@Thompa_68 Tack för din pepp. Jag tar en dag i taget och är stolt över dag 17, men har ett tydligt mål och kommer att fixa november utan att få sug. Mitt vemod beror nog inte på en saknad av berusning utan mer sorg över förlorad kärlek och bortgångna anhöriga. I kombination med tristess på jobber och det förbannade mörkret. Nästa vecka blir tuff, men jag kommer absolut inte dricka.
Jag vet att många av oss har misslyckats med att hålla en "lagomnivå", men det är också många där ute som har lyckats. På olika sätt. Min väg - eller mitt löfte till mig själv, mitt ex och er alla - är att aldrig mer sitta hemma och supa. Jag tror på det och måste tro på det.

Dag 19. Inget sug, tränar på (lagom), äter bra, men november är mörkt och lite dystert nu, så jag unnar mig nötter och naturgodis samt alkholfria bubbeldrycker ... prövat att dricka "Gran", som är någon slags kombucha-te. Inte jättegott, men jag känner mig duktig och jag kanske vänjer mig vid smaken...

Dag 20. Varit på julbordsjippo. Inget sug. Saknar inte ruset.
Saknar min särbo - då vår relation är på paus i 2-3 månader. Men saknad, sorg och vemod dövas inte på något bra sätt av alkohol. En kort stund, kanske, men desto värre sedan. Ni vet väl.
Vi ska återuppta kontakt efter en månad, och då är jag förhoppningsvis lugnare och starkare samt mer tolerant och klarsynt. Alkoholen är förstås inte enda utmaningen och jag vill inte att vi sätter allt fokus på den frågan. Så inga löften om total och evig avhållsamhet. Kanske blir det ytterligare en helvit månad i december. Kanske även januari. Kanske jag då känner att det blir för alltid. Jag tar inget bestämt beslut nu, utan en dag i taget.