av Himmelellerhelvette

Himmelellerhelvette
tors, 2025-10-02 - 06:14

Nu är det något som skaver igen, något bliv upprört i mig igår och jag vet inte vad, jag kollade på en film där karaktären påminde så mycket om min pappa och jag blev så ledsen trots att jag känner att jag bearbetat klart honom, kan det vara så att man ändå sörjer en narcissistisk förälder för att han ändå hade bra sidor med? Jag vill inte ha med honom att göra för han har sårat och behandlat mig så illa att jag vet att jag bara kommer må dåligt av att ha en relation till honom. Kan man veta att man gjort rätt val för att skydda sig själv men ändå sörja att det är så här? Sörja att han inte är den fina människa som han är när han manipulerar? Då när han lyssnar på mina problem och tröstar mig när jag är ledsen men som sedan använder detta för att trycka ner mig vid ett senare tillfälle när jag sätter en gräns för något! Usch jag blir fortfarande arg när jag tänker på hur lömsk han är men är jag arg eller är jag ledsen? Har jag bearbetat klart men kan bara få ett litet återfall i en dålig känsla? När jag känner såhär kan jag tvivla på om det är mig det är fel på? Jag har dragit ner på många kontakter sedan jag blev nykter och jag vet väl på ett sätt att det är så jag behöver göra för att må bra i min nykterhet, jag kan se det jag mår dåligt av och bryta de kontakterna men det kan ofta bli lite ommöblering i hjärnan där jag istället tänker att ”det kan väl inte vara fel på alla de människorna, det måste vara mig det är fel på?” Samtidigt vet jag att jag dragits till människor med psykisk ohälsa och missbruk för att hjälpa för att det är ett beteendemönster jag tagit med mig från min uppväxt som jag sedan när jag blev nykter insåg inte gynnar mig för jag är högkänslig och tar in allas problem och gör dem till mina därför har jag behövt bryta kontakter, många! Och jag känner mig egoistisk! Och min dotter som inte kan förstå tycker att jag är konstig och överreagerar på andras beteenden, hon tycker jag bara borde stänga av och inte bry mig och hon säger ju inte så för att såra utan hon vet ju inte bättre och är för ung för att förstå mitt jobb med mig själv och vad jag varit med om, jag har trots mitt eget missbruk lyckats skydda henne från en dysfunktionell uppväxt.

Varafrisk
tors, 2025-10-02 - 06:47

@Himmelellerhelvette ❤️Hinner bara skriva lite kort nu.

Men, släpp tanken att det är fel på dig! Det är bara det att du har vaknat upp genom din nykterhet och ser allt tydligare samt att du har ett helt annat perspektiv på det hela. Och, det är klart att du kan sörja din pappa. Det är ju inte den narcissistiska sidan av honom som du sörjer, jag tänker att du sörjer den pappa som inte fanns. Att du sörjer den goda personen som du kanske kunde se glimtar av. När du möts av något som liknar din pappa eller inte alls liknar utan bara påminner om den pappa som inte fanns gör det ont. Fast, jag tänker att det kommer göra mindre ont med tiden.

Ha en fin torsdag! Kram🥰

Andrahalvlek
tors, 2025-10-02 - 07:58

@Himmelellerhelvette Självklart kan man sörja en förälder som man både älskat och vars beteende man verkligen ogillat. Man sörjer att det inte blev som man ville ha relationen, som ”alla andra” tycks ha det. (Vilket inte stämmer.)

Sorgen kommer i vågor, i början nästan konstant, senare då och då. Filmen gjorde att du blev påmind. Och du har senaste tiden utvecklats enormt, så allt du tänkte om honom då behöver kanske processas om. Du får fundera och provtänka tills du landar i att det är ett klokt och sansat agerande att bryta med honom helt. För det är det.

Alldeles för många ”återfaller” i att börja umgås med tex föräldrar igen, bara för att kutymen är så att man ska göra det. Den typen av processer blir vi nog aldrig klara med. Vi behöver ta samma beslut gång på gång. Utan att den andre parten ens är inblandad. På samma sätt som jag faktiskt förlåtit min mamma och pappa för att de var otillräckliga under min barndom. Det tog många år, men jag är där nu. Jag har förlåt dem, för min egen skull.

Du har många och lättväckta känslor. En del av oss är sådana, jag är också sådan. Jag kan ta oerhört mycket skit för att jag just vill försöka, ge alla tusen chanser. Då är risken stor att man kastar sig in i återföreningsprojekt, som sällan slutar bra. Det finns en anledning till att man bröt från början.

Bli inte rädd när känslorna kommer. Se dem som små barn, de behöver bli lyssnade på, få några kloka råd, klappas om och tröstas, tills de gillar läget och lugnar ner sig. När du istället blir arg och rädd och tänker ”kom inte hit, jag vill inte” så tror jag att ångesten blir värre.

Vissa relationer i våra liv mår bäst av att somna in. Och även om de gör sig påminda då och då så mår de bäst av att förbli insomnade. Vi får dock vagga och vyscha dem till sömns igen, inombords.

Kram 🐘

vår2022
tors, 2025-10-02 - 11:19

@Himmelellerhelvette Jag tänker att det är naturligt att känna sorg när man inte har en fin relation med sin förälder, en av de viktigaste personerna i ens liv. Att man kan påminnas och triggas av det i olika situationer. Också att man får processa och bearbeta saker hela livet, att det liksom är livet. Att man lär sig att leva med det och hantera det. Att situationer uppstår som triggar men att tillstånd förändras och man kommer vidare framåt och att utveckling sker i processen när man bearbetar saker.

Jag tror det är hjälpsamt att stanna upp och bli medveten om vad som händer inom dig i situationen. Och sedan agera hjälpsamt mot sig själv, att ta hand om obehaget, reflektera kring det. Sätta ord på det. Om man undviker att känna känslor kan det istället öka på obehaget. Intressant är också att när man stoppar en undvikande strategi, så kan obehaget öka. Tex om man inte är så van vid att säga ifrån, och en dag säger ifrån så kan obehaget öka. Man kanske är van att ”köra” över sig själv och hålla med fast man egentligen inte gör det. Men om man kan ta hand om obehaget som kommer och bli medveten om det som händer, så kommer obehaget att avta. Man agerar hjälpsamt mot sig själv och tränar på att stå på sig, att känna självmedkänsla.

Livet är en process och man lär sig hela tiden. Ha en fin dag!❤️

Himmelellerhelvette
tors, 2025-10-02 - 18:35

Tack fina fantastiska @Varafrisk @Andrahalvlek och @vår2022 🙏❤️
Jag grät en himla massa, skev av mig här för att få bolla lite så jag inte är fel ute i hur jag tänker, det kan bli fel om man inte bollar sina tankar, självkritiken kan bygga bo och få fäste men att sedan få läsa era fina svar känns så gott och gör så gott!

Nu är jag inte ledsen längre, jag behövde nog bara få sörja lite till och ta en vända till i mig själv och landa i samma beslut om att inte ha kontakt med honom.

Tusen tack för att ni finns❤️🙏