av lindaab

lindaab
sön, 2025-11-09 - 18:15

Jag har skrivit här inne tidigare om en sambo som blev en särbo som jag endast träffade varannan vecka pga att jag har barn. Till slut blev det bara varannan helg pga att jag inte orkade med drickandet på vardagar när jag skulle upp och jobba. Han jobbar inte sen 7 år tillbaka.
Jag har härdat ut länge och försökt leva mitt liv så gott det går med jobb,barn och egna intressen. Vänner har jag inte så många kvar.
Har försökt ignorera honom så gott det går.
Men har åkt till honom när det blivit min barnlediga helg,oftast är han inte helt nykter. Men han försöker oftast. Han dricker inget när jag är där. Men eftersom han haft 11 dagar för sig själv som han spenderat med att dricka dygnet runt så mår han ju inget vidare och vi får inte mycket gjort alls under helgen eftersom han varken har matlust eller ork. Ofta kraftig abstinens. Jag har börjat tröttna mer och mer, senaste året han jag max varit där en gång i månaden.
Han har som sagt inget jobb, pga fyllan. Inget körkort av samma orsak.
Han har inge vänner kvar och knappt nån familj som han umgås med längre.
Han är mest hemma och dricker, ibland irrar han omkring på stan och ibland på nåt risigt fyllesjuk med likasinnade. I området han bor, bor en hel del likasinnade som han hänger med ibland.

Han har börjat få en del fysiska problem. Dåliga njurvärden, dåliga levervärden, problem med gallblåsa och problem med mage och tarmar. Högt blodtryck och jag kan fortsätta ett tag till.

Men nu till min fråga. För ett tag sedan bröt han ihop, höll sig nykter några dagar. Sökte hjälp via vården. Ringde runt till alla han känner och sa att nu ska han bli nykter, han gör det som krävs. Han sa till mig och flera att han verkligen vill. Att han måste välja livet och inte må såhär dåligt längre. Men det höll inte ens en vecka. Han dricker dygnet runt igen och säger att han väntar på hjälpen och att han ska fixa det. Just nu sitter han på en pizzeria och dricker eftersom bolaget är stängt.
Vill han verkligen men klarar det inte, eller sliter han bara i det och tror vården ska göra jobbet åt honom.
Man vill så gärna förstå, men fattar ingenting.
Jag vill gärna stötta honom om han bestämt sig, men känns inte som han gjort det. För isf borde han ju stanna hemma. Eller är beroendet så svårt…

LAO
sön, 2025-11-09 - 18:44

@lindaab vill du? Vad är det som håller dig kvar? Vad skulle hända med dig om du avslutade kontakten? Som jag har förstått det så går det inte att ändra någon annan, utan man måste sätta sig själv först🧡

lindaab
sön, 2025-11-09 - 19:04

Jag är knappt kvar, och har nog egentligen gett upp. Jag tjatar aldrig om ngt längre och när han är berusad ber jag honom kontakta mig när han blivit nykter. Och svarar sen inte så länge jag ser att han dricker. Åker knappt inte dit längre. Och försöker som sagt leva mitt liv så gott det går. Det lilla som gör att jag har en liten del av foten kvar är hoppet.
Speciellt nu när han tagit hjälp, utan att ngn ens tjatat på honom.

Men jag förstår din poäng. Och ärligt talat så vet jag inte. Saknaden av den fina nyktra. Men vet inte ens om han är så fin då. Du har rätt. Men det är väl ett medberoende antar jag, suck.