@Varafrisk Åh, jag skulle bara vilja ge dig en kram ❤️ Jag har inte heller så många vänner. Och de jag har hör sällan av sig för att träffas. Historiskt har det alltid varit jag som tagit initiativ för att träffas. När jag inte gör det hör de inte av sig. De har så fullt upp med sina liv.

Och jag har senaste åren inte orkat ta tag i det. Numer, när jag är hundsambo, är jag inte lika sugen på att hitta på kvällsaktiviteter som teater och dyl. Jag vill göra hundinkluderade aktiviteter allra helst. Och jag skriver det här för att du ska veta att du inte är ensam om att ha det mycket glest med vänner.

Jag gör ju saker och träffar folk, men helst ihop med min hund. Idag ska vi ha söndagsmiddag hemma hos ex-svärisarna. Min mamma och dottern med sambo som bor i Småland kommer också. Strax ska jag tillaga fläskytterfilé som jag tar med mig. Försöker tjöta med kollegor, och bonda med andra hundmattar. Gå på hundkurser. Och jag trivs bra i mitt eget sällskap, ihop med min älskade hundsambo ❤️

Apropå träningen. Sätt pyttesmå delmål. Det ska göra rejält ont, men det ska ha lagt sig till nästa morgon. Ipren kan hjälpa dig att sova, om det gör ont då. Du måste hitta balansen. Tio tåhävningar och tio knäböj när du borstar tänderna på morgonen är en bra start. Promenera raskt tio minuter, utöka sen med fem min efterhand. Låt det gå två-tre veckor mellan uppväxlingarna. Ofta tar man i för mycket, och sen kan man inte gå på en vecka. Kontinuiteten är så viktig.

Kram 🐘

@Varafrisk Skönt att undersökningen gick bra, att det är över och att det såg bra ut. Så skönt också att alkohol inte finns på kartan. Tråkigt med dina atrosknän som värker. Att tappa motivationen för träning är jobbigt, men med små överkomliga mål kanske du skulle kunna få fart på mer motivation igen. Att sätta sig själv i centrum, vara självomhändertagande är viktigt för att få livet att funka bra. Sköt om dig! Kram❤️

@Varafrisk känner igen mig i dina känslor. Har heller inga vänner på det sättet som man kan dela glädje och sorg med. Artros kan vara för jävligt. Rörelse är ju bra men inte så kul när det gör pissont. En riktig vänn ställer upp i vått och torrt. Min vän alkoholen ställde bara upp på sina villkor inte mina. Som jag skrev i min egna tråd så hamnar jag oftast själv i sociala sammanhang.

@xyz23 Tack för att du tänkt på mig!🤗 Sköterskan var väldigt lyhörd. Hon satte in en venkateter (tror jag det heter?)i armvecket för att kunna fylla på med lugnande och smärtstillande. Hon frågade mig hela tiden. En annan sköterska kom m vatten som jag fick suga i mig när hon höll i glaset. Eftersom jag inte är van vid andra undersökningar än vad som ges på vårdcentralen så blir det bökigt m allt runtomkring och lite obekvämt men det gick ändå väldigt bra. Tycker nästan det jobbigaste att få i mig all vätska dvs laxermedel och klar dryck😩

@Andrahalvlek..Tack för dina rader och kramen❤️ Jag har också varit den som tar kontakten men när man själv inte orkar och den andre inte hör av sig, har det också blivit så att jag tröttnar. Hade jag inte varit så låg och trött kunde jag tagit mig för ngt annat men nu har jag varken lust eller ork. Har känt mig väldigt besviken men försöker lämna det bakom mig för det tar annars för mycket energi av mig.
När det gäller artrosen och träning så tänker jag att det ska bli bättre. Jag vet inte om det var du el @vår2022 som skrev det här med att börja m små steg. Jag minns vad ergonomen från företagshälsovården som jag hade kontakt med ”att även om du går bara i fem minuter så gör det, det viktigaste är regelbundenheten för att därefter kunna öka så smått”. Nu måste jag ta itu med det för jag vill verkligen inte ha ont för det begränsar mig.

@vår2022 Tack för ditt pepp❤️ och just det där med att vara snäll mot sig själv, så viktigt men så lätt att komma ihåg.

@aeromagnus å tack för att du tittar in🤗
Ja, artros är inget kul! Jag har fått bukt med det förr och jag hoppas få det igen.
Ja, det där med att känna sig ensam den känslan kan vi/man dela med många men oftast är det inget man pratar högt om.
Många av våra/mina vänner har försvunnit för vi har inte kunnat/orka hänga med på fester, bjudningar eftersom det har varit mycket kring nära och kära. På tal om det så har jag läst om din frus mående och all oro kring det. Det låter som ni har haft/har det tufft. Hur är det nu? Allt gott t er båda🙏🏻

Tack forumvänner för att ni finns här🙏🏻Det är en fin plats att vara på när man/jag känner mig ensam, trött och låg❤️

Kramar 🥰🌻

@Geggan Tack❤️

Idag är också en dag då jag känner mig så nere, så låg och ledsen😔 Jag vet å jag förstår att det är bara jag som kan vända på det här men var ska jag hitta den energin? En arbetsplats som känns instabil…å jag kan inte sluta å att hitta något nytt den känslan har jag inte…dessutom tänker jag att det är inte så enkelt både pga av min ålder och min depression😔
Å när vänner inte hör av sig fastän att de vet hur jag mår gör att jag till slut tröttnar….
Jag låter säkert gnällig el offerkofta på men så här är det just nu…

Kram🤗🌻

@Varafrisk nja det är så där. Fick brev från läkare i Oskarshamn (ej njurläkare) att hon haft en dalande funktion under längre tid. men att det nu är stabilt. Ja det tro fan det. Hon har ju två gånger tagit upp det med hennes läkare som avfärdat det som viktrelaterat. Hon har ju legat under gränsen sedan februari och påtalat det. Jag som utbildad NO-lärare har alltid och kommer alltid sätta fakta relaterat till vetenskap högst men jag vet i tusan vad i helvete läkare pysslar med.
Har dom någon personlig agenda och prestige eller är det pengar? För hälsan den struntar man i att utreda. Pumpa ut mediciner som patienten (min fru) mår skit av det kan man men när man ber om hjälp då är man fet och dum.

Usch och fy så jobbigt @Varafrisk ❤️ Jag vet inte om du gillar skogen men det är ett tips från mig, när jag känner mig riktigt nere brukar långsamma promenader i skog och sjö eller hav ge mig harmoni och få mig att må något lite bättre, bara ta sig dit och känna in med lukt, syn, hörsel, känsel och bara vara ett med naturen, kanske ta med någon termos och fika❤️Kram

@Himmelellerhelvette Tack för din omtanke❤️
Jo, jag tycker om att gå i skogen men allra mest vid sjö el hav. Jag är inte den som går bara rakt ut i en skog utan vill gå på motionsspår el på vandringsleder m då med min man. I motionsspår kan jag gå ensam men inte på vandringsleder dels för att jag inte litar på mig själv dels för att jag lätt trillar på ojämnheter. Bor ju nära Vänern och tycker om att gå ner t sjön. Just nu går jag bara det nödvändigaste då jag har inflammation i mitt artrosknä. Sjukgymnasten har sagt att jag ska försöka att inte belasta knät i onödan. Gör övningar i hemmet.

Idag har jag en hel dag hemma då jag är sjukskriven men det är en riktig skitdag😔Ska träffa min dotter kl 13 för att äta lunch tillsammans. Om det inte hade varit min dotter så hade jag nog avbokat lunchen men inte nu å kanske har blir lite piggare efteråt🙏🏻

Kram🥰

@aeromagnus 🤗Nej, det är inte kul att vara sjukskriven. Fast, nu när jag mår som jag gör känns det ändå bra. Så som det på jobbet just nu så tar det även mycket energi att vara där.

@Himmelellerhelvette Tack för din omtanke🙏🏻❤️

Idag är jag ensam nästan hela dagen. Min man har blivit bjuden på middag av sin goda vän m sambo därefter blir det både handboll och fotboll. En toppendag för min man❤️

För mig är det helt ok att vara ensam hemma. Mitt mående är det samma fast kanske att jag känt mig ännu mer ledsen. Suttit och gråtit hemma. Det tar så mycket energi på jobbet. Jag sa t min man, är det inte knepigt att en kurator med medelsvår depression pratar med/tar emot föräldrar som inte mår så bra. Eftersom jag vet hur viktigt det är att få stöd, bli lyssnad på så gör jag inte mitt jobb halvdant iaf inte det som tillhör patienter/föräldrar. Men när jag kommer hem blir jag så trött, ligger ofta och sover en timma.

Brukar ju säga att jag känner mig ensam.
Jag har tre vänner som har varit mycket nära för mig men jag har inte haft samma roll för dem då det har funnits ngn annan där. Under de senaste två veckorna har jag haft sms-kontakt med två av dem och pratat i telefon med den tredje. Detta är tre vänner som är sjuksköterska, socionom/familjebehandlare och socionom/snart psykoterapeut. Fast det är ju deras yrkesroller privat är det så tydligt att man har fullt upp med sitt egna liv , att man inte kan ta in att en vän är deprimerad. Jag vet att jag ska inte lägga energi på dem men det gör mig besviken och ledsen. En av dem frågade om vi kunde ses nu denna helg och jag sa ja. Efter två dagar svarade hon och sa att hon hade inte kollat upp med ”de andra” så hon kunde inte. Jag blev besviken kanske inte så mycket att vi inte kunde ses men på sättet hon gjorde det på. Jag kände mig avvisad.

Jag saknar ett sammanhang, att bli sedd och få bekräftelse. Sitter fortfarande i morgonrock men ska ta mig ngt att äta, gå ut med vår hund och därefter ta ett bad🛀🕯️

Önskar er alla en fin lördag🍁🍂

Kramar 🥰❤️

Godmorgon alla forumvänner❣️

Igår var jag h min terapeut. Så himla skönt! Hon fattar! Hon tar mig på allvar, hon bemöter mig respekt! Igår blev vissa saker så tydliga som tex det här med att bli avvisad. När jag känner mig avvisad och det gör ont betyder inte att den som jag känner mig avvisad av menade att avvisa. Ett sår som inte är läkt från min barndom.

Idag ska jag på mammografi. Jag tänker att det kan inte vara möjligt att jag ska få cancer nu….det är liksom tillräckligt. Så jag hoppas att det går bra så att jag kan få en OK-stämpel precis som dockan i Kalle Anka på julafton🙏🏻

En sak som är svår med forumet…ja, det handlar om vi som befinner oss här. När någon försvinner bort och man inte alls vet hur den personen mår men man förstår att hen inte mår bra som tex @Ny dag som inte har skrivit på länge. Någon annan försvinner också bort men kanske man ändå tänker att hen mår bra. Man el rättare sagt jag saknar oavsett orsaken men blir mer bekymrad för den jag förstår inte mår bra.

Så tack vänner att ni finns ni är min källa nu till kontakt med vänner🙏🏻❤️

Kram🍂🍁

@Varafrisk Vilken lycka att ha fått träffa en terapeut som förstår dig fullt ut. Fortsätt gå dit så länge du kan. Mycket från vår barndom/ungdom sätter spår i nuet. Att känna sig avvisad är en sådan sak. En del kan rycka på axlarna och tänka ”din förlust” och en del tror till hundra procent att det beror på en själv. Men det gör det inte.

Jag brukar vara den som tar initiativ till att träffa mina vänner. De flesta är så jäkla upptagna att det kan krävas lång planering. Och när jag inte tar initiativ blir det tyst och tomt. Ledsamt. Sen jag blev sambo med min hund är behovet inte lika starkt att träffa andra. Han och jag kan hitta på roliga saker ihop.

Att fika och umgås med kollegor några gånger per vecka känns oftast fullt tillräckligt. Ibland blir jag så himla sugen på att bara prata. Idag ska jag till frissan och då blir det nonstop babbel i en timme eller två, jag har gått hos henne i flera år och vi pratar mycket. Då fylls mitt behov av prat en stund.

Att stämningen och sammanhållningen på ditt jobb är så dålig tror jag är en stor orsak till att du känner dig så ensam. Den gemenskapen är viktig, även om den förstås oftast är väldigt ytlig. Men det är inte ditt fel att det är så. Det enda du kan göra är att föregå med gott exempel, göra så som du vill att andra också ska göra mot dig. Bjuda in.

Jag saknar också @nydag massor ❤️ Efter alla år här på forumet så blir man vänner. Man vill sina vänner det allra bästa.

Kram 🐘