av Porg

Porg
sön, 2025-10-05 - 09:15

Hej! Jag har läst här på forumet en del i omgångar och bestämde mig för att gå med för att få lite andra perspektiv på nykterhet från människor med olika bakgrund och erfarenheter.
Min historia: Jag har druckit för mycket vin i många år, mer och mer för varje år tills det till slut blev ca 2 flaskor om dagen, ibland mer, blandat med starksprit. Jag är ensamstående och bor långt från familjen med få vänner som jag umgås med regelbundet så ingen har vetat om mitt missbruk. Jag har dragits med återkommande depressioner och dåligt mående i hela mitt liv, som bara blir värre och värre. Lider mer och mer av ångest och oro för varje år som går.
När min lillasyster gick bort i suicid i våras tog jag beslutet att försöka ta tag i mitt dåliga mående på nytt. Efter några månader lyckades jag få en psykologkontakt på vårdcentralen som, efter att jag berättade om mitt drickande ville att jag skulle söka hjälp hos beroendeenheten på socialen. Det har jag gjort och har nu gått på behandling där i ca sex veckor. (Jag hade slutat dricka redan innan jag träffade psykologen.)

På socialen har jag fått lära mig att det inte räcker att bara sluta dricka utan man måste ändra på sin personlighet(?) Jag har fått en lång lista på positiva principer som jag ska leva efter (saker som mod, villighet, sinnesro, kapitulation, kärlek, etc. etc.) däremot inte så mycket praktiska tips på hur jag faktiskt ska uppnå dom där principerna, förutom att behandlaren vill att jag ska gå på AA. Jag har även fått veta att jag inte kan bestämma mig för att vara nykter resten av livet utan att jag inte kan lova mer än en dag i taget, vilket ju ställer till det för min livsplanering.

Saker som gör det lättare att hålla mitt beslut att sluta dricka alkohol är att jag dels fått börja äta antidepp som jag inte kan dricka alkohol på och att jag fått diagnosen diabetes typ 2 där jag fått en näve mediciner som jag inte heller ska kombinera med alkohol. Så även om jag skulle vilja dricka så är det en dålig idé tillsammans med medicinerna.

Behandlaren på socialen verkar inte särskilt nöjd med att jag medicinerar mot depressionen och pratar hela tiden nedsättande om medicinering med kommentarer som 'Om det bara handlar om att inte dricka alkohol kan du lika gärna äta antabus' och liknande. (Jag äter f.ö. inte antabus för jag anser inte att det behövs.)

Jag har gjort en NPF-screening hos psykologen och har symptom på autism, men har ingen chans att få en remiss för utredning innan jag gått igenom behandlingen hos socialen. Den ska initialt vara tre månader, men jag vet inte alls vad som händer om jag inte 'lyckas', om de bedömer att jag behöver gå där längre, etc. Även om jag får en remiss är risken stor att den avvisas eftersom jag förutom mitt dåliga psykiska mående är ganska välfungerande, har bostad och heltidsjobb, etc.

Är det någon som har erfarenhet av öppenvårdsbehandling via socialen? Är det ett krav att gå på AA? Behandlaren säger att det är frivilligt, men frågar hela tiden om jag varit där, varför jag inte vill gå, etc. vilket jag tolkar som ett underförstått krav. Måste jag gå på AA för att bli godkänd på behandlingen? Jag har inte riktigt vågat fråga eftersom behandlaren reagerar ganska starkt på ifrågasättande av AA och menar att anledningen att jag inte vill gå dit är att jag saknar mod och villighet.

Sammanfattningsvis är jag ganska förvirrad just nu om vad jag ska tro och tänka och den förmodade autismen gör det inte direkt lättare eftersom jag har så svårt att fatta hur jag ska bete mig i sociala sammanhang, särskilt när jag inte får raka besked och instruktioner för vad det är som gäller. Jag har talat om för behandlaren att jag har svårt för abstrakta koncept och gärna ser mer konkreta förslag på vad jag ska göra, men jag har inte lyckats få honom att förstå vad jag menar.

Nu blev det väldigt långt och ostrukturerat och jag borde egentligen ta hand om tvätten istället för att sitta här, men om någon har tips eller så på vad jag ska ta mig till skulle jag vara tacksam. Jag har inte druckit på ca 2,5 månader nu, men vet fortfarande inte vad jag ska göra för att vara nykter i socialens ögon.

Blenda
sön, 2025-10-05 - 14:15

Hej @Porg!
Jag har inte erfarenhet av öppenvårdsbehandling via soc, men däremot har jag genomgått en lång frivillig öppenvårdsbehandling som jag betalade själv. Vet att många där också var remitterade dit från arbetsgivare och/eller regionen. Jag känner igen mig i mycket av det du skriver, och det gör mig beklämd.
Vi var i princip tvungna att gå på AA under behandlingen, minst två möten i veckan, vi redovisade detta varje behandlingsmöte. Fick bannor som små barn om vi inte hade tillräckligt många möten. Tolvstegsprogrammet var det enda som räknades, annan väg till nykterhet ”fanns” inte.
Min behandlare var också kritisk till läkemedel, både depressionsbehandling, ångestbehandling och medicinering för bättre sömn, inklusive melatonin. Hen menade att nykterhet enligt tolvstegsmetoden skulle innebära att allt annat löste sig, om vi gjorde detta på rätt sätt.
Jag upplevde detta som obehagligt, tvärt emot modern vetenskap och i vissa fall potentiellt farligt.
Det låter som att din behandlare är fullständigt bokstavstroende när det gäller AA, och mot sådana så är det meningslöst att argumentera.
Du borde verkligen kunna få en annan behandlare/psykologkontakt, men det låter som att det är omöjligt för dig just nu.
Det enda jag kan råda dig till är att bibehålla din nykterhet till varje pris. Det måste vara det som gör att du ”blir godkänd”, och framför allt det som kommer att ge dig ett bättre liv.
Fortsätt att läsa här på forumet, det finns många exempel på människor som hittat ett nyktert liv på andra sätt än via AA. Ring även gärna Alkoholhjälpen, deras behandlare har ett mer öppet synsätt och kan kanske hjälpa dig vidare.
Lycka till!

Blenda
sön, 2025-10-05 - 14:24

@Porg PS Jag vill tillägga att jag inte är kritisk till AA i sig, gemenskapen hjälper SÅ många och jag besöker själv möten ibland. Jag är dock kritisk mot att vissa behandlare menar att tolvstegsprogrammet är ENDA sättet som räknas, och att moderna läkemedel och metoder inte är okej.