Livet rullar på…mannen fortsätter med sitt drickande. Han säger, att han mår bra. Jag tänker mindre och mindre på det. Det har väl blivit nästan normalt. Jag slänger sopor och märker då, vad han har tömt…Är mer förvånad över, hur han orkar? Jag tycker, att jag har ett bra liv. Och kan göra det jag vill. Men vill jag t.ex. gå en promenad, så får jag gå ensam. Rörelse är ingenting för mannen. Barn och barnbarn kommer hem till jul. Det ska bli kul.

Skönt att höra att du mår bra, men tråkigt med makens drickande. I en relation vill man ju gärna både ge och få energi, både se och bli sedd, och en aktiv alkoholist ser oftast bara sig själv. Men du upplever kanske att det finns annat som gör det värt att fortsätta leva tillsammans? Önskar dig en god jul med barn och barnbarn.

@Vida
Det låter som du på nåt sätt accepterat sakernas tillstånd eller kanske inte orkar ta till dig allt?
Så bra att du skriver av dig här, stödet här har varit alldeles ovärderligt för mig som anhörig och efter.
Stor kram och önskar dig en fridfull jul.

Nu sitter jag vid poolen på ett hotell på Fuerteventura. Skönt. Mannen dricker en 37:a + 6 öl pr dag och mår bra med det. Ja, livet går vidare i samma stil. Det är konstigt??? tycker jag själv, att jag kan må bra i detta. Jag tränar, läser böcker, lyssnar på poddar, går promenader, sover bra. Men jag reser för att mannen vill. Jag har allt hemma och trivs bäst hemma. Men med en dag i taget går allt…

Nu är vi på Kreta. Mannen dricker alkohol från morgon till kväll. Annars är allt ok. Hemma håller han numera upp med drickandet vardagar. En bättring.
Jag kan inte förstå idag varför jag drack alkohol, som jag gjorde, när man kan må så här bra, som jag gör nu. Jag hoppas att mannen också kommer till insikt.

@Vida Semester brukar ge energi inte ta energi. Så länge du mår bra i din relation så är det väl ok. Men det låter som du stör dig på din mans alkoholkonsumtion, därför uppmanar jag dig att analysera hur DU verkligen mår. Kan eller vill du göra det?

Jag hade tänkt att vänta ut min man på något sätt. Jag förstår inte att man bara kan fortsätta att dricka och dricka. Jag tycker att jag läser artiklar i tidningar om att kroppen tar skada. Men hans värden är bra. Hans läkare säger att han är frisk. Jag fattar inte. Det går ju inte att prata med en berusad man. Han säger att det inte är något fel på honom. Men dagen efter har han glömt vad vi pratade om. Tråkigt….

@Vida Hej Vida! ❤️ Jag har läst din tråd. Den har gjort intryck på mig speciellt eftersom dina inlägg är över lite längre tid, men situationen är fortfarande densamma och du uthärdar. Jag tycker att du är stark som klarar av att inte dricka medan din man har den konsumtionen, och du gör dina egna saker. Var det svårt ibörjan, och hade du några speciella strategier eller hjälpsamma saker som du använde dig av när han drack och du tackade nej? Jag har tyvärr hamnat i ett medberoende där jag även druckit själv tillsammans med min partner med det problematiska drickandet. Men nu har jag kommit till klarhet med att jag måste göra annorlunda, och förklarat för honom att jag har som mål att dricka max 10 enheter/vecka (oavsett hans konsumtion, som är hans val). Han tackade ja till mitt erbjudande om en alkoholfri dag i veckan tillsammans, och det ska bli söndagar. Han dricker annars precis varje dag. Sover gott och mår bra, så det var igenkänning på den biten från vad du skriver om din man😅
För mig känns det lite stressande och konstigt att försöka göra egna saker medan han dricker i samma lilla lägenhet. Han blir mest pigg och pratsam och lyssnar på musik och lagar mat när han är full, så han är inte otrevlig utan glad när han är påverkad men kan vara mer lättstött.
Har du några råd o tips till mig från egna erfarenheter? Kram och tack för dina inlägg! ❤️🙏

@myssockan
För 10 år sedan bestämde jag mig för att inte dricka alkohol. Jag lade fokus på mig själv. Och min man fick acceptera detta. I början var det ovant för honom. Men han förstod mig. Men han stöttade inte mig. Efter hand blev det en vana, att jag dricker vatten och ingen annan bryr sig.