Hej @Rike och tack för ett så viktigt inlägg. Jag tror att många vuxna barn till en förälder med beroende kan känna igen sig. Själva beroendet påverkar och det leder ofta till familjesituationer där det kan förekomma mer konflikt och jobbiga känslor. Och ibland kan det upplevas som ännu ett svek att ingen gjorde något, att ingen sa som det var.

Du har försökt låta de tankarna och känslorna vara, men märker nu att du inte kan slå ifrån dig dem. Vad bra att du sätter ord på dem! Det berör verkligen att läsa det du skriver! Har du fått professionell hjälp att prata om dina minnen, upplevelser och känslor? Hur känner du kring det? Du är förstås varmt välkommen att förutom att skriva här på forumet även ringa till oss på 020-84 44 48 eller skriva till oss rådgivare (https://alkoholhjalpen.se/fraga).

Med värme!
Nell

Hej
Ja jag försökte faktiskt o tog mod till mig o kontaktade psykolog.

Som i stort sett sa, men vem tog hand om dig, skyddade dig?

Blev än värre att höra det så tydligt - fanns inget svar.

Det är bara att acceptera, men tufft är det o ångesten kommer fortfarande då o då.
Och viss ledsamhet över att den andra föräldern - som utanför hemmet var en mycket stark person- inte stod upp för mig.

Men men det är som det är, tack för ditt svar.

Stannar nog här - det känns tufft att diskutera, kanske sitter det i att den friska föräldern alltid sa ”du och jag är starka vi får va lite försiktiga med X”.

Detta hände ofta när x stängde in sig i sovrummet efter ett utbrott.