Jag kommer nog bli galen 😅
Han var förbi i förrgår, han var så orolig över mig för jag verkade må så dåligt. Jag förklarar återigen varför vi inte hörs, -men oj inte har jag fattat att du tycker det är så illa, nu lär jag ju bevisa....så åker han hem, super o tror allt är bra.

Detta är nästan det värsta, alltså blev inte ledsen.....men detta konstiga spel ....jösses 😅

Mörk dag idag tills jag hittade en studie i medberoende och alkoholism. Där står det att det enda man kan göra är att lämna, stå på sig o jobba på sig själv.
Då kanske den beroende inser till slut.

Egentligen vet jag ju detta...men att konstant gå med denna oro att han super ihjäl sig är fan inte kul. Såg mitt barns farfar supa ihjäl sig o det är den vidrigaste död jag någonsin sett 😢

Snart är fredagen över iaf....

Pratade med en vän som varit med i min process, hon säger att jag kommit långt den senaste tiden även om jag ibland inte ser det.
Det är ju fruktansvärt att vara så insyltat o känna som man sitter fast.

Nästa steg i livstegen är bön, det känns ändå som jag är lite i fas.

Ledord: Herre visa mig din väg och gör mig villig att vandra den. HELIGA BIRGITTA

vi hoppas ❤️

Det märkliga är ju att man fortfarande är i relation med den som tydligt sagt att man är bort aldrig.
Att få in det i sin skalle gör helt enkelt för ont.
Så då kommer dessa luftslott väl tiĺl pass.
Jag fick på min tuffa resa för 10 år sen lära mig.
Att det är psykets sätt att ge lindring.
Man klarar helt enkelt inte den blottade sanningen annat än korta stunder i början

Måste fråga
Hur är era relationer till kompisar?
Jag har försökt tagit upp kontakten med en gammal kompis, men blir frustrerad då hon är i en dålig relation oxå o det triggar mitt medberoende, jag vill ge råd och hjälpa osv fast min energi nivå ligger o guppar runt nollan.

Sen via livstegen är det två som vill ha kontakt, men dom är så intensiva och på att jag blur livrädd

Men är min förmåga till att ha vänner också förstörd nu?

Jag skulle säga att det är din förmåga att vara medberoende till vänner som är förstörd. Innan jag träffade mitt ex var jag medberoende till en väninna i över 20 år, så min toleransnivå är nu rätt låg för alla typer av energitjuvar. Jag tror det är sunt!

Har också haft svårt med vänner men har upptäckt det är mycket pga jag har ” inget att ge” , känner mej tom och dränerad. De flesta runt mej har inte en susning hur illa jag farit och orkar inte berätta, bara för min psykolog. Får helt enkelt vara så nu. Är också jättekänslig mot kallprat, falska leenden och energitjuvar, blir ensamt men känner iallafall att det går åt rätt håll i mitt mående och hoppas det blir bättre när energin kommer tillbaka. Vi blir ju tvingade att hela tiden lyssna innåt för att tillfriskna, kanske därför man känner så? ❤️

@Sårad... jag kände precis som du typ nyss. Det är nu på senaste veckorna som jag känt lite nyfikenhet på vänskap igen, men blir ju osäker när man blir så påverkad....tror på att vi är på väg åt rätt håll ❤️

@Kärringen
Då du kommit en bit på väg ännu i ditt mående så är det kanske nära till hands att du orkar mera med vänner och vänskap?

Det är ju relationer det med, och jag tänker att man bör bygga upp relationen till och inom sig själv. Den har man ju tänker jag försakat då fokus legat på någon annan.
💜

När det gäller mig själv var jag mycket i behov av så kallad ensamtid och drog mig tillbaka i vissa situationer, såsom kallprat med speciellt "nya" människor då jag tyckte att det tog sådan energi.

@Tröttiz jag vill tro jag börjar se lite mer ljus , men känner mig ny även på detta med vänner.

Anmält mig till två kurser i höst en i körsång o en i yoga.

Även jag är mån om min ensamhet, tar tid att lyssna på kroppen reflektera....Bara vara i tystnad ❤️ så skönt