av liman

liman
ons, 2025-11-26 - 23:32

Min sambo dricker för mycket. Säger att han ska sluta men bara fortsätter. Visst ibland mindre, men klarar enstaka dagar utan alkohol. På morgonen kan han säga att han ska sluta. Börja träna istället. Kroppen orkar inte mer etc. Men sen kommer stressen på jobb och han dricker och blir frånvarande på kvällen. Hjälper inte att jag pratar med honom. Jag orkar snart inte mer. Han är en fantastisk människa som hjälpt mig otroligt mycket. Han ställer alltid upp. Jag vill så gärna hjälpa honom men vet inte hur. Det känns som att han har två hjärnor. Menar han överhuvudtaget att han vill sluta när han säger det eller är det bara bla bla bla.

Ungtjej981
tors, 2025-11-27 - 06:04

Det du skriver med två hjärnor känner jag igen mig så mycket i. Det är därför det är så otroligt svårt, det är som att man lever med 2 helt olika personer.

Jag har tyvärr inte så mycket råd att komma med då jag är i exakt samma sits just nu, men ville bara säga att du inte är ensam❤️

Stark2025
tors, 2025-11-27 - 09:20

@liman man kan inte hjälpa, de måste komma till insikt själv. Sök stöd på ett Al-anon möte och i deras litteratur, ring till någon beroende klinik de är jätte duktiga på att ta hand om oss medberoende också.
Hoppas du hittar något som kan hjälpa dig

Majo84
tors, 2025-11-27 - 11:00

@liman Man kan inte hjälpa någon som inte vill ha hjälp. Han vill säkert sluta, men det är svårt om man inte verkligen vill och har rätt motivation. Det låter ju som att han mest tröstdricker för att jobbet är stressigt? Då är ju det en rot till problemet som han skulle behöva ta itu med. Börja där kanske? Och sök råd, som Stark2025 skriver.

liman
tors, 2025-11-27 - 11:33

Man blir så villrådig och orolig. Har så svårt att förstå detta beroende. Och vad är sant? Hur kan man vara så övertygande på morgonen, men sen köra inom systembolaget på väg hem. Jag skulle vilja förstå....

Thompa_68
tors, 2025-11-27 - 12:08

@liman Jag förstår att det är otroligt svårt att förstå hur en person med beroendeproblematik resonerar och beter sig. Det hör tyvärr till sakens natur att man ljuger för sig själv och andra, smusslar och smyger, hittar på ursäkter och bortförklaringar, etc. Allt för att tillfredsställa hjärnans ökande behov av belöning i form av ökande alkoholintag. Jag har varit där själv flera perioder i livet och för mig har det varit helt nödvändigt att först etablera en period av nykterhet, om än så bara någon vecka, för att kunna tänka mer rationellt.

För att på riktigt och varaktigt kunna bryta med alkoholen har det för mig krävts en insikt i och acceptans av att jag utvecklat alkoholism, jag är alkoholist och kan inte dricka kontrollerat som en del andra kan. Då blir den logiska slutsatsen att jag måste avstå alkohol på obestämd tid och hålla mig nykter en dag i taget.

För att uppnå insikt, acceptans och fatta beslut om nykterhet krävs en stark motivation från personen själv. Det är ingen annan som kan skapa det åt en, man måste själv se fördelar i allt från hälsa, relationer och ekonomi, och djupt inom sig känna en avgrundsrädsla för att tappa allt man har kärt i livet och sluta livet ensam, försupen och fattig. Man kan säkert få hjälp i den processen av professionella samtalspartners, men till syvende og sidst är det man själv som avgör.

liman
tors, 2025-11-27 - 12:31

@Thompa_68
Den här mannen kom in i mitt liv som en ängel för ett år sedan när jag fick min cancerdiagnos. Han har funnits för mig hela tiden och hjälpt till med hästarna och alpackorna på gården, samt varit med på lasarettet vid behandlingar. Han är en otroligt stark människa, men vad jag har förstått så har alkoholen varit viktig för honom under många år, med lite uppehåll.
För mig är det så svårt att se hur han kan förstöra sig själv. Jag kämpar för mitt liv och så tacksam för det som finns. Han har alla möjligheter att kunna sluta. Roliga aktiviteter i naturen med ridning eller promenad med hundarna, springa vid havet. Varför väljer man alkohol då? Det känns som att det blir mer nu när jag inte får cellgift längre och börjat jobba 25 procent.
Han sa redan från början att han måste sluta med alkohol och att det kommer bli mycket lättare tillsammans med mig då jag inte dricker eller röker. Det känns som att han då hade en förhoppning att jag skulle på något sätt hjälpa honom. Men hur? Jag har bett honom, jag har varit arg, jag har gjort lista med för o nackdelar, hittat på aktiviteter, skaffat en styrketräningsmaskin, sagt att jag älskar honom etc...

Thompa_68
tors, 2025-11-27 - 12:40

@Tack för att du delar din historia, jag förstår att du varit med om något väldigt tufft och att du haft ett bra stöd av din partner. Det är som sagt svårt att förstå hur någon medvetet kan förstöra för sig själv. För mig har det funnits ett drag av självhat, att jag misshandlat min kropp med alkohol för att förtjänar elände och lika gärna kan avsluta min miserabla tillvaro med någon form av utdraget självmord. Det låter ruskigt hårt och otäckt när jag skriver det, men det är sanningen.

För att komma ur detta destruktiva resonemang har jag varit tvungen att göra upp med mig själv, acceptera vem jag är och låta det som varit vara. Jag kan inget göra ogjort, men påverka allt här, nu och i framtiden. I den processen finns det egentligen ingen som kan hjälpa, det är en själv som måste komma till insikt och beslut.

För mig låter det som du gett alla nödvändiga förutsättningar på bästa sätt, där alkoholen inte behövs och du förklarat din kärlek och gett förslag på annat i livet. Det finns inget mer du kan göra för att hjälpa, allt ligger nu på honom, det är upp till honom att välja. Förhoppningsvis väljer han dig och avstår från alkohol.

fooliehutten
tors, 2025-11-27 - 13:36

@liman, grovt tillyxat andas hans beteende lite münchhausen by proxy. En narcissist som vill ”vara duktig” när du är låg och tappar fotfästet när du är på ’G’. Är det hjärnan hans som kajkat ur av alkoholdemens? Jag vet inte, men tror det är något som ligger djupare rotat. Jag är dock ingen psykolog, så du får ta mina filosofiska utsvävningar som du vill. Jag skickar styrkekramar 🤗