Sättet som jag umgås med min man har förändrats.
Mitt liv förändras. Vårt liv.
Vi sitter inte längre uppe och lyssnar på musik till sent på kvälarna, vi ser inte film eller går ut på samma vis, nu när jag inte dricker. Visst kan vi se ett avsnitt på Netflix och visst är det ok att han dricker öl till maten, till tvn, till datorspelet.. men jag blir trött och lägger mig vid 21. Det finns ingen anledning att sitta uppe, jag sover hellre.
Förr blev jag glad och energisk (ända tills jag blev sur och trött) när vi delade en flaska vin. Nu är jag mest ganska ok i humöret, mest lite trött och inte så sprudlande..
Ikväll hörde maken om nån konsert som hans vänner skulle på. Självklart frågade han om jag ville med, det tackar jag för, men.. nä inget band jag lyssnar på så varför hänga där och titta på när de dricker bärs. Det känns inte så meningsfullt. Tycker han blir lite pinsam när han är full. Vill verka stilig och charmig, men svajar, fumlar och kommer med konstiga skämt.
Lite tråkigt, kan jag tycka. Drygt, till och med..
Han tycker säkert det är tråkigt med.
Vart tog partyprinsessan vägen, liksom..?
Han säger inte det, men han väljer ju att dra ut m vännerna, han väljer att pimpla öl. Kylen är full av hans flaskor.. Så nog kan jag gissa,vad han tänker..

Tja partyprinsessan byttes iaf ut till någon som slutat fyllebråka.
Som inte längre tar dåliga beslut på fyllan och sen har ångest för dem.
Som nu tar halvkassa beslut istället, kan se nyktert på saken och rätta till tokigheter utan panik.
Någon som har lite mer pengar kvar måndag morgon.
En som kan köra och hämta barn eller föräldrar när som helst om det behövs.
En som kan ta hunden i bilen tidigt på morgonen för en tur till skogen (och slipper räkna timmar tills det är säkert att köra).

Det har skett en förändring hos mig, och den är fortfarande pågående. Det är ok.
Jag tror jag kan trivas med den jag ser mig utvecklas till.

Min oro är att min man inte är på samma plats som jag. Och jag vet inte om han kommer att vara lika ok med mig, eller jag med honom, om det är såhär olika vi är, när vi inte umgås i sällskap av alkohol.

Det är svårt att föreställa mig en separation men jag tänker oftare på, drömmer oftare om "mitt eget".
Att ha ett eget krypin, där bara jag och mina grejer finns.
Mitt lugn och ro.
Inga öl i kylen.
Jag längtar efter egentid.

@Surkärring Jag upplever att som nykter är jag mitt autentiska jag och har en kontakt med mina äkta och sanna känslor och behov. Även att självkänsla stärks och funderingar kring hur jag vill ha det i mitt liv och vad jag vill fylla det med.

Ingen direkt partyprinsessa längre, men den gav mig mest ångest efteråt för det var alkoholen som förvandlade mig. Jag trodde att jag var mig själv då, men kontakten med mig själv suddade alkoholen bort. Idag är den spralliga kvar, men i en annan skepnad och beteende, ett autentiskt spralligt jag och jag får inte ångest av det. Inget fyllebeteende eller bråk längre, istället bra samtal som ger något och leder vidare.

Som nykter kommer du att hitta svar på dina frågor och du kommer att kunna hantera det som behövs så mycket bättre. Allt är möjligt! Kram❤️