Ikväll sprang jag för 17:e gången! 2 km på 19 min. Väldigt kort och långsamt, men ändå. Mina ben pallar det nu i alla fall, och det är en enorm framgång!

Nu ska jag utöka till tre gånger per vecka. Samma sträcka. Just tre gånger i veckan är nyckeln för utveckling, minns jag från förra gången jag lärde mig springa för 15 år sedan.

Det gör verkligen enorm skillnad för mitt mående - efteråt är jag lugn och chill, tillfreds. Bästa antideppen och lugnande piller man kan ge sig själv!

Kram 🐘

@Andrahalvlek bravo!!! Det spelar ingen roll om du tycker det är kort och långsamt. Du har genomfört det. Min löprunda den senaste tiden är nära nog exakt 0m. Njut av tillfredsställelsen av att ha genomfört ett löppass.

@Andrahalvlek Fasiken vad duktig du är!💪. Att du springer hela 2 km är superbra och att du håller i. Så himla skönt också att benen klarar av det. Att sticka iväg på en sväng är verkligen så himla skönt när livet trycker på. Anspänningar släpper och man lugnar ned systemet. Så bra att du kan ta en tur nu när det är mycket tufft omkring dig. Heja, heja! Kram❤️

@JHL Exakt. Min primära målsättning är att göra det. Att varje gång springa så mycket jag pallar och pausa och flåsa precis så mycket jag vill. Utmana mina komfortzoner lite varsamt. Inte att förglömma är att bara tanken på att springa var helt overklig för bara några månader sedan. Och jag njuter av lugnet efteråt, att nattsömnen blir bättre - att jag blir bättre rustad helt enkelt.

Kram 🐘

@vår2022 Ja, hålla i över tid är utmaningen. Och just nu verkligen uppleva hur hjälpsamt det är. Hur en väl investerad timme två-tre gånger per vecka kan ge mig ett inre lugn och bättre nattsömn, och på sikt blir min inre och externa styrka bättre. Hunden måste ju ändå ut - på det här sättet får även han lite mer intensiv motion.

Kram 🐘

@Se klart Tack för hejarop ❤️ Jag hejar på dig massor också. Att komma igång med löpning regelbundet är verkligen att investera i sig själv. Går att göra när som helst och var som helst, och lugnet efteråt slår fan det mesta jag upplevt.

Jag fylls liksom av inre förnöjsamhet. Som en drog, en nyttig sådan. Och jag skriver ner det för att just påminna mig själv om att hålla i över tid. Det här ska inte bara bli en tillfällig ”god idé” som jag provar, det ska bli en del av min vardag. På samma sätt som min älskade hund är en allerstädes närvarande del av mitt liv ❤️ Kräver en del logistik och engagemang, men är vi ifrån varandra några timmar bara så längtar jag ihjäl mig.

Kram 🐘

Jag minns min första nyktra midsommar år 2020 väldigt väl. Jag blev ju nykter den våren när pandemin bröt ut, så det var första gången jag fick en chans att träffa släkten, utomhus med visst avstånd mellan oss förstås. Jag hade med mig en 1,5 liter pet-flaska med röd grapefruktdrink (röd grapefruktjuice/kolsyrat vatten 50/50). Den skulle jag dricka av, inget annat.

Jag minns min ex-svärmors första besvikna reaktion: ”Va, ska du inte dricka alkohol mer? Trams”. Min reaktion på det var noll. Hon fick tycka så, det är okej. Möjligen sa jag ”Så är det” eller något liknande. Någon gång under festkvällen, som blev mer och mer högljudd, sa någon manlig vän ”tråkiga torrbollar” om nykterister. Jag blev lite ledsen, och provocerad. Sen tänkte jag att det är sådant som folk säger, när de förlorar sina gamla dryckesbröder/systrar. Jag har själv sagt liknande saker. Så jag reagerade inte på det heller. Han fick tycka så. Jag får tycka som jag vill. Det är okej.

Jag minns också att samtalen kändes glada och otvungna inledningsvis, vi hade en hel del att fånga upp efter pandemivåren. Efterhand märkte jag dock att samtalen slutade ske växelvis med turtagning, istället pratade folk bara rakt ut, möjligen svarade någon, annars fortsatte de bara babbla på som i en monolog. Sluddrigare och sluddrigare. Och vid 22 kände jag tröttheten övermanna mig. Efter-anspänning-tröttheten efter en lång social dag. Då körde jag hem, ingen brydde sig ett dugg om det. Thats it.

Imorgon är det midsommar igen. Sällskapet blir lite mindre, och jag vet att det har inhandlats alkoholfri öl till mig. Det får jag numer alltid på släktmiddagar. Det blir sill, potatis, grillat och jordgubbar. Mycket prat, kanske någon lek eller kubb. Möjligen lite dans runt midsommarstången. Och hem relativt tidigt. En trevlig fest för att hylla sommaren 😍

Och ingen bryr sig ett himla dugg längre om att jag inte dricker. Inte ens ex-svärmor. (Hon bad förresten om ursäkt bara någon dag efter den första midsommarfesten. Och uttryckte glädje och stolthet över mitt beslut.)

Trevligmidsommarkram 🐘