av myssockan

myssockan
mån, 2025-11-17 - 20:30

Tack för omtanken! 😊 Ja, det är nog inte lätt för honom heller. Tror inte han är där än med att söka socialt stöd. Och angående nykterhet så vill han prova måttligt drickande först (även om jag själv tycker att det ser lite mörkt ut, men man ska aldrig utesluta något och det är säkert bra att prova)

Det var starkt gjort, hurra för dig och ett sundare liv!
Vad avgjorde det för dig, när du bestämde dig för att bli helnykter?

fooliehutten
mån, 2025-11-17 - 22:17

Jag tappade kontrollen när öl och vin inte räckte till. Blanksprit skulle jag ju helt och hållet hålla mig borta från… jo tjena! Det gick som det gick med det. Sen oavsett rusdryck blev det inte kul längre och när det skojigaste på puben blev att gå på muggen… ja, då kändes det att jag druckit färdigt. 🤠

december80
tis, 2025-11-18 - 13:56

Det är ledsamt att läsa din tråd. Förstår att det känns oerhört jobbigt när man älskar en person så mycket i övrigt och det enda problemet är alkoholkonsumtionen. Jag känner igen mig där. Med tanken på det du beskriver och att han redan har ljugit för dig samt har sagt att han aldrig kommer att ge upp alkoholen, så har han redan gjort sitt val. Jag hoppas att du finner styrkan och att det löser sig. Själv har jag ställt mig frågan: Hur länge räcker kärleken och hur mycket tål den?
Lycka till vad du än bestämmer dig för...

myssockan
tis, 2025-11-18 - 19:51

@december80 Tack för omtanken! ❤️Ja, det blir ju lite knepigt här på forumet också. Förstår att man tänker att det är hopplöst. Men det finns alltid så mycket mer i relationer och situationer än man kan förmedla såhär kortfattat i text...

Min sambo och jag har egentligen mycket gemensamt i medberoendet. Han har en traumatisk uppväxt bakom sig och destruktiva relationer där han försökt anpassa sig på alla sätt. Han är en väldigt snäll och omtänksam person, också väldigt positiv. En sån som vill få allt att funka på bekostnad av sig själv.

Jag har inte ställt något ultimatum ännu. Det han sa om nykterhet var mer som en spontan kommentar i ett samtal om alkohol i våras. Jag tror han är väldigt rädd för att hamna där och behöva leva helt utan, det hörde jag på hans röst.
Men jag vet inte ännu hur han svarar på ett ultimatum (att gå behandling) om nu försöket med kontrollerat drickande inte funkar. Kan mycket väl tänka mig att han väljer behandling, han vet ju att han har stora problem.

Just nu tänker jag att nästa logiska steg i rätt riktning är att utöka till två nyktra dagar i veckan alternativt försöka med en hel nykter vecka. Ska ställa en öppen fråga och låta honom själv berätta vad han vill göra näst så får vi diskutera.

Såsmåningom kommer dagen för ultimatum, om inget funkar...

myssockan
sön, 2025-11-23 - 13:20

@myssockan Senaste dagarna har det hänt mycket. Resultatet blev att sambon bestämt sig för en alkoholfri vecka. Det ska även jag ta, och det känns så bra.

Efter tre alhoholfria söndagar hade vi en vecka isär, där sambon var iväg på jobb i annan ort och jag reste för att hälsa på min familj. När sambon häromdagen skrev att han skulle på jobb igen o fara på söndag kände jag att hela projektet med söndagarna var på väg ut i sanden. Dagen efter det meddelande han glatt att han tänkte göra en resa i december med en god vän. Tyvärr dricker den här goda vännen som en svamp. Som vanligt reagerade jag inte direkt på det med känslorna som jag visade, utan sa bara att han såklart gör som han vill. Men mådde dåligt och kände mig ledsen och arg under den dagen. Ringde upp honom på kvällen och berättade allt jag kände runt det här (trots att han då var påverkad).
Dagen efter pratade vi igen och han sa att han inte tänkte resa med vännen, och att det varit ogenomtänkt. Kändes bra såklart att han valde mig. Vi kom överens om att han själv ska fundera ut vad hans plan ska bli för att dricka mindre. Jag nämnde även behandling, att det kan vara ett alternativ att fundera över, och han höll med om det.

Igårkväll när jag kom hem pratade vi lite mer. Han vill testa på egen hand först, att återvända till ett kontrollerat drickande. Och vill starta med en alkoholfri vecka. Han tänker då använda sina tabletter mot alkoholsug och att inte ha öl hemma.
Från hopplöshet till hopp... Det känns ändå bra.

myssockan
mån, 2025-11-24 - 10:09

Igår klarade sambon sin alkoholfria dag (och första dagen på vita veckan) till stor del på egen hand, eftersom han reste på jobb. Det var så fint att prata med honom nykter på kvällen. Vi ringer alltid med videosamtal, och igår blev det något samtal extra. Ja, jag erkänner att jag ville kontrollera att det verkligen gick bra.. Men jag känner iaf mer att det är hans egen process nu.

myssockan
tis, 2025-12-02 - 13:01

Sambon klarade fem nyktra dagar. Sen blev det fredag, och argument om att det är väldigt plötsligt att gå från allt till inget, och man måste trappa ner, och han ville dricka de två öl som fortfarande fanns hemma (fast undanstoppade). Och han skulle inte dricka imorrn (nädå).
Jag undrade om det inte var bättre att hålla sig till planen. Han verkade tycka jag var löjlig och jag såg att han redan bestämt sig för att dricka och gav upp. Jag sa att jag ändå tycker det skulle vara bättre om han gick en behandling. Han sa "jag vill testa själv först, att bara dricka på helgen".

Lördag hade han köpt hem några fler öl. Men fick bara möjlighet att dricka en, eftersom vi kommit överens om att han skulle köra till restaurangen där vi skulle fira min födelsedag. Väl där frågade han om jag kunde köra hem så han fick ta ett glas till maten. Jag sa nej. Jag och sonen beställde alkoholfritt och då gjorde sambon också det.
Middagen blev trevlig, men sambon hade det ganska jobbigt med förstärkt tinnitus och abstinens som han inte vill erkänna. Ingen alkohol på kvällen, vi tog en promenad, såg på film och drack cola med is.
Vi var intima och det var väldigt bra. Efter det hade vi hade vi ett nära samtal om delar av hans barndom och hans pappa.
Detta ledde till slut fram till att jag frågade honom rätt fram om han tror han är beroende. Han sa att han inte är säker på det. Jag undrade om inte definitionen på beroende är att man känner ett sug att dricka varje dag, och starta igen om man haft ett uppehåll? Han höll med om att det kanske var så.
Sen blev han irriterad och tyckte jag var negativ och målade allt i svart när det nu gick så bra.

Söndagen skulle vi resa bort. Det var min födelsedag och jag blev fint grattad på morgonen med kaffe, rosor och en dyr parfym.
Vi skulle till övernattningsstället för att jobba ihop dagen efter (ja vi jobbar tillsammans också på vissa projekt).
De fyra öl som stod i kylen följde med.
Jag hade redan släppt hela grejen med att han inte skulle dricka den helgen. Jag var förkyld och ville inte ha alkohol.

Han var på ganska dåligt humör. Jag visste inte om det var på grund av en sak som hänt på morgonen eller på grund av abstinens och tinnitus. Eller på grund av vårt samtal om beroende. Eller att jag inte drack. Eller allt.
Han drack två öl, jag tog läsk. Sen blev det gräl mellan oss när vi pratade mer om det som hänt på morgonen. Han blev arg och gick ut och lämnade mig kvar i bastun.

På måndagen köpte han öl, jag tror han drack några i smyg men orkade inte bry mig. Han kommer dricka den här veckan igen har jag förstått. Han är bortrest på annat jobb och jag hemma igen.
Jag känner mig uppgiven, och tycker ändå att jag gjort det jag kunnat för nu med att stötta honom till alkoholfria dagar, en konkret plan, prata om bakomliggande anledningar att dricka, abstinens, beroende. Jag har sagt vad jag tycker om strategier och behandling.

Nu får han göra vad sjutton han vill och jag tänker sköta mitt. Varför har jag egentligen syltat in mig så i hans process?
Det är klart att han dricker så mycket mindre just nu än han gjort tidigare. Men det är dags för mig att ta hundra steg tillbaka.
Mitt eget mål är att bara dricka på helgen, det är det enda jag ska fokusera på.
Plus att fatta varför jag är så otroligt medberoende i alla mina relationer. Finns det behandlingshem för medberoende så är det dags för mig att lägga in mig.