@aeromagnus Heja oss! En ev viktnedgång vågar jag inte hoppas på, det får i så fall bli en trevlig bonus. För mig är det stark kropp och lugn skalle som är mitt huvudmål. För att orka med en aktiv livsstil många år framöver.

Kram 🐘

@Kristoffer Jag är bara glad att tråden finns kvar! Men det är mycket märkligt att det händer då och då. Och alla slår ju inte larm sannolikt. I värsta fall ser de en borttappad tråd som ett tecken på att de inte ska vara aktiva på forumet.

Ser just nu dokumentären ”Den danska familjehemligheten - förbannelsen” på svtplay. Den handlar om missbruk som går i arv, far och söner som går i klinch med varandra. Generation efter generation. Mycket bitter ”maskulinitet”, men också skrikiga mammor som super. Misär. Blir helt tagen och drabbad, vill hoppa in i dokumentären och ruska om dem. Suck. Modigt att de ställer upp, men väldigt tragisk berättelse om en familj med missbruksgenen. En familj i mängden. Dubbelsuck. Har bara tio min kvar att titta, den känns inte som den slutar lyckligt. De allra flesta missbrukare dör av sitt missbruk. Trippelsuck.

Kram 🐘

@Andrahalvlek håller med om att det är märkligt. Som tur är har vi hittat ett system där vi kan hitta och återpublicera alla trådar som försvinner, och vi brukar göra det en gång om dagen. Men absolut snabbast går det såklart om man gör som du och skriver till oss!

@Andrahalvlek Hej Andrahalvlek, detta som svar på ett av dina gamla inlägg. Jag blev fullständigt golvad i förrgår av en sak som hände här, och efter lite stöd från admin-Kristoffer, berättade jag för honom att jag fortfarande kände mig grön på forumen, med en massa jag inte känner till riktigt. Detta ledde sedan till att jag har ägnat en hel del tid till att förstå speciellt trådarna - detta hellre än att bara kolla Senast kommentarerna. Jag läser mycket mer än jag kommenterar.

En sak har jag emellertid noterat sedan länge: Ditt driv med pennan; så har jag alltid velat skriva också. Pang, pang, pang, typ. Bengt Ohlsson har det också på sitt sätt (kanske farligt att relatera till enskilda författare om man nu som jag vill ge en komplimang..., han kan vara impopulär, men nu menar jag just schvunget). Du skriver klart bäst på forumet.

Det var inledningen. Jag tänkte kommentera angående symptomen du berättar om, eftersom jag känner igen det du beskriver. Väldigt väl skulle jag säga, åtminstone de symtom jag själv refererar till. Vet inte om du äter SSRI ännu, men jag såg att du satte ut medicinen under en tid, under lång tid förresten, och symtomen stämmer klockrent med de svirrningar i huvve jag kan känna som på posten om jag har slarvat med mina Seroxat och inte har tagit dem nogsamt; jag minns inte vad FASS skriver, men för egen del är jag säker.

Ha det bäst.

@xyz23 Tack för fina ord ❤️

Jag fick börja med antidepp igen, nu en annan sort: 60 mg Duloxetine. Plus 15 mg Mirtazapin till kvällen. Innan tog jag Venlafaxin. Sannolikt har jag ärvt sårbarheten för depression liksom alkoholmissbruk av min pappa. Jag tänker inte sluta med antidepp igen. Min läkare säger att vi till nästa sommar kanske ska minska från 60 till 30 mg Duloxetine, men där ska jag ligga kvar typ livet ut. Jag har haft återkommande depressioner sen tonåren.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Ligg du kvar med dem. Min kloke läkare säger att Seroxat är helt safe; dessutom hjälper paroxetinet riktigt bra mot min IBS, som har varit svår, men som jag knappt märker av längre. Sedan vet ju både du och jag, och många andra här, att det bara är raljerande tratthattar som kallar SSRI för lyckopiller. Det handlar såklart inte om det, utan bara att försöka få synapsluckorna att funka som det var tänkt.

Så vi fortsätter på det spåret.

Sköt om dig. Kram.

@Andrahalvlek
Jag tar Sertralin 50 mg. Mår jättebra. Det tog nog någon månad för hjärnan att rätta till sig. Jag kommer att ta detta livet ut. Förstår inte varför man ska sluta med något, som man mår bra av?
Kram🌸

@xyz23 Håller med. Att kalla antidepp för lyckopiller är okunnigt. Och att folk säger att de är deprimerade till höger och vänster irriterar mig som sjutton, när de egentligen är nedstämda. Depression är kolsvart mörker, noll förmåga att göra något åt situationen. Med hjälp av medicinen rätade jag på ryggen, höjde blicken och orkade ta tag i motion, kost, umgänge - som för mig är friskfaktorer.

Sen tror jag att har man väl börjat är det svinsvårt att sluta, för att kroppen vänjer sig vid den substansen. Just därför är det så viktigt att inte sätta in medicinen på ungdomar innan man testat alla andra vägar. Sjukvården tar lätt till medicin, för att det är effektivt. Min dotter jobbar inom BUP och hon märker en viss förskjutning där, att man numer försöker behandla på andra sätt innan man tar till medicin.

Kram 🐘

@Vida Har nog landat där också. Dock kan jag tänka mig att dra ner på dosen. Att dra ner dosen när man mår i övrigt bra verkar funka, men att sluta helt är värre. Så länge det finns några korn kvar i blodet verkar det funka, det är från lite till 0 som är tippingpoint. Att sluta och börja igen gång på gång kräver mycket av mig mentalt, symtomen blir ju tyvärr värre just under insättning.

Jag tycker mig se en ”trend” just nu att folk vill sluta med antidepp så snabbt som möjligt. En del säger att medicinen gör att de inte fungerar optimalt, att normala toppar och dalar i humöret kapas. För egen del kan jag dock känna att medicinen snarare får mig att funka ”normalt”. Att jag behöver den extra hjälpen för att vara precis som jag vill och ämnar vara. Vi är alla olika.

Kram 🐘

Yes! Nu har jag låtit laga stenskott, besiktat, bytt till vinterdäck och haft bilen på årlig service. Allt inom loppet av tre veckor. Heja mig! Det är så jävla gött när surdegar är ur världen. Inget av det är speciellt roligt, men nödvändigt.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Ja, det är stor skillnad på allmän nedstämdhet och mörk depression; jag har haft båda. Men det är säkert också skillnad på svart depression, och t.o.m. djup nedstämdhet - som väl ligger i själen, om vi nu har någon - och problem på jobbet. Jag har likväl som du känt av nackdelarna med att var chef och ha medarbetare, och upplevt väldigt otacksamma situationer - du vet det som kanske kan sortera inom begreppet att 'gå in i väggen' även om jag aldrig varit sjukskriven för det. Såklart behöver man inte vara chef för det.

Ska tänka på vad du säger och försöka hålla isär begreppen. Det är en mörk tid, men just nu mår jag alldeles ok. I kören preppar vi just för de traditionella julkonserterna, så det ska bli kult, som kidsen säger. Fröjda di-i-ig det är advent :)

Hoppas du mår bra också.

Kram