av miha

miha
fre, 2024-05-24 - 21:41

Jag går just nu igenom den tuffaste tiden i mitt liv och letar frenetiskt efter svar och tips. Detta kommer bli långt men jag hoppas någon orkar läsa och kanske hjälpa.

Min man (nu x?) har haft problem med alkoholen ett tag, tycker jag… för två år sedan körde han moppe full, krockade och skadades allvarligt. Nån månad senare festade han loss, blev riktigt packad, kysste en annan och hade minnesluckor. Dessa händelser triggade en ångest och depression. Han var nykter ett par månader då han erkände sig ha tappat omdömesförmågan. Men allt efter som började det sakta trappas upp igen. För ca 9 mån började det trappas upp snabbare. Han blev otrevlig varje gång han drack, kom med kränkande kommentarer och små hot, försökte vända det till mig när jag ifrågasatte eller vad han minska/sluta för han sårade mig när han drack. Slutade be om ursäkt dagen efter och började smussla smått. Till slut gick det ut över barnen (körde dom i bilen dagen efter, däckade å hörde de inte när han hade dom själv, men mera) så jag satte ner foten, familjen eller alkoholen. Han valde att flytta. Jag tycker han blir huggig och går i försvar för småsaker, kränker, hotar. Det blir bara värre. Han är inte ”närvarande” mentalt med barnen och har slutat bry sig om mycket ”äsch det löser sig” attityd. Jag bad han inte dricka när han hade barnen (vartannat vecka) men vet att han dricker minst 4-5 ggr veckan oavsett. Innan vi separerade drack han näst intill varje dag, några glas vin å ett par glas whiskey oftast, ibland även öl/drink. Han anser inte att man kan umgås utan alkohol. När barnen berättade för en vecka sedan att han lämnat dom själv en stund och en främling sedan passat dom fick jag panik. Han kunde inte prata om det å förklara utan kom med hot, ologiska bortförklaringar och kränkande kommentarer. När kommunikationen oss emellan inte längre funkar om sådana allvarliga grejer valde jag att orosanmäla. Detta har startat världens krig. Hans hot blir värre, han motanmäler, tappar fokus på barnperspektivet osv. Jag vet inte vad jag ska göra eller hur jag ska bemöta. Jag älskar honom, eller den han var, och saknar den han var, och vill inte såra honom/ta barnen ifrån honom/förstöra hans liv, men måste i första hand skydda barnen. Jag lever med konstant ångest över att jag överdriver, är knäpp, överanalyserar. Har fått till mig från soc att jag antagligen inte bara varit medberoende utan även blivit utsatt för psykisk misshandel under en tid. Jag förstår att det såklart bidrar till mina skuldkänslor och min oräkerhet, det är hans ord jag hör i mitt huvud hela tiden. Men jag söker ändå bekräftelse på att jag gjort rätt och skyddar barnen, att han har problem och behöver hjälp.

bella70
fre, 2024-05-24 - 21:48

Har soc fått orosanmälan o genomfört utredning gällande kontakten med barnen?

Du gör rätt, han är sekundär - din o barnens trygghet är prio.
Polisanmälan om han är onykter med barnen?

Han är inte redo för att ta hand om dem.

Du .. håll ut!!! Och ta all tillgänglig hjälp. Anmäl osv

❤️❤️❤️

miha
fre, 2024-05-24 - 22:19

Tack för svar. Jag gick upp direkt till soc med min kbt och satt med en handläggare från barn och en från vuxen (våld i nära relation). De påbörjade en utredning samma dag och tar det på allvar vilket jag är tacksam för. Han har blivit rådd att inte omsörja om barnen ensam tills vidare, han får träffa dom med mig om han kan bete sig men han har än så länge inte visat intresse utöver ett telefonsamtal. När soc sa att de rekommenderade att jag hade barnen svarade han ”visst, hon kan ta barnen så får vi se hur kul hon tycker de e”. Vilket dom tyckte visade lite på hans prioriteringar.. han känner sig kränkt å förnedrad och kan inte alls förstå vilka hot jag pratar om, och han har absolut inget problem med alkoholen…