av Flarran

Molnet
mån, 2025-08-11 - 16:36

@Flarran .Skönt att du känner dig bättre till kropp & sinne.Och tänk vad HALT är ett hjälpsamt verktyg.Den är så enkel men så bra.Jag har gått så långt med mina vanor så att jag förebygger det hela via HALT.H:Frukost-Lunch- mellis & middag.kaffe ett par koppar/dag & mycket vatten under dagen.A: Ilska besvikelse jobbiga känslor är svåra att förebygga.Går väl inte men testar olika verktyg när de uppstår(svåraste bokstaven)L: ser till att ha lite inplanerat med andra men sparsamt på fritiden då jag jobbar med massa små människor.Egentid för mig själv är viktigt.T: Försöker sova på natten med lite knep & trix.Rörelse iform av promenader,cykla,lufsa i skogen.Frisk luft dagsljus .Ta pauser/vila.Variera aktivitet med vila.Ja HALT är ett fenomenalt verktyg liksom detta forum där man kan bolla högt & lågt med andra.Få råd & tips & stöttning.Tjingeling sålänge.

Flarran
mån, 2025-08-11 - 18:42

Det är ju konstigt att allt går runt när man med mina psykiatriska utmaningar inte kan vara som vanligt normalt folk och hålla i några dagliga rutiner eller vanor. Utan att man bara liksom är som en slags slumpgenerator och aldrig riktigt vet vad man vill och vad man ska pyssla med eller sånt. Ja, liksom gå åt för håll om man så säger. Det är ju helknäppt att inte ha nån framförhållning eller någon planering.

Förstår ju rent logiskt att ett matschema med helst nyttig favoritmat man gillar som grund för en vecka vore bra att ha att luta sig på näringsmässigt. Har ju tänkt på den punkten många gånger som nykterkvist. För blir ju akut-hungrig rätt som det är och då har man ju tidigare innan man hittade hit till detta eminenta forum väl mest ätit nån snabbmat ute eller bara öppnat nån öl, druckit nåt sött portvin eller sånt. När man var hungrig och inte orkade göra nån mat fick det ju bli lite vad som helst.

Man tog det som fanns tillhands, några öl och smällde i sig nån påse med snacks. Total idioti har man hållit på med i en massa, massa år. Men fick ju heller egentligen aldrig nån matkultur och sånt där med mig hemifrån. Det var ju lite speciellt när man var liten eftersom min mor på grund av sin bipolära sjukdom inte orkade ha nån vidare bra mathållning. Ibland kunde hon, men ofta inte alls. Minns en gång när man var grabb och gick i skolan och det var friluftsdag och de andra hade matsäck med sig och själv stod man nån bit bort och åt på lite chips och drack läsk.

Rekordet var nog den gången då det var vinter och man skulle ut med skolan på skidåkning. När de andra grillade korv stod man en bit bort och kände sig dum och åt på lite druvsocker. För man hade då fått med sig ett litet paket med Dextrosol tror jag att det hette. Som morsan hade sagt att man blev pigg och glad av. Ack, ja sån barndom man hade om man tänker efter. Men att tänka efter allt för mycket det ska man då inte alls göra, för då blir man ju bara dyster. Min mor hon rådde ju inte för heller att hon var sjuk. Hon gjorde ju så gott hon kunde.

Farsan han var en stolt man och ville inte visa upp hur det var och behöva skämmas och ta emot hushållshjälp, socialtanter eller ha främlingar rännande i huset. Han arbetade jämt, och sedan var det för det mesta bara Tv-tittande för hela slanten liksom som gällde. Han skulle ju vara ledig när han kom hem, och hade bara i stort sett ett enda krav på morsan när han jobbade och det var middag vad det än var. För klockan halvfem skulle det stå nåt på bordet om det så bara var en öppnad burk med kall korv eller en påse med bullar och lite mjölk. Så det är väl inte så värst konstigt att man inte kan följa några rutiner kanske.

Nej, nu har det ju gått och blivit kväll igen så ska nog ta en kopp med kaffe ute på balkongen. För åt då nyss hur som helt några smörgåsrån med ost tillsammans med ett glas mjölk. Inte världens bästa kost näringsmässigt, men har ju kompletterat med ett glas vitaminberikat vatten tidigare. Så det får väl duga för stunden och kanske orkar man ta sig ut med den där soppåsen som står i hallen och liksom hånflinar åt en. Nu skiner ju solen igen så det blir nog fint med en stunds paus på balkongen. Förresten @Molnet, det var trevligt att du tittade in en sväng kompis. Tänk, den enda rutin som man har fått skaplig kläm på det är HALT-rutinen och det är ju inte fy skam om man tänker efter.

Ha en fin kväll!

Carisie
mån, 2025-08-11 - 20:21

@Flarran Halloj 👋🏼 Jag med min livliga fantasi kunde inte undgå att se en imaginär likhet mellan din hånflinande soppåse och sorteringshatten i Harry Potter 😂 - googla om du inte sett.

Jag tycker du är superstark som fixar nykterheten trots ett uns större utmaningar än gemene man. Jag minns när du passerade året nykter och hur mäktigt jag tyckte det var - så tuffar du bara vidare 🚂. Även jag har ju passerat året för ett tag sen men tror inte jag givit mig själv nån medalj för det 🥇. Min vardag känns så vardaglig och ibland helt ointressant för utomstående medan jag tycker andras alltid är mer intressant?! 🤔

Nåväl. Nu ska tant knoppa för att orka gå upp och ruska tuppen av pinnen i ottan 🐓 Ha en skön kväll/natt 🩵

Flarran
mån, 2025-08-11 - 21:27

Hejsan! @Carisie, det var kul att du tittade in här. Har lite kaffe kvar i koppen och sitter och slurkar på det och verkligen försöker att samla ihop energi till att gå ut med den där uslingen till soppåse. Nog är det lite märkligt ändå att man får energi från nåt håll så pass att man tar sig ett steg framåt stund för stund liksom.

När jag satt på balkongen och hade det rätt gott i solnedgången så kom en tanke förbiseglande att nu så skulle man haft nåt onyttigt att dricka. Men den tanken seglade även förbi rätt så snabbt när jag tänkte på att glass är godare än pilsner. Så det går nog sakta åt rätt håll. Men nog är det en hel del psykologiskt man har att bearbeta och jobba med än.

Det här med att jag knappt kommer utanför dörren fast jag egentligen vill är nog även något psykologiskt, en låsning kanske. Måste väl på nåt sätt bryta detta knepiga beteende och mönster snart. Så ska klä på mig nu och ta på mig mina tofflor och släpa mig ut fast jag inte egentligen orkar och har nån lust alls. Det får bli dagens stordåd, det tog jag mig allt en slurk stärkande kaffe på.

Tycker att du också kämpar på bra, man har ju olika utmaningar. Så visst kan du kosta på dig en liten medalj i form av nåt trevligt som du gillar, då du ju har passerat ettårs-strecket som nykter fast du ju har haft det lite motigt med hälsan tidigare.

Ha det gott kompis!

Flarran
mån, 2025-08-11 - 23:19

Kom ut med soppåsen fast jag trodde att jag inte skulle orka. Hade inte energi att sätta på mig ett par strumpor ens. Men när jag kastat skräp så tänkte jag att jag väl åtminstone kunde gå ett varv runt huset som väl handlar om två hundra meter. Men ville sedan inte gå in direkt utan tänkte att nog kan man väl gå lite till.

Ja, ungefär så där som man gjorde när man var en liten grabb och inte tänkte så himla mycket utan bara gjorde utan att tänka. Plötsligt infann sig en frihetskänsla och det kändes nästan som när jag cyklar. Flög fram på nåt sätt och var mest orolig för skavsår på fötterna då jag ju inte hade några sockor på fötterna alltså. Men vandrade hela tiden ändå raskt utan att stanna till en sekund. Passerade snart lokala matbutiken raskt som såklart var stängd den här tiden på kvällen.

Fortsatte sedan vidare förbi en pizzeria och upp för kvarterets längsta backe och normalt sett en otroligt jobbig och slitig utmaning med ryggsäck som jag nu inte hade på mig. Det var nog det som gav frihetskänslan tror jag. Malde bara på och gick raskt fast det kändes ett rejält motstånd i benen. Hade ju faktiskt bestämt mig för att gå raskt så länge jag bara kunde och klarade av rent fysiskt. Ganska precis efter en halvtimme så hade jag gått runt hela kvarteret.

Hade nog då i denna stund lätt kunnat tagit ett varv till om jag hade haft riktiga skor och strumpor på mig. Helt otroligt vilka inre krafter man har ibland när man liksom gnistrar till så där och inte grubblar sönder sig liksom. För att tänka tar ju en massa energi har man ju läst. Kollade blodtrycket när jag kom in och det låg väl aningen högt, men rätt normalt med tanke på kraftprovet. Nu har väl självförtroendet ökat en aning. Men nog är det nåt psykologiskt inblandat med promenadlåsningen. För när jag kom innanför dörren så gick luften liksom helt ur mig.

Det är nog mycket med gammal dålig energi ansamlad som måste vädras ut tänkte jag Sitter nu i köket med öppet fönster och undrar hur det hela gick till egentligen. Ska vädra i hela lägenheten nu. Tror att min låsning mot promenader i dagsljus nog beror på att jag inte kan fokusera riktigt på gåendet i sig då. Min hjärna är nog för mycket uppmärksam på omgivningen eller nått sånt där. Kanske är man ett eventuellt ett nattdjur, vem vet.

Borde nog göra om promenaden snart. Förstår nu lite mer att en del nästan väl är beroende av träning av olika slag. Ska bli intressant att se hur pass med träningsvärk man får imorgon liksom. Men denna tanke nu är kanske bara ett fånigt hjärnspöke. Har nog gjort mig förtjänt av något gott att dricka. Tänker inte på alkohol utan ett paket med päronsaft. Natt-i-Natti allihopa för idag.

Ha det gott mina vänner!