av Gåbert

Thompa_68
sön, 2025-11-30 - 12:11

@Andrahalvlek Håller med helt, det är det luriga med hjärnans förhållningssätt till alkohol, att den gör allt för att kamouflera problem till dess de inte går att dölja längre och då blivit svårhanterliga. Därför kan det ta lång tid innan man slutligen kommer till insikt om och acceptans av att man inte kan dricka kontrollerat.

Med detta inte sagt att det är omöjligt att lära sig dricka kontrollerat, bara för att jag inte kan det ska jag inte projicera det på alla andra. Men, det gäller att ärligt se sig själv utifrån och avgöra om man har en bit kvar till "point of no return" eller om man kommit förbi den.

Jag har romantiserat alkohol hela livet och upplever förstås separationsångest på olika sätt. Samtidigt uppskattar jag och njuter av livet på ett helt annat sätt som nykter, utan de återkommande tankarna på när jag kan/får dricka nästa gång och hur mycket. För första gången kan jag ärligt säga att jag inte saknar alkohol, och inte tänker ta det första glaset, på obestämd tid.

Carisie
sön, 2025-11-30 - 16:13

@Gåbert Jag stämmer in med @andrahalvlek - du uttryckte det så himla bra! Jag tänkte på @molnet också och "man bestämmer över första glaset.

Jag har ingen lust att prova ett glas - vare sig det är för att bevisa något eller ej. Jag lever just nu utan att förhandla med mig själv och jag tycker det är jätteskönt. Men du ska givetvis göra det du känner är rätt för dig. Ha en fin söndag 🩵