av majsan

majsan
mån, 2024-05-13 - 20:12

Just nu känns allt väldigt bra. Han säger att han förstår och inte hyser agg mot mig, att han fått för många chanser. Han samarbetar med boende situationen, har berättat på sitt jobb och antydit att han behöver högre lön för att klara sig. Han har rest sig ur sängen, jobbat och tagit hand om barnen. Imorgon åker jag till en kompis tomma lägenhet två dagar för att få distans. Sen åker han bort, barnen får vara i vårt (snart mitt) hem. Det här kommer antagligen ändra, men får känna frid idag i alla fall.

Hur berättar man för små barn om detta? vi har en väldigt känslig femåring som tar in allt men har svårt att prata om sina känslor. Istället skriker han ut dem och gör rackartyg. Jag skulle vilja ta det i bitar, att först säga att det är turvis mammadag och turvis pappadag. Och sen när ett nytt hem är aktuellt tala med dem ordentligt. Några förslag?

majsan
ons, 2024-05-29 - 21:04

Han har fortsatt beté sig som en ängel nu i två veckors tid, han säger att han är en helt ny människa och han fått massor av insikter. Men ha vill ha mig tillbaka, han ska visa mig att han har ändrat. Svårt att veta vad ja ska tycka och tänka, om han vore så här för evigt vore det ju toppen. Men har svårt att tro på det även om han känns som en ny människa... Vi har skickat in pappren. Söker bostad åt honom från augusti, det känns svårt att leva med honom nu. Främst för att han är så snäll och nykter och fin med barnen och mig. Men hur kan man lita på en alkoholist?

User37399
ons, 2024-05-29 - 21:47

Det kan du inte…
Min slutade fattade för första gången osv osv
Det varar inte länge o du har barnen o kan inte dras med i experimentet/ manipulationen

Tycker inte att ni ska bo ihop i sommar utan lösa det tillfälligt med boende direkt.

User37399
ons, 2024-05-29 - 21:58

Så barnen får en lugn sommar
Du.. hur länge har detta pågått? Barnen växer upp snabbt o förstår.
Dags att sluta tveka o ta hand om dem nu. De är prio inte dina känslor för din man…
Förlåt om det inte är det du vill höra.

has
ons, 2024-05-29 - 22:30

Hej @Majsan! Du har tagit ett jätteviktigt steg för dig själv, barnen och din man. Förhoppningsvis kan detta leda till en långsiktigt hållbar förändring, men det är han som behöver visa dig (och barnen) att det blir så.

Förstår att det känns svårt när allt känns bättre, vi är många som gått igenom bättre och sämre perioder och det är väl just det som gör det så svårt att lämna.

Vad behöver du och barnen just nu?

Min man har nu varit nykter i fyra månader. Vi bor inte tillsammans just nu (han fick sitt uppvaknande när jag lämnade). Det har varit, och är i allra högsta grad, en process som inte är helt lätt känner jag.

Tilliten har brustit på så många plan, och det kommer ta väldigt lång tid innan den byggs upp igen. Men jag hoppas att det går.

För min egen del behövde jag bryta helt och ha mitt eget boende för att ens ha ork att se vart det leder.

Vetskapen att jag redan lämnat en gång stärker mig då jag vet att jag kommer lämna relationen om han börjar dricka igen (kollas med blodprov via arbetsgivaren).

Så fokusera helt på dig och barnen nu. Berätta vad du känner att du behöver från honom framöver (det gäller ju inte bara er relation, utan också relationen med barnen) för att alls kunna känna dig trygg.

Skickar en styrkekram!

majsan
tors, 2024-05-30 - 14:38

Hejsan, tack för era svar. För att förtydliga så har jag nog gjort det klart att jag inte kan lite på honom fast han nu visar framfötterna. Vi har skickat in pappren och har letat boende åt honom. Han säger att han förstår, men ändå hoppas på att det ska bli vi i framtiden och att han ska visa mig att han kan ändras. Jag kommer vilja skiljas oavsett och vill inte bo tillsammans. Jag har också sagt att jag inte kan vänta på honom, för jag måste gå vidare för min egen skull. Men jag har lite svårt med att sätta gränser i vardagen. Vår kommunikation har fungerat bättre än någonsin - vi har även ibland gjort saker med barnen även om vi delar upp tiden. Men är det dumt att göra saker som familj? I sommar kommer vi att bo turvis med barnen på våra respektive föräldrars sommarställen, så att dela hem gäller ca 3 veckor till och då är vi borta vartannat veckoslut. Jag har också precis som has ovan sagt att det kan räcka vääldigt lång tid för att en tillit ska byggas upp och att jag inte ens kan lova honom trohet, för det är inte att gå vidare (även om det nog inte är det första jag tänker på just nu). Jag kan ju heller inte lova honom att jag finns kvar trots att han lyckas med sin nykterhet.

has
tors, 2024-05-30 - 18:19

@majsan, jag tycker du verkar ha koll på vad du behöver❤️ Om du känner att det inte påverkar dig negativt så tänker jag att det visst går bra att göra saker (förutsättningvis att han är nykter, vilket du gjort solklart) tillsammans som familj. Det kommer ju tillfällen då man behöver kunna samlas som familj även efter en skilsmässa. Det var något jag saknade som barn när mina föräldrar skilt sig.

Vet att jag i min tråd nångång skrev: jag är så trött på att behöva vara duktig. Jag orkar inte vara duktig på att skilja mig med.

Känn efter vad du behöver, kommunicera, välj det som blir bra för dig och barnen oavsett om det gäller en gemensam utflykt eller större saker❤️

Åsa M
sön, 2024-06-02 - 07:30

@majsan det låter sunt att du kommunicerar tydliga gränser. Heja! Håller med om att inte utlova för mycket, sjukdomen är svår och progressiv och även om en vilja till förändring finns så kan det ta lång, lång tid innan det faktiskt blir av.

majsan
mån, 2024-06-10 - 11:52

Känner igen många trådar här om tiden efter att man har lämnat. Mitt nyblivna ex, vill verkligen ha tillbaka vår familj igen. Han vill bli nykter osv. Men jag vet inte om jag vill. Jag vill iallafall inte tänka på det nu då jag behöver vårda mig själv. Vill inte hoppas - vill inte ens vara närvarande i hans nykterhetsprocess. Vi har 6 mån betänketid och han tror på nåt vis att han ska bevisa tills dess. Men jag har sagt att det inte funkar så... Oavsett vill jag skilja mig. Kanske vi kan mötas som nya människor i framtiden, men vet inte ens om jag vill det. Han säger att han förstår, men sen förstår han inte igen. Och han ska sköta hela nykerheten utan hjälp, utan terapi eller AA. Det har ju gått bra en månad, säger han... och att hans beroende inte har varit "så farligt" då han endast druckit en gång i veckan. Han tycker också det är konstigt att jag vill låta honom ha barnen om han är missbrukare eftersom det oftast brukar vara det de flesta är rädda för. Han har svårt att tro att han är en missbrukare när han jämför sig med andra. Det är sant att han inte druckit varje dag som många här men en gång i veckan har han tagit ut allt och sabbat otroligt mycket. Men jag litar på honom med barnen eftersom han aldrig har druckit med dem när han är ensam med dem. ...Nå ville bara få ur mig...

User37399
mån, 2024-06-10 - 12:42

@majsan
Du tänker så klokt

Det behöver gå lång tid - mer än 6 månader

Även i mitt fall så drack han då o då (men då blev det illa), och undvek det med mina barn närvarande. Så jag förstår att du känner dig trygg i det.

Inte heller i min mans fall ansåg han att han var alkis/behövde hjälp.., kunde ju hålla upp länge
Men kunde ta hjälp för MIN skull

Det konceptet håller givetvis inte..

majsan
sön, 2024-07-21 - 21:38

En liten uppdatering. sommaren har gått och vi har delat upp tid med barnen på varsitt håll. Han har skaffat en lägenhet och börjar flytta i morgon. På ett vis går allt smidigt men å andra sidan finns det så mycket sorg. Jag märker att jag trots skilsmässa är så fast i min alkoholist. Som att jag inte kan dejta andra för att han skulle bli svartsjuk (än känns inte tiden inne för det men att jag tänker på hur han skulle reagera). Han vill fortfarande ha mig tillbaka och är ömsom ledsen för vad han orsakat och ömsom anklagande för att jag lämnar ett 15-årigt förhållande och en familj (tidens melodi, säger han). Han säger att han inte supit under sommaren men nog druckit men att han slutat supa som han gjorde förr. Haha kan man ju säga, jag tror att det stämmer men vet att det inte bevisar någonting. Ändå blir jag ledsen när han idag berättar att han är hemma hos en gammal knark/supar polare. Det känns så jobbigt att få falska förhoppningar även om jag inte vill ha honom tillbaka. Det är det där medberoendet som gör det så svårt att inte bli påverkad av vad han gör. Bara en påminnelse till mig själv, ord betyder inget bara handling.

Åsa M
mån, 2024-07-22 - 19:55

Helt sant, ord är väldigt billiga. Handling är det man vill se, och oftast får vänta väääääldigt länge på. För min del tog det två år innan exet ens bad om ursäkt för sitt svineri under fylla. Man måste helt enkelt stålsätta sig. Dock tycker jag läkandet är betydligt lättare med avstånd, så heja dig! Du är på rätt väg.

majsan
mån, 2024-07-22 - 20:43

@Åsa M jo det är den där fulla förståelsen och förlåtet som man vill ha men kanske aldrig kommer att kunna få. Kanske man mest måste förlåta sig själv för att man har trott så många gånger och stigit över så många gränser. Jag börjar också känna ilska och vet att jag måste bearbeta den med andra och inte ta ut den på honom (lönlöst) men så svårt. Och den här utmattningen. Den hade jag inte räknat med, jag har så länge parerat för mina barn och är nu helt slut och ledsen inför dem och tålamodet tryter. Träffade en gammal bekant snabbt på gatan och bara grät, han sa att han ju förstår att det är tungt och att jag är trött med allt jag orkat med under så många år - det är ju sant, men så svårt att förhålla sig till. Blir så ledsen på mig själv när jag inte orkar med barnen som är väldigt utåtagerande som bäst.

lifra
lör, 2024-07-27 - 02:42

Jag som barn själv till en förälder som dricker.
Min mamma lämnade tillslut, hade tre barn ihop med hnm( min pappa ).
Är så tacksam för hon lämnade. Dock besviken för inte soc tog bort vårdnaden av oss ang hnm.
För han slutade ej dricka trots mamma lämna.
Hade varit så mycket bättre om mamma fick egenvårdnad. Kunde vi oavsett lärt känna våran pappa ändå. På våra villkor.
Mamma testade med ett år uppehåll, som han faktiskt höll i början, men sen gick det utför.
Du kan testa med vita månader , sen minska sakta till inget alls. Jag som barn till en alkholist, hellre att jag bor med den som är nykter än den som är berusad. För ens psyke tar på en så mycket och ingen bra miljö för barn att växa upp i. Sätt dina barns känslor före dina isåfall.