Jag vet inte vad jag ska göra. Min man har efter ett ultimatum från mig haft ett uppehåll med alkohol ett par månader nu. Men hela hans värld har rasat. Han tycker livet är meningslöst. Han går runt och ser ut som om han har förlorat allt. Han vill gå tillbaka och dricka ”lagom”. Det har vi redan provat många gånger redan och det funkar inte! Men han vill inte inse det. Han är olycklig, jag är olycklig. Jag är olycklig när han dricker men är inte lycklig nu när han inte dricker. Vad är skillnaden? Jag orkar snart inte. Det här är inte heller något liv. Jag har bett honom söka hjälp men han tycker inte att det behövs. Vad gör jag? Jag försöker hålla ihop för barnen men har lust att bara skrika. Drick din jävla dricka om du mår bättre av det för jag mår inte bra oavsett!

Låter så tufft.

Men måste säga att tänk på dig själv! Det bästa för barnen är inte alltid att man håller ihop. De behöver en trygg miljö och en glad mamma ♥️

@Hoppfulla Jag lider med dig och känner tyvärr igen mig själv från tidigare i hur din man förefaller tänka. Har man inte gjort upp med sig själv att man inte kan dricka alkohol kontrollerat ser man bara negativt med att avstå alkohol. Det är full offerkofta på, man tycker synd om sig själv, anklagar omgivningen för att man måste må dåligt, ältar sin skit och sitter passivt och väntar på att någon ska ge en grönt ljus för att börja dricka igen. Mest troligt är ju att man ger sig själv grönt ljus för att få den där invanda och bekväma snuttefilten som känns så trygg. Att ens närmaste påverkas negativt struntar man i.

Om man inte kan slänga offerkoftan och fokusera på det positiva som nykterheten ger och de möjligheter i livet som den öppnar är det bara en tidsfråga innan man är tillbaka i destruktivt drickande. Jag förstår att du vill skrika ut din frustration, och kanske kan det väcka lite konstruktiva känslor och tankar i din man, men det är han och ingen annan som måste välja att ändra sin inställning och börja uppskatta vad han har istället för att fokusera på det han saknar.

@Hoppfulla Jag måste också vara rak att säga att vad jag ser av dina inlägg och de trådar du startat så vet du redan svaret på din frågeställning, men har svårt att finna dig i det. Frustrationen i dig behöver få utlopp, och det är väldigt bra att du skriver av dig. Men du behöver också fatta ett beslut för din egen skull, baserat på vad du upplevt, sannolikheten till förbättring, risken att nuvarande läge fortsätter eller förvärras och vad konsekvensen av det då blir.

@Thompa_68 tack så mycket för ditt svar. Du verkar förstå vad jag skriver och även förstå vad min man håller på med. Jättebra skrivet!!! Jag känner mig lite starkare av det du skrev. Tack!