@Flarran @Sisyfos Stort tack för era hälsningar, de värmer.
Jag läser som sagt på forumet varje dag.
Ska nog själv börja skriva oftare igen. Snart.
Jag har fått börja om igen, på så många sätt.
Mammas plötsliga död, precis när mitt liv äntligen började se ljusare och hanterbart ut, fick mig att fullständigt tappa fotfästet. Mina katastroftankar kom tillbaka. Förväntansångest i varje andetag…

Ja, behandlingen VAR kontraproduktiv för mig. Ska skriva mer om det en annan gång.

Idag låter jag äntligen bli att dricka för min egen skull, och enbart för att jag själv vill avstå.
Det satt långt inne och det kostade (korta, men intensiva) återfall.
Men processen var kanske nödvändig.
Sänder en stor kram och en ännu större förhoppning om ett gott 2024 till er alla på AH som kämpar, både med eget beroende och med medberoende.

Tro, hopp och kärlek <3

Blenda... Jag vet hur svårt det är när ens föräldrar dör. Känslor tar överhanden. Det rationella, logiska sätts ur spel. Känslorna får styra och då kommer ångester/tankarna och då är det lätt att trilla dit. Jag vet. Hoppas att du får en bra start på 2024 och att sluta dricka måste man göra för sin egna skull, ingen annans.

@Blenda Fina Blenda ❤️ Önskar dig lugn och ro och harmoni på alla sätt. Själv tillhör jag dem som blir deprimerad utan SNRI-medicin, så nu har jag bestämt mig för att aldrig sluta med den medicinen igen. En rätt låg dos och goda rutiner hjälper mig att må som mig själv - grundglad, positiv, lösningsfokuserad, tacksam ❤️

Kram 🐘

Den här dikten av Karin Boye tar jag till tröst idag.
Kanske någon annan också kan känna igen sig…

”Du ska tacka dina gudar,
om de tvingar dig att gå
där du inga fotspår
har att lita på.

Du ska tacka dina gudar,
om de gör all skam till din.
Du får söka tillflykt
lite längre in.

Det som hela världen dömer
reder sig ibland rätt väl.
Fågelfri var mången,
vann sin egen själ.

Den som tvingas ut i vildskog
ser med nyfödd syn på allt,
och han smakar tacksam
livets bröd och salt.

Du ska tacka dina gudar,
när de bryter bort ditt skal.
Verklighet och kärna
blir ditt enda val.”

@Blenda Hur mår du nu? Läste att du miste din mamma förra våren. Mitt varmaste deltagande i din stora förlust. Det är smärtsamt att mista en förälder. Förlorade själv min mamma för ett par år sedan och det var i sorgen av det som jag nådde min botten med alkohol.
Hoppas du mår bättre nu. Önskar dig en fin kväll💕

@Vinägermamman Tack för att du frågar. Jag är fortfarande otroligt skör.
Mitt i en redan tuff förvandlingstid - yngsta barn som flyttat hemifrån, egen flytt, kapsejsat företag - så miste jag min fina mamma. Mamma var gammal, helt klar i huvudet men allt skröpligare och otrygg i hemmet. Jag hjälpte henne dagligen. Vi hade kämpat många år för att få en plats på ett äldreboende, och vi var så glada över beskedet som vi fick (på Alla hjärtans dag) för ett år sedan. Hon hann precis flytta in, trivdes så bra och blommade upp. Jag kände mig lycklig och lugn för första gången på tio år. Jag har levt med så extremt mycket oro, ansvar och sorg för älskade närstående under många år, nu kändes det äntligen som jag kunde koppla av och starta ett eget lugnare liv. Då dog hon.

Vissa dagar är lite ljusare, men oftast är jag i ett svart hål. Famlar efter en ny identitet. Ömsar skinn och vet inte vad om kommer ut efteråt. Det är tufft att bo ensam och att inte ha ett arbete att gå till som skingrar tankarna. Jag är otrygg, ledsen och sömnlös. Finner inte mycket kraft, men försöker ge processen sin tid utan att grubbla alltför mycket. Ska också ta nya tag i letandet efter en bra psykolog som kan hjälpa mig framåt.

Vet att varje nykter dag hjälper mig framåt, även om det alltid inte känns så. Jag lyckas inte alltid avstå, men jag slutar aldrig att försöka. Och det känns trots allt som att jag för alltid har brutit med den tiden då jag trodde att vinet hjälpte mig. De vita dagarna är oändligt fler än de andra. Det får vara gott så tillsvidare. Önskar även dig styrka att fortsätta kämpa mot den falska vännen 💕

@Blenda Beklagar sorgen ❤️ All denna väntan, en lösning och sen plötsligt slut. Fint ändå att hon sin sista tid i livet hade landat tryggt. Jag har min egen åldrande mamma boende i närheten och det är ett jävla jobb, både rent praktiskt och mentalt. Att se sin tidigare starka mamma bli en spillra.

Tiden efter att barnen flyttat är otroligt tuff också. Att båda dessa livsfaser sammanföll är ju mer än en människa ska behöva orka. Men nu är du ute på andra sidan, åtminstone delvis. Alkoholen läker inga sår, tvärtom fläker den upp halvläkta sår gång på gång. Men det vet du.

Kram 🐘

@Blenda
Hej Blenda, du hjälpte mig mycket 2021 .
Hur går det för dig nu?
Ser ovan att du burit med dig sorg, har du fått tag på någon bra psykolog?
Kram
Majaela

@Majaella Hej och tack för att du frågar. Jag har inte orkat leta efter psykologhjälp.
Jag är SÅ trött. Kraftlös intill apati. Jag vet inte hur andra gör för att ”lyckas” bli sjukskrivna, som egenföretagare verkar det vara kört. Alla mina fysiska parametrar är okej. Borde vara glad för det. Men jag hade hellre velat hitta en förklaring till att jag inte fungerar.

Vet inte om det är min region eller min läkare, men här ska en tydligen köra in i kaklet hur trött en än är. På min behandling (som jag betalade ur egen ficka, tillade jag bittert :) ) var de flesta sjukskrivna under perioder eftersom det tar så mycket på krafterna.

Jag kämpar på. Alkohol är ingen lösning. Det vet jag. Gott så.

Vet du, att jag undrar också om sjukskrivningar. Jag tror att det är olika för olika läkare. Kanske är patienter olika bra på att förklara. Ibland tänker jag att man i möte med läkare och vård tar på sitt Happyface, för det är så man gör när man träffar människor man aldrig sett tidigare. Jag tycker att din trötthet låter allvarlig, Brenda. Kan du få psykologkontakt eller Kurstorskontakt via vårdcentralen?
Det är inte så lätt att hitta rätt och man måste ju egentligen vara frisk för att orka kämpa, men du har rättigheter och just nu låter det verkligen som att du skulle behöva vila. Finns det någon som kan hjälpa dig i vårddjungeln?
Hoppas att du snart mår bättre!

Hej @Blenda! Som du kämpar! Prova en annan vårdcentral för att bli sjukskriven. Prova en privat. Hoppas du får ork att söka hjälp så du kan få må bättre. Alkoholen håller måendet tillbaka men det vet du. Jag mådde aldrig bättre så länge jag drack. Kände mig bättre efter en vecka eller två sedan tog jag en ny vända med alkoholen och var tillbaka på ruta ett i mitt mående. Med tiden som gick hamnade jag på minus från ruta ett. Alltså jag grävde mitt dåliga mående djupare och djupare för varje gång jag tog en dans med alkoholen och då spelade det ingen roll om jag hade haft en hel månad nykter. När jag kroka arm med alkoholen vaknade jag upp med sämre mående än den sista gången en månad innan. Jag tror att man kommer till en punkt där det bara försämrar måendet psykiskt mer och mer för varje gång man dricker. Kram

Kära @Andrahalvlek @Himmelellerhelvette @Sisyfos @Vinäger, tack för att ni orkar bry er trots min tystnad.
Det snurrar så mycket i mitt huvud, kroppen är långa stunder som förlamad, hjärnan ibland seg som sirap - jag har helt enkelt en rejäl livskris.

Ett par tunga återfall har det blivit. Använder aldrig alkohol som förr - inte för att få guldkant, inte för att ha roligt och inte för att orka prestera. När det händer nu så är det enbart för att få en paus från själva livet. Efter cirka en vecka reser jag mig igen.
Däremellan är jag helt nykter i långa perioder, många månader, och försöker leva livet på livets villkor.

Jag tycker det är svårt att vänja mig vid ensamheten. Och då är jag ändå inte ensam utåt sett. Har många nära vänner (som jag tillåter mig att bryta ihop inför) och god kontakt med mina barn om än på geografiskt avstånd. Jag har sociala kontakter nästan dagligen via grannar och hobbies.
Men bara en gammal hund att säga godmorgon och godnatt till. Kanske är det det som skaver, och det tar tid att inrätta sig i den tredje åldern.

Mitt största problem, vid sidan av alkoholen, är nog sömnen. Inte ens efter 8 månaders nykterhet kunde jag sova mer än ett par timmar åt gången. Propavan hjälper inte…

Har sökt vc och kom så långt som till provtagning. Rejäl sådan, men ändå bara blodprov. Alla värden var perfekta (även levern 🙃) förutom lågt D-vit. Fick e-recept på det, och tror inte jag blir kallad tillbaka om jag inte ligger på. Men det måste jag nog göra om inte kraften återkommer.

Men vet ni - jag tänker inte gå under. Jag har kommit väldigt långt i den djupa insikten om att alkohol inte på något vis hjälper mig.
Jag är medveten om mitt mönster att släppa taget när allt blir övermäktigt och har tillåtit mig återfall, men jag tänker inte bli en periodare.
Jag har alla verktyg och jag vill inte dricka, inte ens när jag gör det. Det går mycket långt mellan gångerna, och längre ska det bli.

Summa summarum - Jag har väldigt lite ork, men innerst inne ett stort hopp.

Hade så gärna deltagit i den fysiska träffen, men har annat inbokat då. Ska sträva efter att skriva mer här istället.

Igen - tacksam för att vi finns tillsammans, alla vi som kämpar på AH-forumet.
Så lika och så olika.

Tro, hopp & kärlek 🧡

Sömnproblem är inte kul. Motionerar eller tränar du något. Fysisk aktivitet gör oss mindre stressade och man kan lättare slappna av. Terapi/KBT kanske skulle kunna hjälpa att kartlägga varför du inte kan slappna av och får sova.

@aeromagnus, jag har häst och hund och snittar oftast runt 12000 steg, så jag är ute mycket och rör på mig, men någon annan träning blir det inte. Skulle egentligen behöva komplettera med styrketräning på grund av min ålder, tack för påminnelsen 😊
Mina sömnproblem började redan för över 20 år sedan, då var jag vältränad och hade sunda alkoholvanor. Hade en bebis som behövdes tas om hand varannan timme, och sen har tydligen min hjärna fastnat i det mönstret. Har även testat KBT, men eftersom jag inte ligger vaken och grubblar utan ”bara” lider av ständiga uppvaknanden natten igenom så verkar det inte finnas så mycket mer hjälp att få (förutom att testa beroendeframkallande läkemedel, men med min beroendepersonlighet känns det som ett mycket dåligt alternativ…)

Jag har för övrigt reflekterat en hel del de senaste dagarna över min alkoholhistoria. När man läser mina trådar från början kan det se ut som en provkarta över nederlag - ”Hundra sätt som Blenda har misslyckats med att sluta dricka på”.

Men jag väljer att betrakta det som en process. Det finns trots allt en framåtrörelse. Om jag inte hade gjort någonting överhuvudtaget åt mina alkoholvanor den där gången för snart tio år sedan, så tror jag att jag hade varit i ett mycket sämre läge idag. Om jag ens hade levt.

@Blenda Som sagt, önskar dig medgång, att livet blir lite snällare mot dig nu. Sömnen - eller snarare bristen på densamma - påverkar oss mycket. Tack och lov sover jag mycket bättre, kanske inte alltid mer, men med högre kvalitet. Med tiden kanske du får lite mer sammanhängande sömn du med. Håller tummarna för det. Kram 🥰

Läser i olika trådar om hur många som kämpar mot ätstörningar och sockerberoende som nyktra. Det var nästan mer regel än undantag under mina två år på behandling att (ffa) kvinnorna bytte alkohol mot något annat - socker, bulemi, överdriven träning…terapeuten benämnde det som att återfalla till sin primärdrog.

För mig är nog primärdrogen medberoende. Inte bara till mitt ex som är alkoholist, utan även till alla andra behövande som jag hjälpte för att stilla mitt medberoende-behov.
Nu finns det ingen som jag kan försöka hjälpa längre, för att fortsätta kunna knarka mitt medberoende, och då måste jag skåda inåt istället.
För att hitta mina egna gömda och glömda behov. Det är extremt jobbigt.

Håller på att slutföra alla jobbprojekt som jag inte lyckats få i hamn i tid. Har aldrig presterat så dåligt som nu i hela mitt liv.
Är väl alla år på adrenalin, akututryckningar, alkohol och medberoende som tar ut sin rätt. När allt är lugnt så kan jag tillåta mig att känna efter och bryta ihop.
Klassiskt, och jag vet att jag har sagt det förut. Men nu är det värre än någonsin i hjärnan 🙃

Men från och med måndag blir det fyra veckor i egen självvald tyst retreat (förutom att jag tyvärr har en väldigt skällig hund, så ”tyst” är väl mest en metafor. Eller snarast ett önsketänkande om hur jag vill att det ska vara i min hjärna 😅)

Är SÅ nära väggen. Har därför lagt ner alla förpliktelser och skjutit upp alla besök - både de som vill komma till mig och de som jag tänkt besöka. Nöjd över att jag vågade. Tror att vänner som räknas finns kvar ändå ❤️

Tro, hopp och kärlek till er alla