Hur blev det så här? Hur blev mitt liv så här? Jag begriper inte. Allt var så bra. Långa middagar, cava med vänner, fantastiska minnen och foton med gemenskap och glasen i högsta hugg. Och plötsligt började jag ta ett glas, eller två när jag kom hem själv från härligheterna och nöjet. Bara för att få njuta lite till. Det var nog så det började nu när jag tänker efter och svarar på min egen fråga. Min önskan om att kvällen aldrig ska ta slut. Sen har det fortsatt så. Glas efter glas i min ensamhet. Flykt från vardag och ekorrhjul. Och nu vaknade jag vid lunch. Dränerad på lust och energi. Drack själv hela natten. Fram till kl.5. Bästa sällskapet framför oändliga serier verkar mitt nattliga jag tycka vara vin. Eller vad som med alkohol i förresten. För när vinet tog slut gick jag och tog tequila. Jag hatar tequila. Jag drack det endast för alkoholen och för att kvällen inte skulle ta slut, och allt annat var slut. Kvällen var inte socialt med gemenskap eller särskilt trevlig. Jag kräks på mig själv. Hur hamnade jag här? Hon som alltid skrattade, hittade på upptåg med massvis av vänner omkring. Nu är det mest tomt. Både på insidan och omkring.

@2ansikten Välkommen i klubben för onödigt drickande. Jag känner igen mig i det du beskriver innan jag hittade hit. Innan jag råkade bli nykter. Ja - råkade 😂.

Har du någon plan för att nå dit du vill? Vart vill du?
🩵

Jag vill egentligen kunna dricka men förstår att det inte är hållbart för mig. Livet är orättvist är känslan just nu men hoppas på stöd här inne för att vända den tanken till att det kommer kännas befriande och inte orättvist…

Det är befriande att slippa dricka alkohol @2ansikten men vägen till att tycka så är en process, det är en fantastisk resa som behöver mycket tillit till processen och tålamod. För mig var målet tre månader till en början, alla sa att det krävs tre månader innan hjärnan läkt tillräckligt för att se ordentligt med effekter. Snart har jag varit nykter i tre år och jag har aldrig ångrat att jag provade tre månader! Kram

@Himmelellerhelvette på vilket sätt upplevde du befrielse..? Och i vilka former. Jag längtar efter den dag jag inte längtar efter det falska lugnet alkoholen ger. Men hur länge behöver jag längta innan besattheten släpper… eller släpper det någonsin..?

Befrielsen kommer successivt. För mig har forumet varit det bästa, att skriva av sig så ofta jag behövt. Sätta mål. Först 7 dgr, sen 14, sen en månad, två och 3 osv. Vid 3.5 månader fick jag ett lugn, en frihetskänsla för första ggn. Denna sommar när det snart gått nio månader har varit helt fantastisk. Kroppen, själen, självkänslan behöver läka och det tar sin tid, men det är så värt
Det. Livet har blivit så mycket bättre och dörrar som stängts har öppnats en efter en under processen. Självkänslan, nyfikenheten, självkännedom, trygghet befrielse från skuld och skam. Allt blir bättre. Kämpa på nu, ta en dag i taget och lita på oss som är lite före. Lycka till

Det blir bra igen. På ett annat sätt men bra!
Beta av en dag i taget och du växer lite varje dag. Ta en selfie en ggr veckan. Se hur ansiktet förändras till det bättre. A fritt är som att lägga sig under " kniven" o ger en rejäl boost!
Slå inte på dig själv för hur det varit ( men glöm samtidigt inte) var stolt över varje nykter dag , du kommer att känna ett välbehag. Ge det lite tid o lägg märke till/ summerar de små framstegen i kropp, ork och sinne.

Kram o lycka till!🥰

@Maud tack. Idag ska bli en lite stoltare dag än igår iaf. Även om det känns som om jag inte förtjänar det. Det är verkligen ett självdestruktivt mönster. Illusionen av lycka i drycken tar all lycka från verkligheten på något sätt.

Absolut @2ansikten! Besattheten släpper och känslan av befrielse infinner sig. Det är vad vi kallar magin! Man tror aldrig att det kommer bli så men man mår såpass dåligt över hur det är med alkoholen i sitt liv att man lyssnar på den som säger att det är så! Jag lyssnade och litade blint på dem som gick före mig i nykterheten för alternativet var att fortsätta mitt gråa liv och det orkade jag helt enkelt inte mer. Jag var så förbannat trött på att längta till nästa gång jag kunde dricka, vakna flera gånger per natt, gå upp på morgonen med skam och skuld känslor. Allt! Jag var trött på kretsloppet med alkoholen. Så att bara ge sig in i att handlöst lita på processen, ha tålamod för man mår inte alltid bra men man mår bättre än med alkohol och det blir bättre och bättre, man finner nya aktiviteter att sysselsätta sig med, man börjar känna stark glädje och tacksamhet över att slippa dricka, man blir fri! Kram❤️