av 🌸🌸🌸

🌸🌸🌸
ons, 2025-09-24 - 07:05

Hej, jag är ny i gruppen. Jag är 43 år och kvinna. Jag dricker inte i vardagen eller ens om helgerna annat än vid enstaka tillfällen. Sen är det alla sociala tillfällen. När jag dricker går det ibland bra, jag håller mig till det jag tänkt och kände denna gång gick det bra. Det är bara det att ibland blir det för mycket så att jag skäms dagen efter och ibland går det rent åt helvete dvs alldeles för my key, jag får minnes luckor, kräks under kvällen eller dagen efter och känner att jag varit stupfull nu sist däckat och spytt ner min släktings toalett. Mitt problem verkar vara att jag inte vet vilken gång som går bra och vilken gång som inte går bra. Jag verkar inte kunna styra det och jag dricker alltid för snabbt. Finns det ngt att göra för att kunna styra det? Eller är det bara att sluta dricka helt som gäller?

Kristoffer
fre, 2025-10-03 - 09:20

@🌸🌸🌸 det finns många som lyckats ställa om sitt drickande, men även många som inte lyckats. Det kan vara värt att fundera på vilka risker det medför att misslyckas, och om man är beredd att acceptera dem. Om man riskerar stora konsekvenser är det alltid bäst att avstå att dricka! Vad tror du själv om dina chanser, och vad riskerar du om det inte går som du tänkt dig?

Respis13
tors, 2025-10-16 - 10:53

@🌸🌸🌸
Jag är precis som du. 45-årig kvinna, ej storkonsument. Jag brukar beskriva mitt drickande som rysk roulett, ibland går det bra, ibland inte - och jag vet inte när det kommer gå hur.

Jag har förstått att det är *kontrollförlust* som är mitt problem. Jag har sökt mig till en alkohol och beroende mottagning för hjälp. Just nu har jag inte druckit alkohol på sex veckor och det har inte varit några problem. Jag ska på läkarbesök snart och jag vill prata om hur jag ska förhålla mig till alkohol framgent.

Jag slutade att dricka på jobbfester (med fri bar) för länge sen, men åkte dit på förra årets julfest. Hade tänkt vara modest, men sen grep djävulen tag i mig och jag sträckte fram handen så fort glaset var tomt - och det blev det fort. Minns att jag tänkte när jag gick hem "det här var ju inte så farligt" men så var inte känslan när jag vaknade upp (i fel säng dessutom, vaknade i min sons säng (han var inte hemma dock)) Hemmamiddagar där vinet flödar kan också lätt gå överstyr, det är som att suget greppar tag i mig, och att beteendet "hand till mun, med glas" är ett beteende jag inte tänker på, och att konsekvensen blir = berusning.

Jag tycker inte att det är svårt att avstå alkohol "sugmässigt", men socialt är det svinjobbigt. Var på en kalasgrej med min partner i helgen, "men du ska väl inte köra bil?" "ska du inte ha??". Kände att jag nästan fick panik och att jag inte visste var jag skulle göra av blicken. Tänker redan nu på att jag ska säga att jag äter antibiotika nästa gång…

Stigma med att inte dricka och stigma med att dricka för mycket.