Idag är jag ledsen, låg, rädd, ensam i mina tankar, uppgiven och jag kan fortsätta rada upp hur jag mår. Jag har långa perioder av uppehåll, bra hälsa, träning och att jag tar hand om mig själv. Men hösten har inte varit bra och nu känns hjärnan sådär kidnappad igen. Jag vill att alkohol inte ska ha någon plats! Just nu upptas så mycket av min tid till att tänka på att inte dricka något, och när jag inte klarar det utan tänker att ”jag nog kan ta ett glas vin till maten” (som då blir 3-4) får jag sådan ångest. Har haft en jättebra vecka, startade helgen med träningspass i fredags kväll och ingen alkohol, kände mig så nöjd igår. För att sluta dåligt igår kväll. Ingen som märkt något eftersom det sker när jag är ensam, men nu är det ångest, ångest och ångest. Besviken, känner mig så misslyckad! Klarar verkligen inte av detta. Jag vill få energi att ta nya tag men idag är jag uppgiven och ledsen.

Hej,

Det är en märklig cirkel man är i och man gör något man vet att man kommer må dåligt av för några timmars ”avslappning”. Känner igen mig i den avgrundsdjupa ångesten skapad av alkohol. Hur har det känts under dina längre uppehåll? Vad är det som får dig att bryta dem? Det är okej att vara ledsen och ha ångest men det går över om det är alkoholrelaterat och den ända medicin som hjälper är att inte dricka. Det finns också hjälp att få från sjukvården med ångest, sug osv. Du är verkligen inte misslyckad tvärt om du har ju lokaliserat ett problem i ditt liv och vill nu jobba på det. Även om det känns tungt nu så kommer det bli bättre. Hur ser din målsättning ut? Vad vill du uppnå? Kan som många andra rekommendera dig att börja med ett 3 månaders alkohol stopp. Kämpa på!! Skriv och läs mycket här. Det finns gott om stöttning att hämta.