av Thompa_68

Thompa_68
mån, 2025-11-10 - 07:57

@Gåbert Tack för din omtanke! Jag fick faktiskt fina meddelande senare på kvällen igår, det värmde gott. Svarade min yngste som var först och förklarade att jag nu satsar på nykterheten och vill göra allt i nuet och framtiden för att vara en god människa och pappa förstås. Det var skönt, ska prata med min äldste om samma sak. Inget kan göras ogjort, men allt kan man lära sig av.

Thompa_68
mån, 2025-11-10 - 08:09

@xyz23 Tack för omtanken! Jag vet inte skillnaden mellan att ha söner eller döttrar, men för mig är det viktigt att ha kontakt och känna att jag får vara en del av deras liv. Jag har nog gjort mycket för att vara närvarande och engagerad i deras liv, har minst lika bra koll på hur deras skolgång och fritidsintressen varit som min fru, men mitt bruk av alkohol har gjort att de fått se mig i mindre smickrande situationer. Det var väldigt skönt att få meddelanden av dem igår och jag känner att det finns en grund att stå på, från vilken jag kan bli en ännu bättre pappa som nykter i deras vuxna liv. Något har jag ändå gjort rätt, och vad som är gjort i övrigt kan inte göras ogjort. Onwards and upwards! :-)

Stort tack för filmtipset!

Andrahalvlek
mån, 2025-11-10 - 09:38

@Thompa_68 Klokt och fint att prata med sönerna ❤️ Min äldsta dotter svarade mig ”Så bra, jag tycker bäst om dig som nykter” och gav mig det bredaste leendet. Hon har nog varit irriterad på mitt drickande många gånger, även om jag hoppas att hon inte lidit av det massor. Min yngsta dotter har en utvecklingsstörning så henne kunde jag inte prata med på samma sätt. Men hon är supernoga att det alltid finns alkoholfri öl till mig ❤️

Kram 🐘

Thompa_68
mån, 2025-11-10 - 11:55

Idag hade jag ett kort videomöte med beroendemottagningen som jag hade kontakt med för några veckor sedan efter mitt sista återfall som var riktigt jobbigt. Då kände jag att var på botten och behövde använda alla medel för att vända situationen, och att kontakt med beroendemottagningen skulle vara ett sådant. Det jag inte räknade med var att någon del av min hjärna insåg att det nu fick räcka och faktiskt besegrade den av alkohol kidnappade delen så till den grad att jag inledde en hittills lyckosam nykterhet. Därför blev det aldrig av att skatta mitt beroende via formulär, och till sist fick jag istället ett inbokat videomöte.

Det var en barsk sjuksköterska som nog inte hade den bästa måndagsmorgonen, särskilt som tekniken också strulade. Därför var det extra skönt att få meddela att jag skrev ut mig mig själv. Missförstå mig rätt, jag tror verkligen beroendemottagningar kan vara en väldigt stor hjälp för många som brottas med beroende, och jag har själv haft hjälp av dem tidigare. Men det är fint att känna att jag kommit till en vändpunkt av egen kraft och håller i nykterheten.

Det gör mig också mycket gott och underlättar att ha detta forum att få skriva av mig i och lyssna på andras berättelser och kloka tankar. Jag önskar alla en bra dag, och att vi idag lovar att inte dricka alkohol utan istället går nyfikna på livet och tar emot de möjligheter som finns. Hur morgondagen blir vet vi inte, så bäst att leva här och nu. Jag är tacksam för er alla!

xyz23
mån, 2025-11-10 - 13:05

@Thompa_68 Hej Thompa, det är intressant att läsa vad du skriver, och jag känner igen mig själv. Inte kan jag säga att beroendemottagningen hjälpte mig så mycket heller, jag var mest rädd att de skulle anmäla mig till TS om körkortet - jag känner mig inte helt säker än. Isf vore mitt liv som jag känner det slut. Nog sådde den kognitiva frön ändå. Jag har svept nätet under flera år för att hämta så mycket info som möjligt om mitt beroende. I den situationen jag är nu är det min samlade kognitiva insikt som gjort att jag står på ungefär tre månaders helvitt.

Jag har gått igenom en pärs nyligen här på AH. Den gör att jag känner mig olustigt osäker på mig själv och läser genom mina kommentarer både en och två - nog tre - gånger extra innan jag trycker på Spara. Jag har tänkt på min senaste till dig hela natten nog, somnade vid 05-snåret :))), och vill förtydliga vad jag menade med pojkar och flickor. Jag är ju själv "pojke"; inte ringde jag så mycket hem om det inte var trassel. Inte hade jag koll på fars dag om mamma inte påminde mig, eller vice versa med pappa. Men visst älskade jag mina föräldrar himla mycket för det. Så klart. Vi var verkligen en enhet som ställde upp för varandra. Dina pojkar älskar dig också. Men det vet du såklart. Så menade jag.

Ha det bäst.

Thompa_68
mån, 2025-11-10 - 14:39

@xyz23 Tack! Min största nytta av beroendemottagningen var dels att jag fick antabus så att jag för första gången kom igång med en längre tids nykterhet i vuxen ålder, dels att jag fick remiss till terapi och mindfulness/yoga. Annars kommer jag också ihåg rädslan för blodvärden och vad de skulle meddela socialen i och med att jag hade små barn. Jag försökte ju verkligen bli nykter under denna period och det gick bra så länge att min behandling avslutades. Tyvärr föll jag tillbaka i gamla vanor några månader efteråt.

Fint att höra dig beskriva om dina egna erfarenheter, jag är uppvuxen med ett hårdare tryck på att formellt uppmärksamma högtidsdagar av olika slag, annars fick jag se på andra bullar. Jag förstår absolut vad du menar!

JHL
mån, 2025-11-10 - 14:47

@Thompa_68 Hej, I regionen jag tillhör så erbjuder regionens beroendecenter piller (antabus, nalterxon samt någor annat) som hjälp. De tar även prover. Kommunen erbjuder samtalsterapi. Jag gick till regionens beroendevård initialt men efter ett tag beslöt vi gemensamt att avbryta behandlingen eftersom jag inte tog piller. Kort därefter avslutade jag även relationen med kommunend beroendesamtal.

Personligen så tror jag att en del personer är lyckligt lottade och har inte fastnat alltför djupt i sitt beroende så att ett innre driv kan räcka för ett nycktert liv.

Dina val känns avvägda och balanserade och inget är ju ristat i sten. Finns behov i framtiden så kan man alltid återvända.

Thompa_68
mån, 2025-11-10 - 16:31

@JHL Just det, var så länge sedan att jag glömt att det finns beroendevård både i regional och kommunal regi. Tror att för att jag skulle få regional fortsatt vård efter antabus och nykter period krävdes det att arbetsgivaren blandades in, medan jag själv kunde gå vidare med kommunens alternativ. Det är lite lustigt och ibland svårnavigerat i skärningspunkterna mellan region och kommun. Men precis som du säger, finns behov kan man återvända. Tack!

xyz23
mån, 2025-11-10 - 17:11

@JHL Vet du, jag känner igen allt det där ni berättar, du och Thompa, och jag har genomgått någe liknande själv. Jag har sagt att man måste vilja för att komma ur skiten. Jag tror att kruxet är att man tror att man vill men man har inte fattat det själv, att man egentligen inte alls vill. Om jag säger att jag vill komma ur, men jag ändå åker ner helt nykter till Bolaget utan att ens må speciellt dåligt, då vill jag väl inte till 100%. Jag tror det är där kognitiv förståelse kommer in, just precis som den uppfattas av mig - kanske inte nödvändigtvis primärt KBT:n på Riddargatan 1. Nu har jag på eget bevåg trappat ner Antabus till endast 700mg i veckan och jag vet att jag skulle kunna dricka lite försiktigt på det, men varför skulle jag göra det. Jag har noll sug nu efter ~100 dagar; öl är flytande bröd som jag blir tjock av, och vin kräks jag ibland av för att det är så himla surt, och starksprit har jag egentligen undvikit för jag tror att det är det värsta av värst, även om det är effektivt, för det är kicken jag ville ha, inte smaken.

Jag har haft ett beroende på det jag nu har druckit - före Antabus såklart - även om jag säkert har druckit mindre än vad folk med svårt beroende gör, men det jag druckit har banne mig varit nog mycket för att ta mig längst ner på min egen brunnsbotten där mina egna älskade döttrar såg mig kräla en gång på upptakten till jul - hoppla pappsen. De var just därför Triers nya film tog mig så djupt - vilka skådisar, jag berättade för Thompa ovan. Inom överskådlig tid kommer jag inte att dricka igen, det kan jag säga - vad det nu riktigt betyder.

Vi ska jobba för det bästa, ni och jag :)