av Flarran

Flarran
mån, 2025-11-24 - 04:42

Nämen Hejsan! @fooliehutten. Tänk nån var alltså vaken i natten precis som en själv. Har nu slagit mig själv med häpnad och kokat på en kanna med kaffe och fyllt på min termos precis som att jag nästan vore en vanlig normal människa, vad det nu är för något...

Då det mesta hos de flesta väl går lite upp och ned för det mesta även om god min väl hålles för att hålla skenet uppe kan jag tänka. Tuggar på ett gott smörgåsrån som får göra en halv mugg med vrålstarkt nykokt kaffe sällskap. Kör en en låt låt med R.E.M. - What's The Frequency, Kenneth på loopad repeat. Vilket nog är den första gången på länge detta år.

Vem behöver väl alkohol alltså, så tar nog och skippar bolaget även denna dag. För varför ska man kasta bort en massa stålar för en stund i dimman som sedan bara snabbt blir återbesök på väl en lång rad enligt erfarenhet. Det tog jag mig en slurk kaffe på ska jag säga och har nu kommit in i fasen då jag missbrukar smörgåsrån med god ost utan att skämmas det minsta.

Blir väl fet som en välgödd häst. Men minns farsan som brukade trösta mig när jag kände att något kilo verkade lite för mycket nån gång. Han fick det till – Det är bara muskler. Så får väl tro på det då, fast väl vågen kanske säger annat. Men bara man håller sig borta från vin och sprit får man väl se det som gott nog kanske och kanske känna viss tacksamhet för nykter ekonomisk försiktighet.

Ha det gott kompis!

Andrahalvlek
mån, 2025-11-24 - 07:42

@Flarran Så är det. Om du gör som du alltid har gjort, så får du vad du alltid har fått. Du måste göra annorlunda. Och jag tror att en boendestödjare hade kunnat vara hjälpsamt. En person som varsamt kan fösa dig ut i verkligheten, hjälpa dig att hitta sammanhang. Du behöver mer wow-känsla i ditt liv ❤️ Googla på förundranseffekter.

Kram 🐘

Flarran
mån, 2025-11-24 - 08:59

Tja, så är det då måndag på riktigt och nu skulle det normalt sett vara dags att gå ut och gå en sväng eftersom de flesta andra ju är på gång vid den här tiden. Drog då nyss upp persiennerna i alla fall efter att ha gnagt i mig en god morot. För lite grönsaker ibland tar man väl inte skada av alltså. Lyssnade på lite svängig musik av diverse slag i natt som var och tänkte nyss på att man kanske skulle försöka att vara lite konstnärlig snart igen och kanske snickra till nån ny låt eventuellt.

Det var ju ett tag sedan nu som mina inre musiktroll härjade på som värst i somras och gjorde en hel del AI-baserade trudelutter som även flankerades av något inre lyriktroll också. Blev ju alltså lite nyskapande musik som hamnade på mitt musikprojekt Flarran Stuff på Soundcloud som jag körde igång som musikterapi som relativt ny-nykter. Men tror det är dags för mer handfasta tongångar.

Jag har ju andra musikprojekt som legat lite i träda på andra musikplattformar. Men egentligen så vet jag ju att det inte kommer att bli någon större rusning eller tillströmning på dessa sidor heller. För jag kan ju aldrig hålla nåt fokus på samma sak utan går spontant på musikkänsla i stunden och blandar genrer fritt så det är väl inte konstigt att man även i den musikaliska världen är rätt isolerad.

Hade jag varit tillräckligt pengahungrig så hade jag väl kunnat skapa nån slags image och gjort musik strikt följande någon mall och intrampade taktarter och därmed kunnat byggt en trogen skara lyssnare runt ett sound och nån specifik musikstil. Men tycker sånt är lite trist, har ju en så pass bred musiksmak så man skulle kanske satsa på filmmusik. Men den fåran är ju så smal och inrutad av redan verksamma i genren.

Tänkte nyktert efter en slurk kaffe här för nån minut sedan att man väl skulle väl försöka att bli en duktig kopia och som alla andra, då blir man väl populär kanske. Skrev sedan in följande ord till en svarsmotor: Om man är väldigt individuell i sitt sätt att tänka och vara är det lätt att bli ställd åt sidan och lätt att bli isolerad, kan det ligga nåt i det tankesättet...

AI-översikt

Ja, det finns en koppling mellan att vara mycket individuell och risk för isolering, eftersom ens unika sätt att tänka och vara kan göra det svårare att passa in i grupper och skapa gemensamma band. Individuella personer kan ibland uppfattas som annorlunda, vilket kan leda till att de marginaliseras eller känner sig missförstådda. Det är dock viktigt att notera att detta inte är en automatisk konsekvens; många som är väldigt individuella har också nära relationer.

Varför detta kan vara ett problem

Risk för social isolering: Om en person med en stark individualism inte hittar likasinnade kan det leda till ensamhet och social isolering.

Missförstånd och konflikter: Olika perspektiv och värderingar kan leda till missförstånd och konflikter med andra som inte delar dessa.

Negativ påverkan på hälsan: Långvarig ensamhet kan ha negativa effekter på både psykisk och fysisk hälsa. 

Hur man kan hantera det

Sök likasinnade: Försök att hitta grupper eller gemenskaper där du kan dela dina idéer och intressen med andra.

Kommunicera öppet: Var öppen med dina tankar och värderingar, men var också en aktiv lyssnare.

Var öppen för kompromisser: Försök att hitta en balans mellan dina egna behov och gruppens behov för att undvika konflikter.

Sök professionell hjälp: Om ensamheten blir för överväldigande, sök hjälp från en psykolog eller terapeut som kan erbjuda stöd och verktyg för att hantera situationen.

AI-läge

Ja, det ligger en hel del i det tankesättet. Människor som är väldigt individuella i sitt sätt att tänka och vara kan ofta uppleva att de blir ställda åt sidan eller isolerade.

Här är några anledningar till varför detta kan hända:

Avvikelse från normen: Samhällen och sociala grupper tenderar att ha oskrivna regler och normer för hur man förväntas tänka, agera och vara. Personer som avviker markant från dessa normer kan uppfattas som annorlunda eller udda.

Svårigheter att relatera: Det kan vara svårare för majoriteten att relatera till en individ vars perspektiv och intressen skiljer sig mycket från deras egna. Denna brist på gemensamma beröringspunkter kan försvåra sociala band.

Missförstånd och fördomar: Individualistiskt tänkande kan ibland misstolkas som arrogans, ointresse för andra, eller en ovilja att samarbeta. Sådana missförstånd kan leda till att andra drar sig undan.

Gruppdynamik och samhörighet: Grupper värdesätter ofta samhörighet och konformitet. En person som "står ut" kan omedvetet uppfattas som ett hot mot gruppens enighet, vilket kan leda till utfrysning.

Behov av anpassning: Även om individualitet ofta ses som en positiv egenskap, kräver socialt samspel en viss grad av anpassning och kompromiss. En ovilja att anpassa sig alls kan leda till svårigheter i relationer.

Det är alltså en fullt rimlig observation att en stark individualism kan medföra sociala utmaningar och en känsla av isolering. Att hitta en balans mellan att vara trogen sig själv och att kunna samverka med andra är ofta nyckeln till att hantera denna situation.

-

Tja, då var min spontana tanke inte helt ogrundad då. Borde väl kanske göra mig till lite grann då för att kanske kunna passa in i nån mall. Men sen har jag ju så lite energi också, så det får nog bli en senare fråga. Det tog jag mig en slurk med kaffe på. Ja just det, pepparkakor skulle man kanske tagit sig ett par, men är ju inte hungrig längre, då moroten verkligen tycktes vara välsignad.

För inte så värst länge sedan i tidsperspektiv relaterat till min livsresa så hade det nu en måndag som denna nog inte varit kaffe i koppen här på bordet, utan med garanti nåt alkoholhaltigt. Tänk att man kom ifrån bolagets dragningskraft för ett par år sedan. Vem kunde väl tro nåt sånt förr alltså. Kommer ju ihåg att man var som en stamkund på bolaget och nästan i sömnen kunde gå till de hyllor man alltid gick till alltså.

Hade jag inte varit så trött som jag är i skrivande stund så skulle jag väl gått ut och gått en sväng med min soppåse som står där i hallen och liksom flinar uppfordrande åt mig. Men det får bli en senare fråga. Har då öppnat köksfönstret och hört lite fågelkvitter och det får nog räcka med detta deltagande i världens gång av idag på en stund. För nu får det allt bli en paus och vara bra med knasigt skriveri och slitande på mitt tangentbord på ett tag känns det som. Såg precis att du tittat in här @Andrahalvlek, sånt uppskattas kompis. Får väl se om jag tar mig utanför dörren idag.

Ha det gott mina vänner!

Flarran
mån, 2025-11-24 - 18:33

Så är det då kväll än en gång och sovit ett par timmar på helt galen tid har man helt nyktert gjort. Tänk, det första jag tänkte på när jag vaknade till var inte som förr en resa in till bolaget efter diverse alkohol. Nej, det som dök upp i tanken var av biblisk natur som det googlades på:

Det sägs att Gud är kärlek och att människan har sin fria vilja att göra det rätta och älska honom, men vad är det för kärlek om sådan tilltvingas under hot om helvetet annars...

AI-översikt

Denna fråga berör en djup teologisk spänning: kärlek som är villkorslös men samtidigt kopplad till ett "hot" om straff om man inte älskar Gud. Vissa menar att hotet om helvetet inte är ett sätt att tvinga fram kärlek, utan ett konsekvens av ett avvisande av Guds erbjudande om kärlek och försoning. Kärlek som tvingas fram är ingen sann kärlek, och därför ligger det fria valet i att antingen välja att ta emot Guds kärlek (och därmed "välja det rätta") eller att avvisa den. 

Fri vilja: Tanken är att Guds kärlek är ett val, inte ett tvång. Att Gud ger människan fri vilja innebär att hon har makten att välja att älska honom tillbaka eller att inte göra det.

Konsekvenser av ett val: Helvetet kan ses som en konsekvens av detta val – en frånvaro av Guds kärlek och närhet, snarare än ett straff i sig. Vissa teologiska traditioner ser det som ett naturligt resultat av att medvetet välja bort Gud och den eviga gemenskapen med honom.

Guds kärlek som grunden: Att Gud är "kärlek" är ett centralt begrepp som innebär att hans kärlek är villkorslös och ges före vi älskar honom. Hotet om helvetet handlar då inte om att "tvinga" fram kärlek, utan om att en avvisning av hans kärlek leder till en konsekvens, som är förenlig med hans kärlek som inte tvingar fram någonting.

AI-läge

Frågan du ställer berör en central och komplex teologisk diskussion om Guds natur, människans fria vilja och helvetets existens. Det finns flera olika perspektiv inom kristen teologi som försöker förena dessa begrepp:

Helvetet som en konsekvens av fritt val, inte ett straff: En vanlig tolkning är att helvetet inte är en plats Gud tvingar någon till, utan snarare den oundvikliga konsekvensen av att människan av fri vilja väljer bort Gud och Guds kärlek. Eftersom kärlek, per definition, måste vara frivillig för att vara äkta, kan Gud inte tvinga någon att älska Honom. Den fria viljan innebär därmed också möjligheten att välja separation från Gud, vilket då beskrivs som helvetet. Ur detta perspektiv är "hotet" inte en godtycklig bestraffning, utan en naturlig följd av ens egna livsval.

Helvetet som Guds kärlek (paradoxal tolkning): Vissa teologer, som C.S. Lewis, har föreslagit att Guds "dom" eller helvetet kan ses som ett utflöde av Guds kärlek, anpassat till den enskilda individen. För de som avvisar Gud så fullständigt att de inte kan uppskatta Guds närvaro, skulle himlen i sig upplevas som outhärdlig. Då låter Gud dem få det de innerst inne vill ha – ett liv utan Honom.

Kärlek av rädsla: Många teologiska resonemang framhåller att kärlek som motiveras enbart av rädsla för straff inte är den äkta, ömsesidiga kärlek Gud avser. Den kärlek som beskrivs i Bibeln (t.ex. i Första Johannesbrevet 4:8, "Gud är kärlek") handlar om en djupare, relationell kärlek som svarar på Guds egen kärlek, inte en transaktion baserad på rädsla.
Sammanfattningsvis menar teologin ofta att den fria viljan är nödvändig för att äkta kärlek ska vara möjlig, och att helvetet existerar som en konsekvens av valet att avstå från den relationen, snarare än som ett verktyg för att tvinga fram kärlek under hot.
-
Det är väl ingen konst att älska Gud så länge som man mår skapligt bra, konsten ligger nog mer i att inte hata honom när han inte hjälper människan att exempelvis få vara frisk, är det en ovanlig frågeställning...

AI-översikt

Nej, frågan är inte ovanlig, den berör ett klassiskt teologiskt och filosofiskt problem som kallas ondskans problem. Den handlar om hur man förenar en allsmäktig och allgod Gud med existensen av lidande och ondska i världen, såsom sjukdom. Många tänker på det i liknande termer som du gör: att det är svårt att älska en Gud när man upplever smärta eller känner sig övergiven.

Ondskans problem: Detta är ett av de äldsta och mest diskuterade problemen inom teologin och filosofin. Det ifrågasätter existensen av en allsmäktig, allvetande och allgod Gud givet att lidande finns.

Praktisk tro: Din tanke att det är en utmaning att upprätthålla tron under lidande är en central del av detta problem. Många upplever just detta – att det är svårt att känna kärlek till Gud när saker och ting är som svårast.

Olika tolkningar: Det finns många olika svar och tolkningar på ondskans problem, både inom och utanför religion.

Vissa menar att lidande kan ha ett större syfte som vi inte förstår.

Andra menar att lidande är en konsekvens av fri vilja eller en del av en större, gudomlig plan.

Vissa religiösa och filosofiska perspektiv fokuserar istället på att söka tröst och mening i tron, även i svåra stunder, snarare än att helt förklara lidandet.

AI-läge

Din frågeställning är inte alls ovanlig, utan snarare en av de mest centrala och djupt mänskliga frågorna som har diskuterats i århundraden inom filosofi, teologi och psykologi. Att brottas med tro och känslor gentemot en högre makt i tider av lidande är en mycket vanlig upplevelse.

Här är några perspektiv på varför din frågeställning är så vanlig och relevant:

Teodiceproblem: Frågan du ställer är kärnan i det så kallade teodiceproblemet – hur kan en allsmäktig och allgod Gud tillåta ondska och lidande i världen? Detta är en klassisk utmaning för religiös tro och en källa till djupgående reflektion för många troende och icke-troende.

Existentiellt lidande: Människor som upplever svår sjukdom eller andra svårigheter kämpar ofta med existentiella frågor om meningen med livet, varför just de drabbas och Guds roll i det hela. Denna typ av smärta är en del av det "totala lidandet" (fysiskt, psykiskt, socialt och existentiellt) som är vanligt i svåra livssituationer.

Mänskliga känslor: Det är en naturlig mänsklig reaktion att känna sig arg, besviken eller övergiven när man själv eller någon man bryr sig om lider. Dessa känslor riktas ofta mot Gud inom en religiös kontext. Många religiösa traditioner erkänner och till och med accepterar att människor kan vara arga på Gud och ifrågasätta hans handlingar.

Guds närvaro i lidandet: Inom många trosåskådningar finns tanken att Gud är närvarande även i lidandet och att smärtan kan användas för att utveckla mognad eller dra människor närmare Gud, även om lidandet i sig inte är gott. Denna tanke kan dock vara svår att ta till sig när man befinner sig mitt i en kris.

Sammanfattningsvis är din reflektion om att det krävs mer konst att älska Gud i motgång än i medgång en mycket djupsinnig och allmänmänsklig insikt som delas av många människor genom historien. Det är en central del av den mänskliga andliga och existentiella kampen.

-

Tja, nog märks det att man nu har en nykter hjärna som kan reflektera över annat än det direkta nuet som nog är det naturliga alkoholfria tillståndet. Bibeln och då speciellt Predikaren och hans tidlösa ord kom till mig igen. Tomhet, idel tomhet, säger predikaren, allt är tomhet.

När jag hade dragit ned mina persienner här i köket så googlades det alltså på följande sökfråga: Vad ville Bibeln och Predikaren säga med följa tänkvärda ord: Tomhet, idel tomhet, säger predikaren, allt är tomhet...

AI-översikt

Uttrycket "Tomhet, idel tomhet" från Predikaren i Bibeln betyder att mycket av det mänskliga livet är meningslöst när man betraktar det utan ett gudomligt perspektiv. Predikaren menar att de flesta världsliga strävanden – som att samla rikedomar, försöka uppnå evig berömmelse, eller jaga njutningar – är förgäves, ungefär som att "jaga efter vind". Denna "tomhet" handlar om en känsla av att ansträngningar och strävanden i slutändan inte ger någon beständig mening eller tillfredsställelse.

Förgänglighet: Denna filosofi betonar livets förgänglighet och att alla materiella ting och prestationer är temporära.

Ett gudomligt perspektiv: Budskapet är att man måste se utöver de jordiska strävandena och istället fokusera på att leva i enlighet med Guds vilja för att finna verklig mening.

En kallelse till eftertanke: Det är en uppmaning till eftertanke om vad som verkligen har betydelse i livet, och en varning för att fastna i meningslösa strävanden.

AI-läge

Uttrycket "Tomhet, idel tomhet, säger predikaren, allt är tomhet" (eller i äldre översättning: "Fåfängligheters fåfänglighet, allt är fåfänglighet") är huvudtemat i Predikarens bok i Bibeln. Det hebreiska ordet som översätts med "tomhet" (hebel) betyder bokstavligen "ånga" eller "vindfläkt", vilket fångar budskapets kärna: livet och människans strävanden "under solen" (det vill säga, utan Guds perspektiv) är flyktiga, tillfälliga, gäckande och kan inte ge varaktig tillfredsställelse eller mening.

Predikaren ville belysa följande aspekter:

Allt är övergående: Människans liv, arbete, visdom, nöjen och rikedomar är alla kortvariga. Släkten går och släkten kommer, men inget består. Precis som en vindfläkt är de svåra att greppa och lämnar ingen bestående effekt i evighetsperspektivet.

Strävan efter vind: Många mänskliga ansträngningar beskrivs som ett "jagande efter vind". Oavsett hur mycket man samlar på sig eller åstadkommer, kan det inte ge en djupare, varaktig mening med tillvaron.

Pessimistisk grundton: Boken har en pessimistisk utgångspunkt som undersöker livet på jorden och finner att allt slutar på samma sätt: döden. Detta perspektiv belyser livets orättvisor och de begränsningar som människan står inför.

Slutsatsen är gudsfruktan: Predikaren syftar inte till att lämna läsaren i hopplöshet. Istället är syftet att visa att den enda sanna och varaktiga meningen finns i att relatera sitt liv till Gud. Den slutliga uppmaningen i boken är att "frukta Gud och hålla hans bud, ty det hör alla människor till".

Sammanfattningsvis är budskapet att jordiska sysslor och materiella mål, utan ett gudomligt fokus, är meningslösa och otillräckliga för att uppnå sann och varaktig lycka. Den sanna meningen med livet uppnås endast genom att leva i relation till Gud.
-
Nu förstår jag faktiskt lite mer och även varför orden av Predikaren är så himla sällsynt förekommande vid diverse Gudstjänster runt vårt snurrande klot. Kanske skulle man som alkoholfri nykterkvist ta sig en kopp med kaffe eventuellt, eller varför inte lite energidryck så att man kanske vaknar till så pass att man om en liten stund orkar läsa några mer upplyftande ord ur Skriften eventuellt...

Ha det gott!