av Ny dag

Ny dag
lör, 2025-05-24 - 08:56

@Himmelellerhelvette ❤️ Allt vad du skriver om din mamma stämmer in också hos mig. Ja jag har krattat vägen men hon har valt att göra på sitt sätt och det gör mig förtvivlad och så får jag ångest för att hon sitter själv fast det är egentligen ju är självvalt, hon vet var jag bor, hon har egna vänner här men har valt att försätta sig i den situation hon är i nu. Hon har efter höftledsoperationer varit för lat för att göra övningar och stärka kroppen genom dagliga promenader varför hon nu verkligheten har svårt att röra sig. När jag hälsar på säger hon att hon lever upp och känner sig bra underförstått att hade jag bott kvar hade hon inte varit i den situationen som hon är i nu. 😮‍💨…. Jag lämnade precis som hon gjorde min hemstad så snart jag gått ut gymnasiet. Min pappa var drygt 10 år äldre så vi har alltid vetat att hon skulle bli själv och som yngre var hon med på att flytta till oss när jag sa att det var dags…. Men hon obstruerar som ett barn, hon har obehandlade psykiska problem. Hon har under min uppväxt knappt kunnat arbeta pga psyket… Jag ser när jag läser att jag är medberoende och jag måste omedelbart sluta att ta till mig hennes ”olyckliga liv”, jag har gjort långt mer än de flesta i min omgivning och jag kommer fortsätta hjälpa men lite mer på mina villkor och inte få skuldkänslor för det. Ja, våra mammor behöver hitta kämpaglöden själva, vi kan inte hur mycket vi än försöker fixa det. Det var inte snurr…. Många bitar föll på plats och det är skönt att inte vara ensam i detta 🥰 Idag ägnar vi oss åt det som är positivt och det som förstärker vår värderande riktning. Det är det vi ska öva på, hitta vår inre kompass och styrka och att verkligen våga följa och lita på den 🥰

Andrahalvlek
lör, 2025-05-24 - 09:10

@Ny dag Min mamma flyttade 30 mil till min hemstad för 9 år sedan. I fem år hade jag ”tjatat” om att hon borde flytta hit. Varje gång vi sågs. Jag är ensambarn. En gång sa hon ”jo, jag gör nog det, flyttar till dig” och då tog jag tag i det. Hittade en lägenhet, körde upp och tömde hennes lght vid två-tre tillfällen, flyttade mamma och bohaget, köpte nya möbler på blocket osv. Med god hjälp av äldsta dottern ❤️ Och hennes pappa.

Efter fyra månader fanns hon på plats i nya lägenheten. Det bästa beslut hon tagit i sitt liv tror jag. Genom att kunna träffas oftare, men korta stunder, får hon den hjälp hon behöver och jag stillar mitt dåliga samvete. Och det är med gamlingar som med små barn, det krävs kontinuitet för att få kvalitet på umgänget. Vi har aldrig tidigare haft en så bra relation som vi har haft de senaste åren. Inte ens när jag var barn.

Kram 🐘

vår2022
lör, 2025-05-24 - 09:15

@Ny dag Jag verkligen att det inte är lätt att vara den enda som har ett ”ansvar” för sin gamla mamma. Hur mycket energi det tar med massor av blandade känslor. Min svärmor har flera gånger försökt få mig till att bla komma och städa och tvätta åt henne och tyckt att min make ska ställa upp och göra massor av saker till henne, som en slags skyldighet. Att även ta in detta i vårt liv skulle vara övermäktigt, men det kan inte hon riktigt förstå. Hon får hjälp med att veckohandla och annat av min make. Han kan dock vara rak med henne och säga att allt det andra inte är möjligt för oss att göra, att hon får ta hjälp av hemtjänsten. Hon är envis och lite egoistisk men klarar sig bra själv med hygien och mat. Jag är så tacksam för att han kan vara så rak och stå på sig, jag kan få skuldkänslor. Han säger att hon har valt sitt liv och att hon kan inte välja hur vi ska göra i hennes liv. Och tack vare hans tydlighet mot henne så måste hon ta ansvar för sitt liv, även om hon kan muttra om det. Klart hon kan ta hjälp av hemtjänsten och inte belasta oss som har så fullt upp ändå med heltidsjobb, hundar, eget stort hus att sköta, fem barn i olika åldrar som har olika behov, hjälpa henne med mathandling mm och vi behöver även lite tid för oss själva att varva ned och andas mellan varven. Tydligen är det svårt att helt förstå det för henne, hon har bara sig själv att tänka på och som tur är står min man på sig.

Säkert är det så också att kvinnor har lite svårare med att sätta gränser mot sin mamma än vad män har, inpräntat i vår könsroll som kvinnor, att ta hand om sin mamma. Och det är väl det vi måste och träna på, sätta gränser och stå på oss för att inte själva gå under. Lyssna på våra egna behov om vad som är möjligt för oss att utföra. Vara tydlig med det inför våra mammor och inte dras in i skuld och skam och deras behov. Inte vara självdestruktiva och ta på oss även deras psykiska mående. Göra oss fria från mönster vi växt upp med och sätta gränser.

En mamma kan bli som ett tjurigt litet barn och vet precis vilka strängar de ska spela på för att försöka få sin vilja igenom. Att orka stå emot det, precis som med ett barn som vill ha mer godis och säga nej. Att orka stå ut med den besvikelsen som kan komma av det från mamman utan att man tar det på sig. Att man får vara den vuxna i sammanhanget. Så kanske att man inom sig likställer sin mamma som ett litet tjurigt barn som med alla medel försöker få sin vilja igenom och att man som vuxen måste sätta en gräns, för barnets bästa och för sitt eget bästa. Då kanske det blir lättare att bära och hantera utan att man ska slitas med dåligt samvete, skam och skuld.

Att hitta sin värderade riktning, är också att hitta sin självmedkänsla. Att plocka bort sin mamma och andra från den riktningen. Plocka bort deras bekymmer och krav. Att bara fokusera på sig själv och de behov man själv har. Att ta hand om och vårda sig själv ömt. Växa sig stark och gå mot de värden som är viktiga för dig. Du är på väg! Kram❤️

Ny dag
lör, 2025-05-24 - 17:26

@vår2022 🙏 Tack fina du för de stöttande orden. Ja, min mamma är som ett tjurigt barn. Och det gör mig så ont. Vi hade en överenskommelse efter att hon hade det ansträngt med hennes föräldrar att hon aldrig skulle bli likadan. Mina morföräldrar flyttade nära mina föräldrar när de gick i pension så hon hade iaf närheten, min mor har nästan aldrig arbetat trots att hon hade utbildning. Din make verkar vara en väldigt bra person (liksom du🥰). Min make har ungefär sagt detsamma till mig och kommer ta dialogen med min mamma när det kommer till att vi behöver beslut. För hon är nu villig att flytta hit. Eftersom hon behöver hemtjänst och kommer behöva mer kommer en biståndshandläggare till henne på tisdag och då är det liksom upp till bevis för mamma att berätta om hur hon har det etc. Berättar hon att hon klarar sig själv så får det stå för henne då kan jag inte göra mer. Jag har berättat för mamma vad jag såg vid mitt senaste besök och att jag inte tycker det är ett värdigt sätt att leva sitt liv när hon är värd så mycket mer och det gäller oavsett om hon stannar eller flyttar.

@Andrahalvlek Vad härligt att ni har en bättre relation nu en förr🥰! Det är du så värd!

Oavsett vad som händer på tisdag så har jag bestämt mig för vad som jag kan göra och vad jag inte kan göra. Och att jag inte ska gå ner mig i mer ångest och funderingar utan jag ska verkligen försöka hantera detta genom acceptans att jag inte kan förändra den som inte vill och att min värderade riktning ska vägleda mig. Stor kram till er och ha en underbar lördagskväll ❤️

Ny dag
lör, 2025-05-24 - 19:20

Hemkommen från min promenad/powerwalk. Blev lite svettig = bra. Nu ska denna vana bankas in, helst en pw varje dag men minst 5 ggr/vecka. Målet är att på sikt också kunna jogga typ 5 km utan att avlida. Jag måste och behöver göra detta för min egen fysiska såväl som psykiska hälsa. Min make sade att du har testat allt utan att faktiskt motionera regelbundet. Jag har synpunkter på min mor som inte gör sina övningar trots att hon vet att hon borde. Och jag beter mig ju precis likadant. Suck och nu är det ändring på detta. Har varit ute hela dagen på en aktivitet, kom hem helt slut och vilade i solen en timme, därefter pw på 45 minuter bara för att jag hade möjlighet. Känner mig nöjd. Inte sugen på a. 🥰

vår2022
lör, 2025-05-24 - 21:00

@Ny dag Bra jobbat med powerwalk! Låter också som att du fått ny kraft och styrka i hur du ska hantera din mamma och att du låter din värderade riktning leda dig. Lyssna på ditt autentiska jag, på dina behov, dina värderingar och följ den rösten.

Sköt om dig! Kram❤️

Himmelellerhelvette
lör, 2025-05-24 - 22:41

Wow vilken härlig energi på dig idag @Ny dag ❤️
Jag känner att det hjälpt mig mycket att få bolla mer er på forumet det senaste och jag har inte haft så mycket snurr i kroppskritiken. Jag tror verkligen att polletten föll ner ordentligt för den här gången åtminstone sedan får jag fortsätta att aldrig glömma precis som med alkoholen. När det blir mycket destruktiva tankar kring mat och utseende då behöver jag stanna upp, skriva här och analysera!
Jag tror inte jag fattat att mamma kan trigga ätstörningarna! Jag minns att jag kom på det en gång för ett par år sedan att jag från att känna mig härlig helt plötsligt började kritisera något på min kropp efter hon hade ringt. Men jag hade nog glömt det eller inte riktigt förstått sambandet ordentligt. Men det blev så spot on nu när jag skrev om det i dessa dagar och fick med hjälp av er andra vänt och vridit och sett det från ett utifrånperspektiv att detta är någon strategi jag flytt känslor genom ända sedan jag var barn och att det inte alls är konstigt efter mammas sjukdomsförlopp att jag inte klarade hantera känslorna utan automatiskt använde denna strategi för att få fokus någonstans, jag slapp tänka på henne hela tiden utan tänkte på gäddhäng, svullen mage, hängande ögonlock, bantningsmetoder, öka träningen, göra matschema m.m. Det känns så solklart nu att det är en flykt för jag inte kan hantera mammas smärta och ångest! Och jag har tänkt så mycket på hur sjuk jag varit i perioder med mitt matmissbruk! Herregud som jag hållit på! Men jag har bara förträngt det! Jag ser ett samband med perioder jag haft det väldigt tufft i livet hur jag gått ner mig i ätstörningarna och hur de lugnat sig när jag haft det bra när det jobbiga varit över eller blivit bättre! Jag har aldrig riktigt gått på djupet utan nog bara trott att det är för jag vill gå ner i vikt precis som jag trodde att jag bara drack alkohol. Det tog extremt lång tid att verkligen förstå att jag verkligen inte kan dricka längre och så verkar det vara med ätstörningen, det har tagit extremt lång tid att fatta! Det handlar inte om vikten utan om hur dåligt jag mår! Kan jag se detta som ett nytt uppvaknande i annat beroende? Min huvuddrog är ätstörning sedan har jag lagt annat uppå! Nemo Hedén pratar om det med just att man har en huvuddrog…. Jag började ju dricka alkohol för att slippa tänka på mat, få det att tystna och jag tog tramadol för att slippa hungerkänslorna och jag överkonsumerade nikotin för att dämpa tankarna på att äta! Och under ätstörningen ligger alla mina barndomstrauman, grundorsaken! Den där löken folk pratar om att man skalar i terapi, den har jag skalat av ytterligare några lager på nu senaste veckan! Tack underbara snälla fantastiska er som hjälpt mig att snurra och bolla❤️