@Ungtjej981 @Ungtjej981 Jag känner så mycket igen mig i det du skriver. Det gör ont att se hur lika våra situationer är, och jag är verkligen ledsen att du behöver gå igenom det här.

Jag vill säga något som är svårt, men som jag önskar att någon sagt till mig när jag var i din situation: Att skaffa barn med någon som har ett aktivt alkoholproblem är något av det svåraste och mest nedbrytande man kan göra, även om barnet i sig blir det absolut bästa som någonsin hänt en.
Mitt barn är min största kärlek. Men att vara förälder i en sådan här relation har slitit sönder mig på ett sätt jag aldrig kunnat föreställa mig.

Du skriver att han säger att alkoholen är “en del av vem han är”.
Det är en enormt viktig röd flagga. Många alkoholister är i förnekelse, men när någon börjar försvara alkoholen som en personlighetsegenskap, då brukar det betyda att: han inte är redo att sluta, han inte ser konsekvenserna, han inte vill ta ansvar och han inte tänker förändras just nu. Så tycker jag det låter åtminstone.

Det är också väldigt vanligt att de lovar att “det aldrig kommer vara så när vi har barn”.
Jag hörde exakt samma sak. Det blev inte sant. Tyvärr. Jag trodde att allt kommer bli bra då, det kommer göra att han slutar. Nästan som att allt blivit värre, åtminstone hur han blir när man pratar med honom, kanske att skulden och skammen blir starkare.

Du beskriver att: han smygdricker, gömmer ölburkar och blir personlighetsförändrad och och att du i dessa stunder känner dig ensamast i världen
Det där är inte små tecken... det är faktiskt klassiska tecken på alkoholism i aktiv fas.
Och det är inte du som är boven när du reagerar med sorg, ilska eller besvikelse.
Det är en normal reaktion på något som inte är normalt.

Jag vill verkligen säga det här till dig, med all värme: Bygg inte en framtid, ett hem eller en familj på hopp om att någon ska förändras. Förändringen måste komma från honom, inifrån.
Du kan inte “älska honom nykter”. Du kan inte ultimatum-vilka honom nykter. Du kan inte hoppas honom nykter. Du kan däremot skydda dig själv, dina drömmar och ditt liv.

Och jag säger det här inte för att skrämma dig, utan för att jag bryr mig om dig som sitter fast i en situation där du varken får den trygghet eller den partner du förtjänar. För att jag själv befinner mig i steget efter dig, den fas ni själva pratar om. Med barn med i bilden. För att jag hade behövt höra detta också.

Det betyder inte att du inte älskar honom. Det betyder bara att du behöver börja älska dig själv också.