som jag gör om och om igen, och enkla verktyg för att du ska kunna göra ditt, hoppas jag att den här boken ska hjälpa dig att leva livet fullt ut.

Den här boken är ett upprop till att vakna upp och ta ansvar, genom kärlek. När vi hellre identifierar oss med sådant som inte kan tas ifrån oss, då lever vi våra bästa liv. Med tacksamhet, acceptans, tillit, självmedkänsla och glädje.”

Himmelellerhelvette
fre, 2024-05-17 - 07:01

Godmorgon @Varafrisk ❤️ Jag önskar jag kunde hjälpa dig må bättre. Jag vågade säga upp mig för att jag känner mig frisk från min utmattning. Jag har min energi även efter jobbet. Jag tränar regelbundet sedan jag blev nykter, jag sover gudomligt bra. Det jag vill säga är att jag vågade för jag känner mig i balans. Jag har velat göra detta i 1,5år men inte känt mig frisk nog.
Mitt råd är att känna efter om du skulle orka lära dig ett nytt jobb? Ett boktips, du har väl storytel? ”Det inre skiftet” Jag har lyssnat på den 2 gånger, tycker den är så bra, klistrar in vad den handlar om här:
” Det inre skiftet är din guide till att leva ditt liv på dina villkor, närvarande för allt som det innebär att vara människa. Det är inte alltid lätt, men det behöver inte heller vara onödigt svårt, när vi väljer att se på världen utifrån kärlek istället för rädsla. Genom att utveckla kvaliteterna tacksamhet, acceptans, tillit, självmedkänsla och glädje kan vi skifta från att fokusera på det som ligger utanför vår kontroll till det som vi kan påverka, varje dag. För du har allt du behöver inom dig.

Mycket av det som händer omkring oss idag kan vara svårt att förstå och hantera, och det är lätt att fastna i negativitet, motstånd, oro, självförakt eller allvarsamhet om vi inte aktivt väljer att skapa det liv som vi vill leva, utifrån förarsätet för våra egna liv. Genom att dela med mig av mitt eget inre skifte, som jag gör om och om igen, och enkla verktyg för att du ska kunna göra ditt, hoppas jag att den här boken ska hjälpa dig att leva livet fullt ut.

Den här boken är ett upprop till att vakna upp och ta ansvar, genom kärlek. När vi hellre identifierar oss med sådant som inte kan tas ifrån oss, då lever vi våra bästa liv. Med tacksamhet, acceptans, tillit, självmedkänsla och glädje.”

Varafrisk
fre, 2024-05-17 - 16:59

@Himmelellerhelvette Tack för ditt inlägg h mig🙏🏻 och vad skönt att du känner att du är i balans❤️

Nej, jag är inte där att jag kan börja ett nytt jobb. Har ingen gnista för det. Jag hoppas att jag ska känna att det blir lite bättre på mitt jobb när jag får mer krafter samt att jag styr över mig själv. Eftersom chefen styr över om jag tar nya ärenden så innebär det att det blir inte så mycket samarbete m mina kollegor. Jag vill ha kunna möjlighet att påverka. Mitt dilemma är att även om jag skulle vilja börja ett nytt jobb, att jag har gnistan så är det inte så enkelt för mig att få ett nytt jobb. Det beror delvis på ålder delvis på att det är mycket ont om jobb inom mitt område där jag bor. Vi är för många som tävlar om jobben. Nej, fokus är att hitta balans inom mig själv först och främst.

Var på rehabmottagningen och träffade fysioterapeut som konstaterade kristallsjuka på höger sida. Har fått övningar att göra tre ggr och tre gånger per dag. Det handlar ju om att få kristallerna att hamna rätt. Så jag gör en övning som jag inte vill göra därför jag blir yr och mår illa men på så vis ska jag komma tillrätta med detta. Fick träffa en mycket noggrann fysioterapeut. Vi börjar först m kristallerna därefter ska hon hjälpa mig med nacke och axlar. När jag hade varit på besöket satte jag mig på en bänk utanför vårdcentralen och väntade på min man som skulle hämta mig. När jag satt där så såg jag min svåger komma. Han bröt kontakten m mig och min familj efter min systers död. Han tittade länge på mig. Så sa han” Är det NN?” och jag svarade ”jaa”. Han sa ”det var så länge sedan” och jag sa ”jaa” så gick han….Det är 10,5 år sedan min syster dog. Han hade funnit i mitt liv sedan jag var 13 år i nästan 40 år. Även om jag tyckte att han hade en svår personlighet och jag kände mig ofta förminskad i hans närvaro så är det ändå vemodigt.

Kram🌺