Hejsan! @Molnet det var trevligt att du tittade in här en sväng. Ja, värme och solsken i måttliga doser är nog mera min melodi numera. Det var helt perfekt en stund, men sedan satte solen igång att skina igen, värmen gjorde en riktigt stark repris alltså, och kör tydligen på ett tag till. Kanske något lägre temperatur i skuggan, och något bättre luftfuktighet, men runt 35 grader i solen på balkongen har det varit länge idag. Temperaturen börjar väl sjunka lite nu. Men mera moln för lite svalka lagom för promenad och sånt behövs alltså.

För har varit så stressad att gå ut och vara duktig för att lyckas bada nånstans. Men samtidigt varit alldeles för trött och slut för nån utflykt i värmen. Det är lite deprimerande när man vill, men inte orkar att göra sånt som man gillar. Men om nån timme är det väl lite svalare på balkongen igen och då kan man ju sitta där igen en stund och äta en glass, kanske kommer man även senare ut med en soppåse också som legat på och stressat i tanken.

Man får anpassa sina stordåd efter dagsform. Sånt tänkte man ju inte så mycket på när man körde med konstgjord andning på flaska från bolaget. Men nåt besök till detta luriga ställe blev det då inte idag heller. Så man kan då vara lugn att det inte blir nån dikeskörning vare sig idag eller i morgon. Man får ta en dag och stund i taget. Får då vara tacksam att man inte hade alkohol stående i huset för då hade man nog korkat upp av bara farten när man kände sig som värst dyster och orkeslös för nån timme sedan.

Ha en fin kväll kompis!

Söndag och kväll i stugan igen. Det skulle väl egentligen ha varit vilodag idag. Men var ju så sugen på att simma på en badplats som inte hade hunnits med. Mycket på grund av väl den ihållande och jobbiga värmeböljan. Men i morse vi sjutiden så hade jag överläggning med mig själv och kom fram till att man väl kunde göra ett försök att ta sig till badet då det ju var lite svalare och ingen stekande sol.

Tog mig faktiskt till sist iväg på cykel hur som helst, och kunde lite före elvatiden stolt konstatera att man hade simmat minst 250 meter. I vanlig ordning fick jag så klart för mig att inhandla lite onödigt tunga konserver i en matbutik i närheten. Men idag så handlades det då lite mera måttligt. Men ett par kassar blev det allt ändå.

Sen när man kom hem och var trött, men nöjd med prestationen, så kom man ju på att det var tvättdags också. Så om en liten stund så är det dags att köra igång torktumlaren. För att sedan fröjda sig med att vika tvätt om ett par timmar. Inte mycket till vilodag alltså, men så kan det ju bli ibland och får väl vila imorgon, då man väl lär vara mör i ryggen som en bankad biff enligt tidigare erfarenhet.

Ha det gott mina vänner!

Hej Flarris

Jag brukar aldrig vila på söndagar utan då förbereder jag ny vecka, har också tvättat idag och vikt och gjort matlådor. Härligt med bad i värmen 😅

Han en fortsatt fin kväll, kompis ❤️

Hejsan! @B.Å, det var kul att du tittade in här en sväng. Tänker att en vilodag kan ju se ut på lite olika sätt. Bara det är något vettigt och positivt som man gillar att göra så är det ju inte så dumt att röra på sig lite ibland när man orkar.

Men nu så börjar det faktiskt att kännas lite så smått i ryggen här och där att man väl tränat en del muskler som väl inte varit igång på rätt länge. Blev ju lite ryggsim och sånt där också. Var väl dålig på att göra uppvärmning först kanske. Bara hoppade i plurret liksom och körde igång och simmade.

Det var så lugnt, och fint och man fick faktiskt rätt länge ha både viken och badbryggan för sig själv, vilket inte var så dumt. De flesta rusar ju ut för att sola när solen sätter igång. Men jag var lite tidigare så slapp rusningen till stranden så att säga. Om en stund så ska jag vika tvätt. Men först så får det blir det lite päronsaft på balkongen känns det som.

Nog blev det allt lite mer träning än vad jag väl hade tänkt mig i morse när jag cyklade iväg känns det i stunden alltså. Får ha vilodag imorgon. Tror förhoppningsvis att man nog borde kunna somna och få sova lite längre för en gångs skull. Borde inte behöva nåt sömnpiller, för nu börjar man ju på att bli lite normalt trött efter alla ändå rätt så positiva strapatser alltså.

Ha det gott kompis!

Måndag och det första man gjort på balkongen innan blåslampan solen väl kommer dit igen. Ja, det var att tömma en redig halvliter omgående och resolut utan minsta tvekan. Det låter allt det, från en kämpande nykterkvist. Men ingen fara på taket mina vänner. För det var bara underbart, kallt och gott kolsyrat vatten, och sånt kan man då hälla i sig mängder av i en värmebölja som denna.

Minns för några år sedan innan man liksom trillade in på det nyktra spåret en värmeböljans heta dag som denna. Hade åkt buss till nåt bolag och satt alltså nånstans i ett lätt skuggigt skogsparti i ett grönområde och led av värmen. Hade en kasse med vinflaskor och ett antal pissljumna starköl med mig som sällskap.

Tänk, det enda jag då längtade efter var kallt kolsyrat vatten och inget annat. Tror inte att en törstande överkonsument av alkohol sittandes i öknen nånstans skulle vara korkad nog att byta bort sin allra sista liter med kallt vatten för en helflaska ljummet vin eller nån sprit. Sådan var faktiskt den rätt logiska tankegången man hade minnes nu här i mitt kök. Ja, där termometern säger att det är full fart på värmebölja ännu alltså. 32 grader i skuggan som nyss är då inget man orkar med i längden.

Nog är man då tacksam till skaparen och Herren för att man är nordbo av födsel och ohejdad vana och med detta har erfarenhet och vet att denna galna värme snart är över. Konstigt att träningsvärken från simturen igår verkar ha försvunnit. Men man har väl fått några muskler extra kanske, tack vare de tidigare trevliga simturerna i värmen som man hunnit med. Nu lider man faktiskt inte lika hemskt av värmen, så kroppens inbyggda termostat så att säga, har väl börjat anpassa sig till sommarvärmen. Men nog är man tacksam för att man köpte den där batteridrivna fläkten som nu går varm igen.

Ha en fin dag allihopa!

Måndagen tickar på och egentligen så skulle man väl gå ut och gå, men har ingen lust att bara gå ut och gå för vandrandets skull i sig. Har inget driv och älskar träning om det inte samtidigt ger någon direkt positiv känsla. Måste vara nåt jag spontant går igång på alltså. Gillar ju att simma och gjorde så igår. Så en repris på detta gårdagens nöje är väl inte direkt hägrande heller i stunden.

Hade det stått en flaska portvin på bänken så hade man nog riskerat att köra ned i diket. Men har ju som nykterkvist blivit så sparsam att man inte vill åka in till bolaget för att sedan bara fortsätta som förut och bränna en massa pengar i onödan. Vet ju även att magen snabbt blir rätt kass av alkohol. Man har inte roligare än man gör sig sade min gamla mormor ofta. Så kan det då allt vara liksom.

Men i stunden finns då inte mycket energi till att försöka skapa nyktra lustigheter genom att gå ut och gå för gåendets egen skull. Har då ofrivilligt nyss ändå varit lite huslig och kommit mig för att byta en ugnslampa. Något som väl inte behövts göras på 25 år. Tänkte då att nån mer ugnslampa lär man väl inte behöva byta nånsin om inte kvaliteten på den utbytta är av usel sort och skruttig hållbarhet.

Naturligtvis upptäcktes vid lampbytet att ugnen behöver en storstädning och en hel del skrubbande för att kunna skina i lampljuset. Nog finns det roligheter att göra om man bara får ork att ta sig för med något vettigt. Borde väl även sopa köksgolvet kanske när man får lite extra energi eventuellt. Nu ligger det på en att-göra-känsla, och spisuslingen den borde verkligen skrubbas en hel del.

Men energinivån är nu rätt så låg. Det är då tur att man inte skaffat hund för då hade man väl fått en utskällning av den och tvingats ut fast man är slut. Nu har man skrivit lite tok igen och det får nog bli en vilopaus så kanske man får energi till ugnen. Blir inte så hungrig i värmen har det märkts. Men kanske man skulle ta sig en glassbåt i alla fall. Men nån sittning på balkongen i galet stekande sol känns då inte direkt lockande. Får väl kanske börja med att sopa köksgolvet så får man se var man hamnar.

Ha det gott!

Nu är det kväll i stugan igen alltså, och inte kom man utanför dörren på nån promenad fast man väl hade lite lösa funderingar på det en stund. Varför är alla så duktiga och kan allting. Folk springer hit och dit och gör så himla mycket. När man själv är så trött och orkeslös och bara siter och skriver en massa värdelöst dravel för jämnan. Satt och retade upp mig så till den milda grad att jag en stund tänkte skita i alltihop och skänka bolaget en tusen spänn för ett par dagars resa in i dimman.

Kunde ju inte ens somna en stund när man ville vila sig. För då hade ju tanken börjat stressa på inifrån och spinna på runt att, om man inte ens kan sopa sitt köksgolv ibland så är det ju helt hopplöst. Gick då dystert en vända runt i lägenheten och det såg bedrövligt ostädat ut. Detta då ingen kraft att ens sopa golv funnits på länge. Hade bara i princip överlevt nykter tros allt motigt och inget mer.

Vet knappt i denna utschasade pustande stund hur det gick till. Men tog då hur som helst fram en långborste och satte igång att kratta rumsmattan, Sopa heter det väl, men kratta var mer vad det var fråga om. Sen så var det som att man fick en städknäpp och gick från rum till rum och sopade golv. Men sedan var det ju det där med hushållsugnen också. Som efter ett lampbyte ju visade sig att behöva en rejäl omgång med både rengöringsmedel och skurborste.

Det var nog många år sedan den där gamla ugnen hade sett en rengöringstrasa ens om man så säger. Tänk, nu sitter man här förnöjt och tittar på sin hushållsugn som med ny lampa och skapligt rengjort fönster synes lysa så milt och lugnande på något vis. Man var inte så jäkla värdelös och riktigt slö och stor idiot som man väl gått omkring och trott, eller väl mera känt sig som så länge.

Nog är det trevligt även med ett sopat köksgolv och att diskbänken fick sig en liten välbehövlig skrubbning den också, känns faktiskt riktigt bra. Tänk, Nu kan man ju gå över golven här i huset igen utan att en massa grus och gamla brödsmulor knastrar under fötterna alltså.

Man borde ju fira denna vardagens mindre triumf med nån god dryck på balkongen nu när det har blivit lite svalare och mera drägligt där ute. Tänker att nog har man gjort sig värd att kosta på sig liten päronsaft i kartong med sugrör i alla fall. Kanske även en glasstrut eventuellt. Men logiken säger att det nog är bättre att äta nått nyttigt som kanske lite vattenmelon vilket är trevligt så här på sommaren.

Ha en fin kväll mina vänner!

@Flarran God morgon! Härligt att du fick ett städryck och ibland kan en inre ilska ta fram en hel del energi, att nu får det vara nog liksom! Så man orkar alltid lite mer än man tror😁. När det är städat och mer ordning och reda så påverkar det humöret hos mig, jag mår så mycket bättre. Kaos runt omkring ger kaos i huvudet. När jag har städat så blir jag också så nöjd över mig själv och njuter ordningen. Vet inte om du har en dammsugare, men det gör det lite lättare och snabbare att få upp all skit, väl värd sin investering😁.

Bra jobbat av dig! Du ska vara nöjd och stolt över dig själv! Ha en fin dag!❤️

Tisdag och äntligen lite rejält med regn. Trodde väl aldrig att man skulle skriva något sånt alltså. Brukar ju för det mesta gny och gnälla över gråväder och andra störande småprylar som väl ingen för det mesta orkar läsa eller bry sig så värst mycket om. Men varför skulle nån göra det. För alla har väl nog med sitt liksom. Det märks allt att man för första gången på en himla massa dar har fått sovit skapligt bra tack vare att värmeböljan tycks ha dragit vidare för den här gången.

De senaste dagarna har man hyllat en liten batteridriven fläkt och nu är det dags att visa uppskattning till ett gammalt paraply som ligger på hatthyllan och väntar på att komma till användning senare idag vid en promenad till matbutiken som står på önskelistan att göra denna äntligen lite regniga dag då man kan andas igen. Det märks då tydligt att man är en nordbo och ingen tropisk fågel liksom. På vintrar tidigare år drömde man om solresor till söderhav och sånt.

Nu vet man då bättre och kan säga, länge leve vårt nordiska klimat som inte för det mesta riskerar att ge en trött och väl lite otränad dystymiker värmeslag alltså. Har ätit min enkla frukost som på vanligt sätt blev det enklaste som jag orkade göra i ordning. Limpmackor är inte dumt. Nu känns det mest för en sittning i svalt regnigt väder på balkongen. Ska alltså nu slå mig lös på starka grejer som man inte har druckit på en lång tid. Snackar inte om alkohol utan bara något så naturligt och enkelt som en kopp med nykokat kaffe. Vissa dagar är det då rätt underbart att vara nykterkvist.

Förresten, @vår2022, det var trevligt att du tittade in kompis. Det är så sant som du säger att ordning och reda samt ett städat hus ger goda vibrationer om man så säger. Njuter verkligen av mina rena golv och att spisen ser ut som den ska. Har dammsugare, men tycker inte om lätet nåt vidare på den och att den väl blåser ut varm luft baktill när man kör omkring med den. Det hade inte funkat alls igår. Men nu när det äntligen har blivit lite svalare så får den nog snart göra tjänst igen, för den gör då sitt jobb på mattor och sånt. Nu får det hur som helst bli en kaffepaus som sagt och skrivet.

Ha en fin dag!

Nu är det onsdag och en ny dag har tagit sin början. Fick sova lite drygt tre timmar sammanlagt som är det vanliga vilket ju är bättre än ingenting och nåt som man väl får vara lite tacksam för. Var nyss ut på min balkong och det var uppiggande och svalt där. En aning blåsigt och lite kallt om fötterna som vilade helt nakna mot det gråspräckliga och slitet omålade betonggolvet. Ingen jobbig sol som plågade en vilket man då var tacksam för. Det går mot höst så sakteliga kändes det.

Tar mig nu några starka och helt alkoholfria droppar med ljummet kokkaffe som fanns kvar i termosen vilket man var tacksam för. Slapp sätta igång och koka nytt alltså, vilket man är tacksam för då energi till sådana husliga stordåd inte fanns på kartan denna lite allmänt sega och avslagna morgonstund. Tänkte nyss på alla positiva och glada människor som ständigt lyckas hitta otaliga saker att var lyckligt tacksamma för.

Tänkte att själv är man väl som man konstaterat för längesen mest tacksam för sånt man inte har och behöver oroa sig för. Behöver exempelvis inte gå ut och rasta nån skällande eller gläfsande liten hund som stressar upp en i onödan. Glad och tacksam att tiden går framåt och inte bakåt, samt att den inte står still och att man har lagt så många dagar bakom sig och att inget är för evigt det är man då verkligen. Kanske är det återigen dags att gå ut med en soppåse tänkes det.

Har inget att klaga på direkt och allt är väl så bra som det bara kan vara, och inte har man behov heller av att åka iväg till bolaget efter burkar och flaskor för att för lägga upp ett lager med nervgift för kommande dagar som förr. Ja, för att kunna berusa sig med en stund då och då för att väl kunna stå ut med tillvaron så som en trött dystymiker. Detta då man nu sedan länge ju har lärt sig att acceptera det som är så att säga. Inget blir bättre av att man är allt för logiskt realistisk i sitt tänkande och oroar sig för framtiden och dess eventuella utmaningar. Sånt blir man bara ännu tröttare och dystrare av helt i onödan.

För det är då som det väl ungefär står nånstans i Skriften att gårdagen den har varit, och morgondagen har man inte sett, och idag så hjälper Herren. Mycket samlad klokskap och visa tänkvärda levnadsord finnes då utan tvekan i Bibeln tänkes det i stunden. Min gamla dator tycks sjunga på sista versen då den krånglat och haft sig och det väl är ett mindre mirakel att den gick att få igång till sist efter alla omstarter. Mirakel av ett större mått är väl att man inte känner längtan efter vin och sprit längre. Det är väl också nåt rent ekonomiskt inte minst att vara tacksam för.

Ja, så har man då övat sig i lite positivt tacksamhetstänkande och närmast på önskelistan att-göra-idag, det är väl som sagt att gå ut med en soppåse om man nu mot förmodan får lite kraft och energi av Herren till att få på sig kläder och skor för detta för mig mindre stordåd. Borde ju även promenera iväg för att köpa mig en liter eller två att kunna fröjda mig med. Ingen dyr och skadlig alkohol talas det om, utan bara mjölk till kommande dagars frukostar med varm choklad till det dagliga brödet i form av limpmackor och inget annat alltså.

Ha det gott!

Det tog nästan hela onsdagen att skrapa ihop så pass med energi att man fick på sig strumpor och skor till slut. Detta mirakel skedde till sist fast man nästan hade givit upp hoppet om att man skulle orka att ta sig utanför dörren denna dag som nu går mot sitt slut. Men ut med en soppåse kom man och det dagliga brödet för kommande dagar har anlänt och landat lyckligt i kyl och skafferi.

Fiskelyckan var god, för fick tag på några konservburkar med makrill som alltid passar lika bra på limpa som finnes i frysen nu. Mjölk har man också så att man kan festa loss på varm choklad ett bra tag framöver. Kort sagt en rätt bra dag till sist i all sin enkelhet. Kan man önska sig mer än sådan lyx egentligen. Skulle vara lite glass då kanske, men tror faktiskt att det finns en glassbåt kvar i frysen som nog passar bra till en kopp med uppvärmt kaffe i mikron från termosen. Ska nog ut och njuta av lite kvällsluft på balkongen en stund.

Fortsätter alltså det underbara livet som nykterkvist och kan då sända en tacksamhetens tanke till Herren för att jag var för trött för att ta mig till bolaget för då hade man bara kastat bort en massa pengar som man ju garanterat kan göra bättre investeringar med. Kanske så småningom en något bättre begagnad dator. Då den man länge dagligen slitit ordentligt på och skrivit en massa tok på detta eminenta forum med, väl behöver avlösning med nåt mer uppdaterat och en aning modernare som förhoppningsvis funkar bättre och inte hela tiden konstrar och har sig på diverse knepiga sätt.

Ha det gott mina vänner!

Torsdag och här regnar det. Nu är ordningen är återställd. Ser folk vandra förbi i regnkläder och med paraply i högsta hugg. Den plågsamma och stressande värmeböljan är tydligen äntligen över. Nu behöver man inte känna ett tvång till att rusa iväg ut i skogen till nån sjö för att bada. Det duger nu så gott och bra med att ta sig en dusch i badrummet. Det finns inte nåt tvång och något som ligger på och stressar som bara liksom måste göras och det kan man då kanna en tacksamhet för. Länge leve gråvädret! Det känns så positivt att man har fått sova i hela fyra timmar utan att vakna stup i kvarten som oftast. Detta borde ju firas med något starkt. Tänker inte på nån skadlig alkohol utan bara en kopp med varmt kokkaffe. Har nog en skvätt gammalt sådant kvar i termosen och kan värma på nån droppe i mikron, för orkar då inte koka på nåt nytt. För så mycket energi finns då inte i denna lite höstlika morgonstund. Kör hur som helst alkoholfritt vidare och njuter av tillvaron som nykterkvist.

Ha en fin dag!

Nu har det blivit ny månad och augusti har det blivit. Har öpppnat mitt köksfönster och släpper in lite morgonluft efter att ha fått sovit skapligt i nån timme i alla fall. Funderar nu så smått på om man kanske skulle ta sig lite dagligt bröd snart i form av lite limpa med något gott pålägg på och en kopp med varm choklad. Denna rutin fungerar ju bra och är bra myket bättre än den tokiga stil man hade för bara drygt ett år och nio månader sedan. För då så var det ju bara alkohol i olika former som man ofta startade dagen med. Borde väl försöka att gå utanför dörren för en promenad eller lite cykling senare idag. För det är ju inte hälsosamt direkt att bara sitta stilla och häcka i ett kök om man tänker efter så att säga. Men får väl se vilka stordåd jag lyckas klara av att genomföra idag. Men mår då efter omständigheterna rätt skapligt bra vilket jag då är tacksam för.

Ha en fin fredag mina vänner!

Lördag och paraplyväder synes det. Har värmt på lite kaffe vilket passar helt utmärkt att intas på balkongen i regnvädret. Vem sjutton behöver väl alkohol alltså. Idag blir det då precis som vanligt som det har varit sen man fick för sig att bli en nykterkvist för över en 650 dagar sedan. Ja, att man tar det lugnt och kallt, och lägger en liten slant på hög för att användas till nåt bättre framöver än att idiotiskt dansa efter den lurige alkoholdjävulens pipa. Något som man ju tanklöst gjorde så himla länge alltså. Försäljare av nervgiftet alkohol får allt stå med lång läsa i nåt hörn för sig själva och se dumma ut även denna dag. Har alltså logiskt, så som av rutin beslutat att blåsa bolaget på en hel del pengar än en gång. Normalt sett i en massa år om ekonomin tillät så flög väl närmare tusen spänn all världens väg inför en helg för det rätt tveksamma nöjet att sitta i något hörn och stirra tomt rakt ut i dimman i bästa fall. Kanske skulle man eventuellt gå utanför dörren och fröjda med en soppåse lite senare om man orkar som lördagsnöje. Men man får väl se vad man får krafter till att göra för stordåd denna dag.

Ha det gott allihopa!

Söndag och vilodag har det gått och blivit igen. Vaknade för någon timme sedan efter att ha sovit lite halvbra så där, men då mer än ingenting alls egentligen. Vilket ju är rätt så vanligt och inget nytt för mig som dystymiker. Sitter här vid mitt köksbord och dricker. Ja, ingen alkohol som var mitt rätt så vanliga beteende i många år fram tills för lite drygt 1 år och 9 månader sedan. Nej, det som jag har i mitt glas nu är bara helt vanligt kallt kranvatten. Så på den punkten är då allt gott och väl.

I många år när jag överkonsumerade alkohol så gick jag som oftast med en känsla av att jag satt och slog mig själv i skallen med en flaska alkohol för att orka stå ut med tillvaron. Man lär sig mycket om beroendeproblematik, hjärnan och psykologi om man dagligen läser information om skaderisker kopplat till hög alkoholkonsumtion och annan beroendeproblematik. Man lär sig även hur man identifierar sin triggerpunkter som kan få en till att återfalla i ett skadligt mönster av drickande.

Det är rätt så naturligt att det man dagligen fokuserar på, det ger tillväxt inom det område man går inför att lära sig lite mer ingående om. Tänkte nyss på hur vanligt det är att man byter ett osunt beteende som kanske ett slentrianmässigt berusningsdrickande mot ett annat och mindre skadligt beteende.

Det som verkar harmlöst först kan ändå utan att man först kanske är medveten om det eskalera till något psykologiskt betungande om man inte drar i handbromsen om det känns dags att göra så. Det är så lätt hänt att man liksom försöker att springa ifrån sig själv med överdriven träning eller kanske olika självuppoffrande aktiviteter.

Kanske handlar det om att bli en hängiven volontär i någon förening för att därigenom försöka att styra om ett tidigare skadligt beteende med andra aktiviteter. Något som på sikt om det går till överdrift kan bli ett beteendeproblem i sig men på andra sätt. Det kanske inte direkt omgående blir till något fysiskt och ekonomiskt skadligt.

Men med tiden kan ett allt för stort fokus på att kanske dagligen delta på sociala media smyga sig på. För att kanske sedan ökas ut till att upplevas psykologiskt betungande eller bli till en stor krävande tidstjuv på olika sätt. Tänker här på att inte minst eget skapande som musik, eller andlig utveckling om man nu som jag är intresserad av en sådan då kan bli eftersatt.

För mycket och för lite skämmer allt heter det väl alltså. Ställde för skojs skull en fråga i en sökmotor om huruvida man kan bli beroende av internet och sociala medier. Detta fast jag väl egentligen redan visste att det i dagens värld av datorer och mobiler är en realitet för rätt så många. För nästan alla går ju omkring som i trans och stirrar på sina mobiler.

Detta då inte minst sådana personer som likt mig har att dras med olika psykologiska utmaningar och väl avskärmar sig med teknikens hjälp. Kom spontant nyss att hamna på en sida på nätet som fokuserar på psykologi, kognitiv beteende terapi och beteendeproblematik. Såg att det var många varningsklockor som ringde för mig när det gäller inte minst mitt eget skrivande på detta forum. Det har ju lite sett i backspegeln så här blivit alldeles för mycket skrivande vilket jag har känt en lång tid.

Har ju försökt att sluta med skrivandet, eller åtminstone att bli lite mer måttlig på den punkten, men fallit tillbaka i ett överdrivet skrivmönster fast jag inte ens fått ut något speciellt positivt i form av nån överväldigande bekräftelse. Det är alltså inte så värst många som har varit in på min sida kallad Promillebikt detta år. Detta är jag då tacksam för när jag nu ska försöka att ransonera på skrivandet.

Då sådant skapar dopaminkickar som enligt experter på det psykologiska, beroende och sociala medier skrivit uttryckligt att sådant lätt driver på vissa personer till överkonsumtion av skärmtid. Sådana som jag ska väl egentligen inte ägna allt för mycket tid åt nätet, mobiler och datoriserade konversationer verkar det alltså som.

Ska med början av nästa vecka och måndag alltså göra ett nytt försök att bli mer måttlig som skribent och läsa lite mer, och skriva lite mindre på detta eminenta forum. Får se hur det går och om jag klarar av det eller spårar ur och skriver som av ett inre tvång inom kort igen. Nog är det märkligt hur lätt det kan vara att byta ett beroende till ett annat. Nej, nu får det vara bra med skrivande på ett tag för nu är det dags för frukost sade magen med ett litet knorrande.

Ha det gott!

@Flarran Jag tror också att vi som missbrukat annat kan bli beroende av just den bekräftelse man får på olika sociala medier, eller forum som detta. Vi behöver vara vaksamma på det.

Jag skriver också mycket här på forumet, men huvudsyftet är alltid att 1) hjälpa andra att tänka på annat sätt, 2) få ur mig mina egna tankar och känslor. Jag älskar bekräftelse också, men det är inte huvudsyftet.

Jag älskar att läsa om din vardag, även om jag önskade att du vidgade dina vyer lite mer, för din egen skull. Du är också vetgirig och googlar efter olika texter som kan förklara olika saker, och det är också väldigt intressant att läsa.

Har du lyssnat på Närvaropodden? Gör det annars, den skulle nog lira med dina egna tankemönster och ditt sökande. Tror jag.

Kram 🐘

Hejsan! @Andrahalvlek, det var trevligt att du tittade in här en sväng. Det kan säkert framstå som att man väl är världens mest självcentrerade bekräftelse-junkie. Men det är väl inte därför man har skrivit så mycket som man har gjort här på detta forum en längre tid så att säga. Vill man ha hyllningsrop och sånt där om dagarna så finns det ju lite andra plattformar så att säga.

Det är ju bara för en oberoende musiker och kompositör egentligen exempelvis bara att producera exakt det som marknaden och världen i stunden vill ha, så visslas det och påhejas snart som sjutton om man går in stenhårt för den prylen. Men är inte så strukturerad och beräknande för att bry mig. Gör numera musik som min terapi mest och gillar nån det hela så är det ju trevligt. Känner alltså numera ingen press på att leverera, är mera chill så att säga vilket jag då är tacksam för.

Förresten, när jag skrev mitt första inlägg så trodde jag aldrig att det skulle komma att bli så pass omfattande som det ju har blivit. Psykologisk skrivterapi i realtid i princip. Trodde ju att mitt första inlägg här på forumet i stort skulle bli det första och det sista. Började väl egentligen att skriva i ren panik blandat med i det närmaste en total uppgivenhet. Det spelade ingen roll med nånting liksom, det kändes väl liksom som att stå vid stupets kant och där och då, försöka att ge livet en chans till. Detta fast det väl kändes rätt så meningslöst, mörkt och hopplöst på alla sätt.

Kommer ihåg att jag i mitt allra första inlägg skrev att man får ta små steg i rätt riktning var dag liksom och nog är det väl så allt. Vi har alla olika förutsättningar och är det nåt som jag har lärt mig efter hundratals timmar med läsning på nätet i olika forum. Så är det väl att det är lönlöst att jämföra sig med andra. Man kan inte göra mer än vad man orkar och klarar av. Minns min mor som hade svår bipolär sjukdom och som tungt medicinerad inte orkade att ens diska sin egen kaffekopp. Vilket jag som ung grabb väl ibland kunde tycka var lite värdelöst, slött och rätt fånigt liksom.

Men nu förstår jag då det hela bra mycket bättre. Minns även att jag sade till henne nån gång av hennes sista år i denna jämmerdal, att hon inte gjorde mycket, men att hon gjorde det bra. Hon hade ju en stark kristen tro och förlitade sig helt och fullt på Herren och hon lyckades ju faktiskt med det otroliga konststycket att ta sig från punkt A till punkt B om man så säger, utan att ge upp och hoppa av tåget i förtid som hon väl nån gång sade var ett trist beteende.

Det är väl nåt som gjort att jag själv kämpat på fast jag inte har känt mycket glädje och mening med livet alls egentligen. Har ända sedan barndomen mest upplevt livet som ett påtvingat tvång på nåt värdelöst sätt liksom. Kanske en prövning av Herren för att se vilket virke man består av. Kan väl säga att jag drack som jag gjorde i mycket för att orka stå ut med tillvaron. Har läst så mycket om att en del bara tror att man dricker sig till psykisk sjukdom. Men det kan då var tvärt om också, att det inte finns nån fungerande medicin mot det psykiska och då tar till flaskan och alkohol för en stunds lindring och för att få slippa känna sig allmänt miserabel. Men det funkar ju inget vidare det heller i längden.

Det står i Bibeln och budorden att man ska hedra sin fader och sin moder. Det tyckte jag väl att jag var dag gjorde under mina föräldrars tid här på jorden. För jag hoppade inte framför något tåg eller ned från den där höga byggnaden i staden som jag tänkte på att göra nästan var dag från att jag väl var en tio år och redan då var trött på att må psykiskt dåligt. Något som jag då ju inte ens viste att jag gjorde, ja att det var en sjukdom man hade. Trodde det hela var min personlighet helt enkelt.

Klagade ju heller aldrig över något, utan bet bara ihop och spelade glad och förnöjsam för att inte göra morsan bedrövad. Kände mig väl ofta mest som nåt husdjur kanske. På nåt sätt lite som en hund eller nåt sånt där, som ju bara i alla väder förväntas vifta på svansen. Varför jag kämpar på nu, det kan man då ibland fråga sig alltså. Har ju inte ork att ens gå utanför dörren ofta även om jag kanske känner motivation till nåt och då försöker, men ändå får ge upp och gå och lägga mig.

Skrev här om natten då jag var extra mörk i sinnet in en fråga till en sökmotor om hur man bäst tacklar psykisk ohälsa som dystymi med anstrykning av bipolärt med mera i en kombination med längtan till att berusa sig. Detta fast man vet att det ju inte är något att hålla på med. Fick väl nått AI-baserat standardsvar som jag redan i olika versioner hade i nån gammal dator sen tidigare. Har ju i många år samlat på mig en hel del med kunskap från det psykiska området. Det mesta har man väl känt till i en himla massa år. Gick ju redan innan datorernas intåg och läste på biblioteket för att få grepp rent psykologiskt om situationen.

Kan väl nu säga, att det är som är, det är bara att gilla eller acceptera situationen. Brukar väl även tänka att inget är så dåligt att det inte kan bli sämre. När jag oftast bara slog mig själv i skallen med nån kostsam flaska med starksprit eller starkvin så var jag ju inte då heller nån en muntergök precis. Bara mest bedövad och dimmig om dagarna. Nu är jag nykter realist och vet att även om man inte har upplevt någon större förbättring rent psykiskt sett. Så har man då en lite gladare mage och en ekonomi som går runt och tuffar på så att säga. Det får man väl vara tacksam för. Kör alltså alkoholfritt vidare.

Ha det gott!

@Flarran Skrivterapi har jag också bedrivit här på forumet sen hösten 2019. Funkar svinbra! Så fortsätt skriv! Mitt skrivande ska bli en bok, 82 A4-sidor klara nu. Det är häftigt att läsa igenom allt från början, drygt 8.000 inlägg har jag fått ihop på snart 6 år. Plus allt jag skrivit i andras trådar! Men det får ingen plats i boken, där är det fokus på mina egna inlägg. Jag tänker inte sluta skriva, ni är ju mina vänner ❤️ Vänskap kan se olika ut, så länge den känns rätt i hjärtat är den rätt.

Kram 🐘

Det går lite upp och ner i humöret för det mesta. När jag tänker på drickandet av alkohol så var det mera jämngrått, för att inte säga rejält dystert och mörkt. Tvånget att alltid var tvingad att dansa efter alkoholdjävulens pipa var inte kul. Det var ingen fest om man direkt så säger. Man hade ju fastnat i alkoholträsket sittandes med en bedövande deppdrog. Sett så här lite i backspegeln satt man väl ofta kanske och drack för att väl hemsökt av nån mörkrets demon få energi till att göra slut på skiten liksom. Men så har man ju sin barnatro också...

Minns att man ofta var man så obeslutsam och vinglig i dubbel bemärkelse och väl ändå nånstans hade en förhoppning om att det skulle bli bättre tider nån gång. Minns att man år 1999 nån gång på sommaren, tror jag det var, och att det då ju snart skulle slå om till år 2000. Ja det där millennieskiftet som ju var så upphajpat på alla sätt. Ja, då skulle ju allting tydligen sluta att fungera plötsligt. Detta på grund av en knepig siffra i datorernas digitala system. Flygplan skulle trilla ned på marken, trafikljus skulle slockna och maskiner och klockor med mera skulle väl i princip stanna.

Det gavs till och med ut broschyrer om hur man skulle klara millennieskiftet. Men det gick ju hur bra som helst. Det är väl lite så med livet i sig självt också. Man kan så lätt gå och oroa sig för en massa prylar helt i onödan. För nyss så var jag så dyster och tyckte att allting bara var skit. Sedan åt jag ett par goda ostmackor och festade loss på en konservburk med tonfisk tillsammans med ett rejält glas med mjölk. Såg ett roligt klipp på skärmen och sedan blinkade solen i sinnet till fast himlen var grå.

Vem behöver väl alkohol tänkte jag då. För sånt kostar ju bara en massa pengar och drar ju bara helt ned rullgardinen inom en om man som mig är begåvad med dystymi och en tendens till ett allmänt grubbleri om man inte verkligen fokuserar på att ändra tankesätt i stunden vid behov. Ibland kan det räcka med att bara byta plats och ändra vilken stol som man sitter på.

Det tänkte jag en dag här för inte länge sedan när jag satt på en av stolarna på balkongen. Hade suttit där rätt länge på den ena stolen och funderat över meningen med livet och började sakta att mulna till i sinnet. Jaha, vad gör vi nu då tänktes det. Fick då spontant för mig att sätta mig på den andra stolen och blev då nästan lite full i skratt. För på den stolen var det tydligen då lite bättre och gladare energi ansamlat just då. Bytte alltså utsiktspunkt och vy utan att behöva gå många steg vilket var bra då jag var rejält trött och slut den dan.

Man måste som orkeslös dystymiker försöka uppfinna sina egna små metoder för att ta sig igenom jobbiga stunder alltså. Hade jag då istället släpat mig ned till bolaget efter öl, vin och sprit som förr om åren. Då hade jag snart säkert bara fallit in i samma tungsinta tankebanor som fanns innan man helt plötsligt blev nykterkvist. Med största sannolikhet skulle allt bara ha blivit totalt jämngrått, dystert, tungt och allmänt hopplöst igen alltså.

Nog är då skrivterapi ibland rätt så verksamt mot livsleda och plötsligt påkommet alkoholsug om det praktiseras i lagom doser. Vilket väl i stunden faktiskt får erkännas. Men borde nog ransonera på skrivandet för annars går man väl av bara farten och blir författare. Jag som väl mest är road av att göra lite instrumentalmusik liksom. Men det ena utesluter väl inte det andra kanske. Tror att det väl stod nånstans i nån text jag sparat på datorn om att ett eget konstnärligt skapande om man orkar, är bra som terapiform när man känner sig dyster liksom. Det kan vara musik, bild eller nåt annat skapande som faller sig naturligt för en att pyssla med.

Nu skiner solen igen utanför mitt köksfönster och hade jag inte varit så trött så skulle jag nog gått ut och gått en liten sväng. Kanske blir det så lite senare, men först får det allt bli en liten sträckning på sängen då det ju ändå är vilodag och allt liksom. Det var kul att du tittade in här @Andrahalvlek det piggade faktiskt upp så pass att jag skrev lite tok igen som synes. Häftigt att du har en bok på gång, den blir nog intressant. Kanske köper man ett exemplar om den dyker upp i bokhandeln framöver.

Ha det gott kompis!

Så har man då trots ovanligt kämpiga dagar som gått tagit sig nyktert igenom ännu en svår vecka. Det blev ett litet stordåd till sist. Ingen rask promenad eller nåt cyklande till nån badvik som man väl hade önskat kanske. Men i alla fall ett lufsande i tofflor till sophuset då jag så här innan dagens slut lyckades att ta mig utanför dörren med en soppåse som var min målsättning. Snart börjar en ny vecka med måndag som vanligt, vilken man ekonomiskt hälsosamt kan avnjuta alkoholfritt som nu väl är lite av det nya normala sett till det här med rutiner. Får se om John Blund nu behagar komma på besök med sin påse med sömnpulver eller om det blir ännu en sömnlös natt. Men kämpar då på hur som helst. För det ska då till bra mycket innan man som nykterkvist ger upp numera. Det händer inte så värst mycket längre, och det mesta går väl bara runt på tomgång, men det är man ju rätt så van vid alltså. Så det är då inget speciellt att gny och gnälla över liksom. Man får väl vara tacksam för den lott man har fått. Känns nu som att man har skrivit av sig det mesta här i stunden, så får väl se när man hamnar vid tangentbordet nästa gång.

Ha det gott allihopa!