Önskar råd! Upplever det jobbigt med min mans drickande men han dricker extremt sällan. Vilket får mig att känna att jag överdriver samtidigt så är detta riktigt jobbigt även om det är sällan. Men det är kanske jag som överdriver och gör en grej av något andra hanterar utan bekymmer.

Min man har alltid haft svårt med alkohol. Vi har varit ett par i 30 år. I början (utan barn) så blev han alltid rejält bakfull. Men det jobbiga var alla spyor jag fick ta reda på då han liksom tappa orienteringen i hemmet och inte hittade toan utan kräktes över soffor, mattor, golv, bord mm Sedan kom barnen och festandet minimerades. Hemma kan han dricka några starköl en kväll på helgen eller 1/2 flaska vin och han blir varken full eller dålig dagen efter.

Men problemet är de gånger han dricker utanför husets väggar och jag inte är där och stoppar intaget i tid. Sommarfest på jobbet eller träffar med ”herrklubben”. Då har han alltid vaknat rejält bakfull (kräks och mår skit men inget jag upplever tungt). Men han har haft rejäla black-outs över vad som hände kvällen innan. Han har gått in i någons garage och sovit (tills jag väckte honom när jag ringde och undra var han var kl 4). Han har kommit hem och kräkts i dotterns garderob (när hon var liten), över vår kamin, över toaletter mm mm. Så när han är ute numera kan jag inte slappna av förrän han är hemma. Och när han väl är hemma behöver han passas så han kräks på toan och ingen annanstans. Livrädd att han ska gå in i barnens rum (de är 11 och 13 år).

Och nu sist låg jag som vanligt i sängen och väntade hem honom. Kan inte sova riktigt tills han är hemma. Men han kom aldrig. Vid 04:30 gick jag ned till undervåningen och tittade av en händelse ut. Då låg han på backen nedanför trappen. Fick ingen riktig kontakt med honom. Ringde ambulans. De kom, fick upp honom, han kräktes direkt. Temp på 35 men övriga värden okej så han slapp följa med dem. Troligen ramlat i trappen och sen för full för att ta sig vidare utan sov helt enkelt på backen. Det skrämde mig rejält. Hans pappa ramla i fyllan, slog huvudet och frös ihjäl. Så det var en otäck påminnelse!

Efter den sista händelsen har jag bett honom att helt enkelt sluta dricka när han är borta. Hans reaktion är att jag överdriver och han blir sur på mig. Bävar nu inför den kommande sommarfesten på hans jobb och har redan ont i magen 😔 För han anser ju själv att det inte finns något problem.

Han klassas ju inte som alkolist då han dricker för mycket så det spårar ur ytterst sällan (2-3 gånger per år kanske). Men jag mår dåligt av detta och bär konstant på ett magont inför nästa gång och en stor rädsla. Men kanske är jag fjantig och överdriver :-(

@Lisa78 klart att du inte överdriver. Du kan ju alltid googla runt på audit vilket är en test som kan indikera överkonsumtion. Om du gör ett sådant test på din mans synliga drickande själv (uppskattar hur mycket han dricker) så kan du få en uppskattning. Det är dock jätteviktigt att förstå att du är en amatör och inte ska dra några större slutsatser av detta än att ”det var nog som jag trodde”.
Du kan inte ändra din mans drickande, det kan endast han höra själv. Hans drickbeteende särskilt när hans pappa dog av alkoholrelaterad skada är oroande och han har redan däckat utomhus och kommer säkerligen göra det igen om han fortsätter att dricka. Alkoholism är en långsamt verkande sjukdom och blir värre och värre över tid. Hands beteende påminner om mitt när jag var 35-45 år då var det ett par rejäla fyllor per år, sedan förstod jag att det var bättre att dricka hemma och bli full vilket jag gjorde och drickandet eskalerade. Han verkar även ha socialt arv av att dricka från sin pappa.
Finns det någon i din omgivning som du kan prata med? Syskon till din man, en vän han ser upp till?

Allt det du beskriver passar in på en alkoholist. Han är svårt sjuk och behöver hjälp. Man kan inte ursäkta det där beteendet med "riskbruk" eller "gillar att festa". Det där beteendet går över ALLA gränser.

Skulle kunna vara jag, eller en version av mig. Jag vet inte hur du ska övertyga honom att ta hjälp eller stanna upp och lyssna, visa honom den här sidan kanske?
Tyvärr tror jag han behöver förstå själv att han har problem, låter inte som han tar dina ord på allvar för att han säkert tycker att han inte dricker mer än kompisar/kollegor. Så rättfärdiga jag hela tiden mitt drickande i mitt huvud.
Hoppas du kan hjälpa honom att förstå!

@Lisa78 Jag tror många kan känna igen sig i osäkerheten kring om man överdriver problemet, särskilt om det är just det man får höra från den som dricker. Det är svårt när man har olika syn på vad som är problematiskt i förhållande till alkohol, och ibland kan det kännas som att man behöver "ha på fötter" för att kunna ta upp saken. Men oavsett vad din partner har för syn på sitt drickande så är din upplevelse minst lika viktig. Om du känner att det är ett problem så är det så. Det får allvarliga konsekvenser för dig, potentiellt även för era barn. Det är fullt rimligt att du reagerar!

Du är varmt välkommen att ringa till oss om du vill tänka tillsammans med en rådgivare: https://alkoholhjalpen.se/linjen
Och fortsätt gärna att skriva här! Du är inte ensam.

/Jenny, Alkoholhjälpen